– Det finns en oändlig massa forskning och datastatistik men med vår bok vill vi bidra med människors röster, och ge kött och blod åt viktiga attityder, säger hon. 

I boken har 200 människor i mindre orter intervjuats om sin syn på klimatfrågan och omställning. Lisa Pelling och medförfattaren Marika Palmér använde den enkla metoden att gå hem till folk och knacka dörr. De orter som valdes ut var Hultsfred, Fagersta, Ljusdal och Sollefteå samt mindre samhällen och byar runtomkring. 

– Det är socioekonomiskt eftersatta orter som vi tänkte kommer ha allra svårast att göra den omställning som krävs. Därför ville vi prata med människor där om hur de ser på möjligheter och förutsättningar, säger Lisa Pelling.

Bjöds på kola och kombucha

Hur reagerade människor när ni kom och knackade på i deras hem? 

– Oväntat väl. Vi oroade oss för att de inte skulle vilja prata med oss först men blev överraskade att så många ville svara på frågorna. En del intervjuer blev tio minuter långa, andra en timme. Vissa bjöd på te och kombucha, och hemmagjord kola. Det var fina upplevelser.

Människor beskrev konkret hur de oroas över att det regnar i januari, och sedan kommer två meter snö, ”upp i kronan på äppelträdet”, att humlorna uteblir från rabatterna och isen inte lägger sig på sjöarna på vintern. Samtidigt lever de med stora utmaningar när det gäller det mest grundläggande, berättar Lisa Pelling. 

– Många påverkas enormt av nedskärningarna i välfärden. I Sollefteå finns varken BB eller akutkirurgi. 

Undviker vinterfödsel

Undersökningar visar att kvinnor i Sollefteå undviker att föda barn på vintern eftersom vägarna är så dåliga, enligt Lisa Pelling. Och på många håll har nedskärningar lett till stora brister inom skola och äldreomsorg.

– När de som jobbar inom äldrevården säger att de inte vill bli gamla där inser man hur lite utrymme det finns att klämkäckt säga att vi måste kavla upp ärmarna och göra de uppoffringar som behövs för att minska klimatförändringarna. Vi måste såklart hantera klimatkrisen tillsammans med de andra utmaningarna.

På frågan om vem som har störst ansvar för minskad klimatpåverkan svarade de flesta att det var de själva – något som förvånade författarna. 

– Jag hade naivt hoppats på att fler skulle svara ’de superrika’. Men trots att vi vet att det är de rika som står för störst utsläpp säger människor i utsatta orter med låga inkomster att det är dom som har ansvar, säger Lisa Pelling

Överdriven polarisering

Vem riktar sig boken till?

– Den riktar sig till alla som är bekymrade över klimatet och som tänker att människor som bor på landsbygden är ett problem. Ofta används de som slagträ i debatten eftersom många är beroende av bensinbilar. 

Samtidigt tycker Lisa Pelling att den polarisering mellan stad och landsbygd som finns i klimatfrågan är mindre än vad som framstår i debatten.

– Den är överdriven. Det är skadligt att framställa människor på landsbygden som ovilliga att ställa om för det handlar inte om vilja. 

Studier visar att 80 procent av de som bor på landsbygden oroar sig över den globala upphettningen. Det märktes också i intervjupersonernas svar, tycker Lisa Pelling. Däremot saknar många förutsättningar för att kunna göra den omställning som krävs. 

– Om man redan har svårt att få hushållsbudgeten att gå ihop är det svårt att välja ekologiskt. Och att åka kollektivt när tåget inte ens stannar i Målilla är omöjligt. Samma sak i Sollefteå, där det finns en stilig tågstation men bara godståg som brakar förbi. 

”Saknas ett gemensamt språk”

När människor uppfattar att klimatkrisen är ett hot och att det är nödvändigt att ställa om men de inte vet hur de ska göra, uppstår kognitiv dissonans, enligt Lisa Pelling.

– Den känslan är väldigt jobbig att leva med och leder lätt till att man istället väljer att tänka att klimatförändringarna inte är så allvarliga, trots allt. 

Många av de intervjuade hade också svårt att förstå hur deras ort skulle kunna bidra till omställningen – något som är oroväckande, säger Lisa Pelling, eftersom vi vet från studier att klimatomställningen måste förankras lokalt för att kunna hända.

– Men det saknas ett gemensamt språk för att prata om den lokala klimatomställningen, många är ovana vid det.

Dåligt rustade

En av bokens slutsatser är att samhället är dåligt rustat för att klara omställningen. Många kommuner ser inte vad de tjänar på den om det inte skapas arbetstillfällen, säger Lisa Pelling. 

– Det är ett strukturellt problem som staten skulle behöva ändra på. Och om vi ska få med alla i klimatomställningen är det viktigt att se den vardag som människor på landsbygden lever i.

I boken påminns läsaren om att alla resor och transporter om 25 år ska ske utan nettoutsläpp av koldioxid. Tror du det är en realistisk plan efter att ha skrivit den här boken? 

– Ja, det tror jag ändå. Det finns så mycket vi kan göra. Med en annan regering hade vi kunnat ta gigantiska steg framåt. Men en viktig lärdom från boken är att klimatomställningen kan vara en möjlighet att göra saker och ting bättre. Men det ställer ännu högre krav på allt vi gör. Idag finns det inga gemensamma målbilder eller visioner om hur fossilfria resor ska fungera i hela landet, särskilt inte i mindre orter och på landsbygden, det behöver vi ändra på.