Samtidigt finns de gamla vanliga problemen kvar: På många håll i landet dras vården fortfarande med långa köer till följd av uppskjuten vård under pandemin. Och bristen på personal är skriande i stora delar av välfärden.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) räknar med att det krävs 52 000 nya anställda i välfärden den kommande mandatperioden enbart för att bemanningen i vård, skola och omsorg ska hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. 

Regeringen måste öppna plånboken, anser Malin Ragnegård, förbundsordförande för fackförbundet Kommunal.

– Vi står vid ruinens brant. Underbemanningen är kronisk och välfärdsarbetarna har inte råd med fyra förlorade år, de behöver agera nu, säger hon.

Enligt Kommunal är personalen i allmänhet så pressad att det skulle det krävas 102 000 nya anställda under mandatperioden för att ge dem en acceptabel arbetsmiljö och rimliga förutsättningar att utföra uppdraget. Kostnaden är svår att beräkna, men det handlar om mer än femtio miljarder kronor, enbart för löner och arbetsgivaravgifter.

Ännu så länge har regeringen inte utlovat några tillskott för att förhindra neddragningar i vård, skola och omsorg. Men nu ökar trycket på SD, M, KD och L som senast den 8 november ska presentera statsbudgeten för 2023. I förra veckan vädjade SKR:s moderata ordförande Peter Danielsson om hjälp från staten för att tackla de förmodat stigande kostnaderna och sjunkande intäkterna. Krav på tillskott till välfärden är för tillfället också huvudbudskapet från oppositionspartierna S och V.

Inga pengar för att korta köer

Och de företrädare för Kommunal, Vårdförbundet och Lärar­förbundet Dagens ETC talat med riktar alla samma budskap till politikerna: Skjut till pengar – vi är redan pressade.

I Tidöavtalet, där SD och regeringspartierna pekar ut riktningen för de kommande åren, nämns visserligen ett antal insatser på välfärdsområdet. Speciallärarna ska bli fler och primärvården byggas ut, liksom cancervården. Dessutom ska vårdköerna kortas genom prestationsbaserade ersättningar till regionerna i förhållande till hur väl de lyckas med att korta köer och utöka antalet vårdplatser. Några löften om att staten ska öka resurserna till kommuner och regioner som helhet ger däremot inte högerpartierna. Kommunals Malin Ragnegård är inte imponerad.

– Man har helt missat att bristen på vårdplatser handlar om en personalkris. Man behöver komma med förslag som förbättrar arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Idag säger undersköterskor upp sig för att man inte orkar, säger hon.

Isabelle Yalcintas, undersköterska på en medicinsk akutvårdsavdelning (MAVA) på Sahlgrenska i Göteborg, ger samma bild. Det är inte platser som saknas. Det är personal. Och personalbrist leder till att det blir mer att göra, personal sliter ut sig och slutar och de som är kvar får slita ännu mer. Så ser den nedåtgående spiralen ut.

– Jag har kollegor som vaknar med magont och som möts av ett SMS om att täcka en sjuklucka, säger Isabelle Yalcintas som också är sektionsföreträdare för Kommunal och social­demokratisk fritidspolitiker.

Hon beskriver hur man går hem för att sova när passet är slut – men ligger vaken i rädsla över att ha missat något. Det höga tempot både ökar risken för misstag och krymper utrymmet för extra omtanke till ett minimum, menar Isabelle Yalcintas.

– Jag vill inte jobba så här snabbt, jag vill hinna trösta den som är ledsen. Men just nu gör vi bara arbetsuppgifter.

För tjugo år sedan fanns möjlighet att jobba effektivare, nu har man skruvat på allt som går, anser Isabelle Yalcintas.

– Vi kan inte klona oss, inte dela oss på tre heller.

Ambulanser kör av vägen

Ulf Barhammar är ambulanssjukvårdare i Karlstad och huvudskyddsombud för Kommunal i Värmland. Han vittnar om en personalbrist som år efter år täcks upp av anställda som tar extra pass. De flesta av hans kollegor har mer än 150 övertidstimmar om året, det vill säga närmare fyra arbetsveckor extra. Och tempot under passen är ofta hårt uppskruvat, inte sällan får matpausen vänta några timmar.

– Kroppen funkar ju så att får man en adrenalinkick fixar man en stund till, men man gör det inte hur länge som helst, säger Ulf Barhammar.

I slutändan hotas så väl ­patient- ­som trafiksäkerhet, menar han.

– Vi har några fall där folk kört av vägen, tack och lov utan personskador.

Reformutrymmet uppätet

När regeringen och Sverigedemokraterna nu ska lägga fram sin första budget är önskelistan lång. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) vill inte låta sig intervjuas i nuläget, men har tidigare lovat att inga satsningar ska betalas med lånade pengar – trots dyrbara vallöften.

Utlovade förstärkningar av rättsväsende och försvar väntas äta upp större delen av det utpekade reformutrymmet på 30 miljarder för nästa år. När första budgetutspelet kom på torsdagen handlade det om att uppfylla löftet om billigare bensin. Bensin- och dieselskatter ska sänkas tillfälligt med en krona per liter. Dessutom rivs den förra regeringens förändring av reseavdraget upp och den som arbetspendlar med bil ska få mer tillbaka. Därmed har billisterna fått sitt – även om man är långt ifrån SD:s löfte om 10 kronor billigare bensin. 

Högerpartierna har redan flaggat för minskat bistånd, men vilka besparingar som väntar i övrigt och hur långt de räcker återstår att se. Moderaterna har velat se stora besparingar på a-kassan, men det har Sverigedemokraterna satt stopp för. 

Kort sagt: Inte mycket tyder på att stora tillskott till kommuner och regioner är att vänta från regeringen. Fel prioriterat i ett ansträngt ekonomiskt läge, anser Kommunals Malin Ragnegård.

– Välfärden ska man kunna lita på vad som än händer i omvärlden. När den krackelerar blir det än mer oroligt.