Jag vore ingenting utan mina vänner. Jag skulle haft världens tråkigaste liv.”

Så skrev journalisten Hanna Hellquist i en uppmärksammad krönika om vänskap för Dagens nyheter i vintras. Hon frågade sig hur det kan komma sig att vänskapsrelationer värderas så lågt, och att den relation man har med någon man vill ligga med alltid verkar smälla högre. Högst relevanta frågor, som hon dock själv – visar det sig när jag ringer upp henne – har lite svårt att svara på.

– Jag vet faktiskt inte riktigt varför det är så. Själv tycker jag att det på många sätt är jävligt mycket mer värt att vilja dela sitt liv med någon som man inte har de här jättestora passionerade känslorna för. Det logiska är ju att vänskapsrelationerna skulle vara värda mest.

Varför är det logiskt?

– För att föremålet för ens attraktion och sexuella begär kan förändras på ett helt annat sätt. Man vet ju inte varför man blir kär i någon, men med vänner har man jättehöga krav, där släpper man verkligen inte in vem som helst. När det gäller vänskap går man ju efter helt andra parametrar. Kär däremot, kan man bli i vilken dåre som helst, bara för att de till exempel har en stor kuk eller är bra på att kyssas. Att det ska ha högre status än vänskap tycker jag är ologiskt, säger Hanna Hellquist med eftertryck.

Betyder det att en person som är bra på att ha romantiska kärleksrelation har högre status än en person som är bra på vänskap?

– Ja, jag tror det. Alltså, att vara ihop med någon som både är ens bästa vän och den man vill ligga med, och att bygga ett vackert hem och en familj tillsammans – det upplägget har mer status än om du, som i mitt fall, är en person som har många goda vänner som verkligen ställer upp för dig. Den romantiska kärleken värderas fortfarande högre än vänskap.

Hon tror också att det finns en genusaspekt när det gäller vänskaps- respektive kärleksrelationer.

– Kvinnor kan ha både vänskapsrelationer och kärleksrelationer samtidigt, de liksom håller ihop det på ett annat sätt än av vad män gör. Män har såklart också vänner, men de drar sig ofta tillbaka och liksom lägger sig tillrätta när de har träffat en kvinna som kan ta hand om dem – och sköta deras sociala relationer åt dem. Fast jag kanske är fördomsfull nu, det kanske inte är så längre, säger hon och skrattar.

Hanna Hellquist beskriver sig själv som en person med många nära vänner, vilket också märks i hennes texter och sociala medier.

– Jag är bra på att träffa vänner och bjuda in dem. Men jag kan vara lite för bra på det, att jag liksom ser till att vi hänger jättemycket i början, och sedan när man lär känna varandra så märker man att det kanske inte riktigt var den sortens vänskap eller vän man var ute efter.

Vänskap med högt i tak

Hon menar att skaffa vänner är lite som att dejta, man testar sig fram, och vissa stannar i ens liv medan andra faller bort. Men det finns en vän som liksom står lite över alla andra, och det är bästisen Linda (känd från Hannas krönikor).

– Hon är som min syster. Vi har känt varandra i 20 år och ibland kan det gå ett halvår utan att vi pratar, men vi har alltid varandra ändå. I mina vänskapsrelationer måste det vara högt i tak, det går inte annars. Man får inte vara för lättsårad, typ ”du har faktiskt inte ringt mig på flera veckor”. Mina vänner måste vara självständiga. 

Bryta romantisk tvåsamhetsnorm

Att vänskap är något som allt mer lyfts fram i diskussioner om relationer, livsval och värderingar vittnar också skribenten Rhaina Cohen om i sin välskrivna text ”Personer som prioriterar vänskap före romantik”, i den kreddiga nordamerikanska tidningen The Atlantic. Hon beskriver de två bästa vännerna Kami och Kate som alltid börjar med att informera sina nya kärlekspartners om att deras bästis kommer före allt annat, och om de inte kan acceptera det så är det lika bra att göra slut direkt. Cohen framhåller också det normbrytande i att sätta vänskapen i centrum – i en värld där den romantiska tvåsamheten fortfarande är norm. 

Även i Sverige har vänskapsrelationer blivit ett ämne som diskuteras i allt större utsträckning. I augusti 2021 kom till exempel boken ”Länge lever vänner – forskning och färdigheter för att stärka dina vänskapsrelationer” (Natur & Kultur), skriven av psykologerna Daniel Ek, Frida Andersson och folkhälsoforskaren Pär Flodin. Boken inleds med de senaste forskningsrönen om vänskap och relaterade ämnen såsom ensamhet och social isolering, och därefter följer tips och övningar med namn som samtalsaikido, walkie-talkie-­leken och sårbarhetsspaning.

Pär Flodin, som är verksam som forskare på Karolinska Institutet inom psykiatrisk epidemiologi, berättar att idén till boken föddes ur samtal han och de andra två författarna hade om den outnyttjade potential som finns i vänskap.

