– Det var roligt igår! 

– Ska du vara här idag också, va bra!

– Ja idag är det ju invigning, vi ses på festen sen, säger Philipp Weiss med ett leende.

När barnen studsar iväg förklarar han:

– Vi bondade lite igår. De spanade in mig från sin balkong och frågade om de fick komma innanför stängslet och eftersom det inte var några maskiner där gick det ju bra. De undrade om det kommer att gå att plocka godis här också, när jag sa att russin kommer de att kunna plocka, nöjde de sig med det.

Naturliga material

Det är drygt en timme kvar tills invigningsfesten av lekotopen – den kombinerade lekplatsen och gemensamma trädgården – ska börja här på en innergård i bostadsområdet Vivalla i Örebro. Till det yttre skiljer sig en lekotop från en traditionell lekplats genom att lekredskapen är tillverkade av naturliga material som exempelvis stockar och att man har flis istället för gummimattor som falldämpare vid gungor och klätterställningar. Men det är också en miljö med skogskänsla och träd som gör miljönytta inne i en stad.

Philipp Weiss inspekterar hur träden och buskarna som han planterat nyligen klarat av de senaste dagarnas väderlek, som pendlat mellan skyfall och gassande sol. Omkring 800 träd och buskar har planterats, alla med ätbara frukter, bär och nötter.

– Vi har lyssnat på de som bor här och planterat vad de ville ha så sex mullbärsträd, några persiko- och aprikosträd, mycket valnötsträd och mynta har det blivit, förklarar Philipp Weiss.

Alla valnötsträd utom ett har klarat sig bra. Valet av träd och buskar är redan beprövade i Örebro, som har flera liknande lekotoper, berättar han.

– Igår planterade jag ett mandelträd, det är lite av en chansning, men annars är vi trygga med att plantera känsliga saker här. Innergården skyddar både mot vindar och kyla.

Smultronplantor fungerar som ätbara marktäckare i rabatterna. Några barn plockar några halvmogna bär och stoppar dem i munnen innan de fladdrar vidare för att hoppa, klättra och gunga i lekredskapen, som är utformade av stockar. Philipp Weiss tittar på med ett nöjt leende.

– Om barnen som ska använda platsen är nöjda så vet jag att jag har lyckats.

Mitt på torget, upphöjt på en liten kulle, tronar konstverket ”Hortus publica”, en bläckfiskliknande fontän som är en del av kretsloppstänket i trädgården. Den tar nämligen tillvara regnvatten, som strilar ut till sex stencisterner som blir trädgårdens vattenlager och kan användas av alla som vill odla. Det som på avstånd ser ut som armar på en bläckfisk är vid närmare påseende tungor. 

Konstverket knyter ihop odlingen med maten och gemenskapen, berättar Anna Maria Hellner, projektledare på Örebrobostäder, som är drivande inom det kommunala bostadsbolaget för att skapa lekotoper.

– Mycket av materialet som använts här är återbruk. Mina chefer var förvånade över hur billigt det blev, säger hon.

Populär lekplats

Men just nu i hettan är konstverket mest en populär lekplats för plaskande och skrattande barn. 

– Jag gillar allting i den här parken, men bläckfisken är bäst, säger sjuåriga Diana och får medhåll av Rukiye, Mustafa, Abdullahi och Amir som skvätter på varandra av hjärtans lust. 

Även om mycket av materialet är återbruk så är konstverken, som var starten på projektet, tillverkade av det exklusiva materialet terrazzo, en konststen som framställs av krossad marmor. 

Nedanför kullen står även verket ”Knytkalaset” ett gigantiskt långbord som är redo att möta dagens matgäster. På den rikt smyckade bordskivan syns vitlök, bladgrönsaker, blommor och vidöppna munnar i den polerade stenen.

– Tanken bakom munnarna var ”vems munnar är det som mättas?”, berättar konstnären Signe Johannessen, som tillsammans med kollegan Erik Rören skapat konstverken.

– Vi ville också lyfta de växter och grönsaker som kvinnorna som vi umgåtts så mycket med här använder i sin matlagning. Att vi använde terrazzo är en hyllning till dem och gemenskapen som vi blev så generöst inbjudna till när vi började vårt arbete för två år sedan.

