– Emerich och hans pappa stod tätt, tätt. En gammal man som var svårt sjuk hölls uppe av de andras kroppar, efter en stund drog han sitt sista andetag.

Innan de hamnar på tåget har Emerich Roth och hans pappa skilts från modern och systrarna efter en kort blick och utvärdering av doktor Mengele. Skådespelaren Oscar Ohlson berättar detaljerat om varje steg på resan. Han gestaltar skräcken och utmattningen i kroppen. Ömsom kurande, hukande, huttrande och nervöst stirrande fångar han in sin unga publik, högstadieelever på Heby skola i Uppland, i ett närmast andlöst tillstånd.

När föreställningen är slut blir det dundrande applåder och visslingar, flera kommer fram för att tacka och ställa frågor till Oscar Ohlsson. Många verkar tagna och några sjundeklassare delar med sig av sina intryck.

William Olsson vill lära sig mer om hur det var i lägren.

– Det är viktigt att veta hur hemskt det var så vi inte skojar om det.  

Elever kommer ofta fram och tackar för föreställningen och vill ställa frågor, berättar Oscar Ohlsson, som är projektledare på Fredens hus, den förening som turnerar runt på skolorna med föreställningen ”Hans namn var Emerich”. Ett fåtal gånger har tonen blivit hetsig.

– De som är kritiska undrar varför vi talar om Förintelsen när det finns andra som lider nu i Gaza och Ukraina. Då säger jag att pjäsen ju ger oss möjligheten att prata om det, det är precis samma retorik som används idag för att avhumanisera människor.  

Inger Sandberg, rektor för högstadiet på Heby skola, berättar att skolan använder sig mycket av Fredens hus utbildningar och utställningar.

– Att eleverna får lära sig om fredliga sätt att lösa konflikter känns extra viktigt i dagens läge där våldet eskalerar både med krig och gängkriminalitet. Det är också viktigt att de får andra perspektiv när det pratas så mycket om upprustning och att kriget snart kommer till Sverige.

 
En fredsrörelse på svältkost

Föreställningen om Emerich Roth är en av många olika insatser i ett Sverige som länge satsat på fred; i allt ifrån toppolitiker och diplomater som medlat i världskonflikter till folkbildning i nedrustningsfrågor och genom att plantera frön för fred i barn. Men nu blåser andra vindar. Den 22 december meddelade regeringen att stödet till de civilsamhällesorganisationer som arbetar med fred dras in. Det drabbar bland andra Fredens hus.

– Flera av de bidrag vi brukar söka har försvunnit och finns inte längre. Vi märker att andra organisationer också har kris, vi är många som söker och det är hård konkurrens om det som finns kvar, berättar verksamhetschefen Jesper Magnusson.  

Fredsrörelsen i Sverige har tidigare i historien varit synlig och väldigt aktiv i kampen för nedrustning, särskilt under 80-talet. När Nato planerade att utöka sin kärnvapenarsenal och placera ut strategiska missiler i Europa , samlades folkrörelsen 1982 under devisen ”Budkavle för fred” som gick från norr till söder. Den kulminerade i en folkriksdag där 300 organisationer samlades under kravet att stoppa tillverkning och utplacering av kärnvapen. Kampen mot kärnvapen pågick världen över och samlade miljontals underskrifter. I Sverige leddes nedrustningskommissionen av riksdagsledamoten Maj-Britt Theorin (S), som fortsatte att arbeta för ett förbud mot kärnvapen hela sitt liv.

Men idag rustar Sverige upp och fredsrörelsen är mindre och närmast osynlig i medierna. Genom att regeringen vid årsskiftet drog in stödet kämpar nu även flera för sin överlevnad. Både Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, har skurit ner.

– Jag har behövt säga upp hälften av vår personal på kansliet. Det ger ett oerhört kompetenstapp som blir svårt att ersätta, säger Malin Nilsson, generalsekreterare på IKFF.

På Svenska Freds innebär det förlorade stödet redan att vissa anställda inom projekt inte kunnat få förlängning, berättar ordförande Kerstin Bergeå.  

– Vi har förlorat en fjärdedel av våra inkomster och håller på att omforma verksamheten för att slippa säga upp personal. Det vi prioriterar är att hålla kvar kompetens, och att nå ut till unga inför mönstring är fortsatt av hög prioritet.  

Det indragna stödet till fredsrörelsen är en del av Tidöpartiernas nedmontering av ett starkt svenskt civilsamhälle, menar Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker.

– Det kom över en natt – det här stödet har funnits i över hundra år, oavsett regering, säger hon.  

