Tillbaka till framtiden

– Vi började med bara tre och nu har vi 120, förklarar 35-åringen medan han skickligt förflyttar djuren med sin häst för att släppa in och ut dem genom gårdens stängsel.

– Det tog tid att hitta rätt ras som skulle kunna anpassa sig till de här tuffa förhållandena.

Djuren är det senaste tillskottet till ett stort experiment som Chico inledde 2014: att göra sin familjegård till en global referenspunkt för klimatanpassning i det europeiska land som riskerar att drabbas hårdast av stigande temperaturer och ökenspridning.

Chico är en pionjär inom regenerativt jordbruk och verkar i en av Spaniens kargaste regioner, där torka och klimatförändringarnas värsta effekter redan blivit en daglig verklighet.

– 99 procent av det vi odlar här är torrjordbruk. Vi får bara 330 millimeter regn om året och de är väldigt ojämnt fördelade, förklarar han under en kort paus från sina dagliga sysslor.

– Området har väldigt stora temperaturskillnader och ganska lite organiskt material, och klimatförändringarna förändrar regnmönstren, vilket är förödande för växtligheten.

La Junquera har tillhört Chicos familj sedan 1829. Till en början odlade man fibrer till klädindustrin och därefter spannmål. När han tog över för tolv år sedan befann sig gården i sin djupaste svacka.

– För varje år blev skördarna mindre, priserna lägre och lönsamheten sämre. Vi producerade allt mindre och ingen visste hur vi skulle få det att vända.

Med sin fars stöd, och trots grannarnas tvivel, beslutade Chico att ställa om gården till ett regenerativt jordbruk. Han började gräva svackdiken för att förhindra jorderosion och bevara vatten från det lilla regn som faller, han odlade mellangrödor för att öka jordens bördighet och förhindra avdunstning, och han återinförde boskap i jordbruket. Han började också noggrant diversifiera grödorna och under flera år prövade han olika sädesslag, aromatiska växter och fruktträd.  

– Det har varit en ständig lärandeprocess. Vi försöker bli bättre varje år, men vi har fortfarande mycket att lära, säger han.

Resultaten hittills har varit slående. På bara sex år har mängden organiskt material i jorden mer än fördubblats, vilket gjort La Junquera till en fascinerande mosaik av torrodlade sädesslag och fruktträd (korn, havre, vete, råg, äpple, mandel och pistage), såväl som rader av aromatiska växter, en liten grönsaksträdgård, kor och får. I dag är gården en diversifierad och lönsam lokal verksamhet med över 30 anställda och som säljer ett stort urval av jordbruksprodukter.

– Jag vet inte när monokultur blev norm, men det är definitivt inte rimligt längre. Med de här nya klimatförhållandena är diversifiering jordbrukets framtid, säger Chico.

En av de främsta faktorerna bakom La Junqueras framgång är arbetet med Regeneration Academy. Akademin, som har sitt huvudkontor på gården, drivs av ett internationellt team och organiserar forskningsprogram och kurser i regenerativt jordbruk för över 2 400 nationella och internationella universitetsstudenter och gymnasieelever varje år.

– Vårt fokus är att öka medvetenheten om klimatförändringarna och deras effekter på jorden, vattnet, den biologiska mångfalden och samhället, men också om hur regenerativt jordbruk kan reparera dessa effekter, säger Jacobo Monereo, en av akademins ledare.

– Vi vill ge studenterna möjlighet att slutföra sina studier, samtidigt som de får en verklig upplevelse och lär sig om regenerativt jordbruk.

Akademin använder La Junquera som testplats för olika jordbruksexperiment och gården gagnas av det ständiga flödet av nya idéer från studenter och forskare.

– De är två olika projekt, men det ena skulle inte fungera så pass bra utan det andra. Här finns människor som ägnar sig åt forskning, experiment och kartläggning med en vetenskaplig metod som vi inte använde tidigare. Det är som att ha en avdelning för forskning och utveckling, säger Jacobo Monereo.

