– Ur själen.

Följt av ett lika ögonblickligt:

– Höll jag på att säga.

Poeten och författaren Mats Söderlund är rak och försiktig på samma gång. Rättfram med sina känslor men känslig inför omgivningens dom. Det är viktigt för honom vem han är för andra – en fråga han bearbetar i essäboken ”Härlig är jorden: Om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat.”

Hur då själen?

– Jag växte upp på landsbygden i Norrland, och har haft ett naturintresse sedan jag var så här liten.

Han visar med handen över marken.

– Mitt första miljöengagemang handlade om bly- och kvicksilverförgiftning. Det var väl på 70-talet någon gång. Jag var förtvivlad för jag ville inte att rovfåglarna skulle försvinna. Så jag skrev arga brev till jägarföreningarna.

Då var han elva år. I Åliden, den lilla byn utanför Skellefteå där han växte upp, bodde ett tjugotal människor. Närmsta vän fanns nio kilometer grusväg bort – de träffades inte så ofta, konkluderar Mats Söderlund. Istället bekantade han sig med skogen.

– Jag blev nyfiken; ”Vad heter den här växten, vad var det där som lät, vem är det som har gått här?” Det var mitt liv.

Hatar Biltema

”Härlig är jorden”, som formmässigt rör sig mellan essä, fiktion och reportage, är en betraktelse över klimatkrisen i fjällvärlden. Det är ett återvändande tema i Mats Söderlunds författarskap. Mellan 2018 och 2019 publicerade han Ättlingarna, en ungdomstrilogi i genren klimatfiktion.

På andra teman har han skrivit essäböcker och medverkat i ett antal antologier.

Men det är som poet han har varit allra mest produktiv – tio samlingar har det blivit. Ofta skildras naturen med växlande väl- och obehag. Så också i den senaste.

I diktsamlingen ”Eskatos, tystnaden tillhör inte oss” varvas den mytologiska apokalypsen med den meteorologiska, hopp samsas med hopplöshet och rödhakar med den invasiva sidenörten. Sitt tillbörliga utrymme får också författarens hat mot Biltema och elektriska sparkcyklar.

– Den dikten är som ett primalvrål. Jag kan bli så fruktansvärt arg och frustrerad över att vi kan konsumera sönder den här fantastiska världen. Vad är sparkcyklar bra för? Man sparar några minuter och får det lite bekvämare. Går det inte att organisera livet på ett annat sätt?

Ser du dina böcker som politiska?

– Det är inga debattböcker, men det är klart att de är politiska. Jag visar hur det är. Det räcker. Mycket av politiken går ju ut på att dölja. Lyckas man förmedla en bild av Sverige som världens mest miljövänliga land, så har man dolt något.

I takt med att gränsen mellan natur och samhälle blir otydligare, utvidgas också den politiska arenan, förklarar han.

– Jag märkte det när jag intervjuade folk för den här boken. Man är försiktig med att prata om vädret, eftersom det har blivit politiskt.

”Härlig är jorden” är också en bok med andliga dimensioner, inte minst i mötet med överväldigande skönhet i fjällandskapet.

Vad har du för relation till gud?

– Det är först på senare tid som jag har börjat prata om gud. Jag är lite obekväm med det ordet, men jag har definitivt en andlighet i mig. Om jag möter gud så är det i naturen. På mina långa fjällvandringar har jag haft upplevelser om att vara delaktig i något slags världsallt.

Mats Söderlund berättar att han har gjort sitt bästa för att förmedla dessa upplevelser i ”Härlig är jorden”, men att det är svårt att peka på vad exakt det är som utgör andligheten.

I boken beskriver du hur din son blir frustrerad av att ta del av skönheten i fjällen, och samtidigt förstå att han aldrig kommer att kunna förmedla den med ord. Upplever du något liknande?

– Ja, absolut. Den frustrationen ligger till grund för hela den här boken. Jag visste från början att jag inte skulle kunna förmedla det jag ville. Sedan har jag lagt märke till att människor är duktiga på att fylla i själva. De har sina egna andliga upplevelser i relation till olika naturområden. Så de flesta förstår ändå.

”Vi bär alla på förluster”

Mats Söderlund är personlig när han pratar. Han ger intryck av att vara i kontakt med både sin älskade natur och det som hotar den – som om han saknade det filter mellan kunskap och känsla som annars är så vanligt i det mentala mötet med en svår verklighet. Orden förkroppsligas med ilska, sorg och frustration.

I ”Härlig är jorden” flätas också en personlig tråd in i författarens relation till fjäll­världen.

På ett ställe skriver du, efter viss tvekan, om din pappa. Kan du säga något om detta?

– Jag ville inte att boken skulle handla om mig och min pappa. Samtidigt fanns det en koppling till en personlig förlust där, och en ingång för mig att prata om förluster. Vi bär alla på förluster av olika slag. De utgör en viktig kunskap eftersom vi står inför enorma förluster om vi inte skärper oss.

Du är själv pappa. Hur är det att ha barn i tider av klimatkris?

– Det är skitjobbigt. Mina barn är vuxna nu, men de är helt förtvivlade. Jag klarar inte riktigt av att tänka på vad deras barn har för framtid. Det fyller mig också med en slags helig vrede. Vi måste lösa det här, vi bara måste. Det finns inget alternativ till det.

I diktsamlingen ”Eskatos” går han ändå in i möjligheten att vi inte löser det, utan att människans tid på jorden är utmätt. Det är en mörk föreställning, och samtidigt trösterik.

– Livet och skönheten på den här jorden kommer att fortleva. De är inte beroende av att vi upplever dem.

Påminner om döden

Men Mats Söderlund tror inte att mänskligheten är körd.

– Jag har tilltro till människans förmåga att agera för det som är gott.

Samtidigt måste vi vara ödmjuka, säger han, och därför skriver han dödsår istället för födelseår vid referenser till historiska personer i essäboken.

– Vad vi än har gjort i livet så ska vi dö. Det vill jag påminna om.

Men, säger han, och citerar en rad ur ”Hávamál”, en av dikterna i ”Den poetiska eddan”:

ett vet jag

som aldrig dör:

domen som fälls om den döde.