– Det är förhållandevis lite pengar som sparas, men det gör stor skillnad för oss. Från att ha setts som en resurs som kan folkbilda och bidra med diskussionsunderlag går vi in i ett paradigm där Tidöpartierna inte längre vill möjliggöra för kritiska röster och bredare lärdomar om fredsinsatser och säkerhetspolitik.

Vendela Englund, ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen, ser det uteblivna stödet som ett försök att slippa diskussion och att höra sanningen om kärnvapen.

– Men vi kommer inte att tystna! Vi har sett förut att våra medlemmar steppar upp när vi ber om hjälp. Vi som expertorganisation rekryterar ju medlemmar ur vår yrkesgrupp och kan inte täcka upp för stödet genom att massrekrytera, men har i alla fått ett tiotal nya medlemmar. Vi ser också att många medlemmar skickat extra pengar efter att stödet försvunnit.

Svenska läkare mot kärnvapen väljer att inte säga upp personal, men måste prioritera och kommer inte längr att kunna vara på plats i Bryssel och vid olika FN-möten som sker i New York, Wien och Geneve, berättar Vendela Englund.  

– Det är synd för vi har upplevt att UD uppskattat vår närvaro och expertis.

Nya medlemmar och nya aktioner

Samtliga föreningar som ETC talat med har fått ett ökat medlemsantal efter beskedet att bidragen skulle dras in. Svenska Freds, som är den största organisationen och som också förlorat mest i antal kronor, har fått nära femton hundra nya medlemmar på knappt två månader och är nu uppe i omkring 14 350 medlemmar.

– Vi kämpar på i motvind men upplever också mycket kärlek, stöd och uppmuntran. Vi har också fått dubbelt så många fredsgrupper och har intresse för att starta ännu fler, men där blir det en utmaning i att vi har färre anställda som kan hjälpa till med det, säger Kerstin Bergeå.

 Att fredsrörelsen inte ser ut som under storhetstiden på 80-talet betyder inte att engagemanget försvunnit, poängterar hon.

– Idag ser vi ett stort engagemang bland de ungdomar vi möter i skolorna och över sociala medier. Många använder också våra vykort som de skriver på och skickar till makthavare. Och när vi nyligen tillsammans med andra organisationer ordnade en manifestation för ett slut på kriget i Gaza kom 2 500 personer.

Även om medlemmarna strömmar till, är det svårt att täcka upp för det indragna stödet. Men trots en svår ekonomisk sits kämpar föreningarna vidare för fred i Ukraina och andra konfliktdrabbade områden på många olika sätt. Svenska Freds, Kristna Freds och IKFF är eniga om att det är Ukraina som måste avgöra när tiden är mogen att förhandla med Ryssland, men att omvärlden redan nu måste hjälpa till att planera för fred och återuppbyggandet av landet.

– Alla krig slutar så småningom vid förhandlingsbordet och nu pressar vi på regeringen för att förbereda för vilka som ska finnas med i förhandlingarna om fred i Ukraina. Kvinnors kompetens och erfarenheter är centrala för att bygga hållbar fred. Annars blir det som det brukar, att det är de som stått med vapen i hand som får vara med och förhandla om fred, säger Malin Nilsson.

Kvinnor och män upplever olika typer av säkerhetshot, poängterar hon.

– Många män likställer vapen med säkerhet, men för många kvinnor är säkra förlossningar en minst lika viktig säkerhetsfråga som hotas när man sparar i sjukvården för att rusta upp militären. Jämställdhet är också en av de mest konfliktförebyggande åtgärder som finns, säger Malin Nilsson.

För att få slut på kriget i Ukraina driver Svenska Freds frågan om en fossilbojkott mot Ryssland. Den ryska fossilgasen LNG omfattas nämligen inte av EU:s sanktioner mot Ryssland.  

– Om sanktionerna ska få någon verkan måste det göras på riktigt. 33 ryska gasfartyg har anlöpt hamnar i Sverige sedan den fullskaliga invasionen 2022, säger Kerstin Bergeå.

Natomotståndare kallas Putinkramare

Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina har som bekant haft fler konsekvenser än ett fruktansvärt lidande för Ukraina. Det medförde även att Sverige lämnade sin position som alliansfritt land och ansökte om Nato-medlemskap. Utan folkomröstning och utan att det blev någon riktig debatt i medierna.

