Det är ett lapptäcke av vägar och markplättar under olika lagar, system och förbud, och så har det sett ut ända sedan den israeliska politiken styckade upp området.

Israels 700 000 illegala bosättare på den ockuperade Västbanken har länge setts som en av de största bromsklossarna för en lösning på den israelisk-palestinska konflikten. Dagens ETC har gjort flera försök att intervjua den dominerande ultranationalistiska rörelsen om hur man själva ser på samtiden och framtiden. Ingen har velat prata. 

Samexistens var grundtanken 

I bosättningen Tekoa har dock flera personer gått med på att träffas. Här säger man sig tänka lite annorlunda än i den högerextrema majoritetsmiljön.

– Grupperna som etablerade det här samhället ville från första början att det skulle finnas en samexistens med andra kulturer och religioner, även om de själva var högerpolitiska, säger Michal Froman, som bor i Tekoa. 

Det bor många artister och alternativa människor här, det hade inte kunnat se ut så här i bosättningen där jag föddes

Hon har mött oss vid infarten till bosättningen och genast tagit oss vidare till en liten marknadsplats där internflyktingar från kibbutzer vid gränsen mot Gazaremsan säljer frukt och grönsaker. I rummet bakom finns ett konstgalleri. Bredvid ligger det ett hipsterkafé där det spelas västerländsk musik och säljs alkohol. 

– Det bor många artister och alternativa människor här i Tekoa, det hade inte kunnat se ut så här i bosättningen där jag föddes, eller på många andra platser, säger Michal Froman.

”Vi judar är tillbaka i hemlandet”

Hon förklarar att det handlar om någonting i själva marken, som gett människor här potential att bygga och utvecklas och frodas. Det är därför hon vänder sig emot begreppet ”bosättning”.

– Jag besökte nyligen Nordirland och det som engelsmännen gjorde där var att de byggde bosättningar på en plats där de inte hörde hemma. De hade inga kopplingar dit och marken var inte deras. Men vi judar har kommit tillbaka till det som är vårt hemland, oavsett om du ser på det historiskt, spirituellt eller religiöst. Gud har varit ett geni som förde oss tillbaka hit efter 2 000 år i diasporan.

Det är vid den här punkten de religiösa bosättarnas syn skiljer sig från vad världssamfundet och internationell lag säger om Västbanken. Det är inte tillåtet för en ockuperande stat att föra sin egen befolkning till ett ockuperat område. Precis så har Israel ändå gjort, när man legaliserat de flesta etablerade bosättningar. 

Tumme ner till högerextrema

Skillnaden mellan Michal Froman och den högerextrema bosättarrörelsen är dock att hon vill leva sida vid sida med palestinierna. Och hon vänder sig starkt emot de uppmärksammade åsikter om fördrivning som de båda högerextrema ministrarna i den israeliska regeringen, Itamar Ben-Gvir och Bezalel Smotrich, brukar sprida.

Om jag bodde någon annanstans och hörde dem prata, så skulle jag nog själv bli antisemit

– Det bor även ett annat folk här, palestinierna, och jag ser inget problem med det. Det är väldigt smärtsamt att se den skada Ben-Gvir och Smotrich åstadkommer när de säger sig stå för judiska värderingar. Om jag bodde någon annanstans och hörde dem prata, så skulle jag nog själv bli antisemit.

Grunden till de här åsikterna hos folk i Tekoa handlar dock mer om en välkänd, numera avliden rabbi i bosättningen, än vad de ursprungliga grundarna hade för avsikter när de etablerade bosättningen.

Grundade ultranationalistisk grupp

När Tekoas tidigare rabbi Menachem Froman avled i cancer 2013 publicerades hyllande minnestexter i både israelisk och palestinsk media, och i internationella stortidningar som New York Times. Som ung medgrundade han en av Israels mest kända ultranationalistiska bosättargrupper som spred sina anhängare på ockuperad palestinsk mark. Men sedan kom han på helt andra tankar.

Under sina äldre år var Menachem Froman en av Israels mest kända fredsförespråkare som dagligen stod i kontakt med palestinska partners. Han träffade PLO-ledaren Yassir Arafat, stod nära det palestinska civilsamhället – och förde till och med i åratal dialog med Hamas för att lägga grunden till ett fredsavtal.

Michal Froman är gift med en av Menachem Fromans söner. Hon tar oss för att träffa både sin make Shivi och sin svärmor Hadassah som bor kvar i Tekoa. Bilder av den kända rabbinen hänger på flera platser i hemmet.

Träffade Hamas-topp

Shivi Froman var med sin pappa när han tröstlöst försökte länka samman människor över de religiösa gränserna. Till och med den rörelse som begick det uppmärksammade terrordådet mot israeliska kibbutzer och festivalbesökare i oktober förra året.

