Män behöver mer omtanke och kvinnor mer pengar för att bota långvarig smärta. Stereotyperna hade kanske hävdat motsatsen. Men ny forskning om smärtproblematik visar hur stereotyper allt som oftast rör till det.
Det finns en begränsad forskning kring kön och genus inom sjukvården generellt. Mycket forskning har tidigare byggt på män. Det kan få ödesdigra konsekvenser, som att man missar symptom hos kvinnor vid allvarliga sjukdomar för att dessa helt enkelt aldrig har studerats. Här behöver hälso- och sjukvården lära sig att göra skillnad mellan män och kvinnor.
– Men idag finns även alldeles för lite forskning som visar att vi inom hälso- och sjukvården ibland gör skillnad när det inte är berättigat eller försvarbart. Det vill säga att vi behandlar kvinnor och män olika fast det inte finns skäl till det medicinskt, säger Anke Samulowitz, forskare vid Göteborgs universitet och regionutvecklare på Kunskapscentrum för jämlik vård i Västra Götalandsregionen.
Bröt upp i två delar
Enligt Anke Samulowitz beskrivs långvarig smärta till stor del utifrån könstereotypa mönster i vetenskapliga artiklar. Bland annat förväntas kvinnor vara i behov av att ge och få socialt stöd medan mäns behov av ett sådant stöd sällan nämns. Men när Anke Samulowitzs i studier som omfattade drygt 4 000 personer bröt upp socialt stöd i två delar – praktiskt stöd och emotionellt stöd – fanns det tydligt olika effekter för mäns och kvinnors behov av stöden.
Bild:
Frank Palm
Forskningen visar att män har ett större behov av emotionellt stöd, såsom omtanke och att bli lyssnad på, än kvinnor för att lindra långvarig smärta. Kvinnor har i sin tur högre risk för långvarig smärta vid brist av praktiskt stöd, såsom hjälp med vardagliga sysslor eller ett konkret stöd som pengar. Det skulle behövas mer forskning för att förstå vad skillnaderna beror på men Anke Samulowitz är säker på att könsstereotypa föreställningar spelar in.
– Jag tror det behövs ett emotionellt stöd och kanske även ett praktiskt stöd för både kvinnor och män. Men det finns så starka normer kring emotionalitet och emotionellt stöd att det pratas för lite om det när det gäller män. Om man skulle lyfta det lite tydligare så kanske det också skulle vara lättare för dem att få det stödet och ett sätt att utmana några stereotypa uppfattningar.
”Det finns redan sprickor”
Att kvinnor har ett högre behov av praktiskt socialt stöd tror hon har att göra med att det är vanligt att kvinnor belastas mer än män i vardagen.
– Kvinnor har till stor del fortfarande huvudansvar för familj och hushåll. Och då kan man tänka sig att just det här konkreta, praktiska stödet är viktigt som en skyddande faktor för dem.
Anke Samulowitz ser att medvetenheten kring våra fördomar och föreställningar behöver öka inom vården för att kunna bemöta individuella behov. Hon hoppas på att hennes avhandling kan börja ”rucka på normer”.
– Att inte ta för givet att det är si för kvinnor eller så för män. Det finns redan sprickor men vi behöver nedmontera våra föreställningar ännu mer. Vi har bland annat tagit fram en ”smärtkub” som synliggör olika föreställningar om kvinnor och män med smärta och som både hälso- och sjukvården och vårdutbildningar använder för att det behövs en diskussion.
Göra upp med fördomar
Men man bör samtidigt komma ihåg att det är svårt att ändra på normer och stereotypa uppfattningar. Även om man vill ändra mönster är det inte alltid man är medveten om sitt eget beteende.
– Det är så lätt att förstärka de normer som redan finns. Men då begränsar vi både kvinnor och män. Så det är ett kontinuerligt jobb att göra upp med sina fördomar.
