Alldeles strax ska den nya vågens grönsaksodlare kanske allra största stjärna, Jean-Martin Fortier, äntra scenen och precis som vid alla större uppträdanden, krävs det ett förband. Här heter han Saba Nazarian.

– Om du inte är en del av lösningen, är du en del av problemet, säger han och samtidigt projiceras citatet från den tidigare Black Panther-ledaren Eldridge Cleaver på storbildsskärmen.

Alla fotar.

Saba Nazarian berättar hur han drabbades av denna insikt för åtta år sedan, slutade med sitt drömjobb som musiker och ljudtekniker och började odla grönsaker. Anledningen var att han hade läst Boken.  

Sedan är det dags för författaren att äntra scenen och han möts av applåder och jubel värdigt en rockstjärna eller väckelsepredikant. 

– Vi måste ersätta massproduktion med produktion av massorna, säger Jean-Martin Fortier.

Alla jublar.

För tio år sedan skrev han "The Market Garderner" som innehåller odlingsråd för ekologisk kommersiell grönsaksodling i liten skala. Den typen av handböcker har skrivits förut men Fortiers bok har sålt i över 250 000 exemplar. En stark orsak till detta är bokens undertitel: ”A successful grower’s handbook for small-scale organic farming”. Budskapet har tung win-win-kvalitet – det går att förändra världen och samtidigt tjäna stora pengar!

Jean-Martin Fortier utgår i sin föreläsning från sin första gård, Les Jardins de la Grelinette, i utkanten av Quebec. På en hektar, nästan två fotbollsplaner, genererar odlingen 2,5 miljoner kronor, vilket är fullt möjligt för intensiv odling med växthus, dyra grödor och närhet till marknad, men den stora wow-faktorn är att gården har en vinst på hela 50 procent! Det är detta budskap som har blivit en affärsverksamhet i sig. JM, som han kallar sig, skriver böcker, reser världen runt och föreläser, anordnar utbildningar, gör TV-serier och är involverad i fyra olika gårdar. Den ursprungliga gården sköts sedan tio år tillbaka av hans fru Maude-Hélène Desroches.

Även om de odlar ekologiskt och regenerativt så säger han att det egentligen inte är det viktiga.  

– I slutändan handlar allt om omsorg, säger han.

Alla applåderar. 

Odlingsråden är egentligen inget unikt. Det handlar om en intensiv ekologisk grönsaksodling på en hektar med permanenta odlingsbäddar och en del växthus, där nya grödor hela tiden avlöser varandra, med betoning på dyra grönsaker. Det används ingen konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och heller inte några traktorer eller andra tunga maskiner. I stället sköts odlingen med mycket manuellt arbete och en del lättare maskiner som jordfräsar och slåtterbalkar. Varje år köper man in 40 ton kompostjord, kycklinggödsel, mineraler med mera. Man anlägger också mycket gröngödsling för att både ge jorden näring och luckra upp den.  

– För att det ska fungera och du ska kunna tjäna pengar kan du inte ha några mellanhänder. Därför säljer vi direkt till konsumenter som abonnerar på grönsakskassar, på Bondens marknad och till några restauranger, säger han.

Efter föreläsningen frågar jag Jean-Martin Fortier om det verkligen är möjligt att tjäna så mycket pengar som han hävdar.

– Ja det är det. Jag kan lära folk hur de ska göra, men sedan måste de göra det också. Om du är en duktig odlare och har tillgång till en bra marknad, då är det fullt möjligt.

En blygrå oktoberdag med heldagsregn går Ulrika Ivergård runt i odlingen. Regnpölarna blir fler och fler, jorden smetar av sig på stövlar, regnrock, händer – ja allt.   

– Det är bara att gilla läget. Vi är så glada att vi hann få in skörden av betor innan det här regnandet började, säger Ulrika Ivergård över sin kaffekopp i hennes lada. 

Hon och sambon Torolf ”Toffe” Forsberg bor i uppländska Valö utanför Östhammar. De har odlat ekologiska KRAV-märkta grönsaker sedan början av 1990-talet i det egna företaget Forsbergs Gris & Grönt. I början hade de också utegrisar, men både grönsaker och grisar blev för mycket arbete till och med för den här duon som är vana vid att arbeta mycket och länge. Grisarna är borta, men namnet var för etablerat för att ändras.

– Vi jobbar sjukt mycket. Jag tror inte folk förstår hur mycket vi jobbar. Helger finns inte under odlingssäsongen, säger Ulrika Ivergård.  

– Men vi har valt det själva. Det är en livsstil.

Skördetiden är intensiv och de senaste dagarna har varit extra stressiga. Det gällde att hinna skörda alla betor – gula, röda och polka – kålrötter och rovor innan regnet skulle komma och göra det omöjligt att köra på åkern med traktor. Att vara grönsaksodlare handlar mycket om tajming, att göra saker i rätt tid.

