Hon flyttade hit med sina två döttrar vintern 2016 när området var nybyggt.

— Första sommaren hade inte ens gräsmattorna börjat rullas ut.

Kvar av den tidigare åkern fanns det bara ett pyttelitet lager av matjord, berättar hon.

— Då var min idéom trädgård att jag skulle ha en gräsmatta, en studsmatta och en altan. 

Året därpå byggde hon altanen, skaffade studsmattan och planterade en häck och ett körsbärsträd. Trädgården var klar! Trodde hon. Då hade hon ingen aning om att hon skulle vända upp och ner på det mesta. 

Allt började egentligen med att hon bestämde sig för att gräva en damm under pandemin. 

—Det tog bara några timmar innan skräddarna och trollsländorna hittade hit och redan första sommaren såg jag grodor och paddor. Året därpå kom mindre vattensalamander, trots att det inte finns några vattensamlingar i närheten. 

Lyckan var fullständig när även en igelkott dök upp och nosade runt vid dammen. 

Dammbygget gav mersmak och Karin Tempelman började undersöka vad hon kunde göra mera för att hennes trädgård skulle ge plats åt många levande varelser. Hon beskriver det som en stegvis utveckling som har lett till att hon numera jobbar som trädgårdskonsult med fokus på att utveckla den biologiska mångfalden även i andras trädgårdar. 

Hennes företag heter ”Några kvadratmeter liv” och det är ett träffande namn med tanke på den omgivande miljön. Att gå igenom portalen – en spaljé med en honungsros och en klematis – och kliva in i hennes 270 kvadratmeter stora trädgård är som att besöka en annan värld. 

— Man ska känna att man kommer in från det svarta där ute till det blommande, lummiga och doftande här inne. Det är i alla fall min målbild, säger hon med ett skratt.

Hon är som så många andra trädgårdsmästare väl medveten om att en trädgård aldrig blir riktigt klar. Valet av honungsros är inte slumpmässigt. Den är förstås vacker och doftar underbart men det handlar också om att den till skillnad från förädlade rosor har enkla och inte dubbla blomblad, vilket gör det lättare för insekter att komma åt nektarn. Men klematisen är bara till lyst.

— Det är John Taylors fel. Han sa att en ros behöver alltid sällskap av en klematis, säger Karin Tempelman och ler.

Tomten är nästan som en konstnärlig installation och fungerar som en visningsträdgård över vad man kan göra för att gynna mångfalden. Det är också imponerande hur många olika miljöer och ”rum” som kan åstadkommas på en så liten yta. 

—Många säger att de vill ha en stor gräsmatta för barnen att leka på men när det kommer barn på besök vill de inte gå härifrån. Det är en spännande miljö.

Av hennes egen stora gräsmatta är det nu bara några kvadratmeter kvar, enbart för att tonårsdöttrarna vill ha en plats i trädgården för att sola.

— Men de gillar det inte längre. Det är för mycket insekter här.

Nej, biologisk mångfald är inte bara gullig. Även om hon inte är rädd för vare sig insekter eller den snok som hon sett vila sig på en sten vid dammen, så berättar hon om hur hon blev rejält biten av en ryggsimmare, en vattenskinnbagge, när hon rensade dammen på alger. 

— Men man ska komma ihåg att det som djur gör är så viktigt för oss och att det som de tar av mig är bara en liten hyra.

Det finns dock gränser även för denna ”hyresvärd”. Rådjuren försöker hon mota bort med fårull. Mördarsniglarna visar hon ingen pardon med, då åker saxen fram direkt. Musen får än så länge bo kvar under altanen, till grannkattens stora nöje.

När det gäller det växande så klipper hon gräset i gångarna, rycker upp aspskotten som skjuter upp ur gräsmattan och tar bort ogräs ur odlingarna, men hon undviker att trampa runt i bäddarna och röra runt för mycket. På vissa ställen får ogräset stå kvar. Det fyller också sin funktion. 

— Maskrosor är viktiga, inte minst för att de blommar tidigt på våren när det inte finns så mycket annan mat för insekterna. Tistlar är väldigt populära, både bland insekter och en del fåglar. De gör också nytta i den kompakta lerjorden när de luckrar upp jorden med sina djupa rötter och nässlorna är oundgängliga för nässelfjärilen.

Överlag så rekommenderar hon att vi inte ska städa så mycket i våra trädgårdar. Rishögar och komposthögar hör mångfaldsträdgården till. Det som kanske ser lite skräpigt ut för oss människor kan visa sig vara någon annans hem. Hon stannar till på ett ställe i trädgården och berättar hur hon där under förra våren var på väg att slå av lite torrt fjolårsgräs. 

— Då såg jag att det var en humledrottning som hovrade över gräset och insåg att hon byggde ett bo där. Som tur var hann jag se det.

På ett annat ställe i trädgården finns en sandhög, täckt med hönsnät som ska hålla grannkatterna borta så att de som bor i sandhögen får vara ifred. Tittar man noga ser man små hål i sanden där bina går ut och in. På en solig plats grävde Karin Tempelman bort gräsmatta och det undre jordlagret, cirka 50 centimeter djupt. Sedan la hon på sand och stenmjöl – se där, ett bo för sandbin!

