”Jag vill förmedla att man ska leva ut sina drömmar”
”Många av problemen med dagens jordbruk bottnar i att marken bearbetas innan en ny gröda sås.”
Bild: Privat
Dagens ETC
Fiskbajs, fårbajs, ogräs och biokol – markbiologen Håkan Wallander har testat många olika gödselmetoder för att få jorden i sin toscanska olivlund att må bättre. I takt med att relationen till jorden fördjupats har också själen blomstrat.
I en ny bok utforskar han relationen mellan jordens hungriga jordar och våra hungrande sinnen.
Det började med ett telefonsamtal. En bekant till Håkan Wallander hade hälsat på en vän i Toscana och fått reda på att denne skulle sälja sin olivlund. Den bekanta, som älskade Toscana och tyckte att det skulle vara en himla förlust om lunden gick förlorad, ringde runt till några vänner för att höra om de ville ingå i ett olivlundskollektiv. Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet, svarade ja och så kom det sig att han tillsammans med tio andra familjer år 2008 blev ägare till drygt 260 olivträd på den toscanska landsbygden.
Sedan dess har några familjer hoppat av och nya har tillkommit. Men Håkan Wallander har bestått. Förutom att olivlunden har gett honom en ursäkt att år efter år återkomma till Italien har den blivit hans personliga forskningsprojekt. Frågan var hur man får ett olivträd att må bra. Svaret visade sig finnas i jorden. Nu är han aktuell med boken ”Under olivträdet – om våra hungriga jordar från Toscana till Skåne” som handlar om vikten att ta hand om den jord vi lever av.
– Det handlar om att få förståelse för allt som händer i jorden – om allt det där spännande och komplexa som händer där. Med hjälp av olivlunden hoppas jag få människor att förstå, säger han.
Många sätt som är rätt
Att ta hand om en olivlund tillsammans med ett gäng andra familjer kanske inte låter som det lättaste, men enligt Håkan Wallander har det gått förvånansvärt smidigt. Dock var det tydligt redan från början att inte alla ansåg att trädskötsel och olivproduktion var det roligaste med olivlunden.
– Just när det gäller skötseln har jag varit en av de drivande, men för andra är det viktigare att vara där och njuta av naturen och maten. Det är väldigt olika nivåer på hur intensivt man vill hålla på med det.
På samma sätt ville några att man skulle gå hårt åt träden och klippa ner dem så att det skulle bli enkelt att plocka oliverna, medan andra tyckte att de vildvuxna olivträden var vackra och ville låta dem vara.
– Då bestämde vi att alla fick ha ett visst antal träd som man sköter som man vill.
I dagsläget är det runt 40 träd som producerar oliver. Sammanlagt blir det drygt sju liter olivolja per person. Det kanske låter lite med tanke på att lunden består av 260 träd, men det är ett medvetet val enligt Håkan Wallander. Näringsfattig jord ger kanske inte så många oliver, men det innebär att det växer desto fler blommor och blommor i sin tur är bra för den biologiska mångfalden.
– Vi sköter vissa träd mer intensivt för att få upp produktionen, sedan låter vi resten av jorden vara så att det kan växa blommor. Du skulle vara här på våren när de slår ut, det är en helt fantastisk plats, säger han och fortsätter eftertänksamt:
– Det finns inte ett rätt sätt att använda sin jord utan det beror helt vad syftet är. Det är det jag försöker visa där nere i Italien.
”Fungerade väldigt bra”
De träd som räknas som produktionsträd har av Håkan Wallander blivit utsatta för mer eller mindre märkliga gödselmetoder. Bland annat planterade han vallört under träden för att få bort ogräset och experimenterade med fårbajs respektive betande får. Han testade även att mylla ner hemmagjord biokol – som skapades genom att hetta upp organiskt material, såsom trädgrenar, i en syrefattig miljö – vilket underlättar markens förmåga att hålla kvar vatten och näring.
– Biokol fungerade faktiskt väldigt bra och binder koldioxid i marken istället för att släppa ut det i atmosfären. Annars skulle vi bara elda upp riset och grenarna och det känns inte alls bra. Nu kunde vi få ganska mycket kol av det som vi istället kunde mylla ner.
I boken blandar Håkan Wallander erfarenheterna från Toscana med upplevelser och minnen från olika resor som han har gjort som jordforskare i bland annat Island, Ecuador och San Francisco. Slutsatsen han drar från samtliga resmål är att det är i jorden som den största mångfalden finns – minst en fjärdedel av världens kända arter finns där. Modernt jordbruk leder dock till att mångfalden utarmas eftersom jorden blir mer homogen när samma gröda odlas över stora arealer och ogräsen bekämpas effektivt. Dessutom leder omrörningen till att mullen bryts ner fortare.
– Mullen är så viktig. Och daggmaskarna, som lever av mullen. Man måste hålla jorden skyddad. Många av problemen med dagens jordbruk bottnar i att marken bearbetas innan en ny gröda sås. Förutom att jorden riskerar att skadas av vind och vatten, tar det lång tid för grödan att etablera sig och börja växa. Är det hela tiden bevuxet är det mycket bättre för jorden.
”Lukta på marken”
Men boken handlar inte bara om odling och jordlära. Den handlar lika mycket om vikten av att samarbeta och om att njuta av livet. Håkan Wallander och de andra i olivlunden tar gärna hjälp av sina italienska grannar; allt ifrån inhemska experter på hur man beskär olivträd till bönder med lång erfarenhet av olivproduktion. På sätt blir det inte bara Håkan Wallanders projekt, utan hela byns. Hela byns olivlund.
– Jag vill förmedla att man ska leva ut sina drömmar. För det här är en helt fantastisk grej vi har gjort.
Dessvärre har inte alla möjlighet att införskaffa en olivlund i Toscana. Men enligt Håkan Wallander har de flesta möjlighet att återknyta kontakten med jorden. Han tipsar om att sänka blicken nästa gång du går ut i skogen.
– Testa att ta undan några löv på marken och känn doften av jorden. Att använda luktsinnet kan göra att man får mer kontakt och när man känner dofter minns man saker. Dofter har en väldigt stor betydelse för hur interaktioner mellan organismer i marken så varför inte mellan oss?