Dagens ETC har pratat med flera medier som upplever att det har blivit allt svårare att få intervjuer och kommentarer från politiker och makthavare.

– Jag tror att det framför allt handlar om en anpassning till medieutvecklingen, säger Lars Nord, professor i politisk kommunikation och journalistik vid Mittuniversitetet.

Historiskt sett har makten legat hos nyhetsmedierna. Politikerna har varit totalt beroende av medierna, eftersom medierna varit politikernas enda kanal ut till offentligheten, och alltså ut till väljarna.

Har råd att tacka nej

Men så dök det upp nya ­kanaler. MTV och elektroniska nyhetsbrev. Och i dag: allt från Youtube till Twitter. Platt­formar där politiker, nästan totalt oberoende, kan vinkla, paketera och presentera sina budskap åt väljarna – dessutom utan att behöva svara på journalisters obekväma frågor.

– De politiker som ställer upp i till exempel SVT:s ”30 minuter” är medvetna om att det blir en ganska tuff utfrågning som kan sluta lite hur som helst. Så det är ett vågspel: ett lyckat framträdande där kan ge en boost för partiet men ett misslyckande kan bli väldigt besvärligt. Och hade man inte haft några andra kanaler så hade man säkerligen varit med ändå. Men nu har man mer råd att tacka nej till att delta i sådana sammanhang. 

Lars Nord har forskat på partiernas valkampanjer under hela 2000-talet och han har sett hur de blir allt bättre på mediestrategi.

– Man ägnar mycket energi åt det, inte minst i valrörelsen, men också annars. Hur man ska portionera ut olika politiska budskap, det görs ju inte av en slump.

Inte heller Bengt Johansson, professor i journalistik vid Göte­borgs ­universitet, tror att det rör sig om ­någon slump att politiker ­tackar nej till intervjuer.

– Man gör ju ingenting av en slump som ledande politiker, utan man har ju tänkt igenom vad man ska göra och hur man ska få ut sina budskap. Och de upplever att de får ut sina budskap ändå, utan att gå via journalisterna, säger han.

Och han kan förstå att de gör så.

– De handlar om ­kampen om vem som ska få ­definiera sakfrågor och perspektiv.

Demokratiskt problem

Men trots att det går att förstå att politiker gör riskbedömningen att det inte är värt att vara med i ”30 minuter”, eller svara på frågor som riskerar att sätta dem i dålig dager, så finns det problem med utvecklingen. 

Journalistiken har en viktig demokratisk funktion i det att journalister ska granska makten och ställa de kritiska frågorna som väljarnas ställföreträdare, säger Bengt Johansson.

– Jag kan ju inte ringa till Ulf Kristersson och fråga vad han menar med saker och ting, utan det får journalister göra. Men om det inte finns någon som kan göra det, så fungerar inte den ansvarsutkrävande rollen, medias granskande roll.

Samtidigt menar de flesta svenska partier att de står bakom, till och med värnar, just journalistikens demokratiska roll. 

Tror du att den här utvecklingen kommer att fortsätta?

– Jag har haft fel förr. Nej men, så länge politiker tycker att det här fungerar bra så kommer man att fortsätta göra så här, säger Bengt Johansson.

Dagens ETC har sökt statsminister Ulf Kristersson (M) för en kommentar. Vi ringde hans pressekreterare som bad oss skriva ett sms. Därefter slutade de helt att svara på våra kontaktförsök.

Enkät: Mediecheferna berättar – så påverkas journalistiken

Toppolitiker tackar nej till SVT:s politikprogram ”30 ­minuter” och när DN avslöjade att elkunderna förlorar miljarder på grund av regeringen vägrade finansministern att svara på ­frågor – för att sedan kommentera saken på Twitter. 

Dagens ETC har pratat med chefredaktörer, redaktionschefer och programledare – och flera av dem upplever att det blir allt svårare att få makthavare att svara på journalisternas frågor.

Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter

På Dagens Nyheter är det en generell tendens. Men det är svårt att säga om det går att koppla till den nya regeringen, säger Peter Wolodarski. Men ett nyligt exempel väcker allvarliga frågor, menar han. 

I februari avslöjade DN att svenska elkunder går miste om miljarder på grund av att regeringen varit sena med att införa ett intäktstak för elbolagen. Man sökte både energi- och näringsminister Ebba Busch och finansminister Elisabeth Svantesson, men fick nej. Därefter gick personer ur regeringen ut på Twitter och kommenterade granskningen. 

– Det som bekymrade mig var att den normala gången är att om något är fel eller om man är missnöjd med något så hör man av sig till tidningen, och är det rena fel så begär man en rättelse. Men det kom ingen begäran om rättelse vare sig från finansministerns stab eller från energiministerns. Utan istället sprider medarbetare därifrån väldigt negativa saker om rapporteringen och implicerar att den är fel, samtidigt som man inte ställer upp på intervju. Och det är den där kombinationen av att inte begära rättelse och inte ställa upp på intervju, då blir det som att man i grunden inte accepterar premissen för dagspressen och hur vi fungerar och det tycker jag är illavarslande, säger Peter Wolodarski.

Tror du att det är en strategi?

– Jag undrar om det är en strategi. Det som får mig att tro det är att vi har sett det här i andra länder, så det är inget som har hittats på här. Och det är många i den här regeringen som kommer direkt från PR- och lobbyföretag och har god koll på vilka metoder som används i den här tiden vi lever i. 

Vad kan det få för konsekvenser?

– Det påverkar det offentliga samtalet. Och i grunden handlar det om man accepterar den roll och den funktion som fri och oberoende journalistisk har i ett demokratiskt samhälle. Och jag har inte tolkat det som att de här partierna, M och KD i det här fallet, är emot fri och oberoende journalistik, tvärtom. För en del kan det också vara ett lättsinne, att man inte riktigt förstår vilken eld det är man leker med. 

Martin Schori, biträdande redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Aftonbladet

Även Aftonbladet har haft svårt att få politiker att ställa upp på intervjuer och att ge kommentarer, och det märks en viss förändring jämfört med tidigare regering, säger Martin Schori.

– Vi har fått sitta ner med ett par ministrar men långt ifrån så många som vi har velat. Och så upplever vi att det är svårt att få svar. Att de återkommer inte ens på frågan. De säger ”skicka ett sms” och så gör man det och så hör man inte mer. Och det har vi inte sett lika mycket tidigare, där upplever jag att det är en skillnad. Sedan är det ju ofta så i början med en ny regering att de ligger väldigt lågt. Men sen brukar det bli lite bättre och det har vi inte sett än.

Vad kan det få för konsekvenser?

– Jag kan känna en oro för att man tar in den strategin från utomlands eller möjligen från näringslivet. Att man duckar frågor och väntar på publicering och så försöker man hitta något litet man kan slå tillbaka på. Det kan vara ett litet sakfel som kanske egentligen inte är bärande för storyn. Och det är också viktigt att den man granskar får ge sina bästa argument för att våra läsare ska kunna bilda sig en uppfattning. 

Anders Holmberg, programledare för SVT:s ”30 minuter”

I ”30 minuter” ska Anders Holmberg enligt beskrivningen ”gå på djupet med en aktuell makthavare”. Men sedan den nya regeringen tillträdde i höstas har de haft svårt att få tunga ministrar att ställa upp.

– De som vi tycker att det är extra besvärligt att de inte ställer upp är klimatministern, finansministern och kulturministern. Och så tycker vi förstås att statsministern borde vara med, säger Anders Holmberg.

Är det skillnad från förra regeringen?

– Ja, det upplever jag. Men det är svårt att säga vad av det som är en fråga om att det varit valår och då är man väldigt angelägen om att synas på alla plattformar. Och dessutom, sist vi hade ett maktskifte fanns inte det här programmet.

