”Jag har sagt adjö till mitt bageri så många gånger”

Viktor köpte ett bageri i byn Klavdievo-Tarasovo nära Borodyanka för ett år sedan, efter att hans restaurang i Dnipro brann ner. Han skapade en affärsplan, hittade nya kunder och räddade verksamheten som var på randen till nedläggning. Det bakade brödet levererades till Kiev och såldes i närliggande orter.

Den 24 februari, efter att ha vaknat upp från explosioner i Kiev, tänkte Viktor omedelbart på bageriet: Vad skulle hända med det, med dess arbetare och med brödet?

– Min telefon ringde konstant. Stora tillverkare slutade omedelbart leverera bröd till denna del av Kiev-regionen, eftersom det blev farligt att köra i riktning mot Butja och Irpin. Ägarna till lokala butiker hittade mitt telefonnummer någonstans och frågade om de kunde köpa lite bröd. Tillsammans med de anställda bestämde vi oss för att fortsätta arbeta och anpassade vårt schema. Förr brukade vi baka på natten för att leverera färska, varma bröd på morgonen. Nu gick vi över till dagpass, vårt gäng var rädda för att jobba natt, och det spelade inte längre någon roll för kunderna när brödet bakades. Bara vi fortsatta att baka överhuvudtaget, säger Viktor Tkachov.

Den lokala regeringen och det territoriella försvaret (en separat division i Ukrainas väpnade styrkor) lärde sig snabbt att bageriet fanns och det blev då den enda brödkällan för hela distriktet. Militären tog med dieselbränsle och en elgenerator till bagarna, ifall strömmen skulle brytas. Dagen efter brann bensinstationen upp av beskjutning, och strömmen bröts verkligen. Byn befann sig under rysk ockupation de allra första dagarna.

– Vi fick åtta ton mjöl från ett närliggande livsmedelslager. Dess ägare lämnade Kiev-regionen redan första dagen, men de tillät oss att klippa av låsen och ta allt vi behövde. På så sätt blev vi mirakulöst förberedda på en månadslång ockupation, säger Viktor Tkachov.

Bageriet gav en del av brödet gratis till sjukhus, äldre människor och militären. Resten såldes direkt till lokalbefolkningen för förkrigspriser.

– Folk stod i kö och vi sålde en halv limpa till var och en, så att det räckte till alla. Våra bageriarbetare sålde det själva: ena dagen bakade de bröd, nästa dag sålde de det och den tredje dagen tog de en paus.

Återförsäljare försökte göra ett avtal med honom om att sälja brödet för tre gånger priset. Viktor Tkachov gjorde inga affärer med sådana.

– De sa, öppna bara porten, vi lastar allt bröd och betalar dig direkt. Men jag är stolt över att jag inte tvekade en sekund, säger han.

Under en månad var hans bageri i princip det enda stället att köpa bröd. Butiker stängdes, marknaderna fungerade inte, humanitärt bistånd nådde dem inte. Utan gas eller ström lagade folk mat utomhus på öppen eld — från de lager som de fortfarande hade kvar. Så möjligheten att köpa en halv limpa färskt bröd kändes som ett mirakel.

Genom volontärer från Zhytomyr som levererade medicin till den ockuperade Kiev-regionen skickade Viktor Tkachov vidare torrjäst till bageriet. Kontakten med anställda var mycket sporadisk.

– För att kontakta mig gick de ut till fältet där det åtminstone fanns täckning. Vi ringde varandra en eller två gånger i veckan. Jag sa hejdå till mitt bageri många gånger, och jag var beredd att nästa gång höra att det inte fanns längre – att det förstördes av en explosion eller rånades av ryssarna, säger entreprenören.

Han kunde komma tillbaka till sitt bageri i början av april, så snart Kiev-regionen befriades från ockupanterna. Han tog med en lastbil full med mat, cigaretter, godis och en stor kaka till sina anställda.

– Det kändes som att de gav hundra procent under ockupationen, och när allt var över föll de i ett känslomässigt hål. Jag tror att kriget har satt spår i dem för resten av deras liv, säger Viktor Tkachov.

I ytterligare en månad, tills strömmen var återställd, arbetade bageriet på en generator. Nu har arbetet återupptagits för fullt. Även om nu över 90 procent av brödet skickas till närliggande byar och städer istället för Kiev – i dessa städer har ryssarna bränt eller plundrat de flesta stora stormarknader. Medan de bygger om är det bara små lokala butiker som arbetar. Vissa försäljare säljer mat direkt från sina lastbilar.

Viktor Tkachov är övertygad: under de förhållanden då många stora ukrainska industrijättar har förstörts av kriget, kan småföretag stödja ekonomin och tillverka varor som kommer att vara bristfälliga från och med nu. Han söker nu en affärspartner för att öka produktionsvolymen. Eftersom stora butikskedjor fortfarande inte fungerar i Kiev-regionen, och stora leverantörer tar inte med bröd till små butiker. Men alla behöver bröd.