Innan de kom hit hade de en bild av området som skapats genom medierapporteringen; en bild som gör att många håller sig borta, berättar konstnärsduon. Men redan första gången de kom till Vivalla ändrades deras uppfattning.

– Vi möttes av en otroligt stark gemenskap och blev genast inbjudna till knytkalaset som kvinnorna ordnade varje vecka. Vi har mött så mycket kärlek här. 

Jaqline Carlzon Shoukatian, boendeutvecklare på Örebrobostäder, är mycket nöjd, både med de vackra och funktionella konstverken och den artrika trädgården.

– Vivalla är en segregerad plats, men nu hoppas vi att fler från andra delar av Örebro ska vilja komma hit. Det här är ju också ett integrationsprojekt. Trädgården och lekplatsen är öppen för alla, säger hon. 

De mörka molnen som tornat upp sig släpper plötsligt ifrån sig en störtskur och ett gäng kvinnor som bär uppläggningsfat fullastade med hemlagad mat och godsaker får brått att skynda in under tak på de mer tillfälligt anordnade långborden. Matgeneralen som fixar så att allt hamnar på rätt plats heter Rashida Ettalbi och är ordförande för Starka broar, en av tre föreningar som varit delaktiga i utformningen av lekotopen. Invigningen idag är en viktig händelse, poängterar hon.

– Platsen betyder mycket för oss mammor och våra barn. Här ska vi odla det vi sedan lagar vår mat av och kan äta det tillsammans. Vi är glada att vi fick vara med och bestämma vad som planterades, vi använder mycket mynta, chili och vinblad till matlagningen och rosor till saft, berättar Rashida Ettalbi.

Umgås ofta runt mat

Hon har bott i Vivalla i 25 år och var med och startade kvinnoföreningen Starka broar som nu funnits i 17 år. De arbetar för att skapa gemenskap mellan de olika kulturer som bor i området och aktiviteterna bygger mycket på umgänge kring måltider och mat. Vid sin lokal har medlemmarna redan odlat i pallkragar och nu är de glada att få större möjligheter till odling, berättar hon.

– Det blir också jättefint med alla frukträden här! Vi försöker lära barnen och ungdomarna var maten kommer ifrån. Många vet inte ens att ett äpple vuxit på ett träd.

Starka broar ordnar också kurser i föräldrakunskap och ger läxhjälp. Nyinflyttade i området fångar de upp genom att annonsera sina möten via Whatsapp, på flera språk, berättar Rashida Ettalbi. 

– Vi har medlemmar som talar arabiska, kurdiska, somaliska och så svenska förstås. Den svåraste gruppen att nå är den romska, men vi fortsätter att försöka.

Vindruvor efterfrågas för bladen

På innergården har ett hundratal människor samlats och kön till matutdelningen ringlar lång. Philipp Weiss har slutfört lejonparten av sitt jobb och kan äntligen andas ut och låta sig väl smaka av en mångfald rätter; som mycket snart kommer att kunna tillagas av extremt närodlade ingredienser.

– Vi har planterat mycket vindruvor eftersom det efterfrågades, inte för druvornas skull utan för bladen som används till vindolmar, berättar han.

Philipp Weiss brinner för ätbara miljöer och skogsträdgårdar och har anlagt flera lekotoper i Örebro, Västerås och Lund. Några kilometer från Vivalla ligger den nu uppvuxna, lummiga parken Eklunden som även fungerar som en förlängning av skolgården till Svealundsskolan. Här gör vi en snabbspolning av bandet för att se hur det kommer att se ut i Vivalla. Kvittenträden har redan fått kart, hallon och björnbär är fortfarande gröna, medan vinbären skiftar i rött och smultronen har mognat. Havtornsbuskarna har vuxit till storleken av träd och det går att se att hasselnötter och valnötter kommer att finnas i överflöd till hösten.

– Skolan var nybyggd för tre år sedan och det var en utmaning att få till en fungerande skolgård under så stark tidspress. Men Eklunden har även blivit ett populärt besöksmål med hundratals besökare varje år och skolan och förskolorna runtomkring använder den mycket, berättar Philipp Weiss. 

Det finns många fördelar med skogsträdgårdar för barn, tycker han. Inte bara för att barnen kan äta det som finns bredvid gungorna, utan även ur ett pedagogiskt perspektiv, för att få en känsla för naturen. Till skillnad mot en vanlig trädgård finns också en grundtanke om att ha en mångfald av träd, buskar och andra växter.

