Hur har Hovsjöskolan lyckats med det resultatet? 

Enligt Håkan Malmrot börjar det strax innan klockan åtta på morgonen. Då brukar han ställa sig i entrén och hälsa de drygt femhundra eleverna välkomna. 

– Det är jätteviktigt att de blir sedda, och att de känner att det här är deras skola. Jag får en möjlighet att säga godmorgon till var och en av dem, få en liten pratstund, och fånga upp om det är någon elev som inte mår bra.

I entrén byter alla elever och personal om till inneskor, det är ett tydligt sätt att börja skoldagen på och håller inomhusmiljön renare. Skolan har också en mobiltelefon-policy som är under utveckling. Just nu lämnar alla elever från förskoleklass till årskurs 6 in sina mobiltelefoner på morgonen och får tillbaka dem när skoldagens är slut. Årskurserna 7–9 får däremot lämna in sina mobiler i en låda innan varje lektion och får sedan tillbaka dem på rasterna. 

Skapa relationer

Den gamla Hovsjöskolan brann ner för tio år sedan, och när den nya skolan skulle byggas 2012 satsade Södertälje kommun stort och valde öppna planlösningar och en modern arkitektur. Lite väl öppen planlösning, skulle det visa sig. Det bidrog till den höga ljudnivån.

– Det var svårt att koncentrera sig. Därför byggde vi om och skapade fler rum och mindre öppna ytor, så nu funkar det bättre, berättar Håkan Malmrot. 

Den stora ljushallen har dock blivit kvar i originalskick, här finns en amfiteater och stora golvytor.

– Det här är skolans hjärta, här har vi samlingar, avslutningar och rörelseaktiviteter. På fredagar brukar vi spela musik och alla som vill får vara med och dansa och sjunga.

Håkan Malmrot stannar upp och pratar med elever från olika årskurser, han kan namnen på alla. En tonårstjej har glömt sin dator i hemkunskapssalen och ber honom låsa upp, en kille i 2B vill visa vad han läser på sin Ipad just nu.

Relationer ger resultat

Relationsskapandet har prioriterats de senaste tio åren, berättar Marie Esk Eckerwall, som är förstelärare och undervisar i svenska och SO på mellanstadiet. 

– Vi jobbar jättemycket med sociala relationer och gruppdynamik, för vi vet att goda relationer skapar trivsel, trygghet och intresse för att lära sig.

Noor Gharib håller med. Hon är SO-lärare på högstadiet och har precis som Marie jobbat på skolan i tio år.

– Vissa elever har man fått väldigt starka band till, de kan komma fram ibland och fråga hur man mår, de bryr sig. Det är ju ett kvitto på att vi har lyckats skapa nära relationer mellan lärare och elever, men även dem emellan.

Hon beskriver hur de på skolans högstadium jobbar med varierade lektioner som utgår från hur mycket elevernas koncentration klarar.

– Många blir lätt uttråkade. Att sitta och läsa en hel lektion, eller lyssna på en timslång föreläsning, funkar inte för våra elever. Vi måste ha olika aktiviteter, tävlingar och variation för att de ska orka. Det är viktigt att ha förståelse för eleverna och vilken miljö de kommer ifrån, och kunna anpassa undervisningen efter det.

Noor Gharib är själv uppvuxen i Hovsjö och pratar både arabiska och syrianska. Det är en tillgång i hennes arbete, menar hon.

– Mina föräldrar och mina släktingar bor här, mina syskon har gått i den här skolan och jag känner alla här. Jag tror också att eleverna kan spegla sig lite i mig, ibland när jag har utvecklingssamtal säger föräldrarna till sina barn ”titta på Noor, hon har pluggat och utbildat sig, du kan också göra det.”

Relationsskapandet byggs också mellan elever. Ett exempel är att elever i alla åldrar står på kö för att vara trivselledare; de tar ansvar för aktiviteter på rasterna, med stöd av vuxna.

Fem minuter innan lektionen slutar hämtar de material i trivselledarskåpet, sätter på sig orangea västar och förbereder sin aktivitet.

– Alltså alla vill vara trivselledare. Det är roligt, du får lära dig att leda en aktivitet och de andra eleverna respekterar dig, säger Victor i 8B. 

Jennifer, som går i samma klass, fyller i:

– Jag har inte blivit vald till trivselledare ännu, men jag hoppas bli det innan jag slutar 9:an. Det är nice att få styra ett spel, att de andra lyssnar på dig.

