Musk – från klimatkämpe till fossilvän

Nu är han ute på djupt vatten, illasinnad, och myten om hans geni urholkas. Elon Musks mask har fallit. För var dag som går ser allt fler tydligt att han är en av klimatrörelsens fiender – hans bedrifter är oerhört överdrivna och hans insats­er till stöd för fossila bränslen och fossilälskande politiska partier, som Republikanerna, blir allt värre. Han dumpar giftigt avfall på en plats som är oersättlig för klimataktivismen och -nätverkandet, och han är nöjd med det.

Att Elon Musk betalade för mycket för Twitter har redan haft en betydande ekonomisk inverkan på honom och Tesla, och det kommer att bli värre. När den egna positionen för­svagas kommer han att gå än djupare in i fascistiska och höger­extrema grupper. Det kommer också att göra fossilbranschen och dess olika försvarare och vapendragare allt djärvare.

Jag är ledsen och arg över att ha förlorat mitt digitala hem till en David Brent med Reddithjärna. Jag är rasande över slösaktigheten och meningslösheten i denna förstörelse, och jag är förfärad över alla nuvarande och framtida offer för det hat och den trångsynthet som Elon Musk möjliggör.

Men jag är också stärkt, för att kämpa mot klimatskurkar är något jag redan vet hur man gör.

Flög in i landet med privatjet

Det finns idag otaliga exempel på hur Elons Musk genom åren lyfts fram som klimathjälte, även i Australien som jag kommer ifrån. I slutet av 2016 rasade en svår storm genom den delstaten South Australia. Det efterföljande strömavbrott­et skylldes felaktigt på vindkraften och det inträffade satte tonen för landets kritiska politik mot förnybara energikällor under de kommande fem åren.

Elon Musk kallades in. Han flög in i landet med privatjet, fick betalt för några batterier och flög ut igen. De där batterierna må hjälpa till att hantera det lokala elnätet, men det är en rejäl överdrift att påstå att de ”räddade” nätet. I själva verket har South Australias utvidgning av vind- och solkraft gått smidigt och möjliggjorts av det tålmodiga arbete som utförts av hundratals ingenjörer, experter och förkämpar under det senaste årtiondet.

Strömavbrottet, och det överdrivna frälsarnarrativet som rådde efter att ljusen tändes igen, borde ha varit ett tydligt, blinkande tecken: Elon Musk var en skojare som passerade genom klimatvärlden, men på något sätt fått permanent frälsar­status. 

Ett överdrivet uppblåst eftermäle

Elon Musk får ofta äran, på varierande grotesk nivå, för att ”ha löst” klimatfrågan. Han tror personligen att Tesla har gjort ”mer för klimatet” än något annat företag någonsin.

Tesla har nätt och jämnt börjat redovisa sina egna utsläpp, men redovisar gärna en grov uppskattning av hur mycket utsläpp som undvikits genom användningen av deras bilar och solpaneler. Det är inte ingenting, men jämfört med utvidgningen av vind- och solkraft världen över – särskilt vindkraft – handlar det om relativt lite. Danska Vestas, tillverkare av vindkraftverk, kan skryta med undvikna utsläpp som är flera hundra gånger större än Teslas. Det är inte en tävling, men om man ska påstå sig vara en hjälte bör man förvänta sig att faktakollas.

Det är värt att notera kontexten för siffrorna kring de undvikna utsläppen. Tesla har nämligen sålt koldioxidkrediter för sina fordon till biltillverkare med stora utsläpp, vilket i viss mån kan ha upphävt det goda de gjort. Men det här är ett väldigt utbrett problem, och Tesla är långtifrån den enda kolkreditsyndaren.

Nödvändigt men otillräckligt

Elon Musks grundidé är att tillverka ett eldrivet fordon som är ”attraktivt” och överkomligt, och därigenom säkerställa att nya bilar som köps genererar mindre utsläpp. Det här faller under kategorin ”nödvändigt men otillräckligt”. Ja, vi måste ersätta förbränningsmotorn, men att enbart göra det med eldrivna fordon går väldigt, väldigt, väldigt långsamt. 

Folk äger sina bilar länge. Även om hundra procent av alla bilar som säljs vore eldrivna, kan det fortfarande dröja årtionden innan det inte finns några bilar kvar som är beroende av olja. Jag bor i Norge, det land i världen som har den avgjort största andelen eldrivna fordon (och Teslor) per capita, och utsläppen från vägtransporter minskar väldigt långsamt här. Detta trots rejäla statliga subventioner och statligt stöd.

Standardsvaret här är att Elon Musk ”kickstartade” en revolution för eldrivna fordon, men hans satsningar skulle ha saknat betydelse om inte ett gäng regeringar också infört subventioner för att motivera köp och produktion av eldrivna fordon – subventioner som Elon Musk nyligen svängt kring och nu motsätter sig för att undvika att konkurrenter får samma fördelar som Tesla fick. I en värld utan Elon Musk skulle en väldigt långsam process helt enkelt ha inletts något senare. 