Med tiden har detta ovanliga samarbete lyckats övervinna lokalsamhällets motstånd och fördomar. Utöver gårdens tusen hektar förvaltar teamet ytterligare 2 500 hektar, vars ägare övertygats av La Junqueras framgång. Ett av projektets främsta mål, förklarar Monereo, är att presentera genomförbara alternativ till ett globalt jordbrukssystem som befinner sig på randen till kollaps.

– Globalt upplever vi en förlust av jord, vatten och biologisk mångfald. Om vi inte förändrar vår dynamik och börjar generera goda kretslopp kommer vi att gå en svår tid till mötes.

Alfonso Chico och Jacobo Monereo är två av en handfull visionära pionjärer som omvandlar Spaniens jordbruk till Europas laboratorium för klimatanpassning. Det är en mångfaldig skara av lokala forskare, entreprenörer, jordbrukare och miljöaktivister som nu går i täten för genomförandet av nya jordbruksmetoder, framtagandet av torktåliga växter och restaurering av hundratals år gamla vattenledningssystem. Sammantaget har den här unika kombinationen av nedärvd kunskap och spjutspetsteknologi potentialen att rädda en av världens största fruktträdgårdar och förse resten av världen med ovärderlig kunskap om hur vi kan anpassa jordbruket till en allt varmare planet.

Spanien är Europas ledande producent och exportör av frukt och grönsaker och ligger på åttonde plats globalt. Två femtedelar av EU:s fruktodlingsområden finns i landet och bidrar med över 22 procent till EU:s årliga marknadsvärde på 68 miljarder euro för frukt och grönsaker. Spanien är också det europeiska land som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringar. Uppemot 75 procent av dess territorium hotas av global uppvärmning och ökenspridning. Skulle Spaniens jordbruksproduktion kollapsa skulle det kunna ha enorm påverkan på kontinenten och hela världen.

Under de senaste två åren har södra och östra Spanien upplevt sin längsta och mest intensiva torrperiod sedan 1960-talet, vilket tvingat städer som Barcelona, Malaga och Sevilla att vidta extrema åtgärder för att spara vatten. Vattenbristen har blivit endemisk i Spanien. Den skulle inom kort kunna sprida sig till andra europeiska länder och göra återinförandet av sedan länge glömda torktåliga grödor till en prioritet inom jordbruket.  

I utkanterna av Zaragoza har CITA (Centrum för forskning och teknologi kring jordbrukets livsmedelsproduktion) i ett antal anonyma byggnader bland växthus och testgårdar, samlat in fröer från lokala jordbruksgrödor sedan 1980-talet.  

– Här bevarar och förbättrar vi det råmaterial som kommer att göra det möjligt för oss att möta de framtida utmaningar som klimatförändringarna utgör, förklarar centrets chef Cristina Mallor Giménez.

I årtionden har CITA:s tekniker rest Spanien runt för att dokumentera och rädda lokala sorter som gått förlorade i övergången från självförsörjningsjordbruk till modernt jordbruk. Genom omsorgsfull insamling och förökning av dessa fröer i centrets växthus och teståkrar, har man i dag lyckats bygga en aktiv fröbank med över 18 000 sorter av grönsaker och baljväxter. Över tusen av dem delas ut varje år till forskare och jordbrukare för forskning, genetisk förbättring och räddade skördar.

– Lokala sorter ger ofta mindre skörd än kommersiella, men de är mer stabila och bättre på att anpassa sig till utmanande väderförhållanden på grund av sin genetiska heterogenitet, förklarar Cristina Mallor Giménez.

Tidigare år har CITA riktat in sig på grödor som skulle kunna spela en avgörande roll i klimatanpassningen, och verkat för återinförande och kommersialisering av tomatsorten barbastro pink, torresmelonen och den söta löken från Fuentes, såväl som olika bönor från Muniesa, som är särskilt lämpade för torrjordbruk.

– Vi undersöker också andra typer av rustika baljväxter som är väldigt väl anpassade till extrema förhållanden och skulle kunna vara väldigt intressanta att återinföra, fortsätter Mallor.

Centret kombinerar de lokala jordbrukarnas nedärvda kunskap, som insamlas tillsammans med fröerna, med modern vetenskaplig forskning som skulle kunna ha avgörande betydelse för jordbrukets framtid.

