Så sa Annie Lööf (C) i SVT:s ”30 minuter” i februari. 

Samma Annie Lööf som var näringsminister när Sverige i juni 2013 beslutade att öppna en ambassad i just Qatar. 

Motiveringen löd: ”Sverigefrämjandet är högt prioriterat eftersom den qatariska marknaden har en växande potential för svenskt näringsliv”. 

Fotbollsjournalisten Olof Lundh klarar inte av det här hyckleriet runt Qatar-VM. 

– Om hon hade sagt att ”Jag har tänkt om. Jag var med och öppnade ambassaden, men nu i efterhand tycker jag att det var fel, och jag tycker också att vi ska bojkotta VM”, då hade jag haft respekt för henne. Men att sitta helt oförblommat och säga att där kränks mänskliga rättigheter och därför ska vi bojkotta fotbolls-VM. För mig är det värre att Sverige öppnade en ambassad där, säger Olof Lundh.

Hans nära två meter långa kropp sitter vikt över en pappmugg kaffe på lunchrestaurangen i TV4-huset vid Gärdet. 

– Många fastnar ju i att ­”Qatar-VM, det är för jävligt, det vill jag inte ha med att göra”. Man vill inte ta in komplexiteten i det, att Qatar äger en storklubb i Paris, att de finns med på alla möjliga håll i idrottsvärlden, vilket jag beskriver i min bok. 

Fotboll och ekonomisk historia

Boken heter ”Templet i ­öknen - så köpte Qatar världens största sport” och är ett gediget, spännande och faktaspäckat reportage om maktkamper, korruption, säkerhetspolitik, pengar, influencers och mänskliga rättigheter. Om nästan allt annat än huruvida Messi ­eller Neymar ska få ­lyfta VM-bucklan i Doha en vecka före jul.

Men så är inte Olof Lundh en vanlig sportjournalist heller.

– Jag är otroligt intresserad av maktspel. För länge sen läste jag statskunskap, nationalekonomi och ekonomisk historia i Lund och jag tror jag tagit med mig många av de grejerna. Jag ­älskade fotboll som liten och det var därför jag sökte mig till det här, men jag har mer och mer lämnat det som sker på planen för allt som är utanför. Jag kan fortfarande bli passionerad när jag följer mina lag Leeds och Landskrona, men annars hamnar mitt fokus på annat än spelsystem.

Att Qatar överhuvudtaget fick fotbolls-VM är närmast ofattbart.

Det är ett land utan ­demokrati och ­grundläggande mänskliga rättigheter, där homosexualitet är kriminellt och som till största del består av öken. 

Till ytan är det ett av världens minsta länder, samtidigt är det världens rikaste land sett till BNP per capita, och det land som släpper ut mest växthusgaser per capita. Det är också ett land som mutade, anlitade spioner och köpte sig till röster i det korrupta internationella fotbollförbundet Fifa för att vinna omröstningen om ett VM man totalt satsat över 200 miljarder dollar på.

”Vill nästan ha ett lik”

Om en dryg månad sätter cirkusen igång och Olof Lundh ska resa dit, för sitt femte besök i det lilla emiratet på tio år. Han beskriver landet som konstgjort, själlöst och varmt.  

– Det byggs så mycket att det förändras i realtid. Man träffar få qatarier, men väldigt många andra nationaliteter som är där för att jobba. Miljontals människor från Sydostasien är i hela gulfen och jobbar i de rika länderna. 

I boken träffar Olof Lundh några av migrantarbetarna, som ger en mer komplex bild av sin situation än den svartvita som ofta skildras i media. 

– Vi kommer med vårt perspektiv och vill hitta nån som säger att ”jag är en slav”, ungefär. Och det är klart att de finns. Men för många är det en otrolig möjlighet att vara där och jobba. Det speglar naturligtivs utsattheten i deras hemländer. Det är så komplext. En fixare som jag hade där förra året sa ”Ni vill bara ha skräckhistorierna”, och ja, det är sant. Vi vill ju nästan ha ett lik. 

Enligt Amnesty har 15 000 migrantarbetare dött under byggena inför fotbolls-VM i Qatar. 

Enligt den egna VM-organisationen är det totala antalet tre personer.

Den exakta siffran är inte så viktig för Olof Lundh. Det räcker med att höra arbetare prata om avsaknad av rättigheter och orimliga arbetsförhållanden för att vilja protestera, skriver han i boken. 

Detta land gör alltså en rad gamla fotbollsstjärnor som David Beckham, Zinedine Zidane och Samuel Eto’o glatt reklam för. 

– Det sägs att Beckham fick 1,5 miljarder kronor för ett tioårsavtal. I grunden så använder de sig av influencers för att nå rakt in i målgruppen. Även fast det kanske inte funkar i Sverige och 15, 20 demokratier till, så kanske det funkar i 190 av Fifas 211 medlemsländer. Där är det stort att Messi gör reklam för deras stora mobiltelefonföretag ihop med Neymar. Det blir en väldig massa människor som talar positivt om Qatar. 

Förvirrande för Qatar

Att stater eller individer ­använder mjuka värden som idrott för att skapa en förskönad bild av ett land kallar Olof Lundh för ”sporttvätt”.

Bara de senaste tio åren har Qatar ordnat en rad stora ­evenemang, allt från friidrotts-­VM till Formel-1-tävlingar och ATP-­tennis. Samtidigt har de köpt stora europeiska fotbollsklubbar med franska PSG som flaggskepp.

Satsningarna på idrott är bara en liten del för att få upp ­världens ögon för det lilla ­landet i gulfen. 

– Den tidigare emiren, pappa till dagens emir, tog makten 1995 och ville sätta Qatar på världskartan. Han har varit aktiv på så många olika plan. De hade en FN-konferens, talibanerna fick öppna högkvarter där, samtidigt som USA har militärbaser i ­Qatar. De startade tv-kanalen Al-Jazeera. De har köpt massa konst och öppnat stora museer och universitet. De investerar i allt från flygplatser som Heathrow till stora fastigheter. De äger 17 procent av Volkswagen.

Olof Lundh nämner ändå bara en bråkdel av Qatars ­ägande i världsekonomin. 

– I grunden handlar det om att folk ska veta vad Qatar är. De ska ta framskjutna positioner på många områden och skapa industrier som folk kan leva på när gas och olja är slut. 

Beslutet att åka till Qatar-VM har fått kritik, många kolleger i svenska journalistkåren har propagerat för bojkott. Olof Lundh förstår invändningarna, men menar att journalistikens uppgift är att bevaka och berätta om skeenden på plats. Dessutom finns det ett utbrett hyckleri. 

– Det måste vara otroligt förvirrande för Qatar. Nu åker europeiska ledare skytteltrafik dit för att köpa gas, samtidigt som vi piskar dem om mänskliga rättigheter och fotboll. Och i Frankrike ska de inte ens tillåta att VM visas på storbilds­skärmar i vissa städer. Frankrike som gör mer än något annat land med Qatar. De handlar med dem, de ska stå för säkerhet och skicka dit poliser under VM. De har PSG som ägs av Qatar. Jag klarar inte av det.