Det är den 5 juli, klockan är strax efter halv tio på morgonen och 72-åriga Jan Roger Sörensson har just slagit sig ner i väntrummet på Hälsorum, bygdens egna vårdcentral. Egentligen är det först imorgon som han ska hit för att ta sin spruta, men det spelar ingen roll. Han tar ofta en tur förbi Hälsorum varje dag ändå, oavsett om han behöver vård eller inte.

– Vårdcentralen är den enda mötesplatsen i byn. Jag kommer mest hit för att få sällskap, dricka lite kaffe och prata med folk. Min fru har haft en stroke och pratar inte så mycket efter den, hon tittar mest på TV. Så det blir lite långtråkigt för mig att bara dra runt hemma.

Receptionisten och städerskan Carina Lundemo frågar Jan Roger om han vill ha sitt kaffe som vanligt; svart och med socker på bit. Han nickar och skiner upp.

Jan Roger och hans fru är sedan tolv år medlemmar i det personal- och medborgarägda kooperativ som driver vårdcentralen. 

– Det var väldigt bra att vi kunde rädda Hälsorum från att läggas ner, det hade varit väldigt tråkigt om vi inte skulle ha någon vårdcentral kvar här i Änge, säger han och sörplar kaffe med sockerbit.

– Dessutom tycker jag att det verkar som att personalen trivs bättre nu om man jämför med när det drevs av kommunen. Jag blir alltid så vänligt bemött här, det är helt okej att bara komma hit och dricka kaffe.

700 medlemmar äger vårdcentralen

Inne i personalrummet är det dags för den dagliga gemensamma fikarasten. Kaffe, smörgåsar och kakor är fram­dukade, och en efter en droppar personalen in. Mitt i rummet sitter den medicinska sekreteraren Maria Göransson framför en gigantisk datorskärm.

– Jag måste sitta här nu när vi bygger om rummen och renoverar taket. Det är lite bökigt, jag får inte samma arbetsro, men det funkar, säger hon och skrattar.

Hälsorum drevs fram till 1991 av regionen Jämtland-Härjedalen, men när den hotades av att läggas ner tog personalen över driften i kooperativ form. När verksamheten återigen hotades av nedläggning 2010, på grund av regionens nya och hårdare villkor i och med Hälsovalet, kallades hela bygden till stormöte. På mötet beslutade man att omvandla personalkooperativet till ett medborgarägt kooperativ. Kooperativet fick hundratals medlemmar som köpte andelar i verksamheten för 400 kronor styck. Idag har medborgarkooperativet Hälsorum över 500 medlemmar, som vid årsstämman utser den styrelse som leder verksamheten. Hälsorum har ett tjugotal anställda som arbetar med distriktssköterskemottagning, mödra- och barnhälsovård, sjukgymnastik, rehabilitering och företagshälsovård.

Kina Häggkvist har jobbat här i sex år. Hon är undersköterska, labbansvarig och styrelsemedlem. Hon tar en kopp kaffe och sätter sig vid ett av de tomma borden, vanan att hålla distans hänger kvar från pandemin.

– Jag gillar verkligen att jobba på en sådan här liten och kooperativt driven arbetsplats. Man får göra allt möjligt; ibland står jag på labbet, ibland är jag i kassan och tar betalt, och nästa stund får jag hjälpa sjuksköterskorna att svara i telefon, säger hon. 

– Dessutom har vi väldigt stor personkännedom, vi känner verkligen våra patienter, och vi finns alltid tillgängliga för dem – både fysiskt och på telefon.

Alla hjälps åt

Kollegan och ekonomiassistenten Lotta Wallner har jobbat på Hälsorum sedan 2012, och sköter både vård­centralens och företagshälsovårdens ekonomi. Hon tycker att det märks på flera sätt att Hälsorum ägs av medborgarna och personalen.

– Dels är det väldigt korta vägar till besluten, vi bestämmer mycket själva. Sedan är det ju delaktigheten, att alla får vara med och forma verksamheten. Vi har arbetskvällar, öppet hus och stormöten. Det är ju inte som ett vanligt jobb dit man går och jobbar sina åtta timmar och sedan går hem, utan det är många bitar runt omkring som vi måste hjälpas åt med, säger hon.

Att det utökade ansvaret och ibland omväxlande arbetsuppgifterna även skulle kunna vara krävande eller stressande är inget som Lotta Wallner har upplevt.

– Nej, jag tycker inte det. Vi delar ju på det, och vi har ju styrelsen och medborgarna. Om vi behöver hjälp med något som vi inte fixar själva så kan vi fråga dem om hjälp.

