Makten över orden och livet

Flera av deltagarna nickar. 

Det är en balansgång för kursledarna. Att inte låta de tunga inslagen i livsberättelserna dominera och därmed riskera att kursen förvandlas till någon form av gruppterapi, eftersom det inte är syftet. 

– Vi har inte för avsikt att förändra folk, utan vi vill öppna upp det litterära och skrivandet. Det är det som står i fokus, säger Sara Tuss Efrik.

Samtidigt finns erfarenheterna där, både de ljusa och de mörka. Erfarenheter som också bearbetas genom skrivandet och samtalen. 

– Missbruket kommer upp i samtalen, både skämtsamt och på djupet. Det är hedrande för oss och otroligt givande att få ta emot alla dessa förtroenden, säger Nadia Holma.

Hur gör ni för att inte kursen förvandlas till gruppterapi?

– Det finns inte utrymme här att berätta hela sitt liv och det accepteras snabbt. Nu blir det mer glimtar av allas liv och det gör att det fungerar, säger Sara Tuss Efrik. 

I tystnaden och öppenhet

mot livet finns inte

begreppen psykisk hälsa/ohälsa

Där finns ett flöde av lugn

Sven-Erik Olsson

En av deltagarna är entusiastisk och sprängfylld av ord idag och vill hela tiden prata och faller andra i talet.

– Ni får påminna om våra regler, säger en annan deltagare till ledarna.

Gruppen har själva format sina ramar för samtalen och en viktig regel är att alla ska få prata utan att bli avbrutna av någon annan. Den talträngda deltagaren blir påmind och skärper till sig direkt.

De fyra minuterna är förbi. Alla har nu möjlighet att läsa upp det som skrivits eller dela med sig av någon reflektion, hur det kändes att skriva. Många väljer att dela med sig något.

Nu är jag rädd för att inte få fram det jag vill

Hjärnan snurrar som en tumlare

Samtidigt står det still

Rädd för olyckor, krig, sjukdomar

Rädd för det samhälle vi lever i

Laila Eriksson

Nadia Holma skriver upp definitionen av rädsla enligt Svenska Akademiens ordlista: ”En obehaglig känsla som uppkommer av att någon eller något upplevs som hotande.” Deltagarna fyller på med synonymer som fobi, fasa, ångest, otrygghet, folkskygg, inbillningssjuka och avtändning.

– Det var avtändning som var din ångest och rädsla, Sven, säger Thomas Hedberg.

Kursen har valt att jobba med lyrik. Det är inte den lättaste litterära formen, men samtidigt något som ger upphov till olika tolkningar, diskussioner och reflektioner.

– Dikten är den friaste formen. Det finns egentligen inga regler, säger Sara Tuss Efrik.

Det blir en kort paus. Johnny Puma Eriksson sticker till mig en tjock bunt med prydligt utskrivna dikter. När TV-programmet Babel gjorde ett inslag om skrivarkursen berättade han hur han brukade sitta utanför biblioteket och dricka rätt mycket. Idag sitter han inne på biblioteket och skriver dikter. 

– Det var här som jag började skriva dikter. Det hade jag inte gjort förut.

Och det är inte bara på biblioteket som pennan går varm. Numera skriver han ständigt.

–  Jag kan sitta hemma, höra på musik och komma på en dikt. Det gör mig på bättre humör att skriva dikter. 

 Att skriva en dikt är svårt

Men när jag vaknar varje morgon

har jag en dikt på gång

Jag har kanske drömt om någon

eller ser ut genom fönstret

och tänker då blir det en dikt

Johnny Puma Eriksson

Planeringen för Orden i mig tog form under pandemin. Då var det en del av besökarna på Ria-stugan – en plats där personer i utsatthet bland annat kan äta, vila och duscha – som också använde biblioteket som värmestuga.

– Jag är bibliotekarie och insåg att jag tillbringade flera timmar om dagen med människor från Ria utan att egentligen ha någon relation med många av dem. Det kändes givet att skapa en läs- och skrivfrämjande aktivitet för att lära känna varandra, säger Sara Tuss Efrik. 

Det är bara några hundra meter mellan biblioteket och Ria-stugan, men det mentala avståndet är betydligt större än så. Eller rättare sagt, det var betydligt större. Genom Orden i mig har relationerna fördjupats mellan Ria-besökarna och bibliotekarierna. Förra årets verksamhet avslutades också med en stor lyrikutställning på biblioteket.

– Vi hade utställning med dikter i somras och det var så roligt, säger Birgitta Olofsdotter. 

Hon är en av få i gruppen som har skrivit sedan hon var barn, men hon har aldrig tidigare skrivit i grupp.

– Mina föräldrar sa att jag ville bli författare som barn och nu är jag nästan det!

Hon berättar att hon håller på att skriva en bok som hon kallar för ”Leva med mirakel”.

– Den handlar om den jag är i dag och mina livserfarenheter, både dåliga och bra.

Vad tycker du om gruppen?

– Man lär sig om sig själv och om andra. Man kan få inspiration av det som någon säger och kan då skriva något eget.

Hon berättar att när hon först hörde talas om Orden i mig på Ria så tänkte hon: ”Det där är för amatörer. Jag har ju skrivit hela livet.”

