Rädda miljön, lös klimatkrisen och hota kapitalismen. Vägen dit går genom att sakta ner, minimera konsumtion, och förundras. Det menar Jem Fredhamn, som nu tar hem erfarenheterna från 18 år som munk för att hjälpa stressade nutidssvenskar att rädda världen – och sig själva.
Våren triumferar på Hellasgården i Nackareservatet – en liten oas nära Stockholms stora köpcenter Sickla. Här ska Jem Fredhamn snart leda ett mindfulnessretreat. Liljekonvaljer och gökört blomstrar sida vid sida och kanadagässen betar fridfullt med sina ulliga ungar på den av maskrosor gult lysande ängen. Vackrare än så här blir det inte. Men idyllen får inte riktigt fäste inombords, för på väg till intervjun blev jag försenad. Först genom borttappade bilnycklar och sedan genom en olycka på motorvägen. Min puls steg.
Jem Fredhamn svarade på sms:et jag hets-skickade från bilen med ”Inga problem”, en smiley och ”Jag sitter nog på en klippa ett tag.”
Nu kommer han lugnt vandrande i väl ingångna sandaler och med solhatten lite käckt på svaj. Ett skratt lurar i ögonvrån när vi skakar hand. När jag ursäktar förseningen ler han bara.
– Det var bra för mig att få en stund på klippan. När man ligger på ett berg påminner mineralerna i berget mineralerna i kroppen om att vi hör ihop.
Att leva nära naturen har länge varit en livsstil, men har blivit ännu viktigare genom att Jem 2018 blev sjuk i malignt melanom stadie fyra, vilket betyder att tumörer spred sig i kroppen och påverkade många organ.
– Ett tag var jag så svag att jag var tvungen att sätta mig och vila i flera minuter bara efter att ha gått till toaletten. Jag behövde hjälp med det mesta. Den mörkaste tiden kom tanken att ge upp. Ska det vara såhär nu så hoppas jag att en skallerorm kommer och biter mig! Men när jag fortsatte meditera steg för steg kom insikten att vara försiktig med vad jag önskade och förtvivlan lugnades.
En av de saker han saknade mest var att inte kunna vara i naturen, som alltid varit en del av hans glädje och återhämtning. Nu njuter han av att åter kunna öva qigong, gående meditationer och att sjunga i naturen – olika sätt att öva medveten närvaro, mindfulness, som han fick lära sig på klostret Plum Village och nu vill dela med sig av.
– Vår uppmärksamhet är det dyrbaraste vi har, men vi lever i en tid där det är så mycket som distraherar oss. Vi är en del av moder jord och hon är en del av oss. Bara att gå och känna fotsulorna mot jorden är grundande och lugnande.
Jem visar några qigong-övningar på en gräsplätt vid sjön. Han kisar lite mot solen och frågar fotografen om det fungerar på bild.
– Jag har blivit så ljuskänslig, förklarar han.
Ljuskänsligheten är en av de fysiska förändringar som finns kvar efter cancern. Jem Fredhamn vill inte använda ord som att han besegrat eller bekämpat sjukdomen.
– Det har mer varit en slags resa, ett examensprov från universum på allt mitt övande. Jag bjöd in cancern till ett samtal och den förändrades och försvann. Jag har förstås också genomgått en massa medicinska behandlingar som jag är mycket tacksam över, men utan min vana att meditera hade jag inte klarat av sjukdomen så bra. Det är jag övertygad om, säger han.
– Meditation fungerar. Genom att meditera när jag var som sjukast fick jag också en insikt om hur mycket jag fått under livet och att jag var redo att släppa taget om det var så det skulle bli. Det gav mig en enorm frihet.
Resans gång beskrivs levande i Jem Fredhamns bok ”Läkning är möjlig: min resa genom cancer”, som både är en biografi och en lärobok i hur man kan leva närmare sig själv, i en sjuk eller frisk kropp.
Berättelsen om hur sjukdomen tog över livet varvas med kalligrafier och förslag på konkreta övningar som läsaren kan göra för att hitta till en mer medveten närvaro och därigenom få ett sannare liv. Att ta en paus är ett av de centrala råden.
– Det är ju så fint att vara upptagen jämt så det är lätt att falla för det. Men när vi är stressade är vi inte i närvaro och har inte tillgång till vår kärleksfulla intelligens. Stress är en slags mikrovåld som gör att vi blir avstängda. Att ta några djupa andetag hjälper oss att komma hem till oss själva, så vi också kan vara mer närvarande med andra, säger Jem.