Hälsorums vårdcentral har 17 anställda och sammanlagt 2 000 listade patienter, varav drygt 500 av dem också är medlemmar och delägare i kooperativet. En av dem är 82-åriga Kurt Jonsson, som slagit sig ner i väntrummet bredvid Jan Roger Sörensson. Han är väldigt nöjd med vårdcentralen.

– Jag känner mig sedd och omtyckt här, personalen tar sig alltid tid med oss patienter. Nu är jag inte här så ofta, som tur är har jag hållit mig frisk. 

För honom var det självklart att bli medlem i kooperativet när vårdcentralen hotades av nerläggning.

– Jag äger en andel precis som många andra. Det är viktigt att vi har kvar en vårdcentral här i byn. Däremot är jag inte så delaktig i de aktiviteter och öppna hus som Hälso­rum har, men det är väl bra att det finns för de som vill. 

Fikarasten är slut och personalrummet töms på folk. Distriktsläkaren Magnus Dyborn återgår till sitt mottagningsrum och förbereder sig för nästa patientbesök. Han har bara arbetat på Hälsorum sedan i januari, innan dess jobbade han i Härjedalen. När två av hans barn och barnbarn flyttade till Offerdal flyttade han efter.

– Jag jobbade tidigare på norra Sveriges största akutrum i Funäsdalen, det var väldigt stressigt och jag fick inte den kompetensutveckling jag behövde, säger han. 

– Här på Hälsorum är det mycket lugnare, jag har en väldigt nära och bra kontakt med patienterna. Jag vill gärna jobba kvar här tills jag går i pension om några år.

Däremot ser Magnus Dyborn att vårdcentralen skulle behöva bättre ekonomiska förutsättningar för att kunna behandla patienterna på plats och slippa skicka dem till närmsta större stad.

– Det handlar inte om att den drivs som kooperativ, utan detta gäller primärvården generellt på sådana här mindre platser, säger han. 

– Om vi kan behålla patienterna här hemma och ge dem den vård de behöver här så sparar vi pengar på rätt sätt. Nu har vi till exempel en patient som sökt för brösts­märta. Om vi har tillräckligt bra EKG-utrustning, ett bra labb och utvecklat IT-stöd så behöver vi inte skicka iväg patienten och lägga pengar på sjuktransport och sjukhuskostnader.

Fick jämlikhetspris

Den som har huvudansvaret för Hälsorums resurser och hur dessa används är verksamhetschefen Jessica Wånggren. Hon tar emot på företagshälsans lokaler, som också är en del av kooperativet, i den närliggande byn Krokom. Hon är utbildad socionom och jobbade under många år som egen företagare inom organisations- och ledarskapsutveckling. Genom att jobba som organisations­konsult på Hälsorums företagshälsovård kom hon in i kooperativets verksamhet och blev för några år sedan verksamhetschef för såväl företagshälsa som vårdcentral.

– Det finns ett slags solidariskt hjärta i verksamheten som man känner tydligt. Jag känner verkligen att det här är lika mycket mitt som alla andras. Min personliga åsikt är också att man inte ska bedriva vård med vinstintresse, så av den anledningen känns det också bra att jobba här.

År 2017 tilldelades Hälsorums vårdcentral Jämlikhets­fondens Stora jämlikhetspris med motiveringen: ”Medborgar­kooperativet Offerdals Hälsocentral visar hur landsbygden kan gå före på vägen mot en demokratisering av vårt samhälle. Hela bygden äger och styr verksamheten som drivs utan vinstintresse och utmärks av hög tillgänglighet och kvalitet.”

Jessica Wånggren är stolt över priset och lyfter också fram den demokratiska aspekten av en medborgarägd vårdcentral.

– Som medborgare ska du kunna få vård där du bor, även om du har många mil till närmsta stad. Om vi inte hade funnits hade Offerdals invånare inte haft det. Hos oss har patienterna dessutom stort inflytande, det kan handla om att utöka telefontiderna eller få möjlighet att göra vattengympa subventionerat. 

Vi har också bygdens apotek i våra lokaler, vilket bidrar till känslan av att du kan få hjälp med allt sjukvårdsrelaterat på en och samma plats – som du dessutom är med och äger, säger hon och fortsätter.

– Förra året, 2021, blev vi rankade 1:a i den nationella patientenkäten just när det gäller tillgänglighet och emotionellt stöd. Vi får ju ofta höra av våra patienter att de har bytt till oss för att vi svarar snabbare, är mer tillgängliga och har kortare väntetider. Så det kändes väldigt fint att få det bekräftat även i en nationell patientenkät. 

