– En äldre människa som bor på boende behöver en anhörig som ser till att den har det bra. Sista tiden såg jag till att hon fick mat i sig, och vi satt och pratade och kramades. Trots att hon var så dement kände hon alltid igen mig, jag kunde tanka den villkorslösa kärleken hon alltid gett mig.

Karin minns sin mamma med värme, de stod varandra mycket nära.

– När hon var yrkesverksam jobbade hon som fotograf. Hon var en sann konstnärssjäl, sportintresserad, rolig, lättsam och glad.

När Marianne Öbrink gick bort upplevde dottern Karin att hon under en längre tid gått igenom det som har kommit att kallas ”väntesorg”, det vill säga sorgeprocessen när en anhörig är svårt sjuk. Sista tiden slutade Marianne både att äta och dricka, och personalen förklarade att det är normalt när dödsögonblicket närmar sig.

På äldreboendet fick Karin ta ett sista farväl av sin mamma. Marianne bar en fin blus, personalen tände ljus och det blev en minnesvärd stund. Sedan ordnade äldreboendet med transport till bårhuset på Huddinge sjukhus, genom att kontakta en begravningsfirma.

– Efter en kort tid fick jag två fakturor på 800 kronor vardera för detta, en från äldreboendet och en från begravningsbyrån.

Efter några samtal fick Karin tillbaka pengarna från begravningsbyrån och betalade bara till äldreboendet, men hon kände att hon var utsatt för ett bluff-försök.

– Vilken ekonomiavdelning skickar ut två fakturor för samma transport, det är ju inte normalt! Jag frågar mig om det här sker systematiskt, att de flesta dödsbon får in så många fakturor att de inte reagerar? Det är något cyniskt över begravningsbyråbranschen, säger Karin Petrovski.

Varför så dyrt?

Än mer förvånad blev Karin Petrovski när hon ombads ombesörja transport av sin avlidna mor från bårhuset i Huddinge till kremeringsanläggningen i Älta. Hon uppmanades att kontakta en begravningsbyrå för detta, började ringa runt och den bästa offert hon fick var på 10 000 kronor – för en kremeringskista och transport på cirka två mil. När hon frågade begravningsbyråerna om det var möjligt att ombesörja transporten själv fick hon svaret nej. Det kändes märkligt.

”Varför ska det vara så dyrt, med en transport och en kremeringskista, som ingen ska se och som bara ska brinna”, frågade hon sig.

Karin pratade om situationen med sina närstående och en vän berättade då om ekologiska pappkistor för kremering.

– Hållbarhet och ekologi är centralt i mitt liv och jag kände att det spelar ingen roll om det kostar mer – om jag vet att kistan min mamma ska kremeras i är ekologiskt hållbar, att den är fri från kemikalier och miljöovänliga folier.

Det visade sig att vännen hade rätt. I Ulricehamn finns familjeföretaget Europakistan AB, som har tagit fram ”Farväl”, en miljövänlig kista i wellpapp. Karin kontaktade företaget och en av grundarna, Sonia Stefanusson, förklarade att de flesta begravningsbyråer i landet valt att inte köpa in kistan – men att det i Stockholm finns en enda byrå, ABC Lilla begravningsbyrån, som säljer den. Där visade den sig vara slut, på grund av leveransproblem. 

”Det var fint”

Men Karin Petrovski lät sig inte stoppas. 

– Jag kände att jag ville välja den kistan, så jag ringde bårhuset och frågade om det är möjligt att ombesörja transporten själv, trots att begravningsbyråerna sagt att den bara kunde utföras av en begravningsbyrå. Det visade sig att det inte alls finns någon sådan lag eller regel.

Hon lånade en bil, körde till Ulricehamn och köpte kistan för cirka 3 000 kronor. Stunden när hennes mamma skulle läggas över från bårhuset till kistan upplevde Karin Petrovski som en viktig del av sorgearbetet. 