Linus Hagström, professor i statsvetenskap på Försvarshögskolan och seniorforskare på Utrikespolitiska institutet, skrev i en debattartikel i Aftonbladet 2022 att debatten om säkerhetspolitik i Sverige blivit väl förenklad och ”uppvisat odemokratiska tendenser”. Han, som analyserat Nato-debatten mellan 2014 och 2018, konstaterar att det är vanligt att Nato-motståndare förlöjligas och misstänkliggörs som ”Putinkramare” och ”landsförrädare”. När han själv argumenterat mot ett svenskt Nato-medlemskap i en debattartikel skrev Svenska dagbladet att han förmedlade Kremls synsätt.

Både Svenska Freds och IKFF har fått känna av Putinkramarstämpeln.

– Det känns så absurt. Putin står för allt vi är emot. Vi är en feministisk fredsorganisation och han är en patriarkal krigshetsare, säger Malin Nilsson.

USA-experten Frida Stranne är doktor i freds- och utvecklingsforskning och lektor i statsvetenskap på Högskolan i Halmstad. Tillsammans med Trita Parsi skrev hon boken ”Illusionen om den amerikanska freden” som gavs ut 2023 i vilken de problematiserar Nato som fredsbevarande och fredsbyggande faktor. Boken beskriver också hur Natos östutvidgning kan ha varit en bidragande orsak till Rysslands invasion av Ukraina, men även vad vi har att lära oss av Irak och Afghanistan, där länderna efter tjugo års krig lämnats i ruiner utan att fred och säkerhet uppnåtts för civilbefolkningen eller gjort USA säkrare. För detta har Frida Stranne fått utstå mycket hat, berättar hon.

– Jag följer debatten nära i både USA och andra länder och överallt är det ett tufft debattklimat. Men ingenstans är tonläget så hårt som i Sverige, där till och med de stora tidningarnas ledarsidor går till personangrepp. I USA förekommer den typen av personliga påhopp i häcklande talkshows men aldrig i New York Times och andra stora, seriösa dagstidningar.

Det verkar som vi i Sverige tappat förmågan att göra skillnad på fakta och analys å ena sidan och önsketänkande å den andra, tycker Frida Stranne.

– Vad som har stöd i fakta och hur vi vill att det ska vara är ofta inte samma sak.

Vill undvika permanent krig

Hon upplever att det som att det är grundbultarna i sitt arbete som forskare – att sätta in saker i sammanhang, förstå orsaker till konflikter, dra paralleller och lära av historien – som till stor del utlöst hatet. Det har också blivit tabu att tala om USA:s drivkrafter och intressen och hur man använt sin position som supermakt, erfar hon.

– Men det går inte att bortse från samband mellan olika krig och maktanspråk om vi inte vill ha permanent krig. Vår egen del i konfliktytorna är nödvändiga att förstå. I vår bok varnade vi för att Ukraina kommer att försvagas och hamna i ett sämre förhandlingsläge ju längre tiden går och att det är stora risker för att USA successivt kommer att minska sitt stöd. Där är vi på flera sätt nu.

Frida Stranne poängterar att det finns många bedömare i Washington menar att Ukraina inte kan vinna kriget oavsett hur mycket vapen Väst fortsätter att skicka,utan att kriget måste sluta med förhandlingar.

– I varje krig de senaste 30 åren som involverat USA har vi hört att det är en kamp mellan frihet och tyranni och i varje krig har hundratusentals människor dött, utan att man nått sina mål, men även utan att Väst fått ge upp sin frihet. Det som faktiskt försvagat USA är att man lagt miljarder på krig utan exitstrategi samtidigt som man helt missat investeringar på hemmaplan och på att stärka sin egen demokrati.

Förra månaden skrev Frida Stranne en debattartikel i Aftonbladet om hur debatten om Gaza och Ukraina varit ett skolboksexempel på hur en öppen debatt inte ska se ut. ”Medborgare och beslutsfattare har inte getts möjlighet att förstå olika handlingsalternativ i den nya osäkra miljö vi befinner oss i. Särskilt inte några som syftar till fred”, skriver hon och lyfter också fram att personangreppen i svensk media gjort att många röster tystnat av rädsla för påhopp.

– Jag har fått många mejl från forskare de senaste åren som uppskattat att jag förmedlat ett annat perspektiv än det dominerande, men de har samtidigt skrivit att de inte själva skulle våga eller orka gå ut i medierna på grund av riskerna för allt hat.

Frida Stranne oroar sig för vart det demokratiska samtalet tagit vägen. 

– Att förminska människors kunskap med personangrepp är ett mycket effektivt sätt att tysta avvikande röster och en del av ett förtryckarsamhälle. En fungerande demokrati behöver kunna föra respektfulla samtal baserade på fakta och saklighet.