— Har man sandig mark hemma behöver man inte göra så här som jag har gjort. Då kan man bara ta fram en sandblotta. Mer än hälften av våra vilda bin bor i marken. 

På ett ställe i trädgården finns det som Karin Tempelman kallar för ”faunadepån”. Det är död ved av olika trädslag som sälg, asp, björk, ek och körsbär.

— Min tanke är att försöka kopiera det som sker i naturen. Här ser vi att det har börjat växa en massa olika svampar som jag ska försöka hålla koll på och lära mig. Det blir som en skolbänk för mig.

Hon använder också vedklabbar av björk som kantsten runt en del av hennes rabatter, ett billigt material som både är snyggt och tillför mer död ved i trädgården.

Hon pekar på vikten av att få in olika material i trädgården och att även jobba med flera nivåer som klippt och oklippt gräs, buskar och träd. 

— Buskar och träd tar hand om vind, ger skugga och bon åt fåglar och igelkottar. Jag vill också gärna ha in mer ätbara växter så jag har planterat buskar av aronia och hassel. 

Därför har hon också skapat plats för lite odling av grönsaker. I år blev det bland annat vitlök, tomater och brysselkål. Hon har även en liten örtagård med mynta, dragon, gräslök, salvia, persilja, oregano och åbrodd. Blommor finns det också plats för, både odlade och i form av äng. 

— Man kan tänka på att försöka ha något som blommar i trädgården under hela säsongen, både växter som blommar tidigt och sent och även växter som har lång blomning. 

Särskilt växter med tidig respektive sen blomningär bra att plantera, som exempelvis vårtidiga lökar och sälg och den sent blommande kärleksörten.

Karin Tempelmans tidigare ideal, att ha en trädgård som egentligen inte är så mycket trädgård, är något hon delar med många människor. Enligt Fritidsodlingens riksorganisation, FOR, motsvarar landets trädgårdar 320 000 hektar, vilket är lika stort som Blekinge. Ungefär hälften av denna yta är gräsmatta. Hårdgjorda ytor, som asfalt och plattor, kan i vissa städer utgöra en åttondel av trädgårdarnas yta. Mot bakgrund av denna biologiska enfald lanserade FOR och Naturhistoriska muséet en folkbildningskampanj, Rikare Sverige, för att inspirera privatpersoner att göra insatser för biologisk mångfald i sina trädgårdar. Gensvaret har blivit större än man hade hoppats på. Sedan starten för två år sedan har 330 000 kvadratmeter (33 hektar) omvandlats för att främja mångfalden. I genomsnitt har varje person i kampanjen gjort fyra åtgärder. De vanligaste var att plantera en blomrabatt, anlägga en äng, plantera ett träd eller en buske, och låta rishögen ligga kvar.

Samtidigt visar satellitdata att andelen gröna ytor (gräsmatta, äng, kolonilotter och andra ytor med vegetation) minskar i de 20 största städerna, enligt rapporten ”Top Green Cities Sweden”. På två år har det försvunnit 1 750 000 kvadratmeter (175 hektar) gröna ytor. Förutom i Karlstad har antalet träd i de 20 största städerna också minskat. 

— Numera ses fruktträdgårdar och köksträdgårdar som en belastning och det är sorgligt, säger Karin Tempelman.

Är det fler som följer i dina fotspår?

— Det vet jag inte. Jag hoppas på det. Här är det svarta hus med bara gräsmatta, vilket gör att det kan bli väldigt varmt på somrarna. Träd, buskar och en lummig trädgård kyler ner.

Karin Tempelman försöker uppmuntra sina grannar att undvika robotgräsklippare, eftersom hon misstänker att det kan skada igelkottarna som numera inte längre besöker hennes damm. Hon berättar också om när hon stoppade en granne från att röja ogräs med trimmer under en häck i bostadsområdet. Samtidigt är det många grannar som kommer med gräsklipp och löv till hennes trädgård, något som hon gärna tar emot.

— Vad säger dina grannar om hur du sköter din trädgård?

— Jo jag ses nog som lite speciell, säger hon med ett snett leende.

Nu är det vinter i hennes trädgård. Karin Tempelman har inte klippt ner fröställningar utan låtit dem stå kvar. Det blir mat till fåglarna. Hon har även sått lite hirs, solrosor och spannmål som direkt blir fågelmat. Men det räcker inte för hela vintern, nu väntar hon på leverans av ekologiska fågelfrön.

— Om du köper fågelfrö som inte är ekologiskt odlade så gör du ju skit någon annanstans. 

Karin Tempelmans kanske viktigaste råd är att inte städa för mycket i trädgården, framför allt inte inför vintern. Ris, löv, perenner och fallfrukt innebär mat, skydd och bo för många andra. Om tillräckligt många följer hennes råd så kanske till och med igelkotten kommer tillbaka.