– Har jag kramat min mamma hundra tusen gånger? Att få hjälpa till att lägga över hennes kropp kändes rätt. Jag fick vara med, det var inte jobbigt alls, det var fint.

På bårhuset berättade personalen att det är extremt ovanligt att en anhörig inte anlitar en begravningsbyrå för transport till kremering.

– En i personalen hade jobbat i tio år och för henne var detta tredje gången. En annan hade jobbat i över 20 år och berättade att det var vanligt förr, men inte längre.

Karin hade med sig en vän under transporten och de spelade musik, Arja Saijonmaas ”Jag vill tacka livet”, en av mamma Mariannes favoriter. Väl framme vid krematoriet kunde Karin skriva ”Tack för att jag fick vara din dotter” på kistan av papp.

– Det fanns en glädje i den sista färden.

Omsätter miljarder

Begravningsbranschen omsätter årligen cirka 2,5 miljarder kronor i Sverige. Några få stora aktörer dominerar. Marknadsledande Fonus står för närmare 40 procent av branschens totala omsättning. Medier har vid flera tillfällen uppmärksammat att det är svårt att jämföra begravningspriser på nätet. Kistor, urnor, lyktor och vaser – mycket kan man hitta på byråernas hemsidor – men prisuppgifter saknas i allmänhet. I stället finns uppmaningen att kontakta byrån för ett personligt samtal.

Det finns egentligen ingen övre gräns för vad en begravning kan kosta. Men Fonus har flera begravningsteman som inbegriper ett paketpris för kista, blommor, omhändertagande, transport samt värd på ceremonin, som redovisas med pris på deras hemsida. 

Den enklaste kostar cirka 27 000 kronor, medan ett paketpris för en mer påkostad kista och blommor, kostar dryga 50 000 kronor. Dessutom finns ett paketpris för ceremonilös gravsättning. I priset ingår kista, omhändertagande och transport, vilket kostar cirka 14 000 kronor.

Liten byrå i motvind

Sonia Stefanusson, som förutom Europakistan AB även driver Ulricehamnsbygdens begravningsbyrå sedan 20 år tillbaka, menar att begravningsbranschen i Sverige behöver förändras. Hon har fått stångas med vad hon upplever som både kartellbildning och diskriminering när några få stora leverantörer av kistor i Sverige inte vill leverera kistor till små byråer – eftersom de stora då hotar att sluta köpa från dem. Hon har kontakter med flera andra mindre byråer som upplever samma problem. Det blir många påstridiga telefonsamtal och i vissa fall har de fått säga att de överväger att polisanmäla diskriminering och kartellbildning, för att få beställa kistor från leverantörer. Det var en anledning till att hon startade Europakistan AB tillsammans med kollegorna på Lindblads Begravningsbyrå, för egen tillverkning av wellpappkistor i Sverige. Kistor av trä köper de in från Polen och de staplas på varandra för att minimera transporter.

– Vi har samma problem med beställningar av blommor, catering och sångare. Stora byråer i branschen säger till dem att de slutar beställa om de har oss, som liten konkurrerande byrå, som kunde, säger Sonia Stefanusson.

Hon känner till mindre byråer som fått förhandla i flera år för att få köpa kistor i Sverige. När hon själv fick börja köpa från en leverantör ville de att hon skulle bli helkund, köpa alla kistor från samma leverantör.

– Jag svarade att det är kunden som väljer vilken kista det ska vara.

”Lurendrejeri”

Sonia Stefanusson tycker trots det motstånd hon upplever att det är meningsfullt att driva en begravningsbyrå, inte minst för möjligheten att verkligen lyssna på hur de anhöriga vill ha det.

– Jag får ofta höra av mina kunder att begravningsbyråer börjar med att visa de dyraste kistorna. Har du börjat på 30 000 kronor känns kanske 15 000 kronor rimligt. Vi gör tvärtom, börjar med att berätta om den billigaste. En avliden ligger inte bättre i en dyrare kista. 