– Skogsträdgården ligger mer i linje med hur ett ekosystem fungerar och lockar till sig många olika sorters pollinerare och fjärilar.

Örebro och Lund har gått i täten när det gäller lekotoper med ätbara växter, berättar han. Nu är målet att få fler kommuner med på tåget.

– Många är skeptiska till ätbart i offentliga miljöer, och Stockholms stad är en stad som faktiskt ligger ganska långt efter. Men i september håller vi tillsammans med Trädmästarna ett seminarium där och hoppas kunna tända en gnista där också. 

Förvaltningsmyndigheten Boverket är dock redan positiva till lekotoper och har till stor del finansierat både lekotopen i Vivalla och parken Eklunden i Örebro. De har även publicerat skriften ”Lekotoper – en vägledning för naturliga gröna leklandskap”. I den lyfts tre olika naturmiljöer fram – skogslandskapet, vattenlandskapet och trädgårdslandskapet – som alla bidrar med olika lekvärden samtidigt som de erbjuder ekosystemtjänster.

En av forskarna som bidragit är Fredrika Mårtensson, docent och lektor i miljöpsykologi på SLU i Alnarp. Hon har forskat på barns lek i naturliga miljöer i många år, bland annat i landskapslabbet i Alnarp. Hon ledde också forskargruppen som skrivit fallstudierapporten ”Lekotop i teori och praktik för hållbara lekplatsalternativ”. 

För miljö och folkhälsa

Forskningsresultaten visar att lekotoperna är överlägsna traditionellt utformade lekplatser på många sätt, både för miljön och folkhälsan, berättar hon.

– När barnen har ordentliga ytor med ett varierat landskap rör de sig mer, vilket gör att de sover bättre och får färre infektioner. Framförallt såg vi att de gröna miljöerna hade en positiv inverkan på koncentrationsförmågan hos barnen. Barn har spontant känslomässiga band till naturen, den fungerar avstressande.

Fredrika Mårtensson har gjort studier i många stadsmiljöer, även i socioekonomiskt utsatta områden, exempelvis Rosengård i Malmö. Ju tätare bebyggt område barnen levde i, desto mer nytta gjorde naturmiljön.

– Förtätning av städerna har även inneburit krympning av skolgårdarna och där får jag ofta frågan av stadsplanerare: ”hur små kan vi göra ytorna utan att det blir dåligt?” istället för ”hur kan vi göra så det blir optimalt för barnen?”. Det blir jag lite trött på. Små skolgårdar skapar stress, både hos barnen och växtligheten som ju blir nertrampad och utnött. Det som är bra för naturen är också bra för barnen.

Kottar pinnar och kastanjer

Medan traditionella lekplatser ofta är överdesignade och ensidigt inriktade på motorisk lek där de vuxna tänkt ut vad barnen ska göra, är naturmiljöerna i lekotoper flexibla och bjuder på mycket löst material som pinnar, kottar och kastanjer som kan symbolisera nästan vad som helst. Fredrika Mårtensson och hennes kollegor har utvärderat hur barn använder olika miljöer, exempelvis monokulturer som gräs.

– Ofta tror man att man gör de stora gräsmattorna för barnen, men en stor gräsmatta i sig är ju inte det som stimulerar bäst till fysisk aktivitet. Tittar man på barns lek så är det i skogsmiljöer och i rika biodiversa miljöer som den vidlyftiga leken sker, säger Fredrika Mårtensson.

Det finns många fördomar om att det är vissa barn som bara vill vara fysiskt aktiva och andra som bara vill gömma sig i en koja och ta det lugnt, men när det finns en variation av miljöer, som det gör i naturen, så väljer samma barn att göra olika aktiviteter, efter vad de har lust med just då. 

– Det växlar väldigt mellan snabba rusningar och lugna stunder med fantasilek i buskarna och det är det vi tror är nyckeln till hälsan. Vill man vara ensam eller vill man vara tillsammans? Vill man ha det varmt eller kallt? De här varierade miljöerna gör att man kan välja efter stunden. 

Bjuder in till lek

Det är dock viktigt att det finns sådant i miljön som bjuder in till lek, exempelvis ett stort klätterträd. Även där blir det ofta de vuxnas behov som styr i anlagda parker och trädgårdar, där träden ofta har grenar som sitter högt upp för att underlätta för gräsklippning, konstaterar Fredrika Mårtensson.

