World Social Forum skulle förändra världen, men tappade fart och energi tack vare intern kritik och covid-19. Tusentals organisationer fortsätter kämpa, och nyligen hölls ett hoppingivande stormöte i Nepal.
Tord Björk
På ytan ser det väldigt bra ut. Träden täcker allt större ytor. På bilder från ovan är Himalayas dalar gröna, två tredjedelar är skog. Men 90 procent är barrträd. Under dem finns knappt någon vegetation, den biologiska mångfalden förloras, jorden blir mer och mer steril, torr, obrukbar och förmår inte att lagra vattnet. Himalaya håller snabbt på att bli vad som kallas en grön öken. Det snöar också allt mindre, vilket påskyndar glaciärernas avsmältning.
Två miljarder människor är beroende av dessa glaciärer, som förser de stora floderna Indus och Ganges med vatten vidare till Mekong och Yangtze. När glaciärerna krymper tynar vattnet för jordbruket nedströms. Småbönderna drabbas drastiskt. Många andra är också beroende av vattnet från det som kallas världens topp.
En väg ur krisen
I en av Himalayas dalar, omgiven av bergstoppar på 7 500 meter, ligger Nepals huvudstad Kathmandu. Här hölls nyligen ett möte som skulle kunna visa oss vägen ur denna kris, en väg som utgår från småböndernas och landsbygdens behov.
Den som mer än någon annan lyckades övertyga Internationella rådet att årets World Social Forum skulle ta plats i Nepal kan mycket väl ha varit den politiske sociologen Uddhab Pyakurel. Han tillhör den första generationen i sin by som blev läs- och skrivkunnig. WSF ändrade hela hans perspektiv på tillvaron. De sociala forum han deltagit på, och möten med människorna där, gav honom en medvetenhet om allt från nyliberalism till vikten av att motverka diskriminering. Han fick så många nya perspektiv och idéer. Med särskild inlevelse berättar han om en finsk professor han mötte som dragit ned på sin tjänst för att också arbeta som städare. I det traditionella nepalesiska bysamhället med dess kastsystem tilldelas varje individ en särskild uppgift från födseln som man sedan ska hålla sig till under resten av livet. Uddhab Pyakurels möte med en person som utförde ett intellektuellt yrke samtidigt som han skurade golv var omskakande. Hans syn på byarnas sociala system ändrades helt och hållet. Genom att arrangera WSF i Nepal hoppades han att ett stort antal av deltagarna på liknande sätt skulle få vidgade vyer. Han menar att något liknande också skedde. Även om många kom till WSF i Kathmandu inom ramen för specifika NGO-projekt blev flera av dem påverkade på samma sätt som han själv blivit.
Forum på flera kontinenter
Det första World Social Forum hölls i Porto Alegre i Brasilien 2001. Det första decenniet var succéartat som en motvikt till den nyliberala globaliseringen. Över hundra tusen deltagare kunde samlas år efter år på globala möten. Snart nog uppstod forum på de flesta kontinenter, i många länder och även lokalt som i Sverige. Därefter minskade inflytandet fram till att covid-19 gjorde det omöjligt att hålla annat än ett forum på nätet. Nu nystartar World Social Forum med vad även de som varit kritiska ser som en succé.
Kritiken mot tidigare möten har bland annat gällt att freds- och miljöfrågor kommit i skymundan för de sociala frågorna. Men vid WSF i Kathmandu var Soumya Dutta nöjd. Han är med i Jordens vänner i Indien, ett nätverk där fiskare, gatuförsäljare och andra miljövänner ingår.
– Miljöfrågor och sociala frågor blir en fråga. Det sker genom sådant som att arbetsvillkoren för de som måste arbeta i alltmer extrem hetta blir en självklar del av arbetet för klimaträttvisa.
Kritiken har också handlat om svårigheten att omvandla WSF till handling. En närmast antagonistisk konflikt har rått mellan förespråkarna för den öppna platsen och de som önskat mer politisk kraftsamling. I Kathmandu provades flera pragmatiska vägar för att uppmana till politisk handling utan att ändra på regeln att WSF är en öppen plats som inte fattar beslut i alla deltagares namn. Den nystartade World Assembly of Resistance of WSF blev ett sätt att kanalisera denna vilja. En annan blev att medlemmar i Internationella rådet och inte hela rådet som sådant antog ett uttalande som fördömde Israels folkmord i Gaza och uppmanade till en gemensam aktionsdag den 15 maj.
Småbönder i kampen för klimaträttvisa
Kan WSF i Nepal ge ett nytt momentum för internationellt folkrörelsesamarbete och strategier? Kanske finns möjligheterna här, i ett land som står inför de dramatiska konsekvenserna av den globala uppvärmningen och samtidigt mobiliserar många bönder. Av central betydelse för klimaträttviserörelsen och många andra rörelser är att erkänna den centrala roll som landsbygdens socioekonomiska realiteter och småbönder spelar. Det är också förmågan att forma strategier som ändrar länders politik. Nepal är ett av få länder som har skrivit in matsuveränitet i sin grundlag, med andra ord så har ett av de centrala kraven från den globala småbrukarrörelsen antagits av denna nation: rätten för varje nation att föda sin egen befolkning. Nepal är också en nation som har undvikit de auktoritära tendenser som är så utbredda i så många andra länder i Asien och nu även i Europa och många andra delar av världen. Vem vet, kanske kommer WSF i Nepal att bli början på ett nytt momentum som gör landsbygdsrörelser lika viktiga som urbana rörelser för att lösa problemen i världen idag?