Som många småskaliga odlare odlar de många olika sorters grönsaker, trots att det innebär mer arbete eftersom varje gröda kräver sin skötsel och det inte går att mekanisera arbetet på samma sätt som om de bara skulle odla exempelvis morötter. Detta är också ett stort skäl till att mycket av den kommersiella grönsaksodlingen i Sverige ser ut precis så, en eller ett par grödor hos varje odlare. Det har lett till att sex av tio tomater som odlas i Sverige kommer från ett enda företag, liksom att en tredjedel av all morotsareal finns hos ett företag.

Forsbergs Gris & Grönt är stora bland de små och odlar på tre hektar. Det är väldigt mycket arbete på bara två personer. De har inga anställda, inga volontärer, bara under de riktiga arbetstopparna köper de in arbete av en annan småskalig odlare.  

De har trappat ner från fem hektar i samband med att de för några år sedan bestämde sig för att enbart sälja direkt till konsument. De har under sina år provat alla typer av försäljningskanaler. Först till butik via den ekologiska grossisten Samodlarna. Därefter fick de kontakt med Stockholmskrogar som Lux, Pelikan och Street och krögare som Maximilian Lundin och Paul Svensson. Det här var under den perioden när krogarna intresserade sig för det nordiska köket och började upptäcka vad som egentligen växte där ute i spenaten. Ulrika Ivergård och Torolf Forsberg fick börja odla nya saker som persiljerot, svartrot, majrova, svedjerova och mycket annat.

– Det var betydligt bättre betalt att sälja till lyxkrogar och det var dessutom rätt roligt, både att odla fler nya grödor och att kockarna var så positiva, säger Ulrika Ivergård.  

– De pratade om hur härligt det var med doften från våra nyskördade grönsaker. Grönsaker annars doftar ju inte så mycket för de har legat ganska länge.

De blev så stora på krogen att de fick börja leverera till restauranggrossist. En gång i veckan kom en lastbil och hämtade grönsaker på den lilla vägen. Efter ett tag började priserna pressas alltför mycket och de bestämde sig i stället för att satsa på konsument. Då kunde de höja priserna och minska arealen. Nu levererar de grönsakskassar hem till konsumenter och säljer på REKO-ringar, berättar Ulrika Ivergård.

– Vi har alltid haft ett jäkla flyt när det gäller försäljningen och aldrig behövt kämpa för att bli av med grejerna. Det är likadant nu. Vi har aldrig behövt marknadsföra oss. Det är konsumenterna som är de bästa marknadsförarna.

Den stora skillnaden nu är att konsumenterna kan betydligt mindre om grönsaker än kockarna och är mer försiktiga att testa nya saker. Men hon märker också att de lär sig med tiden.

– Det gäller att hitta de kunder som vet hur man lagar grönsaker.

Några 2,5 miljoner per hektar drar de inte in. För det skulle de behöva odla dyrare grönsaker, som kräver uppvärmda växthus, men här är filosofin att hålla nere kostnaderna. De bygger mycket själva, köper begagnat och reparerar när något går sönder. Företaget omsätter runt en miljon kronor. Frågan många kanske ställer sig är varför de sliter så hårt för så lite pengar.

– Det handlar främst om att kunna odla egen, bra mat som vi vet vad den innehåller och även om vi jobbar mycket, så styr vi över oss själva och vår egen tid. Jag gillar också att vara utomhus i mitt jobb.

Även om de just nu har kniven på strupen när allt ska hinna skördas, finns det utrymme för annat. I hennes kamera finns 300 foton på lekande lodjur som väntar på att sorteras. Ett av hennes stora intressen är naturfotografering. Och så kommer det en vinter, när allt blir betydligt lugnare innan det är dags att dra igång allt så smått igen i mars.

Mycket av Ulrika Ivergårds resonemang känns igen i den studie som Hushållningssällskapet har gjort, ”Ekonomi i småskalig grönsaksodling”, där fem småskaliga grönsaksodlare har intervjuats. Alla hade odlat under minst fem år och odlingarna varierade mellan 2 000 kvadratmeter och tre hektar. Flera av dem hade läst Fortiers bok, men under arbetets gång insett att verkligheten var mer komplicerad. Alla hade som mål att kunna ta ut en lön på 25 000 kronor, men de flesta nådde inte upp till det. För att få det att gå ihop hade flera av dem olika bisysslor. Många sa också att arbetet var fysiskt slitsamt och att man inte riktigt var säker på att man skulle orka när man blev äldre. Mycket arbete och inte särskilt bra betalt, så varför håller man då på? Ylva Andersson som skrivit rapporten sammanfattade det hela så här: ”Den relativa låga lönen kompenseras av friheten i arbetet, att få arbeta med något som är meningsfullt och roligt och att ha nära till jobbet.”

Under sina 30 år som odlare har Ulrika Ivergård sett många entusiastiska nya odlare komma och gå.  