Tror du att det är en strategi?

– Ja. Det tror jag. Det är svårt att se på det på något annat sätt eftersom jag ser att de är med på massa andra ställen, inte bara intervjuade av nyhetsjournalister utan de gör sig tid för att vara med i massa andra sammanhang. 

Kan det få konsekvenser för demokratin?

– Jag är nog inte beredd på att dra den långtgående slutsatsen än. Det är ändå så att styrande ministrar och politiker förekommer i medierna. Men jag tycker att det här är ett problem och det är en viktig del i den svenska demokratin att politiker som styr låter sig granskas och intervjuas också när det blåser.

Johan Sköld, redaktionschef på Göteborgs-Posten

På Göteborgs-Posten märker man viss förändring.  

– Vår bild är att det har blivit något svårare att få intervjuer nu. Det märks bland annat genom att vi oftare blir erbjudna skriftlig kommentar. Samtidigt skiljer det sig mellan partierna. De mindre, L och KD, är enklare. Att få en intervju med en moderat minister i en tung position är svårast. Vi upplever att det är svårare ju mer uppmärksammad händelse det handlar om. Ju mer det blåser desto svårare kan det vara. 

Vad kan det få för konsekvenser?

– Ur ett internationellt perspektiv är det fortfarande ganska bra i Sverige. Men det är också oroande att trenden verkar gå åt fel håll. Det är viktigt för medborgarna att få ta del av ledande politikers argument eller förklaringar till olika beslut. Det borde vara en självklar del i det folkvalda uppdraget att man är beredd på att bli ansvarsutkrävd.

Thomas Björkman, chef för politikgruppen på Ekot

På Ekot upplever man inte att det är svårt att få svar från politiker och ser ingen skillnad mot den tidigare regeringen. 

– Nej det skulle jag inte säga. Ibland är det svårt att få tag i någon i en känslig fråga innan de säkert själva vet vad de vill säga. Men ingen generell svårighet. 

Erik Hedtjärn, politikchef på SvD Nyheter

Erik Hedtjärn beskriver att det finns en ständig dragkamp mellan journalister och politiker, som både ingår och är väntad.

– Vi har både fått och inte fått intervjuer. Och så brukar det vara. Man vill ofta ställa fler frågor än man får ställa, säger Erik Hedtjärn.

Har ni märkt någon skillnad från den förra regeringen?

– Jag känner igen det här att man inte får de intervjuer man vill. Både i den mandatperiod som är nu, men också i tidigare. Det är en ständig dragkamp för journalister att försöka göra intervjuer som makthavare tycker är svåra. 

Tycker du att ni får för lite tillgång?

– Jag skulle vilja att vi hade mer tillgång. Politiker och makthavare har ju egenintressen. Och ibland tror jag att man inte vill bli intervjuad för att man inte ser hur man skulle gynnas av det. Samtidigt är det viktigt i en demokrati att man kan berätta om sina beslut och bli granskad i en intervju. 

Klas Granström, chefredaktör på Expressen

Inte heller på Expressen upplever man någon förändring.  

– Vi ser inte någon skillnad. Och ska man ta statsministern som exempel så finns det genom historien andra som är bra mycket svårare att få fatt i. Det är klart att det finns statsråd som är svårare och statsråd som är lättare att få att ställa upp. Exempel på sådana som har avböjt är klimatministern, finansministern och näringsministern. Men det är också svårt att säga något om mönster kring det än, säger Klas Granström. 

Vad tänker du om att de har avböjt?

– Det är en frustration så klart när man inte får möjlighet att ställa frågor. Men det är samtidigt väldigt svårt för oss att bedöma grunden till att de har tackat nej. Ibland hävdar man att man inte har tid och det är ju alltid en fråga om prioriteringar. Tycker man att det är viktigt att svara på journalisternas frågor, ja men då prioriterar man det.