– Jordbrukare brukade välja sorter intuitivt; de tog de bästa plantorna och sparade deras fröer till nästa sådd. Nu för tiden har vi mycket mer information om hur vi ska välja. Om vi lyckas kombinera deras kvaliteter vid klimatanpassning med vår vetenskapliga kunskap tror jag att traditionella sorter kan ha stor potential.

Ett av de projekt Mallor engagerat sig i är återinförandet av en bönsort från Embún, hennes mormors hemby.

– Det är väldigt tillfredsställande att kunna återinföra en sort från vår fröbank som jag smakat och minns från min barndom, och att veta att det är riktiga människor som ligger bakom det här arbetet, förklarar hon.

Hon tillägger att återinförandet av gamla sorter skulle kunna förbättra det moderna jordbrukets återhämtningsförmåga och anpassningsbarhet.

– Storskaligt jordbruk med förbättrade kommersiella sorter har lyckats mätta världen, men de här projekten kommer att ge det än större spännvidd, konstaterar hon.

Utöver återinförandet av förlorade grödor arbetar man även för att göra kommersiella sorter mer tåliga mot torka och vattenbrist. Ana Caño Delgado är forskare i molekylärbiologi vid CRAG, ett centrum för genomikforskning för jordbruk i utkanten av Barcelona. Hon har ägnat sitt yrkesliv åt att studera hur växter anpassar sig till påfrestande förhållanden.

– Torka har alltid studerats ur en agronomisk och fysiologisk synvinkel, inte från en molekylär. I det avseendet var jag något av en pionjär.

2017 blev Caño Delgado den första forskaren att leda en studie finansierad av Europeiska forskningsrådet om grödors mekanismer för att anpassa sig till torka. Men mer än något annat ville hon utveckla konkreta lösningar som skulle kunna göra skillnad.

– Jag ville ta mina resultat till det vardagliga jordbruket, men forskningscentret utvecklar inte produkter, förklarar hon.

För sex månader sedan grundade hon därför uppstartsföretaget Planet Biotech med syfte att få ut några av sina mest lovande forskningsresultat på fältet. Med utgångspunkt i Ana Caño Delgados decennielånga expertis utvecklar forskarna vid Planet Biotech naturbaserade biostimulanter som modifierar grödors reaktion på värmechocker och torka.

– De här produkterna följer stressanpassningens molekylära mekanismer, förklarar hon.

Caño Delgado beskriver dem som ett slags ”solskydd” som kan appliceras direkt på växtens bladverk eller genom bevattning.

– Tack vare det här skyddslagret är växten genetiskt förberedd när värmeböljan kommer och kan klara den mycket bättre.

De första testerna är väldigt hoppingivande: enligt Caño Delgado behöver spannmål som behandlats med Planet Biotechs produkter 30 procent mindre vatten än växter som inte behandlats, och de kan överleva upp till 25 dagar utan vatten. Caño Delgado planerar nu att utöka sin forskning till andra viktiga jordbruksprodukter som olivträd och vinrankor, vilka påverkas enormt av klimatförändringarna.

– Omfattande konventionellt jordbruk är nödvändigt och vi måste hitta lösningar för att anpassa det till en värld i ständig förändring, sammanfattar Caño Delgado.

Stigande temperaturer och behovet att hantera vattenresurser mer effektivt har också väckt ett förnyat intresse för restaureringen av uråldriga system som kan förena jordbrukets behov med avgörande ekosystemfunktioner. Precis utanför byn Bubión i provinsen Granada går Augustín Sánchez omkring bland ett antal jordkanaler som leder vatten från bergen i Sierra Nevada till byarna nedströms. De kallas acequias och anlades under det arabiska styret i Spanien.

– Utan acequias skulle det här området vara obeboeligt, torrt och utmärglat, förklarar Augustín Sánchez, som får kämpa för att överrösta ljudet av det forsande vattnet.

Här i Alpujarra, en bergsregion i södra Spanien, har acequias använts sedan 600-talet.

– De har skapat de förhållanden som krävts för att människor ska kunna bosätta sig här, driva jordbruk och ha boskap, säger Sánchez.