En av de stora lärdomarna av sjukdomen var att kunna ta emot hjälp. Yngre munkbröder ställde upp som personliga assistenter och mamma Elisabet kom till USA för att bo där i flera månader och hjälpa sin son genom de krävande immunterapi- och strålningsbehandlingarna. Genom den lärdomen kom också insikten om hur mycket lättare han haft att hjälpa andra än att be om hjälp själv.
Var det också en insikt att se hur mycket du betyder för andra?
– Ja. Jag har länge levt i en stark gemenskap med mina bröder och systrar i klostret, men den kärlek jag upplevde genom min sjukdomstid var överväldigande. Jag insåg att jag varit generösare mot andra än mig själv. Jag insåg också att det är så naturligt för mig att bidra och göra mitt bästa att jag tar min kapacitet för givet, men att mina tillkortakommanden får större vikt.
Pånyttfödelsen är ett tredje steg i livet. Efter att Jem lämnat livet som abbot i Plum Village-klostret Deer Park i Kalifornien har han valt att bo och verka i Sverige. Nu som mindfulnesslärare och föreläsare. Och make.
– Jag kåpade av 2020. Nu njuter jag av nästa steg, att vara i Sverige och kunna tala mitt hemspråk. Jag har också öppnat upp för en kärleksrelation och jag och min fru Emma som är alternativterapeut samverkar även mycket genom att skapa retreats tillsammans.
Efter att ha levt nära 20 år på sydligare breddgrader är klimatet lite av en utmaning, erkänner han. Liksom att förhålla sig till den svenska arvsynden och oförmågan till att förundras.
– Arvsynden har inte försvunnit bara för att vi nu är sekulariserade. Ändå så bygger begreppet synd på en felaktig översättning. Ordet som Yeshua (Jesus) använder på sitt hemspråk arameiska betyder egentligen ”att komma till en återvändsgränd”. Det betyder att göra ett misstag och misstag kan vi be om förlåtelse för och se till att inte upprepa. Det är ganska långt från synd och skam. Men vi lever fortfarande som att någon skulle straffa oss om vi njuter för mycket.
Det finns mycket i de kulturer som Jem levt nära, som han uppskattar. Både i den amerikanska och den vietnamesiska finns framförallt en stark förmåga till förundran, berättar han.
– En del stör sig på det amerikanska ”awesome” men det finns en lätthet i det också, att verkligen våga bli förundrad. Jag uppskattar också den amerikanska rättframheten, gästfriheten och öppenheten och den vietnamesiska traditionen att uppskatta äldre och tidigare generationer. Det är också fint att vietnameser tilltalar varandra som en familj; broder, syster, farbror och faster. Jag var Broder Phap Ho.
Jem Fredhamns olika livsstadier symboliseras genom transformeringen av namn. Han började sitt liv i Segeltorp utanför Stockholm som Jerker Eje Mattias Fredriksson. Förnamnen bildar nu akronymen Jem. I klostret Plum Village fick han sitt dharmanamn Chan Phap Ho, som på vietnamesiska betyder dharmans, den buddhistiska lärans, sanna beskyddare. Efternamnet Fredhamn tog Jem och Emma tillsammans när de gifte sig.
– Vi gillar ju fred. När vi sökte efter en ny bostad hittade vi den på Fredsgatan i Klippan, säger han med ett skratt.
Hans egen väg mot klarhet började med att meditationen kom in i livet när han var 21 år och studerade juridik på universitetet.
– När jag satt på biblioteket långa dagar märkte jag att mitt sinne var väldigt lättdistraherat. Då fick jag tips av min mamma att gå en meditationskurs, och jag märkte på en gång att meditationen hjälpte mig att bli klarare i tanken och fokusera bättre.
Efter juristexamen fick Jem jobb som familjerättsjurist. Arbetet var dock inte särskilt tillfredsställande. Efter fyra år valde han att säga upp sig och ta ett sabbatsår för att hitta sitt verkliga kall.
– Många av klienterna var konfliktdrivna och ville bara få rätt, men många andra verkade behöva något som en jurist inte kunde ge. Jag kände då att min förmåga att lyssna kanske var min starkaste begåvning och började fundera på att studera till medlare eller psykoterapeut.
Under sabbatsåret reste han runt och vandrade, på Irland och i Indien, där han hamnade på en buddhistisk retreat.
– Det var första gången jag kom i kontakt med andra unga som också mediterade, att det kunde ge en gemenskap. Innan dess hade jag mest övat ensam. Det gav verkligen schvung och energi.
Hittade du din flock?