– Vi tycker att vänskap förtjänar större prioritet och högre status i samhället är vad den har nu. Många av våra vänner har befunnit sig i tvåsamhetsbubblan, men nu har vi kommit upp i den åldern när man ofta separerar – och då upptäcker man kanske att man har lagt alla ägg i samma korg och inte underhållit sina kompisrelationer medan man var i sitt kärleksförhållande, säger han.

Gift med sin bästa vän

Vänskapsrelationer har alltid varit viktiga för Pär Flodin, och när han var i 20-årsåldern gifte han sig med en nära vän.

– Vi tyckte att det fanns något fint med att hedra vår relation och bedyra det inför vår omgivning. Varför ska det bara vara förbehållet för kärleksrelationer? Vi gjorde en ceremoni och hade en stor fest för vänner och släkt, men det var inget juridiskt bindande giftermål.

I boken ”Länge lever vänner” kan vi bland annat läsa om den omfattande studien ”The Harvard Study of Adult Development” där forskare har följt hundratals män i Boston­området sedan 1930-talet. Studien, som pågår än idag och är en av de längsta som genomförts, visar att goda relationer tycks påverka vårt fysiska välmående mer än rikedom, kolesterolvärden, arbete och status. När forskningsledaren Robert Waldinger år 2015 sammanfattade resultaten i en Ted-föreläsning sa han: ”När vi tittade på allting vi kände till om männen när de var runt 50 år, var det inte deras kolesterolvärden som förutspådde hur de skulle åldras – det var hur tillfredsställda de var i sina relationer. Män som var mest nöjda i sina relationer som 50-åringar var de som var friskast när de var 80 år.”

Pär Flodin menar att studien dels visar hur viktiga vänskapsrelationer är för vår hälsa, och att forskning om ensamhet och vänskap ofta hänger ihop.

– Unga killar, äldre män och äldre änkor är de grupper som upplever störst subjektiv ensamhet, visar forskningen. De här grupperna upplever alltså ett glapp mellan önskat antal goda relationer – till exempel vänskaper, och det faktiska antal goda relationer de har. Vi vet också att män har färre nära relationer och generellt är ensammare än kvinnor, det visar både svenska och internationella studier. 

Träna på vänskap

Att goda vänskapsrelationer är något odelat positivt och gör oss friskare och gladare verkar alltså utom tvivel. I Pär Flodins bok får man massor av förslag på hur man kan fördjupa och förbättra sina vänskapsrelationer. Men kan verkligen alla lära sig att bli en bra vän, eller är det så att vissa människor faktiskt har svårare att skaffa och behålla vänner än andra?

– Vissa har lättare för vänskap än andra såklart, så är det ju med alla förmågor. Men det finns en stor outnyttjad potential till ett rikare vänskapsliv för de flesta av oss – inte minst om man har svårt för att få och behålla vänner – att utforska nya sätt, hitta nycklar och kompensera för svagheter man har när det gäller vänskapandet, säger han och fortsätter:

– Jag tror alla kan bli bättre på vänskap, givet att lusten och viljan finns. Men det ska ju inte bli ytterligare ett måste, jämte kraven snygg partner och fint jobb, att också bli ”bäst” på vänskap. Boken är mer en inbjudan till att reflektera kring frågan ”är vänskap något jag har försummat?”, och om svaret är ja kanske man vill ändra på det – om man tror att man skulle må bättre av det.

Vad tycker du kännetecknar en bra vän?

– Någon med vilken det finns en känslomässig intimitet och någorlunda balans i givandet och tagandet – när det gäller till exempel talutrymme, vara psykologiskt stöd, att ta initiativ och så vidare. Ömsesidighet tycker jag själv ofta är en springande punkt, jag pallar inte när det blir för skevt.

Hur är dina egna vänskapsrelationer?

– Jag känner mig överlag väldigt glad för min vänskapssituation. Inte minst för att jag bor i ett kollektivhus dit flera av mina vänner flyttat. Jag har nog också prioriterat vänskapsrelationer rätt högt i livet och låtit dem väga tungt när jag till exempel har valt bostadsort och vad jag gör i vardagen.

Nöjd ensamvarg

En person som inte prioriterat vänner och som enligt egen utsago inte är särskilt bra på vänskap är författaren Helena Sigander. 

Hon bor med sin katt i en liten lägenhet bakom Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm, och bjuder på tranbärsjuice när vi ses i hennes hem. Det här med att skaffa och behålla vänner har alltid varit svårt för henne.

– Jag var urdålig på vänskap redan som barn. Jag hade inga kompisar i skolan, men jag var aldrig mobbad eller den som mobbar. Snarare har jag varit den som har sagt ifrån om någon mobbas, och då kanske man inte heller blir så populär, säger Helena Sigander.

Hon beskriver att hon har varit en ensamvarg i hela sitt liv, men att det inte är något som plågat henne. 

– Det har snarare varit ett frågetecken hos mig själv när det gäller min oförmåga att skaffa vänner. Men jag var gift väldigt länge, i nästan 45 år, och så en dag dog min man Mats pang bom för fem år sedan. Då blev det väldigt konstigt och tomt för mig, han var både min kärlekspartner och min bästa vän, och vi blev liksom vuxna ihop eftersom vi var så unga när vi träffades.

