Parisborna reser till uzbekiska öknen för att se avantgardekonst

Karakalpakerna har sin egen kultur och sitt eget språk, inte olikt det i Kazakstan. När centralregeringen i Tasjkent tidigare i år försökte upphäva områdets autonomi utbröt kravaller och regeringen fick backa. Regionens huvudstad Nukus är ett blåsigt och dammigt ställe där inte mycket finns att se för en turist. Men det finns en sevärdhet som drar besökare från hela världen: ett unikt konstmuseum med en mycket speciell historia.

Blommade i början

Under Sovjetunionens första år blommade många konstnärliga uttryck inom områden som måleri, affischkonst och film. En rysk och sovjetisk avantgardism utvecklades. Men när stalinismen fick makten över det sovjetiska samhället ville staten likrikta konsten och ställa den i partiets tjänst. Socialrealism med heroiserande av sovjetstaten och dess ledare blev helt dominerande. Konstnärer som inte anpassade sig fick i praktiken yrkesförbud, några skickades till Gulag eller sattes på mentalsjukhus. Värdefull konst förbjöds eller förstördes.

Igor Savitsky kom från Ukraina, han var målare och arkeolog. Han utbildades inom konst i Moskva på 1930-talet och byggde då upp ett kontaktnät som han senare skulle ha stor nytta av. På 1950-talet kom Igor Savitsky till Karakalpakstan, han valde att stanna där och bygga upp samlingar av arkeologiska föremål samt lokal traditionell konst, mattor och smycken. Han fick möjlighet att skapa ett museum med stöd av makthavarna i närområdet. Med hjälp av de lokala myndigheternas pengar passade han även på att köpa in konst som inte var tillåten i den tidens Sovjet.

Reste runt i hemlighet

Igor Savitsky insåg värdet av den enorma konstskatt från 1920- och 1930-talet som var på väg att förstöras. I hemlighet reste han runt, samlade in och köpte avantgardistisk konst från förbjudna konstnärer eller deras efterlevande från stora delar av Sovjetunionen. Det faktum att han hade sin bas i ett av sovjetimperiets mest perifera områden gjorde att han kom undan de centrala myndigheternas och KGB:s vakande ögon. Så räddade Savitsky fler än 10 000 målningar från sovjetiska avantgardister. Sammantaget samlade han in fler än 40 000 konstföremål.

Idag har Savitskymuseet en av världens största och mest intressanta samlingar av sovjetisk avantgardism från 1920- och 1930-talet. Museet har dessutom en världsunik samling konst från moderna målare som dokumenterade livet i sovjetiska Centralasien under samma tidsperiod. I museets samlingar finns också konst från 1960-talets politiska och konstnärliga tövädersperiod i Sovjet. I slutet på 1970- och under 1980-talet blev det åter möjligt att visa de tidiga avantgardistiska verken offentligt.

Ett typiskt öde

En av de målare som har fått sina verk bevarade i Nukus är Alexander Volkov. Hans öde är typiskt för många av de framstående sovjetiska avantgardisterna. Alexander Volkov var inspirerad av såväl moderna ryska målare som av målare som Matisse och Gauguin. Hans måleri utvecklades i experimentell riktning. Alexander Volkov blev 1919 utsedd till chef för det nya statliga museet för central­asiatisk konst i Tasjkent, där han undervisade och målade. Hans målningar som ofta skildrade livet i Uzbekistan blev allt mer kända och ställdes ut i andra delar av Sovjetunionen.

När konsten likriktades under stalinismen 1934–1936 förbjöds Alexander Volkov att verka, samma öde drabbade samtidigt en rad andra kända konstnärer. Han avskedades från sitt arbete, förlorade sina inkomster och hans tavlor plockades ned från alla museer. Han stämplades som antikommunistisk formalist och abstraktionist. Alexander Volkov levde resten av sitt liv i isolering. Om någon konstälskare kom till hans hemstad Tasjkent och frågade efter honom fick de svaret att han var sjuk och inte kunde ta emot besök. Igor Savitsky räddade många av Alexander Volkovs tavlor åt eftervärlden.

Eldsjälar driver museet

Savitskymuseet har drivits vidare av lokala eldsjälar sedan Igor Savitsky avled 1984. Men det har varit en utmaning att bevara samlingarna. Uzbekistan har i perioder varit ett mycket slutet land dit det har varit svårt att resa fritt. Centralmakten i Tasjkent har inte varit frikostig med att ge stöd till ett museum i en autonom del av landet. Museet har problem med finansieringen, de flesta av tavlorna skulle behöva restaureras, men pengar saknas. Samlingen är mycket värdefull, men målet har varit att hålla ihop helheten och inte sälja ut unika tavlor. Tre stora byggnader har uppförts för att visa samlingarna, men bara en används. Större delen av samlingarna finns undanstoppade i förråd. Men den byggnad som används erbjuder en helt unik samling konst.

Savitsky brukade säga att ”En dag kommer besökare att resa från Paris till Nukus för att se vårt museum”. När jag besökte museet såg jag förundrade besöksgrupper från Frankrike visas runt bland tavlorna.