För att snabbare minska transportutsläppen måste man också göra sådant som att se till att kollektivtrafiken blir billigare och mer tillgänglig. Det är något som Elon Musk kritiserat offentligt, men också aktivt fördröjt genom hyperloop- och tunnelprojekt som aldrig blev av. Och även om fokus enbart ligger på eldrivna fordon spelar tvåhjulingar som motorcyklar, mopeder och elsparkcyklar en lika stor roll i minska oljekonsumtionen som stora privatbilar. Från vilket håll man än tittar på problemet finns det ingen vinkel där Tesla fyller hundra procent av utrymmet.

Sammantaget är situationen kring de globala transport­utsläppen extremt ödesdiger. Rapporten State of climate action, publicerad 2022 av amerikanska forskningsorganisationen World Resources Institute (WRI) och forskargruppen Climate Action Tracker (CAT), belyser att i stort sett samtliga parametrar inom transportområdet har halkat efter, oavsett om det gäller kollektivtrafik eller andelen eldrivna fordon som används. Att Elon Musk ensam ska ha fixat klimatet, eller bara transportutsläppen, eller bara utsläppen från privata fordon, tillbakavisas tydligt i den information som finns om alla åtgärder. Den visar att vi ligger riktigt långt efter tack vare en maskningstaktik som gynnar konsumism, kapitalism och den fria marknadens ideologi.

Även om man skulle köpa narrativet att Elon Musk själv tillverkar varje Tesla för hand i ett garage går det inte att undgå det faktum att hans gärningar inte fått transportutsläppen att minska snabbt, utan på senare tid har det snarare handlat om att att få dem att minska långsammare. När det kommer till klimatet är skyndsamhet av yttersta vikt, och det är på den punkten Elon Musk är ett katastrofalt misslyckande.

Skifte bort från klimatet

Fokuset i hans arbete har skiftat märkbart. Teslas senaste passagerarfordon är en gräslig, kantig och överdimensionerad ”cybertruck” utformad för att klara (inte riktigt) apokalypsen. Om målet här var att minska utsläppen skulle man inte ha maximerat utsläppen från biltillverkningen genom att göra fordonen enorma och ineffektiva (Tesla är verkligen inte ensamma om detta).

Saker och ting har på senare tid blivit påtagligt sämre. Tesla lanserade nyligen en människoliknande robot som ett verktyg för att ersätta arbetare (gissa varför). Under presentationen framförde en person utklädd till robot en förfärligt pinsam dans till dubstep (Elon Musk är kvar i 2012). När roboten visades för publik i oktober i år rullades den sorgset upp på scenen medan tre män nervöst försökte hålla den upprätt (en fjärde sprang för att hjälpa till, men bestämde sig för att inte göra det). Det var en dyster syn. När den bedrövliga roboten äntligen gick (som Hondas Asimo gjorde för mer än två årtionden sedan), smög den sig ängsligt framåt och såg ut som att den verkligen behövde bajsa. Detta några år efter att Elon Musk sålde eldkastare till Rick and Morty-fans för att skrapa ihop pengar till sitt utfattiga tunnelföretag.

Oroar sig för befolkningskollaps

Nu försvarar han sin obscena förmögenhet med att han ”samlar ihop resurser för att hjälpa till att göra livet multiplanetariskt och sprida medvetandets ljus till stjärnorna”, snarare än något som har något med klimatet att göra. Det är slående att Elon Musk på senare tid blivit ganska öppen med att han hittat större saker att oroa sig över än den globala upphettningen.

”Befolkningskollaps på grund av låga födelsetal är en mycket större risk för civilisationen än global uppvärmning.” Den tweeten gjorde Elon Musk ut efter att han twittrat gillande om William McAskills arbete, som lyfter fram en filosofi känd som ”longtermism”. På sin höjd medger denna filosofi vagt de omedelbara riskerna med klimatförändringar, men avfärdar dem som underordnade sådant som pandemier eller ”AI:s övertagande”, då dessa risker skulle kunna leda till totalt utplånande av människan (och de insisterar på att klimatkrisen inte skulle det). Filosofin är huvudsaklig­en upptagen vid miljarder potentiellt existerande (eller inte existerande) människors liv, årtionden eller millennier in i framtiden. Därmed nedprioriteras klimatet och behovet att utöka den mänskliga befolkningen blir akut. På bara några sekunder, så klart, för den en till rashygien, vit överlägsenhet och rädslan för ett ”stort utbyte”.

Elon Musks fascination över befolkningsminskningen och hans entusiasm inför longtermism har vuxit, alltmedan han glömt problemet med klimatet – det han ofta (felaktigt) ger sig själv äran för att ha löst mer än någon annan, människa eller företag.