– Man ser ganska lätt vilka odlare som lyckas. Att skippa ogräsrensning mitt i sommaren för att man vill åka på semester, nej det går inte! Men det vore roligt om vi blev fler odlare!

Nio mil bort finns just några nya odlare, Anna Larsson Jähle och Nils Ekelund som har bott och odlat på Hagtorpet i Julmyra utanför Heby under tre år. Båda är uppväxta i Stockholm och odlarkarriären började på balkongen i Aspudden.  

– Det gick till slut inte att gå ut på balkongen, säger Anna Larsson Jähle och skrattar.

I Julmyra har de successivt ökat på sina odlingar och odlar nu grönsaker på 1 200 kvadratmeter inklusive ett växthus på 70 kvadratmeter. Planen är att fortsätta växa och att förlänga säsongen.

– Vi skyndar långsamt så att vi ska orka med. Det ska inte bara odlas utan också skördas, packas och säljas och allt tar mycket längre tid än man tror, säger Nils Ekelund.

Men det är samtidigt variationen som de gillar, att ha hela kedjan.

– Det är skitkul att stå på Fyris Torg i Uppsala på lördagarna och sälja och även kul på REKO-ringarna. När folk säger att de gillar just våra grönsaker, det är stort tycker jag, säger Anna Larsson Jähle.

Nu är försäljningen över för detta år. Grönsakerna sålde slut snabbare än väntat. De odlar ett 30-tal olika grönsaker. Vitlök är en av storsäljarna.

– Det verkar vi aldrig kunna odla nog av, säger Anna Larsson Jähle.

De märker hur trenderna kommer och går när det gäller grönsaker.  

– Förut skulle alla äta grönkål, sedan var det spetskål som skulle grillas och nu ska det vara krispsallat. Jag hoppas på kålroten som nästa trend, säger hon.

I odlingarna finns inga pallkragar som annars är vanligt bland nya odlare.  

– Vi hade pallkragar första året men vi växte ur det snabbt. Det är enklare att odla direkt i jorden så vi byggde om pallkragarna till kompost. Men visst kan det vara bra att starta med pallkragar och visst kan man köpa jord, men kanske inte varje år.

För fem år sedan gick de båda en kurs i självhushållning hos Kretsloppshuset i Sunne. Nils Ekelund hade med sig odlingen från barndomen, hans mamma har alltid odlat och tillsammans med mormor i Dalarna plockade han tistlar för fem öre styck.  

– Hon ville ge mig en motorsåg när jag fyllde tio år, men då sa mamma stopp, berättar han.

Kanske ångrar han det nu i sin nya tillvaro, för att vara självhushållare på landet kräver en hel del färdigheter som inte behövdes i lägenheten i stan. Nu har man exempelvis fått lära sig att reparera saker när de går sönder.  

– Jag kunde verkligen ingenting. Jag hade inte ens körkort, säger Nils Ekelund.

Paret hade inga förväntningar på att tjäna några stora pengar på att odla. Däremot ville de ha ett annat liv. Hälften av hushållets intäkter kommer från odlingen. Nils Ekelund jobbar deltid som undersköterska på ett LSS-boende. Anna Larsson Jähle har tidigare jobbat halvtid inom handeln men är nu föräldraledig med dottern Ester. För att få det hela att gå ihop är det inte tal om några resor eller krogbesök och det köps sällan nya kläder. Det syltas, saftas och bereds mat.

– Det är ingen uppoffring för oss utan något helt naturligt, säger Nils Ekelund.

Liksom Ulrika Ivergård, Torolf Forsberg och många andra småskaliga grönsaksodlare ville de ha ett annat slags liv.  

– Självhushållning ger en känsla av att behärska saker. Vi tvingas lära oss nya saker.

De berättar att många av deras kompisar tycker att det är häftigt att de har vågat ta steget. Men de säger samtidigt att deras vardag är något helt annat än Instagrams tjusiga kvinnor som går runt i vackra klänningar bland sina odlingar.

– Så ser ju inte verkligheten ut. Det är kanske någon dag om året, till midsommar eller så, som jag har på mig en klänning utomhus, säger Anna Larsson Jähle med ett skratt.

Istället handlar det om arbetskläder som tål slitage, står emot brännässlor, och som blir leriga och skitiga. Och om svett och trötthet. Men plussidan överväger med råge. Precis som hos många andra småskaliga odlare finns ett starkt intresse för naturen, miljön och bra mat. Att odla ekologiskt, även om de inte är certifierade, var självklart från början. De gillar också att se hur grödorna växer och utvecklas, att jobba utomhus, se årstidernas växlingar och även problemlösningen som krävs när vädret växlar, rådjur kommer på besök eller andra oförutsedda händelser inträffar.

De är medvetna om att det finns många som drömmer om att ha en liknande tillvaro som deras, men som inte tar steget.  

– Men det är faktiskt inte så svårt att flytta till landet och inte heller att odla och sälja, säger Nils Ekelund.  

– Det är som med allt annat, man behöver lära sig det.