– Ja lite så var det. Resten av tiden i Indien blev som en pilgrimsresa där jag besökte de heliga platserna, slutade dricka alkohol, blev vegetarian, gick på retreats. När mitt visum gick ut kände jag att jag inte var redo att åka hem till Sverige. Jag hade börjat läsa Thich Nhat Hanhs böcker och kände att jag ville gå vidare med mitt andliga övande, inte bara ha det som en slags hobby.
På ett retreatcenter träffade han en lärare som varit på det buddhistiska klostret Plum Village i Frankrike som tipsade honom om att åka dit. Jem bokade in sig på en fem veckors kurs och när den var slut frågade han om han kunde få stanna över sommaren. När sommaren var slut, över hösten. I slutet av hösten frågade han om han kunde få bli munk och ordinerades 2003.
– Hade någon frågat mig ett år innan det så hade jag inte haft en tanke på att bli munk. Men det slog an så djupt i mig. Gemenskapen och det enkla livet, att leva så nära naturen, men också att man välkomnade människor från världens alla hörn. Det är inte en sluten värld utan en social och välkomnande.
Under sin tid i Plum Village levde Jem Fredhamn nära grundaren Thich Nhat Hanh, kärleksfullt kallad Thay, lärare på vietnamesiska, av sina lärjungar. Han är närmast en legend bland de som ägnar sig åt mindfulnessmeditation världen över, men han har också gjort ett stort avtryck på både internationellt freds- och miljöarbete. Thich Nhat Hanh myntade begreppet ”socialt engagerad buddhism”.
– Respekten för miljön och allt annat levande var en viktig del i gemenskapen på Plum Village. 2007 blev vi veganer efter att ha varit vegetarianer. Både för att det är bättre för klimatet, men också för att minska djurens lidande och lidandet för de människor som arbetar i djurindustrin, berättar Jem.
Thich Nhat Hanhs lösning på klimatkrisen var till synes enkel, men krävande:
”The way out is in. The way out of climate change is inside each of us”, sade han i ett tal. Det handlar om att vi inte kan se jorden som något separat eller att vi är separata varelser, oberoende av varandra, utan måste förstå att vi alla hör ihop och att vårt eget agerande ger ringar på vattnet för helheten.
– Att konsumera mindre var Thays första råd för att rädda miljön. Där kan människor ta hjälp av mindfulness. Med en medveten närvaro blir människor mer harmoniska och behöver mindre yttre bekräftelse av andra människor eller ting, säger Jem Fredhamn.
Det låter nästan revolutionerande och som ett hot mot kapitalismen. Har du upplevt att er variant av buddhismen varit hotad?
– Det är revolutionerande och inte bara ett hot mot kapitalismen utan också mot kommunismen. 2005 fick Thay åka tillbaka till Vietnam och vi startade då ett kloster och en utbildning där, men det blev alldeles för populärt så 2009 fick vi stänga utbildningen. Alla system som bygger på att kontrollera människor blir hotade av det som uppmuntrar människor att känna efter och tänka själva.
Mindfulness i Plum Village-traditionen handlar om att öva medveten närvaro i allt man gör. Exempelvis när man dricker en kopp te, en viktig del av gemenskapen i centren. Jem Fredhamn ser te-ceremonier som en viktig tradition att föra vidare och har förberett en sådan idag genom att ha med sig ett litet bärbart brygg-kit som han ställer på marken. Doften från de ångande kopparna är milt aromatisk. Jem serverar mig och fotografen innan han häller upp till sig själv.
– Att hålla koppen med bägge händerna är grundande. Sedan kan man dofta på teet och se molnet i koppen. Molnet som burit regndropparna som närde plantan och som till slut blev till vatten i kranen så att jag kunde få mitt te. Det kan också vara hjälpsamt att tänka på alla som varit inblandade i produktionen, bonden som odlade teplantan och skördade bladen och känna tacksamhet till dem, för att se helheten.
Det helhetstänket går att överföra till allt vi konsumerar, äter och dricker för att ge mer närvaro och njutning i livet, menar Jem.
– Mycket konsumtion är en distraktion för att vi inte mår bra och känner att det är något som saknas. Då har vi intalats att om vi konsumerar någonting, kanske en viss sak eller produkt så kommer vi att vara lyckliga. Meditation bryter den förvillelsen, förvirringen och missförståelsen.
När vi tar farväl har ett gäng mountainbike-cyklister samlats vid ingången till Hellasgården. De diskuterar hur de ska optimera dagens träning innan de kastar sig utför backarna. Själv väljer jag att sakta stegen och försöka känna marken under fotsulorna.
Vill du fortsätta läsa?
Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det
loggar du in här
.