Acequias är nätverk av kanaler som samlar vatten från bergstoppar eller floder och längs vägen infiltrerar det för att fylla akviferer. Det infiltrerade vattnet släpps sedan ut, sakta och naturligt, i källor nedströms under efterföljande månader och år, och garanterar en konstant tillgång på vatten året om. Acequias ökar jordens förmåga att hålla kvar näringsämnen och förhindra ökenspridning, ökar växtligheten och den biologiska mångfalden längs vägen, samt förhindrar jorderosion.

– Acequias är ett skolexempel på klimatanpassning, förklarar Sergio Martos Rosillo från Spaniens institut för geologi och gruvdrift.

I århundraden har acequias möjliggjort etableringen av huertas (spanska för grönsaksträdgård), unika jordbruksområden som upprättats runt städer och vars bördiga jordar garanterar upp till fyra skördar per år. Under tidigare årtionden har det moderna jordbruket omvandlat huertas i Valencia och Murcia till enorma produktionsplatser som förser den globala marknaden med alla möjliga sorters jordbruksprodukter, från sallad, spenat och broccoli till apelsiner och citroner.

Acequias förvaltas och underhålls av bevattningssamhällen av lokala jordbrukare. Under tidigare årtionden har landsbygdens avfolkning och övergången till mer moderna bevattningssystem lett till att flera acequias övergetts, men i dag återupptäcker jordbrukare deras hållbara och billiga ekosystemskvaliteter. Augustín Sánchez och ett växande antal lokala unga jordbrukare går i täten för deras restaurering tillsammans med forskare vid UGR, universitetet i Granada.

Tidigare år har UGR och lokala aktivister restaurerat flera acequias i området kring Bubión, vilket lett till att flera gårdar kunnat öppna på nytt.

– Två av våra främsta problem här i området är klimatförändringar och landsbygdens avfolkning. Att acequias tas i bruk igen angriper båda, för vattentillgången säkrar vår framtid och gör det möjligt för oss yngre att återfå en anknytning till marken, säger Sánchez.

Det är också vad Regeneration Academy försöker arbeta för vid La Junquera. Årtionden av självförsörjningsjordbruk, dåliga skördar och svåra ekonomiska förhållanden väger fortfarande tungt på lokalbefolkningen, vilket driver unga att flytta till storstäderna på jakt efter kontorsjobb och bryter deras anknytning till marken.

– Vi vill att lokala jordbrukare ska bli medvetna om att jordbruk kan vara coolt och lönsamt. Att främja denna ändrade uppfattning kommer att vara mycket viktigt, säger Jacobo Monereo på Regeneration Academy.

Ett av akademins senaste experiment vid La Junquera inbegriper ett perennt sädesslag från USA vid namn kernza, som klarar sig i flera år utan att man behöver plantera om eller bearbeta jorden.  

– Vi har stora förhoppningar på det här nya sädesslaget. Jag hoppas verkligen att det ska fungera för oss. Om det regnar kommer vi att kunna skörda, om det inte gör det kommer vi att använda växterna som foder och bete till korna, säger Alfonso Chico.

Trots den förödelse som klimatförändringarna orsakar och de senaste årens ständiga utmaningar är Chico väldigt optimistisk inför gårdens framtid. Gårdens nästa steg blir att sluta sälja jordbruksprodukter i stora partier och i stället börja förädla dem på plats till en serie färdiga livsmedelsprodukter. Detta skulle göra det möjligt för Chico att förverkliga sin största dröm: att bosätta sig på La Junquera för gott, med sin fru och deras två döttrar.

– Jag har alltid älskat att vara bonde. Jag bodde i Madrid tills jag var 21 år, men jag brukade komma hit så ofta jag kunde, berättar han.

Genom tid och arbete har Chico långsamt vuxit in i rollen som föredöme för en ung generation jordbrukare som är beredda att kombinera jordbruk med markförvaltning och en mer respektfull inställning till miljön.

– Jordbruk är som en tom bok som man ständigt kan förändra och anpassa. Jag älskar att skapa en plats där saker händer. Det händer alltid något man inte förutsett eller saker man inte tänkt på.