Hon beskriver att det blev tydligare för henne efter makens död att hon inte har så många andra nära relationer.

– Det blev helt uppenbart då att det är så. Men det som förvånade mig var att det också dök upp en kompis då, när min man hade dött. Hon bor i Göteborg, så vi träffas inte särskilt ofta. Men vi är väldigt goda kompisar. Vi har inte alltid varit det, men vi har blivit det på senare tid. Annars brukar vänner mest försvinna och inte höra av sig mer.

Varför blir det så, tror du?

– Jag vet inte själv varför. Jag är inte en särskilt krävande och kritisk person som håller på att klanka på folk, jag försöker bara se till att vi har trevligt tillsammans. Det har hänt att jag har bjudit hem folk, eller att vi har gått ut tillsammans, och sedan plötsligt är allihopa borta. För att få vänner tror jag att man måste skippa lite av sitt ego och lära sig att lyssna på andra. Tyvärr har jag rätt svårt att göra avkall på mitt ego, säger Helena Sigander och rycker på axlarna.

Men hon medger att hon faktiskt har ansträngt sig mer för att skapa sociala kontakter sedan hon blev änka.

– Jag har till exempel tagit kontakt med många bekanta genom att skicka digitala vykort. Några har svarat, men inte så många. Sedan har jag även blivit en ja-sägare, om någon bekant frågar ”ska vi doppa oss i isvak?” så säger jag ja – jag säger ja till allt nu. Jag är en ensamvarg och gör gärna saker själv, men ibland upptäcker jag att det har gått en vecka och att jag inte har pratat med en enda annan människa. Då stannar ju hela tankeverksamheten av, man måste ju utbyta tankar och känslor med andra!

Har du skämts någon gång över att vara en person som har svårt att få vänner, har det varit stigmatiserande för dig?

– Nej, verkligen inte. Jag tycker inte att det är pinsamt att prata om det – varken med dig nu eller i radio som jag gjort en gång tidigare. Jag är författare, högerhänt och har få vänner, det är inget mer med det.

Vänskap på liv och död

Afshin Rashidi är 34 år och bor i Stockholmsförorten Bredäng med sin sambo och ett barn. Han ser på sina vänner som den familj han har valt själv.

– Jag kan dela allt med dem, både sorg och glädje. Med dem kan jag vara mig själv. Den biologiska ursprungs­familjen däremot, får man på köpet. Det finns en väldigt stark norm kring den; att man alltid ska vara där för sina biologiska familjemedlemmar oavsett konflikter, och att man liksom ska respektera blodsbanden. Men jag är inte så förtjust i den biten, jag lämnade min ursprungsfamilj när jag var väldigt ung, säger han.

När Afshin Rashidi var 16 år gick han med i den kurdiska Peshmerga-armén, och där var vänskapen på liv och död.

– Vännerna i kampen blev den familj jag aldrig har haft. Jag visste att de var beredda att offra sina liv för mig, och jag mitt liv för dem. Vi var tillsammans dygnet runt och delade väldigt mycket med varandra; mat, vatten, kläder, och kampen. Jag var inte vän med någon under min tid i Peshmerga för att den hade hög status eller för att jag skulle tjäna något på det, utan det var verkligen mer av lojalitet och solidaritet. Jag har fyra vänner från den tiden som jag älskar mer än min biologiska familj.

Ömsesidighet är viktigt

Sedan drygt elva år tillbaka bor Afshin Rashidi i Sverige och hans vänskapskrets är en blandning av hans äldsta vänner från Peshmergatiden, gamla och nya arbetskollegor, och vänners vänner.

– Om jag förlorar en vän så måste det kännas att en bit av mig har försvunnit. Det måste betyda något, på riktigt. Men egentligen kan du bli vän med vem som helst; din kollega, din granne, din frisör. Det viktigaste är att det är ömsesidigt, att man ger och tar. Sverige är idag ett väldigt individualistiskt samhälle där den största frågan är: Vad är bra för mig? Alltså individen kommer alltid först. Men i en nära, ömsesidig och bra vänskapsrelation måste den första frågan vara: Vad är bra för oss?, säger Afshin Rashidi.

Men att vänskap också kan vara svårt och att hans eget sätt att vara vän på inte passar alla, har han också erfarit.

– Jag har till exempel fått kritik från en vän för att jag är för rak. Han hade ett beteende som jag ogillade och jag sa det rakt ut: ”du beter dig som en skitstövel”, och det sårade honom. Själv tycker jag att det är bättre att vara rak med sina vänner istället för att man ska försöka tolka varandra.

Afshin Rashidi är en person med väldigt starka principer och värderingar, och detta har bidragit till att han ibland gjort slut med vänner, fast de har sidor han gillar.

– Ofta har vännen fått flera chanser och jag lägger ner mycket tid och energi på att försöka förklara det som känns fel.

Men om det fortfarande inte går, och vännen har åsikter eller beteenden som jag inte kan acceptera, då tar vänskapen slut.

Det finns ett kurdiskt ordspråk som lyder ”Om du vill lära känna en person bra så ska du kolla vem hens vänner är”. 

Vilka som är dina vänner säger väldigt mycket om vem du är.