Mycket av det som skedde på årets WSF i Nepal kan ses som det sedvanliga på dessa möten. En scout bygger ett skelett till en Tesla tillsammans med andra klimatengagerade ungdomar. Snart ska bilmodellen med i demonstrationståget som en kritik mot ”elektrisk kapitalism”, och trängas med livliga människor som kämpar för olika gruppers rättigheter, för arbetare, småbrukare, kvinnor, kastlösa, urfolk, funktionshindrade, hbtqi-personer, sexarbetare, migranter, kurder och så vidare.
Pånyttfödelse av internationellt samarbete
World Social Forum inleddes den 15 februari med ett festligt demonstrationståg genom Kathmandus överfyllda gator. I täten bars en banderoll till stöd för Palestina och budskapet ”En annan värld är möjlig”. Återigen samlades tiotusentals aktiva i folkrörelser från hela världen på ett socialt forum. Valet föll på Nepal delvis därför att det är ett av ytterst få länder i Asien där myndigheterna är toleranta nog för att tillåta ett sådant möte. Här skedde en pånyttfödelse av internationellt samarbete mellan folkrörelser och andra organisationer; ett samarbete med vida ambitioner att stå emot alla former av förtryck och därtill verka för ett bättre förhållande mellan människa och natur.
Luften i Kathmandu är så smutsig att man kan tugga partiklarna som lagt sig på tänderna. Men det är något annat som är nytt i luften här. Många talar alltmer varandras språk. En ung feminist från Lalitpur som gränsar till huvudstaden manar till handling:
– Vi borde gå samman mot den nyliberala och auktoritära samtiden som alltmer tenderar mot fascism.
Uttalandet från feministforumet som pågick i tre dagar får lovord från många. De unga aktivister som ordnade WSF i Montreal 2016 planerar ett tematiskt WSF om intersektionalitet som ska innefatta sexuella identiteter, etnicitet, klass, och så vidare.
Det mest förekommande ämnet under WSF är klimatet och klimaträttvisa, som förekom i titeln på 43 olika aktiviteter. Här är frågor ofta inriktade på rätten till mark och sociala rättigheter för de som arbetar. Småbrukarnas syn är inriktad på behovet av matsuveränitet och agroekologi. Vid sidan av småböndernas framgång med att få in matsuveränitet i konstitutionen kämpar organisationer som Ungdomsalliansen för miljö för att allmänbilda om kryosfären, den del av planeten som består av is, och som nu krymper med vidsträckta konsekvenser.
Världsomfattande kampanj
Några av de framträdande ledarna för massrörelser och intellektuella deltog också i Kathmandu. Medha Patkar från Indien och Narmadarörelsen var där med glödande tal under invigningen mot den rådande synen på utveckling i världen. Aleida Guevara samtalade med Nepals politiska ledare om socialismen, vikten av enighet och av samma rättigheter till hälsa och utbildning för alla. Walden Bello betonade hotet från den framväxande fascismen. Eric Toussaint lanserade ett initiativ till att återigen starta något nytt med början i Porto Alegre i Brasilien: det som behövs är en världsomfattande kampanj mot den framväxande högerradikalismen och fascismen, denna gång med stöd av både folkrörelser och partier.
Men WSF i Nepal kan komma att framför allt bli ihågkommet som det stora genombrottet för en ny generation från Afrika, beredda att ta över. CGLTE OA (Global Convergence of West African Land and Water Struggles), en karavan för rätten till jord, vatten, och bondefröer har korsat länderna i Västafrika sedan 2016. En grupp unga aktivister som företräder samarbetet i de 16 västafrikanska länderna hade förberett sig under lång tid. Idag har en av dem, Massa Koné, saken klar för sig. De många större rörelserna som har lämnat WSF, måste vinnas tillbaka, inte minst den globala småbrukarrörelsen Via Campesina, som samlar 250 miljoner människor, något som av flera ses som världens största folkrörelse. För det behövs en förnyelse av Internationella rådet, den styrande instansen i WSF.
Den västafrikanska delegationen tycktes ha mer energi än alla andra i Nepal. När avslutningsceremonin var över och de flesta var trötta fortsatte de sjunga hejarop och kampsånger. Beslutet över var nästa WSF ska hållas blev lätt att fatta. Det kommer att hållas i det västafrikanska landet Benin 2026.
När mötet i Nepal var över kände sig Uddhab Pyakurel nöjd
– Våra förhoppningar om att vara en god värd för ett så viktigt internationellt möte blev verklighet. Nu hoppas jag att alla, var än de befinner sig, tar ansvar för att göra världen bättre. Vi i fattiga länder kan inte skylla ifrån oss, också här är det viktigt att söka leva som vi lär.
Vill du fortsätta läsa?
Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det
loggar du in här
.