Vill bli advokater

Båda två har gått hela sin skoltid på Hovsjöskolan, och säger att de ofta känner sig trygga och nöjda med sin skola.

– Det har blivit mycket bättre än för några år sedan. Nu hänger alla med varandra på rasterna, oavsett vilket land man kommer ifrån eller vilken religion man tillhör, säger Jennifer.

Det har ju också gått väldigt bra för er skola de senaste åren när det gäller resultat och betyg. Känner ni av någon stress, att det är så viktigt för skolan att upprätthålla de goda resultaten att den pressen spiller över på er elever?

– Jag vill ha höga betyg för att tävla mot andra, alltså om någon har högre betyg så blir jag taggad att också få det. Ofta är det kul att tävla, men det kan också bli stressigt. Mina favoritämnen är matematik, SO-ämnen som geografi och samhällskunskap. När jag blir stor vill jag bli advokat, jag gillar att skydda och hjälpa folk, säger Victor.

– Alltså jag känner ingen press från skolan, det är mitt eget val att plugga för att få höga betyg. Jag vill också bli advokat, och för att komma in på juristutbildningen måste jag först komma in på ett bra gymnasium, kanske Tumba eller Tälje. De gymnasierna kräver höga betyg, säger Jennifer.

Det bästa med Hovsjöskolan är lärarna, det är Victor och Jennifer överens om.

– Man kan berätta personliga saker för dem, de är stöttande och försöker hjälpa oss om vi har problem hemma eller i skolan, säger Jennifer.

– På mellanstadiet hade vi en superbra mattelärare som hette Katrin, vi gillade henne jättemycket så när hon fyllde år gjorde vi en överraskning, berättar Victor.

– När hon kom in i klassrummet hade vi gömt oss och sedan hoppade vi fram och sjöng för henne. Vi hade bakat tårta och köpt presenter, några andra lärare hjälpte oss. Hon blev så glad.

Gör allt för eleverna

Klockan är strax efter tio och trivselledarna har samlat ihop sina grejer ute på skolgården efter rastens aktiviteter. Egentligen skulle rektorn Håkan Malmrot ha träffat skolans elevråd nu, men har flyttat deras möte för att hinna prata med oss.

– Jag vill att eleverna ska känna att jag bryr mig och är tillgänglig och jag äter lunch med olika årskurser varje dag. De ska också känna att deras åsikter spelar roll och därför har vi både ett trygghetsråd där elevrepresentanter pratar med lärare om trygghetsfrågor, och ett pedagogiskt råd som jobbar med undervisningsfrågor utifrån ett elevperspektiv.

Utöver relationsbyggandet och de andra insatserna som Hovsjöskolan arbetat med påpekar Håkan Malmrot att de ”avsevärt högre” statsbidragen som skolor i fattiga områden får betyder mycket.

– Den stora frågan är sedan hur man använder dessa riktade resurser, och det finns det ju olika svar på. I vårt fall har vi dels använt resurserna till att implementera två­lärarskap, byggt ut elevhälso-teamet, anställt extra personal till elever med särskilda stödbehov och erbjuder läxhjälp fyra dagar i veckan mellan klockan 17–20.

Andra framgångsfaktorer som Håkan Malmrot räknar upp handlar bland annat om att jobba systematiskt, långsiktigt och fokusera på skolan och elevernas reella behov.

– Vi vet att det här är en skola där eleverna behöver extra stöd och hjälp. Vi vet också att förutsättningen för att de ska få bra resultat är att de känner sig trygga och sedda. Därför har vi anställt två socialpedagoger som ringer hem till varenda elev som inte kommer på morgonen och frågar ”Var är du? Vi saknar dig.” Att ställa krav och ha höga men tydliga förväntningar på elever och personal är också viktigt.

Men det kanske absolut viktigaste, menar Håkan Malmrot, är samverkan och samarbete.

– För mig har det varit avgörande att ta in hela området där skolan ligger i vårt förändringsarbete. När jag började här hade jag möte med Hovsjös bussbolag, de hade väldigt mycket problem med skadegörelse. Jag gav mitt telefonnummer till chaufförerna och sa att de kan stanna bussen om det är någon av våra elever som inte sköter sig, så kommer jag direkt. Busschaufförerna var också här på skolan och spelade pingis med elever och fältassistenter och en gång i månaden har vi också möten med fältassistenter, fritidspersonal och polis. Vi behöver bygga relationer mellan elever, skolan och andra aktörer i närområdet, framförallt i en socioekonomiskt utsatt stadsdel som Hovsjö.