Med tanke på vad han nu använder sin plattform för att sprida är det tydligt att Elon Musk har gått vidare från klimatutmaningen. Över är dagarna då han presenterade ”ett stort globalt experiment” eller täckte enorma områden med solpaneler (och jag är ärligt talat glad över det).

Problemet är inte bara att Elon Musk har glömt klimatet. Det är att Elon Musk i dag, när 2022 börjar närma sig sitt slut, har bliv­it en aktiv fiende till klimatrörelsen och fossilbranschens vän.

Mer skada än nytta

Det råder ingen brist på exempel där Elon Musk är ganska öppen med att hjälpa fossilbranschen. När han kom för att tala vid en olje- och gaskonferens i Norge tidigare i år gladde han alla här genom att prata om hur mycket vi behöver öka produktionen av olja och gas. Ljuv musik för en av Europas största olje- och gasexportörer.

Tidigare i år upprepade Elon Musk sin övertygelse att utvinningen av olja och gas måste öka för att ersätta den förlorade tillförseln från Ryssland under det ryska kriget i Ukraina. Denna ansats för att öka utvinningen av fossila bränslen har, flera månader senare, lett till att fossilbolagen utökar tillgången med flera gånger mer än vad som gått förlorat från Ryssland, och om denna extra nya tillgång används kommer den att spräcka budgeten för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Elon Musk rättfärdigar det hela med att den nya tillförseln var snabb och klimatlösningarna långsamma. Det är det omvända som är sant.

Elon Musk har också blivit en mästare på koldioxidavskiljning, vilket han kommer att behöva om han ska tillverka syntetiska bränslen till sina raketer. Tanken är att avlägsna koldioxid, antingen från en process eller bara från den om­givande luften, och omvandla den koldioxiden till bränsle. Men det är så klart så att när det förbränns på nytt kommer det åter släppas ut i atmosfären, så i slutändan använder man en enorm mängd energi med noll klimatvinst, vilket innebär en nettoskada för miljön. Koldioxidavskiljning från punktkällor har ganska länge varit ett verktyg för klimatfördröjning. 

Något av det kanske mest verkningsfulla Elon Musk gjort för att hindra klimatrörelsen har varit att stödja amerikanska republikaner, vilket journalisten Emily Atkin skriver om i nyhetsbrevet Heated. ”Elon Musks politiska preferenser spelar roll. Och tidigare i år meddelade han att han föredrar det politiska parti som i överväldigande utsträckning röstat emot varje större klimatlagstiftning som någonsin lagts fram i kongressen.” Medan jag skrev den här texten meddelade Elon Musk att han kommer att stödja republikanen Ron DeSantis om han ställer upp i presidentvalet 2024. Det är samma Ron DeSantis som införde förbud för städer i Florida att sätta upp mål om hundra procent ren energi, och förbud för delstatens pensionsfond att ta hänsyn till klimatet i sitt beslutsfattande. Elon Musk är en klimatskurk och han utnyttjar sin makt och sitt inflytande för att hjälpa fram andra klimatskurkar.

Elon Musk har också varit central i en växande motreaktion mot ESG – som står för företags hänsynstaganden till miljö, social hållbarhet och bolagsstyrning. Konceptet är ganska bristfälligt och kan lätt utnyttjas av företag som ägnar sig åt greenwashing, men Elon Musks förenklade kritik bidrog till utformandet av lagstiftning mot ESG i Texas, vilken förbjuder ”lokala myndigheter att göra affärer med banker som antagit ESG-policys och divesterat ur Texas fossilbaserade energibolag”.

Ytterligare en sak som bidrar till att möjliggöra ett försvar för fossila bränslen är att Elon Musk vanemässigt åberopar massornas folkliga visdom för att närma sig sanningen, snarare än ansträngande undersökningar eller insamling av evidens. ”Twitter måste bli den överlägset mest korrekta källan till information om världen. Det är vårt uppdrag”, skrev Elon Musk nyligen. Detta lät som hans misslyckade satsning att etablera ett system för ”sanningsbedömning” av enskilda journalister för några år sedan, vilket skulle ha varit ett skräckscenario om det någonsin blivit verklighet.

Elon Musks missnöje med journalister bottnar i att rapporteringen om honom under ett halvsekel var till 99 procent inställsam, för att sedan i mitten av 2010-talet sjunka till bara 80–90 procent inställsamhet, vilket han uppenbarligen inte kunde hantera. Det har, så klart, funnits gott om tillfällen när medier felaktigt kritiserat Tesla eller eldrivna fordon i allmänhet. Och det finns mycket att klaga på i den moderna journalistiken, som fortfarande, i allmänhet, misslyckas totalt när det gäller klimatet.