– Men nu är jag så glad att jag tänkte om!

– Det är verkligen jag också, säger Nadia Holma.

Våga vara lycklig

Vi behöver varandra

Vi behöver fylla på oss

varje dag med positiva

energier

Delad glädje är 

dubbel glädje

Som vår dag är

så skall vår kraft 

och vara

Orden i oss bara

kommer i rätt miljö

av tillåtande

Varav hjärtat är

fullt av talar munnen

Vi väljer våra ord och dess andemening

Orden i oss behövs för

att vi ska kunna ”äga”

språket och kunna 

kommunicera med andra utan missförstånd

Birgitta Olofsdotter

Det är dags att läsa andras dikter. Första dikten blir Lisa Gidlöfs ”Intill haren, inuti haren”. Någon eller något springer snabbt med rädsla över en åker med rovfåglar cirklande ovanför sig. Vad handlar dikten egentligen om?

– Jag tror att den här människan har gjort något ofog. Rovfåglarna som cirklar ovanför, de hjälper till så att personen blir haffad. Det skapar en rädsla, säger Lars-Åke Svedlund.

– Det är en rädd människa. Som är rädd för sånt som har hänt och som kan hända, säger Thomas Hedberg. 

Han började på kursen i år. Han hade sett inslaget på Babel och pratat med några av deltagarna som var positiva.

– Jag läser mycket men jag har inte skrivit så mycket tidigare, men jag tycker att det går bra att skriva här. Vi har alla tystnadsplikt också så det känns bra.

Vad gillar du med kursen?

– Gemenskapen. Att man pratar om sina känslor och öppnar upp sig.

Jag gallskrek högt och

länge, som bebis,

tills sköterskorna

efter lång tid

kom och la mig på mammas mage,

vid bröstet där,

varm o trygg,

lugnade jag ner mig

blev tyst o trygg

har mamma återberättat.

Lotta Östberg

Laila Eriksson började förra terminen. Hon såg en lapp på anslagstavlan på Ria-stugan.

– Jag var så trött på att bara vara hemma, deppa och isolera mig. Det ger mig så mycket, även om jag måste gå upp tidigt för att hinna med bussen hit på morgonen.

Vad skriver du om?

– Jag har en massa oskrivna brev i huvudet. 

Kommer du att skriva dem?

– Jag tror det. Nu har jag lite förvärkar, säger hon och skrattar.

Kan rädsla vara något positivt? Det är rubriken för dagens sista skrivövning. Efter ytterligare fyra minuters koncentrerat skrivande säger Lars-Åke Svedlund:

– Rädsla kan vara något som gör människan förståndig.

– Rädslan kan bli en drivkraft när man har fått nog och siktar in sig på lösning och tror på en väg ut ur rädslan, säger Laila Eriksson.

Gruppen läser en ny dikt, ”Allting nytt som jag inte förstår” av Benkt-Erik Hedin. Den handlar om att man är mindre rädd om man inte är ensam.

– Låt hjärtat va’ med, glöm för all del inte det, så sjöng ju Sonya Hedenbratt, säger Lars-Åke Svedlund.

Två och en halv intensiva timmar är över. Det är dags för ”utcheckning”. Alla som vill får säga något om dagens arbete.

– Jag är så nöjd att jag har börjat med detta. Det är det bästa som har hänt, säger Thomas Hedberg.

Att lyckas för mig är att

vara mera koncentrerad och

att stå fri med kropp och hjärna

Lars-Åke Svedlund

Flera av deltagarna går till Riastugan för att äta lunch. På nedervåningen serveras köttbullar och stuvade makaroner. På övervåningen arbetar några kvinnor med att hänga och prismärka kläder för second hand-försäljningen. David Johansson är föreståndare och entusiastisk över Orden i mig. 

– Många blir så glada och man märker verkligen skillnad på folk. Jag tänker särskilt på en person som är väldigt förändrad. Han levde tidigare i ett tyngre missbruk. Nu får man säga att han är en nykter alkoholist.

Sara Tuss Efrik berättar om en annan deltagare som drack mer under juluppehållet men som nu har minskat drickandet igen.

– Därför att det här är viktigt, säger hon.

Kan dikten förändra liv?

– Det kan man gott säga. Vi ser tydligt att det innebär en förändring för deltagarna, säger David Johansson.

Orden i mig har som sagt inget uttalat syfte att förändra människors liv utan fokuserar på att öka intresset för läsandet och skrivandet.

– Samtidigt märker vi hur denna sysselsättning ersätter en annan, mer destruktiv sysselsättning, säger Sara Tuss Efrik.

– Vi ser också att det blir en ökad medvetenhet i gruppen om att vi själva har makten över våra liv, fyller Nadia Holma i.

I gruppen växer också en gemenskap och en trygghet fram, berättar hon.

– I dag pratade många av deltagarna om vikten av gemenskap, att få vara med. Och egentligen är det precis så enkelt.

Vad får mig att känna mig hel?

När isande vindar river mot min

kind

Att komma hem, få en 

tass i min

ett kurrande mjau som

säger: Vi älskar dig mamma

Anna Söderhäll