En av dem är Aida Badeli. På fredag, i samband med 2023 års riksårsmöte, avgår hon som språkrör för MP:s ungdomsförbund Grön ungdom. Klivet upp i politikens elitserie, åtminstone på kommunal nivå, tog hon redan i oktober då hon valdes in som MP-ledamot i kommunfullmäktige i Stockholms stad.

Nöjd med vänstergir

Det är hon som valt intervjuplats. För falafelns skull – ”Stockholms bästa”. Och för att läget, ett utsatt område, naturligt inbjuder till samtal om de ämnen som ligger henne närmast hjärtat.

Men först måste framtiden avhandlas.

– Det ska bli så skönt! Lediga helger, inte missa mammas födelsedag, vara en närvarande kompis och partner, kunna träffa vänner, säger hon.

Lättnad således. Som inte ska tas som missnöje över de fyra åren i spetsen för ungdomsförbundet. Tvärtom. Hon är till exempel väldigt nöjd med förbundets vänstergir.

– Tidigare var vi varken eller. Vi hade frågor där vi sympatiserade utifrån ett vänsterperspektiv, och vissa utifrån ett högerperspektiv. Vårt mindset var att vara i mitten. Under de här åren har vi stärkt förbundets kompetens och kunskap när det gäller skola, sjukvård, klassklyftor och kring att klimatförändringar och klass­klyftor hänger ihop. Klimaträttvisa helt enkelt. Det har blivit en viktig del av Grön ungdoms varumärke, visionen av vad vi vill förändra.

Tar unga för givna

Men det finns också saker hon önskar gått annorlunda.

– Vårt valresultat och att vi framför allt bland unga inte har så starkt stöd som vi kanske borde. MP har tagit unga väljare för givet och tänkt att eftersom de tycker att klimatfrågan är jätteviktig så kommer de att rösta på oss.

Så blev det inte. Sedan valet 2000 har stödet för MP i åldersgruppen 18–21 år sjunkit från 16 till fem procent. Det var den Greta­generationen det.

– Den finns ju inte riktigt i Sverige på samma sätt som i andra länder. För unga här, de som ska börja plugga, som inte har någonstans att bo, blir andra frågor viktigare. Till exempel bostadspolitik, som jag inte tror att man förknippar MP med. Eller med vård­politik. Även om vi har jättebra både bostads- och vårdpolitik.

Så varför når ni inte ut?

– Dels har vi varit ganska fega. Dels har det gått väldigt långsamt att prata om mer än klimat. Sen verkar partiet tro att bara för att man klubbat något på kongressen så kommer alla att få veta det. Så är det ju inte. Förtroendet inom andra frågor tar flera år att bygga upp.

Som exempel på både senfärdighet och feghet nämner hon Natofrågan.

– När diskussionen startade i våras tog det flera veckor innan partiledningen gick ut med vad man tyckte. Trots att det finns ett kongress­beslut på att vi är emot Nato. Eftersom opinionen visade att svenska folket ville gå med så duckade man. Det är som att partiet vill vara ”likeable”, man är rädd att folk ska ogilla en, vill inte provocera. Trots att vi var ett oppositionsparti så agerade vi inte som ett sådant.

Av dina uttalanden i offentligheten att döma har du lagt mer krut på sociala frågor än på klimat. Varför?

– Klimatet är anledningen till att jag gick med i partiet, men som politiker är klassklyftor och antirasism det som berör mig mest. Jag har vuxit upp i barnfattigdom, jag har utsatts för rasism, det gör att jag automatiskt brinner för frågorna, för att personer med mörkt hår ska få existera i samhället på samma villkor som andra.

Inte oväntat har Aida Badelis engagemang i sociala frågor dragit till sig hat och hot. På grund av hennes härkomst förmodligen mer än andra politiker i samma ställning.

– En gång fick jag ett kuvert hem med gulliga hundar på. När jag öppnade det var det säkert tio handskrivna sidor med sjuka grejer. Sådant ska bli skönt att slippa. Jag har blivit väldigt misstänksam av mig och utgår alltid från det värsta.

Har språkrörsposten varit värd allt negativt?

– Absolut. Annars hade jag inte varit kvar. Men jag tycker inte att någon politiker förtjänar att ta emot allt hat och hot.

MP ligger under tre procents stöd hos opinionen. Vad är det för fel på övriga 97 procent?

– Nu kommer ett politikersvar. Jag tycker inte man ska stirra sig blind på en opinionsmätning. Men visst måste vi kunna stå inför ett val och inte förlita oss på stödröster, att komma in i riksdagen på hjärt- och lungräddning. Det kunde vi varken 2018 eller 2022. Vi behöver bli ett modigt oppositionsparti som står upp för det som är rätt. Visa att utan oss blir det en extremt dålig miljö- och klimatpolitik.

Får man ljuga för att nå ut? Du har till exempel twittrat att 2022 var ”första året” då asfalt i Indien smälte i extremvärmen – trots att det faktiskt hänt flera gånger förut. Ger du inte exempelvis klimatförnekare, som tycker att MP ljuger för att få makt, vatten på sin kvarn då?

– Skrev jag så? Okej, det kanske inte var rätt, men det är inte jätteviktigt. Det viktiga var symboliken i att asfalt smälter på grund av upphettningen. MP har varit väldigt forsknings­fokuserade, vilket jag tycker vi ska vara, men också väldigt korrekta och torra och på ett sätt som väldigt få förstår. Vi måste uttrycka oss så att fler fattar, svänga oss med orden för att väcka uppmärksamhet. Sen ska man inte ljuga, men det tycker jag inte jag gjorde med den tweeten.

Du har också svingat hårt mot Vänsterpartiet och sagt att de är ett nationalistiskt parti som skiter i klimat- och fördelningspolitik. Tog du inte i lite väl mycket där?

– ”Nationalistiskt” måste varit för något Nooshi (Dadgostar) sa i någon partiledardebatt, men minns inte vad nu. Annars är det klart att V har jättebra fördelningspolitik. Men om man går till val på att sänka bensin­skatten – på vilket sätt gynnar det klimatet och människor som lever i ekonomisk utsatthet att sänka bensinskatten med några ören? Att de skiter i klimatet kanske jag inte ska säga, men de prioriterar ned det.

Kommer du att få vakta din tunga mer som kommunpolitiker?

– Haha, ja det är ju det bästa med att vara ungdomspolitiker, att man får svänga sig lite med orden.