Hon menar att det finns många myter om sorgearbete som behöver ifrågasättas. En av dem är att ett farväl ska tas vid en kista.

– Vissa kunder vill ta farväl vid en urna efter kremering. Jag hade nyligen kontakt med en kvinna som lät sig övertalas att ha en kistceremoni i kyrkan för att det påstods underlätta sorgearbetet, istället för urnceremoni. Men hon ångrade sig i efterhand. Hon fick inte det avsked hon önskade sig.

För en tid sedan var Sonia Stefanusson gäst på en begravning till en avlägsen släkting på en annan ort. Den närmaste anhöriga till den avlidna var 90 år och kontaktade Sonia när hon förtvivlad såg fakturan på 48 000 kronor – omöjlig för henne att betala.

– Lurendrejeri!

Så sammanfattar Sonia Stefanusson mycket av det hon ser i branschen. Hon gick igenom fakturan, kontaktade byrån och ifrågasatte post efter post – en rad saker som byråer tar betalt för och inte informerar om att det är möjligt att få gratis genom Svenska kyrkan – till exempel ett träkors på graven i väntan på sten. Hon lyckades få ner fakturan rejält och kontaktade kommunen som gick in med ett halvt prisbasbelopp.

Ett annat missbruk hon fått höra om upprepade gånger, är det Karin Petrovski var med om; att få två fakturor för samma transport.

– En firma som dubbelfakturerar till både kommunen eller regionen, och till kund, agerar olagligt och ska plockas bort från upphandlingen om transport. Men det här sker – och stoppas inte.

Ulf Lernéus, presskontakt på Sveriges auktoriserade begravningsbyråer SBF, tillbakavisar anklagelsen om kartellbildning. Han säger att detta var ett problem som fanns på 60- och 70-talet i Sverige.

– I dag passar man sig noga för för sådant, säger han.

Men när han får höra om exempel på dubbelfakturering blir han upprörd och uppmanar alla som utsätts för ett sådant olagligt förfarande att kontakta SBF.

– Det är absolut förbjudet, det ska inte förekomma! Om vi får kännedom om sådant kan det påverka en byrås auktorisation.

När Ulf Lernéus får höra de olika exempel på agerande från begravningsbyråer som framkommer i vårt reportage blir han förvånad.

– Att en anhörig får svaret att hon inte får ombesörja transport till kremering själv, det förvånar mig! Det finns ingen sådan bestämmelse. Och vi utbildar våra medlemmar i att kunden ska förstå prisbilden. Sedan 1984 måste det finnas en dokumentation av priser och slutfakturan får inte avvika uppåt eller neråt på mer än tio procent. Fakturasumman ska aldrig komma som en överraskning. De exempel du stött på låter hemskt, viktiga frågor att lyfta! SBF kontrolleras inte av någon myndighet, vi är en självreglerande bransch, så det är jätteviktigt för oss att få kännedom om problem.

Miljömotstånd

Sonia Stefanusson tycker att det tydligaste uttrycket för vad som är fel i branschen är det märkliga motståndet hon upplever mot den miljövänliga kistan hon säljer.

– Motståndet gör att anhöriga tvingas välja ett dyrare och mindre miljövänligt alternativ då byråerna vill sälja dyrare kistor, och inte tycker att wellpappkistan är ”tillräckligt fin”. Byråerna påstår att den inte är godkänd, att de inte kan garantera säkerheten i sina fordon och att det ska finnas brister – istället för att stå för att de inte vill ha den i sitt sortiment av egna privata skäl. SBF låter oss inte visa den på sina mässor och säger till sina medlemsbyråer att de inte ska ha den i sitt sortiment. Det finns även krematorier som vägrar ta emot den, trots att den är godkänd av den enda förening som godkänner alla kistor och urnor i Sverige. 

