– Man får ta fram dunken igen, suckar Renée Posse, och pekar på tiolitersdunken med vatten på diskbänken. En likadan står i badrummet. 

– Lappen kom upp nu på morgonen, så jag visste inget och har inte kunnat duscha idag. Men man är van. Det är ständigt någon lägenhet som renoveras här.

Renée Posse känner inte en enda av sina grannar, trots att hon bott i samma hus i 40 år. 

Hon är den enda i hela sin trappuppgång med ett förstahands­kontrakt. 

15 av de 16 lägenheterna i port­en är i praktiken hotell som hyrs ut på kort tid, från något dygn till något år i taget. 

– Det är klart att det är otryggt att inte känna sina grannar, säger hon och visar runt i sin rymliga sekelskiftestvåa nära Vanadisplan i Vasastan i Stockholm. 

En gång i tiden var det här ett arbetarklassområde med en stor del små ettor och tvåor för vanliga knegare och barnrikehus för mindre bemedlade familjer. Så såg det ut även 1982, när Renée Posse flyttade in här i sin tvåa på 72 kvadratmeter med nära fyra meter i takhöjd. 

– Det var vanliga medel­svenssons som bodde här då. Alla grannar umgicks. Man käkade ihop ute på gården, hade kalas, katter sprang omkring och alla barnen lekte med varandra. Det var en väldigt trevlig atmo­sfär. Nu är det inte alls detsamma. 

Ryssar och IT-folk

När hon flyttade hit ägdes huset av bostadsbolaget Einar Mattsson, men 2001 köptes det av Jan Fredegård, en fastighetsägare med runt 900 hyreslägenheter i olika delar av Stockholm. 

– Direkt efter att Fredegård köpte började allt förändras. Då började den här hotellifieringen ganska omgående. 

Så fort en lägenhet blev tom, efter att någon boende flyttat eller avlidit så hyrdes den ut, via en mellanhand. 

– Han försökte få folk att flytta, på olika sätt, säger Renée Posse. 

En efter en blev lägenheterna i huset lediga, och hyrdes istället ut på kort tid till tillfälliga hyresgäster via företag. 

– Just nu är det många ryssar som bor här. Annars är det mest utländskt IT-folk, många från Indien. Det är deras jobb som betalar. En gång kom en saudiarabisk man ut här från lägenheten bredvid, med sina dukar virade runt kroppen och huvudet. Han bodde bara här nån vecka på sommaren. 

Hotellägenheterna kostar mer än dubbla den skäliga hyran. Renée Posse betalar 8 050 kronor i månaden för sin tvårumslägenhet. En av hennes tillfälliga grannar betalade nyligen 20 000 för en identisk bostad i samma trappuppgång, berättar hon.  

För tio år sedan försökte fastighetsägaren komma över hennes lägenhet också genom att helt enkelt köpa ut henne. 

– Han erbjöd mig uppåt 200 000 kronor för att flytta. Men vad ska jag göra med de pengarna? Jag bor bra här. Hur ska jag hitta någon annan lika bra lägenhet? Han vill inte att jag ska bo kvar här, men det överlever jag. Jag är van vid tuffa förhållanden. 

Perfekt för kriminella

I porten bredvid ser det nästan identiskt ut. Två av 16 lägenhet­er är bebodda av vanliga hyresgäster, resten är korttidsuthyrda hotellägenheter. En av de fasta hyresgästerna där berättar: 

”Lägenhetshotell är en perfekt plats för kriminella som behöver hålla sig undan en tid. Det finns ingen reception, du kan boka in dig på nätet och grannarna går inte ner i källaren om det lyser där”.

Enligt Bengt Öhman, jurist på Hyresgästföreningen, är hotell­ägenheter ett sätt för hyres­värdar att runda det kollektiva förhandlingssystem mellan parterna som gällt i Sverige sedan 1970-talet. 

– Det handlar om att tjäna mer pengar och försöka ta ut marknadshyra, säger han.

Grunden är att få loss tomma lägenheter. 

– På ett eller annat sätt förmår man hyresgästen att lämna lägenheten genom att stressa, jaga och bevaka dem, förklarar Bengt Öhman. 

– När de fått loss en tomställd lägenhet så kan hyresvärden göra vad de vill. Rusta upp och renovera, och sedan i samma sekund som en framställan om förhandling av hyran görs så säger man att man vill från­träda sig förhandlingarna. Då kan hyresvärden sätta vilken hyra den vill. 

Så upprättas ett förstahandskontrakt från hyresvärden till mellanhanden, som genast avsäger sig besittningsrätten och lägger ut lägenheten på sina kanaler för omedelbar vidare­uthyrning – till skyhöga hyror. 

På fem år har omsättningen hos 20 av de största uthyrningsföretagen bara i Stockholm ökat från några hundra miljoner kronor till en bit över en miljard, enligt en rapport som Hyresgästföreningen släppte förra året. 

Omkring en fjärdedel av alla hyresrätter på Östermalm idag är hotellägenheter, enligt Mats Clausson, ideell ordförande för Hyresgästföreningen Östermalm. Totalt uppskattas 15 000 hyresrätter i Stockholm idag hyras ut som hotellägenheter. Det är lägenheter som ställts utanför bostadsförmedlingen och spär på de redan långa kötiderna för hundratusentals stockholmare i behov av bostad. 

Bara för rika

Dessutom skapar hotellifieringen otrygghet, nedskräpning och störningar, enligt en rad boende i Hyresgästföreningens rapport, vilket Renée Posse intygar. 

– Det har varit inbrott rätt många gånger i förråden, och det är ofta smutsigt. En gång i veckan kommer det några hit och städar och byter lakan i alla lägenheter – utom min så klart. Då ställer de ut massa kassar med smutstvätt utanför varje dörr i trappen. Och så städar de inte efter sig, kastar glas och farligt avfall rakt ner i sopnedkastet. Jag träffade sopgubbarna här för ett tag sen, de var helt förtvivlade. 

Utöver det påverkas även stad­en i stort, när andelen skäliga hyresbostäder minskar eller närapå försvinner från många delar av innerstan. 

– Det har ju blivit lite mera chict häromkring. Det är mera Jaguarer och Mercedes-bilar på gatorna nu, säger Renée Posse när hon jämför sitt Vasasatan med hur det var när hon flyttade hit på åttiotalet. 

– Och det kommer ju bara bli ännu värre om vi får ­marknadshyror. Då blir det bara de rika som kan bo i innerstan.  

Dagens ETC har sökt fastighetsägaren Jan Fredegård utan framgång.