– Det går inte att företräda partiet och samtidigt bruka narkotika.

Men partiets problem är djupare än så. Nu ställs partifolket inför frågan: Varför finns vi? Eller som det formuleras i den egna valutvärderingen: Man behöver fokusera på ”säljbara skillnader mot närliggande partier”. I klartext att man måste visa att man är något annat än M och SD.

De som backar upp sin partiledning beskriver problemet som en fråga om kommunikation. Efter ett årtionde dominerat av migrationsfrågan, en mandatperiod överskuggad av skjutningar och en valrörelse dominerad av el och bensin har Kristdemokraternas ”mjuka” frågor om vård, omsorg och socialt hänsynstagande hamnat i skymundan. Men nu levererar paritet i regeringsställning, anser Elisabet Lann, oppositionsråd i Göteborg. Höjt bostadsbidrag för barnfamiljer ser hon som ett exempel.

– Det är en sådan tydlig kristdemokratisk seger som ger oss råg i ryggen som parti, säger Elisabet Lann.

Locket på

Under ytan bubblar det. När det stormade som värst utgick ett påbud från pressavdelningen om att hela partiet skulle tystna. I Expressen publicerades ett mejl till partidistrikten där en pressansvarig uppmanade att inte prata med journalister med motivet att partiet vill prata om politik, medan reportrarnas frågor handlar om ”partiets inre liv”. Många tycks ha hörsammat budskapet.

– Jag vet inte om det är klokt att ge intervjuer nu, säger en av dem som tidigare luftat kritik mot partiledningen när Dagens ETC ringer.

Ebba Busch går snart in på sitt nionde år som partiledare. När hon tillträdde förknippades partiet ännu med engagemang för flyktingar likväl som en konservativ inställning till hbtq-rättigheter. När sedan den så kallade flyktingkrisen kom 2015 hade partiet redan gått i bräschen för en mer restriktiv migrationspolitik. Fyra år senare åt Ebba Busch köttbullar med Jimmie Åkesson och så var dörren för SD-samarbete öppnad. Samtidigt har budskap om hårda tag mot brottslingar taktfast hamrats in med utspel om allt från fängelseplatser utomlands till kemisk kastrering av våldtäktsmän.

Elisabet Lann menar att det som hänt är att partiet breddat sig efter att tidigare haft ett för ensidigt fokus på frågor som betraktas som mjuka.

– Det har funnits ett behov att också kunna leverera svar i andra frågor där vi inte varit så tydliga, säger hon.

Krav eller valfrihet

Andreas Sturesson, kommunalråd i Jönköping, anses tillhöra en falang som ogillat de stadiga kliv åt höger partiet tagit under Ebba Busch ledning. Men inte går han i öppen polemik med den partiledare som ännu kan stoltsera med närmast nordkoreanska förtroendesiffror på 94 procent bland de egna väljarna. Däremot döljer Sturesson inte sin frustration över att gamla kristdemokratiska kärnfrågor som familjepolitik och äldreomsorg hamnat i skymundan.

– Utifrån ett kommunalt perspektiv finns det inget som är mer utmanande än att klara bemanningen i äldreomsorgen de kommande åren. I vår kommun ska vi rekrytera 6800 nya medarbetare. På det kommunala vård- och omsorgsprogrammet går sextio personer, varav de flesta går till regionen, säger Andreas Sturesson.

Hans längtan efter att familjepolitiken åter ska ta plats på den politiska dagordningen tror han sig dela med många i partiet. Själv lyfter han fram sådant som familjestödsprogram. Men också den gamla KD-käpphästen om föräldrars rätt att välja hur omsorgen om barnen ska ordnas vill han slå vakt om. När partiledningen tog ställning för obligatorisk förskola för nyanlända barn fick krav på invandrare fick väga tyngre än den valfrihet partifolket lärt sig agitera för i sömnen. Likt många kristdemokrater reagerade Andreas Sturesson.

– Jag ska erkänna att jag tycker den frågan är svår. I grunden tycker jag att man ska ha valfrihet, säger Andreas Sturesson.

”Behöver hitta tillbaka”

Elisabeth Sandlund är mångårig ledarskribent och numera kolumnist på den kristna tidningen Dagen. Som sådan känner hon KD:s traditionella kärntrupper – som hon menar i stor utsträckning är besvikna över partiets utveckling.

– Om KD ska överleva tror jag det är nödvändigt att hitta tillbaka till det som var partiets utgångspunkt, säger Elisabeth Sandlund.

Hon menar att det är genom att luta sig mot en kristen värdegrund och visa ett socialt patos partiet kan skilja ut sig. När Johan Ingerö är utkastad och Sara Skyttedal är skadeskjuten har Elisabeth Sandlund noterat att hoppet väckts hos vissa om omprövning av den högersväng både Ingerö och Skyttedal personifierat. Men Sandlund har svårt att se hur en kursändring nu skulle gå till, även om partiledningen skulle vilja. Hon hör till dem som tycker partiet hamnat i dåligt sällskap.

– Det är väldigt svårt när man sitter i en regering som stöttar sig på Sverigedemokraterna och med Tidöavtalet som utgångspunkt.

Tappar i frikyrkofästen

Regeringen för en politik på tvärs med KD:s traditionella kärnväljare på en rad områden, enligt Elisabeth Sandlund. Biståndet slaktas trots partiets motstånd. Skärpningarna av migrationspolitiken har KD däremot varit med och drivit på. Det samma gäller rättspolitiken. Vart tog kriminalvården vägen bland alla skärpta straff? tror hon att traditionella KD-väljare frågar sig.

– Också den som begått ett förfärligt brott ska kunna ha möjlighet att komma igen. Det är en i grunden kristen tanke att du alltid kan få förlåtelse, säger Elisabeth Sandlund.

I valet tappade KD stort i frikyrkofästen som Örebro och Jönköping, där de lokala företrädarna valt bort SD-samarbete. Att SD samtidigt gick fram tar partiledningen som intäkt för att man själva hade rätt och lokalpolitikerna fel. Elisabeth Sandlund tror att det främst var nytillkomna väljare som stack och att kärnväljarna uppskattade motståndet mot SD lokalt. Och att stöta sig med kärnväljarna kan stå sig dyrt, menar hon.

– Om man byter de traditionella väljarna mot andra som inte har den ideologiska grunden då blir man ännu mer ett i raden av högerpartier. Då saknar partiet existensberättigande.