Att den svenska skolan blivit alltmer segregerad är något som Håkan Malmrot kunnat se på nära håll under sina knappt tjugo år som rektor. Innan han kom till Hovsjö­skolan arbetade han på en kommunal skola i ett av Södertäljes villaområden. Elevunderlaget såg helt annorlunda ut och de flesta hade högutbildade föräldrar. Att man numera även kan tjäna pengar på att driva skolor är något som Håkan Malmrot är kritisk till.

Segregerad skola

Hovsjöskolan har alltså tack vare ökade statsbidrag och hängiven kompetent skolledning lyckas vända en negativ utveckling. Samtidigt har resurserna till de kommunala skolorna de facto minskat de senaste åren, något som bland andra ekonomen Sten Ljunggren påvisat i sina granskningar av de kommunala skolorna i Uppsala. Även Lärarförbundets rapport ”En skola med svångrem” (2021) avslöjar att de kommunala skolornas resurser i praktiken har minskat med en halv procent, vilket på riksnivå innebär besparingar på 700 miljoner.

Detta påverkar såväl likvärdighet som arbetsmiljön i skolorna, och tenderar att öka skolsegregationen ytterligare.

– Att aktiebolag kan göra vinster på skolverksamhet tycker jag rimmar illa med skolans huvuduppdrag. Jag tycker att vi ska investera i skolan och sätta elevernas bästa i centrum, säger Håkan Malmrot.

– Men det är inte bara skolan som är segregerad, utan hela samhället. Skolan är en spegling av det. Ett exempel på barn och ungdomars olika förutsättningar var en elev som var jättestressad inför ett nationellt prov i svenska. Hen hade datorproblem så jag hjälpte och försökte peppa och lugna. Efter att ha varit med på läxhjälpen knackade eleven på min dörr och berättade att hen till slut hade lyckats få ihop en krönika, som var uppgiften. Men hen var fortfarande stressad: ”Det är så mycket nu, jag får ju inget sommarjobb för jag har inget personnummer, jag har inget uppehållstillstånd”. Jag blev paff, eleven har ju gått hela sin skolgång här, varit i Sverige i tio år och hade fortfarande inget uppehållstillstånd! Hen har dessutom gått på alla våra lovskolor, är på läxhjälpen två gånger i veckan och har aldrig någon frånvaro. Hen gör allt hen kan för att klara sig. Förstår du den elevens inre stress? Jag sov knappt den natten, jag var så fruktansvärt förbannad, berättar Håkan Malmrot.

– Jag kan inte göra någonting åt de politiska besluten, men jag kan vara hens framtidstro och stöd. Jag har politiker på besök varje år och visar skolan för dem. Jag vill att de ska förstå våra elevers verklighet, innan de fattar sina beslut. 

Vad tycker du är en bra skola?

Elias Jerjo, 73 år, Hovsjö:

– I en bra skola ska barnen respektera lärarna, det ska finnas disciplin. En annan grej som är viktig i skolan är att det ska finnas en blandning av invandrare och svenskar. Mina barn gick i Hovsjöskolan och det var bara invandrarbarn som gick där, inga svenskar. Det är inte bra, barnen här i Hovsjö får problem med svenska språket och svensk kultur eftersom de aldrig träffar svenskar – varken i skolan eller hemma. 

Lucina Suleiman, 13 år, Hovsjö: 

– En bra skola är en skola där man känner sig trygg, där man har vänner och där det finns lärare som kan hjälpa dig om du har det svårt.

– Jag går på Hovsjöskolan och jag tycker den är bra, alltså jag lär mig saker och känner mig trygg. Det kanske inte är så för alla, men för mig är det så.

Josef Hassan, 22 år, Hovsjö:

– För att skolan ska vara bra måste det finnas bra lärare och varje barn måste få tid och hjälp att lära sig det hon eller han behöver. Lärarna måste brinna för skolan, det smittar av sig på eleverna och får dem att brinna för skolan också.

– Jag tycker inte man ska få tjäna pengar på att bedriva skolverksamhet, för det betyder att man i slutändan mest bryr sig om pengarna och inte ser till barnen, föräldrarna och lärarnas bästa.

Silva Bedrosia, 60 år, Hovsjö:

– Mina barnbarn går i Hovsjöskolan och det är ett exempel på en bra skola. Lärarna är duktiga, barnen får tillgång till modersmålsundervisning och får träna mycket på svenska språket.