Sonia Stefanusson berättar att hon får många samtal varje vecka från anhöriga, som likt Karin Petrovski vill välja ett miljövänligt alternativ.

– Men det är inte många som orkar driva sin önskan, då de möter hårt motstånd från både byråer och krematorier. Många ger upp. Jag hade till exempel ett långt samtal igår med en man som mist sin bror i en lägenhetsbrand i Värmland. Han och många andra ifrågasätter detta. 

Ulf Lernéus bekräftar att SBF inte låter kistan ”Farväl” finnas på deras mässor.

– Vi är en medlemsorganisation och vi har inte märkt ett intresse från våra medlemmar för den här kistan. Däremot är det tillåtet för de av våra medlemsbyråer som vill, att sälja den.

Anlitade ingen byrå

Karin Petrovski har satt in en dödsannons och bokat sin mammas begravningsceremoni, genom kontakt med Svenska kyrkan. Hon har även planerat att bjuda till en lunch för närmaste vänner och familj som kommer på ceremonin, då askan ska spridas i en minneslund. 

Hon har inte anlitat någon begravningsbyrå för något av detta.

– Jag frågar mig vad de egentligen skulle kunna tillföra. Jag måste ju ändå ta ställning själv till vad det ska stå i annonsen och när begravningen ska äga rum. Jag var nyligen på en annan begravning och min vän som begravde sin pappa berättade om en slutfaktura på 35 000 kronor, trots att offerten från början varit på 16 000 kronor. Begravningsbyrån erbjuder sig att delta i kyrkan, men det erbjudandet kommer med en prislapp. Att byrån välkomnar och delar ut psalmböcker, det kan även kyrkans personal eller anhöriga göra. Själv kan jag tycka att det är personligt att det är en anhörig som hälsar välkommen.

Karin Petrovski kommer att göra bouppteckningen efter sin mamma själv, vilket är förhållandevis okomplicerat eftersom hon är enda barnet och hennes mamma inte ägde något av större värde när hon gick bort. Hennes kostnader för kista, transport och annons har hittills uppgått till cirka 9000 kronor. Begravningsceremonin kommer att äga rum i maj, och då tillkommer kostnaden för förtäring till de som deltar.

Att ta hand om allting själv efter mammans bortgång har fått Karin Petrovski att reflektera över begravningsbranschen, deras priser och de pengar de tjänar.

– Jag tänker att branschen inte har förändrats med sin tid. Och varför är det så självklart att ens anlita en byrå för det som är möjligt att ta hand om själv? Jag har fått ett fantastiskt bemötande, både på bårhuset, krematoriet och av kyrkans personal. För mig var det en positiv del av mitt sorgearbete att ha de samtalen.

Att människor kan känna stöd av en byrå när de är mitt i sin sorg kan hon förstå – men hon funderar över om inte det stödet dessutom kunde vara relaterat till klimatkrisen.

– Vi pratar om klimatet i alla andra sammanhang. Men varför vill så få begravningsbyråer köpa in en miljövänligare kremeringskista i wellpapp? 

Hon funderar också över utrymmet som upptas när människor inte kremeras, utan jordfästs.

– Den diskussionen tangerar ju trosfrågor, och är därför inte lätt. Men om alla på jorden vill jordfästas ser jag en konflikt i hur vi använder marken, för de levande eller de döda?

Karin Petrovski visar bilder hon har i sin mobil på sin mamma och bilder på mor och dotter tillsammans. Det har gått knappt två månader sedan moderns bortgång när vi ses och sorgen är påtagligt närvarande.

– Senast i helgen fick jag impulsen att åka och besöka mamma! Tanka hennes villkorslösa kärlek. Men genast kom insikten ikapp mig: Mamma finns inte mer, hon är borta. Hennes aska kommer att strös i en jättefin minneslund där det växer blåbärsris. Mamma älskade att plocka blåbär.