– Vi träffade exempelvis Ahmad Yassin, Hamas grundare och andliga ledare som dödades av Israel 2004. Min pappa stod i kontakt med honom och andra religiösa ledare, inte med de militära eller politiska ledarna, eftersom han trodde att de kunde enas i sin tro och hitta en lösning. 

Problemet i dessa tider av krig, menar Shivi Froman, är att det inte bara är den ständigt krigshetsande högern som förespråkar fortsatt konflikt med palestinierna. Nu pratar mitten och socialdemokraterna på samma sätt.

– Men vi tror fortfarande på att man som en jude som tror på Gud måste försöka eftersträva fred. Vi är en liten minoritet som fortsätter tro på det och som fortsätter försöka arbeta för det. 

”Allt är trasigt nu”

Menachem Fromans änka, den nästan lika välkända fredsaktivisten Hadassah Froman, får något trött i blicken när Dagens ETC frågar henne om framtiden. Allt hon kan se idag är att dialogen som funnits mellan israeler och palestinier befinner sig i en ”kris” och att mycket reparationsarbete måste göras.

– Allt är liksom trasigt nu. Flera av mina egna barnbarn strider på Gazaremsan nu. De delar vår djupa förståelse för att de inte kämpar för döden, utan kämpar för livet. Men jag vet att det låter absurt. 

Det har uppstått som ett stort hål mellan oss

Hadassah Froman menar att både israeler och palestinier kommer framöver behöva gå långt in i sig själva och hitta de gemensamma beröringspunkterna, eftersom båda sidor känner så mycket smärta nu. 

– Det har uppstått som ett stort hål mellan oss. 

De här fredssökande rösterna skiljer sig kraftigt från de som brukar komma från den israeliska bosättarmiljön, vilket naturligtvis är varför palestinier kunnat möta dem i samtal. Bilden från begravningen av den gamla rabbin visar hur både israeler och palestinier står och gråter, sida vid sida. 

Ser inget fel i fler bosättningar

Samtidigt finns det tankegods här som fortsatt bidrar till att bromsa en lösning på konflikten. Michal Froman vill inte kalla sitt hem för en bosättning och tycker inte det är fel att etablera fler bosättningar, trots att det strider mot internationell lag och bidrar till fortsatta spänningar.

– Det beror på i vilket syfte man skapar dem. Om någon vill bygga nya hus för att sprida liv, men också vill undvika att påverka palestinierna, så är det bra. Israels folk vet hur man får liv i den här marken. När vi kom hit 1948 var det bara öken överallt.

Sådana beskrivningar avskyr palestinier. De, som bodde i området innan staten Israel etablerades hade minsann högst levande trädgårdar och jordbruksmarker, brukar de svara.

Den israeliska vänstern som motsätter sig bosättningarna helt och hållet kan också fräsa, att Menachem Froman och hans familj fått många hyllningar, men att den gamla rabbin borde ha börjat med att hålla rent utanför sitt eget hem. Samtidigt som han spred budskap om fred kom det nämligen fler bosättare till Tekoa och byggde hem med mer aggressiva metoder. Utan att någon intervenerade.

Vi kör vidare på vägen från Tekoa och passerar små klungor av typiska vita hus med rött taktegel. Men så småningom också hus av en sämre kvalitet, och till och med baracker som tidigare var vanliga att placera ut som utposter vid markstölder. Utanför några av dem står det ammunitions- och granatlådor från den israeliska armén.

På en av dessa platser står två palestinier, Adnan och hans pappa Mousa, och lagar en väg. 

– De har inte släppt in några arbetare från Västbanken här sedan den 7 oktober, men vi har israeliska medborgarskap och har kunnat fortsätta komma hit, säger Adnan.

Allt extremare längs alfabetets gång

Han berättar att det finns ett original-Tekoa eller ”Tekoa A”, som Dagens ETC har besökt. Men sedan fortsätter det med ett Tekoa B, C, D, E, F och så vidare här längs med vägen, och det är bara den första bosättningen som är tillståndsgiven i Israel. Alla andra bosättningar är olagliga och etablerade på stulen palestinsk mark, även enligt israelisk lag.

– Ju längre fram du fortsätter på den här vägen, desto mer extrema blir bosättarna. De hör till den typen som bara vill fortsätta ta massa mark utan att leva på ett fredligt sätt, säger Adnan.

Igår kom det fram en kille och skrek att jag inte får vara här

Tidigare gick det bra för honom och hans far att arbeta här. Men efter Gazakrigets utbrott har aggressionerna ökat.

– Så sent som igår kom det fram en kille och skrek att jag inte får vara här. Han ringde säkerhetsvakten och undrade hur jag hade kommit in. Jag svarade att jag har jobbat här i flera år. Folk är generellt okej här. Men de här unga religiösa bosättarna som är anhängare till högerextremisterna i regeringen, de är något helt annat.