Utmaningar med kooperativ 

Trots framgångar och priser sticker Jessica Wånggren inte under stol med att det även finns svårigheter med att bedriva vård i kooperativ form.

– Ekonomin är en av dem. Utmaningen med vår modell är att vi inte har samma möjlighet som regionen att gå back. Vi får en viss summa av regionen per listad patient och år, och den summan varierar ju från år till år beroende på hur många som flyttar ut, flyttar in, föds eller dör. Så det gör det svårt med stabilitet i vår ekonomiska planering, säger hon. Ett sätt att skapa större ekonomiskt svängrum och att bredda Hälsorums verksamhet var att även starta företagshälsovård inom kooperativet 2012, och idag är Krokoms kommun företagshälsovårdens största kund.

– I företagshälsovården har vi större möjligheter att jobba långsiktigt och förebyggande, säger Jessica Wånggren.

Även avsaknaden av stödfunktioner som HR-avdelning och ekonomiavdelning, som finns i regionens verksamheter, kan vara utmanande, berättar hon.

– Vi har inte råd med det, utan det mesta av det hamnar på mitt bord, i egenskap av verksamhetschef. Jag är både IT-ansvarig, lönehandläggare, kurator på 30 procent, chef på både vårdcentralen och företagshälsovården, och ibland om det krisar hoppar jag in i receptionen på vårdcentralen. Men det ligger ju också i den kooperativa tanken, att vi inte ska ha massa hierarkier utan vara en platt organisation där vi jobbar efter ledorden transparens, delaktighet och ansvarstagande.

Pandemin innebar även den en utmaning för Hälsorum, då man inte fick tillgång till regionens organisering av vaccinering.

– Det blev också svårt att upprätthålla våra ledord ”tillgänglighet och öppenhet” när vi tvingades jobba med låsta dörrar. Dessutom byggde vi upp en vårdskuld, vilket gav ett stort tryck när restriktionerna togs bort och patienterna började strömma till. Men vi har löst det ganska bra, tycker jag.

Fler blir inspirerade

Forskaren Desiree Enlund vid Umeå universitet skrev 2020 en avhandling om motståndet mot sjukvårdens omvandling i svensk glesbygd. Under flera år följde hon sociala rörelser och själv-organiserade kooperativ i Jämtland och Västernorrland, varav Hälorum var ett, som uppstått i samband med omstruktureringar och nedskärningar i sjukvården.

Hon konstaterade då att medborgarkooperativen ofta verkade i skuggan av de privata vinstdrivande vårdföretagen, och att de hela tiden måste förhålla sig till landstingens byråkrati för att kunna överleva i sjukvårdssystemet.

Läkarförbundet skrev även 2015 en rapport där man drog slutsatsen att en ökning av små, personalägda vårdcentraler är nödvändigt för att skapa en välfungerande primärvård för hela befolkningen i alla delar av landet.

”Patienter och läkare är eniga om att småskaliga privata personalägda vårdcentraler ger bättre vård och bättre service än de som drivs i andra former. Trots de goda resultaten är kostnaderna inte högre än vid andra vårdcentraler.”

Jessica Wånggren blir ofta kontaktad av människor och vårdpersonal som vill veta hur Hälsorum arbetar och hur den kooperativa formen fungerar i praktiken.

– Intresset för vår verksamhet är stort över hela Sverige, och jag tror att personal- och medborgarkooperativ kan vara lösningen för fler nedläggningshotade vårdcentraler i glesbygden.

Hon pekar ut några avgörande faktorer som man måste ha med i åtanke om man vill starta en personal- och medborgarägd vårdcentral.

– Det krävs dels människor med engagemang som har en vilja att skapa något tillsammans och tror på den kooperativa idén. Sedan är det väldigt viktigt att säkerställa att man har en komplett kompetens; allt ifrån läkare och fysioterapeuter till medicinska sekreterare. Ytterligare en viktig aspekt är att knyta personer till sig som är villiga att engagera sig.

Patienten och medborgaren Kurt Johnsson, som har bott i Offerdal i hela sitt liv, har alltid varit nöjd med personalen på vårdcentralen – även innan det gjordes om till kooperativ. Men han tycker att känns extra bra att det är personalen och medborgarna som äger den tillsammans.

– Jag är så glad att vi kunde ha kvar vår vårdcentral, och att det var vi som såg till att det blev så.