– I landskapslabbet har vi jobbat med ren naturmiljö och också tagit fram ett klätterbryn med ekar som har grenar långt ner och som barnen älskar att klättra i.

Att ge barn tillgång till naturen även i stadsmiljöer är en utmaning i dagens förtätning. Men Fredrika Mårtensson pekar på att det finns fler vinster än folkhälsan, nämligen folkbildning i praktiken, där barns relation till naturen kan grundläggas för att ge värden för livet. Att vi idag lever i klimatförändringarnas tid betyder också att vi måste lära oss hur naturen kan skydda oss och tvärtom: Att ha buskar och träd runt en sandlåda är till exempel ett bra solskydd för små barn som sitter där länge.

Fredrika Mårtensson har också lett projekt i urban odling, som hon menar är viktiga ur ett jämlikhetsperspektiv, eftersom även föräldrar som inte själva har en trädgård kan få ge det värdet till sina barn. Men odling blir lätt en vuxenstyrd aktivitet, även det, poängterar hon och lyfter att forskningen visat att den fria leken i högre grad än odling förutsäger barns positiva relation till utevistelse och miljö när de blir stora. Att som i Vivalla och Eklunden plantera in ätbart i lekotopen genom bärbuskar, frukt- och nötträd som kan bjuda på gratis mellanmål är en bra idé, menar hon.

– Det är uppfinningsrikt. Barn upplever ju naturen med alla sinnen och om de ska får en relation till den krävs någonting mer än att det är grönt och fint. 

Det är inte lite grönt i parkerna som kan konkurrera ut TikTok och digitala källor, poängterar hon, utan den där riktiga wow-upplevelsen som barn får i naturen. 

– Det är så intressant för barn med djur. Och hur kan vi se till att vardagsmiljön innehåller mer djur? Då kan man inte bara plantera ett träd, då måste man skapa hela ekosystem.

Enorm förändringspotential

Det kan låta som en marginell förändring av ett bostadsområde i Örebros utkanter. Men lekotoperna, som börjar spridas över landet, har enorm förändringspotential. De för människor samman, enligt forskning minskar de barns stress och infektioner, och de lägger grunden för ett samhälle i samklang med naturen.

Om Philipp Weiss får bestämma ska träden i en lekotop även ge avkastning i form av mat, som äpplen, päron och nötter.

– Alla prydnadsträd i städer skulle kunna bytas ut mot de som ger mat. Om man planterar frukt- och nötträd istället för prydnadsträd kan de vara en del av en krisberedskap. Nu när jag arbetat här i Vivalla har jag pratat mycket med boende om hur det är i deras hemländer. En man från Iran berättade att längs gångstråken har man mullbärsträd för att vandrare ska kunna plocka sin färdkost efter vägen, säger Philipp Weiss.

På kullen vid fontänen i Vivalla har det blivit dags för invigningstal. Den goda stämningen idag har byggts upp under många år genom Starka broar, Gemenskapföreningen och Folkets hus Vivalla. Föreningarna har också varit delaktiga i utformandet av trädgården och kommer att sköta om den ideellt tillsammans med ungdomar som gör feriearbete i kommunen. Ansvarig trädgårdsmästare är Eva Dahlström som har hand om drift och samordning i kommunen. För henne innebär lekotopen ett nytt sätt att tänka.

– Det känns jättespännande för vi märker ju att det inte funkar som vi gjort innan. Det är så oeffektivt skötselmässigt så vi är ute efter mer skötseleffektiva miljöer, miljövänligare och mer hållbara.

Tanken är att trädgårdens skördar ska räcka till alla boende i Vivalla, inte bara de som bor precis runtomkring den. Där finns det en utmaning i att veta hur många som kommer att vilja använda odlingslådorna och även plocka frukter, bär och nötter.

– Det är ju ett litet experiment, vi får se med tiden vad som funkar och inte funkar, vad som går åt, säger Eva Dahlström.

Abdulkadir Hassan, tidigare ordförande i Gemensamföreningen, greppar mikrofonen för att inviga lekotopen. Han ger en uppmaning till alla som bor i området.

– Nu är vi äntligen här. Vi vill att ni unga ska vara med, här får ni leka som ni vill. Det är er plats nu. Ta hand om den!