Trots att hon har drabbats hårt av att ha vågat uttrycka en avvikande åsikt skulle Frida Stranne gjort samma sak igen, även om hon hade vetat om konsekvenserna.

– Jag har ägnat tjugo år av mitt liv åt de här frågorna och vet för mycket som oroar mig av våra vägval för att hålla tyst.

Frida Stranne poängterar att hon aldrig varit aktiv i fredsrörelsen och inte är pacifist. Hennes argument bottnar i ett av de två största vetenskapsområdena kring studier om krig och konflikter som är allt annat än pacifistiskt. Men hon vänder sig starkt mot att fredsrörelsen kallats naiv gentemot Ryssland.

– Snarare är det naivt att tro att vapen ska lösa problem och skapa fred. Det krävs stort mod och diplomatisk erfarenhet för att lösa konflikter.

Fredsperspektivet hördes dåligt i den Nato-debatt som aldrig riktigt blev av, men fredsrörelsen laddar nu för nästa fajt: att upplysa de svenska medborgarna om vad det innebär att gå med i Nato och att det finns möjlighet att ställa krav. Frida Stranne tror inte att den debatten kommer att tystas på samma sätt.

– Inte lika aggressivt. Innan vi gick med i Nato fanns det starka intressen för att inte riskera att kritiska röster skulle kunna påverka opinionen och vår möjlighet att gå med. Nu finns inte den risken längre eftersom vi snart är fullvärdiga medlemmar. Så nu behöver Nato-vänner inte längre slå sönder trovärdigheten för de som säger något annat genom påhopp.

 
Bojkott av fredsexperter

Ett annat sätt att tysta kritiska röster är att helt enkelt ignorera dem. Vendela Englund från Svenska läkare mot kärnvapen berättar att det blivit svårare att få in de debattartiklar i medierna.

– Vår kompetens är annars efterfrågad, vi brukar ha lätt att få in artiklar, intervjuas i Sveriges radio, och vår lärsajt ”Lär om kärnvapen” hade mer än 850 000 besökare 2022. Men i samband med Nato-ansökan såg vi en påtaglig förändring och även tidningar som brukar ta artiklar tackade nej. Det var tydligt att man inte ville ha en debatt. SVT och TV4 hör vi inte av. Vi är förvånade eftersom vi är politiskt neutrala, bland våra medlemmar finns både Nato-kritiker och Nato-förespråkare, det som förenar oss är att vi som läkare vill rädda liv. Och för oss är alla liv lika mycket värda.

Det finns också andra aspekter av kärnvapen än att människor dör av sprängningarna, poängterar Vendela Englund.

– Klimathotet av det är ganska okänt. Ett litet, lokalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan skulle leda till en nedkylning som skulle medföra att två miljarder människor skulle svälta ihjäl.

Om detta skrev Vendela Englund tillsammans med Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, en debattartikel som visade sig vara lättare att få publicerad i Newsweek än i DN.

Svenska läkare mot kärnvapen har gjort en Novus-undersökning som visade att två av tre svenskar vill ha ett förbud mot kärnvapen på svenskt territorium. Föreningen har tillsammans med Svenska Freds nyligen släppt en gemensam rapport, ”Sverige i Nato”, om vad en anslutning till Nato egentligen innebär.  

– Nu driver vi på regeringen för att få ett förbud mot kärnvapen inskrivet när vi går med i Nato. Annars finns det inga garantier för att vi inte hamnar i samma situation som Belgien, som ett år efter att de gick med fick amerikanska kärnvapen i sitt land.

Att, som Sveriges försvarsminister, förlita sig på bedömningen att det är osannolikt att kärnvapen placeras i Sverige, är naivt då vi inte vet vad framtida amerikanska presidenter eller för den delen svenska regeringar kan vilja, anser Vendela Englund. Och exemplet Belgien förskräcker.

– Om alla är så överens som de hävdar, skriv in ett svenskt förbud mot kärnvapen nu då – innan det är för sent!

ENKÄT: Vad betyder fred för dig?

Gideon Jungehall-Lind:

– Fred är inget krig och inget våld. Det är viktigt för att alla ska må bra.

Hugo Vikström:

– Fred är att inte använda våld och lösa det genom att prata igenom istället.

Axel Norström:

– Fred är inget våld, att man pratar om saker istället. Inget krig, man förstör inte länder och dödar inte människor.

Ester Sahlberg:

– Fred är att vara snäll mot varandra och behandla varandra med respekt.  

Filippa Bengtsson:

– Fred är att alla ska vara snälla mot varandra och att alla är lika mycket värda. Det är inget krig och att det är rättvist.

William Olsson:

– Fred är när det inte är krig och alla har det bra.