Men att åberopa folklig visdom, snarare än evidens, är klimatförnekarnas och klimatfördröjarnas domän. De har alltid åberopat ”allmän kännedom” och desinformationskampanjer. ”Community notes”, Twitters funktion för faktakoll som Elon Musk älskar, innehåller redan ett gäng väldigt, väldigt felaktiga påståenden om klimatet, enligt min egen förberedande djupdykning i detta.

Elon Musks affärsbeslut, ideologiska svängningar och inblandning i politiken har alltsammans blivit tydligt kontraproduktivt. Han gör utan tvekan betydligt mer skada än nytta just nu, och ration försämras för var dag.

Att döda Twitter hjälper fossilbranschen

Något av det första Elon Musk gjorde efter att han köpt Twitter för alldeles för mycket pengar, pengar som han inte hade att bränna, var att införa ett system där man kan betala åtta dollar för att få en ”verifierad” blå bock på Twitter. Det skulle innebära en enorm ökning av klimatförnekande och -fördröjande innehåll, allt märkt med en bock som godkänner det.

Grymhet är standard på Twitter i dag. Sedan han blev ägare har Elon Musk avsevärt minskat personalstyrkan och bland annat sparkat människor i sårbara invandrings- och familjesituationer. Bland dem som Elon Musk avskedade den 4 ­november fanns Twitters hela hållbarhetsteam, och ett särskilt konto som skapats för att täcka COP27 användes inte under hela mötet.

Allt Elon Musk gjort vid Twitter har haft någon form av omedelbar, påvisbar sidoeffekt som gjort klimatförnekare och -fördröjare allt djärvare, eller direkt försvagat klimatåtgärder.

Sedan han tog över Twitter har en massa konton från extrem­högern, däribland framstående klimatförnekare/-fördröjare som Donald Trump, Marjorie Taylor-Greene, James Lindsay och Jordan Peterson återuppstått.

Den professionelle kvinnohataren Andrew Tate (som bannlystes från Twitter 2017 för att ha sagt att våldtäktsoffer ”bär visst ansvar”) postade omedelbart efter att hans konto återstartats en video som hånade klimataktivisten Greta Thunberg. De flesta andra större sociala plattformar hafsar ihop någon slags innehållskontroll och förebyggande av kränkningar, men Elon Musk ökar, aktivt och medvetet, kränkningarna på Twitter – i synnerhet mot klimataktivister (just nu pågår en allmän återaktivering av alla avstängda konton, något som sannolikt kommer att försätta aktivister, förkämpar och ut­satta personer i omedelbar fara).

Åtgärderna för att flytta makten och inflytandet tillbaka till de kränkande och trångsynta rättfärdigas av Elon Musk med den felaktiga övertygelsen att plattformen har främjat vänster­anhängare och censurerat konservativa – trots att det finns en rejäl uppsättning bevis som visar att det är precis tvärtom. Detta belyser att Elon Musk saknar förmågan att tänka kritiskt. Men det är också ett exempel på hur narrativ om falska offerroller utnyttjas av den mäktiga majoriteten för att rättfärdiga grymhet och skada mot dem som redan utstår orättvisa. Det är en psykotisk, farlig, dödlig dynamik.

Nästlar in sig hos extremhögern

Elon Musk har också varit upptagen med att nästla sig in hos de absolut värsta skojarna inom extremhögern, varav de flesta varit direkt ansvariga för att sprida desinformation om klimatet. Antifascistiska vänsterkonton stängs ned utan angiven orsak, men det är redan väldigt tydligt att stora namn inom extremhögern helt enkelt förser Elon Musk med olika användarnamn, varefter dessa konton snabbt stängs ned.

Elon Musk passar väl in i definitionen av en ekofascist. Han förnekar inte klimatförändringarna, men han är huvudsakligen upptagen med att tjäna pengar på dem samt skydda sig själv och dem han bedömer vara värda det från deras effekter – på bekostnad av miljontals andra. Han spottar ur sig högertroper i betydligt större utsträckning än någonsin tidigare samtidigt som han utnyttjar sin makt över Twitter för att skada progressiva och underbygga vita nationalister och fascister. Han vrider sina händer över befolkningsminskningen och han är rent ut sagt grym. Han har en hängiven, sektliknande beundrarskara som blir allt mer militant; de följer hans exempel vad gäller grymhet och trångsynthet. För var dag blir han allt mindre subtil med sina neofascistiska signaler.

Genom att låna ut sin rikedom, sin röst och tekniken i sin nyligen införskaffade sociala plattform till extremhögern, fascister och konservativa, ger Elon Musk fossilbranschen ett vapen. Desinformation, hatpropaganda, mobbning och astroturfing har varit branschens huvudsakliga taktiker i ­årtionden och Elon Musks gir åt höger gör saker och ting betydligt enklare för dem.