Skolstrejkarna har fått rösträtt och kräver handling mot klimatkrisen. Men alla partier är för dåliga – inklusive det gröna parti som söker deras gunst. Så förklarar klimataktivisten och förstagångsväljaren Alde Nilsson att Miljöpartiet tappat stort bland de unga.
– Vi är många som brinner för demokrati och verkligen sett fram mot dagen då vi får rösta, men som nu känner en stor frustration, säger hon.
Valnatten 2018. Det dåvarande språkröret Gustav Fridolin andas ut. I hans ficka ligger lappen kvar med det tal han slapp hålla, det med tröst till valarbetarna ifall Miljöpartiet hade åkt ur riksdagen. Om fyra år ska det se annorlunda ut, sades det runt ståborden i lokalen. Man hade noterat hur en viss Greta Thunberg i flätor och blå träningsjacka fått likasinnade med sig under de veckor hon skolstrejkat utanför riksdagshuset. Klimatengagerade tonåringar höjde sina röster.
Nu har fyra år gått. Den klimatrörelse som spirade har vuxit och de som byggde den ska rösta för första gången. Miljö och klimat är den viktigaste frågan för unga väljare, enligt SOM-undersökningen från Göteborgs universitet. Men för Miljöpartiet är avgrunden ännu närmare. 3,4 procent tänker rösta på MP, enligt Svensk väljaropinion. Och för att ösa salt i blödande MP-sår: Inte ens de unga som varit de grönas främsta väljargrupp tycks vilja ha dem kvar i riksdagen. I SCB:s stora mätning säger sig just 3,4 procent av de under 30 år stödja partiet.
19-åriga Alde Nilsson, aktivist i det Fridays for future-nätverk som vuxit fram i Greta Thunbergs kölvatten, vet inte hur hon kommer att rösta. Någon entusiasm känner hon inte.
– Vi är många som brinner för demokrati och verkligen sett fram mot dagen då vi får rösta, men som nu känner en stor frustration. Jag kommer att rösta på det som är minst katastrofalt, säger Alde Nilsson.
Inte förvånad
Hon saknar insikt och klarspråk från politikerna om klimatkrisens omfattning och om hur långt ifrån vi är att tackla den.
– Man måste erkänna att Sverige inte är något föregångsland, utan har skyhöga utsläpp och ett välstånd som gör oss skyldiga att göra mer. Men politiker tävlar snarare om att det ska se grönt och fint ut.
Alde Nilsson är inte förvånad över att MP misslyckats med att rida på vågen från den unga klimatrörelsen, trots att klimatet är partiets mest prioriterade fråga. Hon menar att inget parti för en politik som kan minska utsläppen med de 21 procent årligen som krävs för att klara 1,5-procentmålet, enligt rapport som tagits fram i samarbete mellan WWF och forskare på Uppsala universitet.
– När vi nu är så många som läser på och jämför forskningsrapporterna med de politiska förslagen, då minskar stödet för partierna. Jag kan inte påstå att så många andra partier är bättre, men jag tror att om Miljöpartiet fört en politik i linje med forskningen hade deras siffror sett annorlunda ut.
Under året i regering hördes miljöpartistiska företrädare inte sällan muttra över kritiken från miljöaktivister. ”Slå inte på oss, vi gör vad vi kan, men har majoriteten emot oss”. Är klimatrörelsen för sträng mot dem som försöker? Alde Nilsson fnyser åt frågan.
– Vilka framgångsrika rörelser har klappat makthavare på axeln och sagt: ”Ni försöker i alla fall”? Det är inte vår roll att vara ett partis PR-kampanj.
Ungdomsförbund blöder
Det är inte bara MP som de unga vänder ryggen. Att döma av ungdomsförbundens vikande medlemssiffror är ”Gretagenerationen” skeptisk till partipolitiskt engagemang överlag. Allra störst tapp står Grön ungdom för, förbundet gick mellan 2014 och 2019 från över 5000 medlemmar till 1600. Alde Nilsson menar att det behövs både de som engagerar sig i partier och de som trycker på utifrån. Men ska något parti locka henne krävs skärpning i klimatpolitiken.
– Personligen vill jag inte representera ett parti som för en politik som inte är i linje med forskningen. Då är jag hellre i gräsrotsrörelsen.
15-åriga helsingborgaren Hilda Berg är en Fridays for future-aktivist som dragit andra slutsatser. Hon började som skolstrejkare, i dag ordnar hon både skolstrejker och sitter i styrelsen för Grön ungdom i Sydsverige. Samtidigt delar hon mycket av Alde Nilssons frustration.
– Som klimataktivist håller jag med om att MP inte har en klimatpolitik som är bra nog. Men den enda lösningen jag ser är att gå in och förändra. Om det inte finns en politisk vilja där besluten tas kommer vi inte åstadkomma en systemförändring, säger Hilda Berg.
Bland sina vänner märker hon av en stor misstro mot politiken som hon menar till stor del är berättigad.
– Man är besviken, känner sig förrådd på en framtid. Och jag förstår att man har svårt att lita på att politiker gör sitt jobb.
Inte alla är korrupta
När Hilda Berg betraktar politiken ser hon de som är mer intresserade av sina egna maktpositioner än av verklig förändring – men också motsatsen.
– Jag vill visa andra att det finns ungdomsförbund och partier som faktiskt vill väl. Samtidigt vara tydlig med att det också finns korrupta människor i politiken.
Under Miljöpartiets första mandatperiod i regeringsställning hördes tunga företrädare, som dåvarande partisekreteraren Anders Wallner, ofta markera distans till aktivism. ”Vi är politiker, inte aktivister”, blev närmast till ett mantra för att inskärpa för gröna gräsrötter att de måste vara beredda på svåra kompromisser. Men Hilda Berg menar att aktivister i partierna kan göra politiken bättre, så länge rollerna hålls isär och man som aktivist inte favoriserar sitt parti.
– Jag hör vad andra aktivister vill och vad de anser vara fel i politiken och det kan hjälpa mig i mitt partipolitiska engagemang.
I veckan blossade hoppet upp hos MP-folket. 4,9 procent i Demoskop, en bra bit över spärren. Som på kommando twittrades ”Äntligen” och ”Nu vänder det!” från plötsligt segerrusiga miljöpartister. Men Hilda Bergs optimism är dämpad. Jo, MP kommer att klara riksdagsspärren tror hon, men inte mycket mer. Om inte klimatkrisen gör sig extra påmind.
– Det är väldigt sorgligt att säga, men om det kommer någon värmebölja eller annat extremväder, då kan det gå bättre.