Det säger Marine Tondelier från det gröna partiet EELV (Les Écologistes – Europe Écologie Les Verts). Hon är på språng och talar med Dagens ETC med andan i halsen. Vi befinner oss i närheten av torget Place de la République i Paris och hon har just talat inför demonstranter tillsammans med andra progressiva politiker och är på väg mot en bil som ska ta henne till en tevestudio. Flera andra medier småspringer bredvid. 

Marine Tondelier är en av Frankrikes mest bevakade politiker just nu.

– Du måste förstå, just nu är min prioritet att tala med franska medier. Vi har bara en vecka på oss att mobilisera. Efter valet kan vi ses igen i lugn och ro, säger hon och tar sedan istället frågor från France Inter. Hennes pressekreterare ger sitt kort.

– Du kan hälsa dina läsare att Marine håller vad hon lovar, ni är välkomna till Hénin-Beaumont, säger denne.

Från vad som verkade vara ingenstans har Frankrike en ny politisk stjärna. Men det är ingen slump. 37-åriga Marine Tondelier kommer från Nationella frontens starkaste fäste, Hénin-Beaumont, där hon dagligen tar fajten mot extremhögern och inte minst Marine Le Pen. Den dagliga erfarenheten har slipat och förberett henne inför det som nu kan hända nationellt: att högerextrema Nationella fronten dominerar i nationalförsamlingen och därmed får uppdraget att bilda regering, med 28-åriga stjärnan och partiordföranden Jordan Bardella som premiärminister. 

Gamla samarbetet sprack

Hon har till och med skrivit en bok om det med titeln ”Nouvelles du front” (Nyheter från fronten) och undertiteln ”La vie sous le Front national – une élue de l'opposition raconte” (Livet under Nationella fronten, en folkvald i opposition berättar).

Hon är expert på just den uppgift som stora delar av Frankrike upplever att de står inför just nu: att motarbeta extremhögern.

Det har hänt väldigt mycket på kort tid i Frankrike. Högerextrema Nationell samlings dominans i EU-valet den 9 juni fick president Macron att utlysa nyval. I chock tog sig franska progressiva krafter ut på gatorna redan på valnatten och skanderade då framförallt ett budskap: ”Vi måste ena oss!”

Inför förra parlamentsvalet hade den breda vänstern försökt ena sig i en koalition, kallad Nupes – ett samarbete som sedan sprack. De franska rödgröna samarbetet hade främst två problem: dels att de inte lyckades samarbeta sinsemellan eftersom meningsskiljaktigheter angående främst EU och utrikespolitik var för stora. Och sedan att de, utöver den kontroversiella politikern Jean-Luc Mélenchon, inte hade någon riktigt starkt lysande stjärna. 

Inför EU-valet ägnade de olika kandidaterna sig främst åt att attackera varandra sinsemellan snarare än sina motståndare till höger. Men mot alla odds lyckades man inför parlamentsvalet samla en bred front – socialdemokraterna i Socialistpartiet och Raphaël Glucksmanns Place populaire, de gröna EELV, kommunistpartiet PCF och vänsterpartiet det Okuvade Frankrike (LFI)

Republikansk front – att blocka extremhögern 

Förra helgen hölls valets första omgång och även dem här gången var det Nationell samling som storsegrade. Nu går Frankrike mot en andra valomgång och risken att högerextrema Nationell samling och deras allierade få majoritet i nationalförsamlingen. Men nu mobiliseras det i leden för att få till en så kallad “republikansk front”, som det heter enligt fransk tradition. Det innebär att alla politiska läger, från höger till vänster, bildar en front för att blockera högerextremister. Rent konkret spelas det då med det politiska systemet.

Efter den första omgången är bara de som fått mer än hälften av rösterna i sin valkrets valda. Om det inte sker går de kandidater som fått mer än 12,5 procent av 25 procent av väljarna vidare. Det innebär att minst två men ibland tre eller fyra kandidater går vidare.

Efter den första omgången fanns det rekordmånga triangulära situationer – det vill säga att tre kandidater gått vidare och i nästan alla dessa fall var Nationell samlings kandidat den starkaste. Över 300. Den republikanska front-strategin innebär att den svagaste av de två övriga kandidaterna drar sig ur och uppmanar sina väljare att rösta på motståndaren som har störst chans att klå ut extremhöger. 

Vänsterkoalitionen sade omedelbart att deras kandidater genast skulle dra sig ur till förmån för en liberal regeringskandidat eller till och med en högerkandidat. Högern och Macrons “mitt” var däremot otydliga eftersom många av dem ser främst vänsterpartiet LFI som ett extremt parti. 

”Republikens fiender”

Här tog inte minst Marine Tondelier striden. För var det verkligen rimligt att rösta på LFI:s kandidater – ett parti som sviktat i sitt stöd för Ukraina, har många EU-skeptiker i sina led och vars stöd för Palestina i enstaka fall har tangerat antisemitism?

– Jag är förfärad över att man kan tveka. Det är fegt och oansvarigt att ens jämföra LFI med Nationell samling. Jag har meningsskiljaktigheter med dem men de är politiska motståndare – Nationell samling är republikens fiender. Det är den utmaningen vi står inför nu.

På tisdagskvällen stod det klart att 221 tredjekandidater drar sig ur det franska valet. De flesta från vänster men över 80 från Macrons mittenkoalition Ensemble. Allt för att hindra extremhögerns möjligheter. Det kan räcka för att hindra en högerextrem majoritet.

Ur tumultet har Frankrike fått en ny politisk storspelare: Marine Tondelier. Och hon tycks skrämma extremhögern. Jordan Bardella ville debattera med Jean-Luc Mélenchon inför den andra omgången men nekades. Istället ställde Marine Tondelier upp. Då vägrade Bardella.

– Han vet att jag känner deras metoder utan och innan, sade hon till tidningen Libération.