– För mig är vi bara en familj, säger han.

Hans sambo, Giorgio Duca reser sig upp för att göra espresso och barnen blir tillsagda att gå och leka en stund på rummet. Han ropar efter dem att de ska göra sina läxor också. 

– Neeej! hörs bådas röster, och hela familjen skrattar, 

Tvillingarna föddes av en surrogatmamma i USA 2014. På den tiden var det väldigt ovanligt att homosexuella par skaffade barn i Italien.

– Vi var de enda i vår vänskapskrets, säger Giorgio. 

Giorgio och Christiano har varit tillsammans i 21 år och har sett hur samhället förändrats, främst till det bättre för hbtq-personer. Äktenskap och adoption är fortsatt förbjudet men från 2016 har homosexuella kunnat ingå  ett så kallat civilt partnerskap. 

– När vi växte upp var Italien inte det lättaste samhället att leva i som homosexuell. Det har alltid varit ett konservativt land och många levde dubbelliv och gömde sin homosexualitet. Idag kan man komma ut som ung och de allra flesta accepterar det, säger Giorgio.

Men många är rädda att deras få och mödosamt tillkämpade rättigheter nu ska dras tillbaka. Italiens premiärminister Giorgia Meloni och partiet Italiens bröder, säger sig vilja försvara ”fosterlandet” och dess traditioner. Partiet attackerar återkommande hbtq-personer i offentliga uttalanden. 

”Ja till naturliga familjer, nej till hbtq-lobbyn! Ja till sexuell identitet, nej till genusideologi!”, ropade Meloni ut i ett kampanjtal inför valet 2022. 

Fick föräldraskapet indraget

Och hon har stått vid sitt ord. Förra året kom rapporter om att staden Padua i norra Italien drar tillbaka födelsecertifikat för registrerade föräldrar som inte har biologisk koppling till sina barn. 33 samkönade par, där den ena föräldern adopterat barnet, fick sina juridiska rättigheter indragna. Beskedet kom efter att regeringsrepresentanter uppmuntrat borgmästare i landet att tolka lagen om registrering av föräldrar mer restriktivt. 

– Det är alltså ingen lag som gäller i hela landet men i huvudsak sa inrikesministern till borgmästarna att de skulle hållas ansvariga, juridiskt och personligt, om man inte gjorde detta, säger Giorgio. 

Ett lesbiskt par i Padua som stämt staden vann i rätten i mars i år och får båda behålla sina registrerade föräldraskap. Men på grund av hur otydligt lagen är skriven finns det fortsatt en risk att fler regioner gör tolkningen att homosexuella föräldrar inte har rätt till sina barn. 

– I år har man också ändrat i identitetskorten för barn i regnbågsfamiljer. Tidigare har det stått förälder och förälderns underskrift men nu skrivs det istället pappa och mamma. Detta blir väldigt diskriminerande, säger Giorgio.  

För homosexuella män i Italien är möjligheten att skaffa egna barn nästan helt begränsat till surrogatmödraskap utomlands. Den nya regeringen har det senaste året gått ut med direktiven att man vill förbjuda även detta. En sådan lag kommer sannolikt inte kunna tillämpas för att den strider mot de internationella fördragen.

–  Men det kommer bli som med de andra tvetydiga lagarna, det vill säga att det blir upp till föräldrarna att ta itu med jurisdiktionen och behöva gå igenom flera år av rättegångsprocesser och samtidigt ta hand om små barn. Det den här regeringen vill uppnå är i det närmaste en massterilisering av hbtq-gemenskapen, eftersom de vill komma till den punkt där vi inte längre har barn, säger Christiano. 

Om det kommer en ideologisk lag som säger att våra barn borde vara olagliga, kommer de att bli ännu mer stigmatiserade.

Christiano och Giorgio är medvetna om att det kan finnas exploatering inblandat i surrogatmödraskap vilket de vill motverka. Men de vill även nyansera bilden av surrogatmödraskap. Det menar att det finns kvinnor som inte bara gör det av ren desperation. Deras surrogat i USA har ställt upp i intervjuer i media om hur hon av egen fri vilja gjort detta som ett sätt att hjälpa någon annan. De har fortfarande kontakt och hon har idag en fin relation till barnen, berättar paret. 

– Om det kommer en ideologisk lag som säger att våra barn borde vara olagliga, kommer de att bli ännu mer stigmatiserade. Det är det jag är mest rädd för, att det kan hända så snabbt, det vi haft kan plötsligt tas ifrån oss. Jag vill att mina barn ska få möjlighet att vara allt de vill vara i framtiden, inte få sämre rättigheter än oss. Det regeringen gör mot oss är verkligen aggressivt. 

Synkat med påven

Emanuele och Ginevra kommer tillbaka in till vardagsrummet. Det säger att de aldrig hört någon säga något dumt om att de har två pappor men att folk ibland kollar ganska mycket på dem.

– En gång frågade en lillebror till en skolkamrat varför jag har två pappor. Men då förklarade min pappa bara att det finns olika familjer, att det ibland finns två mammor och ibland två pappor, säger Ginevra. 

Men papporna har ändå väldigt olika roller, förklarar Emanuele. 

– Giorgio är pappan som är bäst på att spela tv-spel och Christiano är bäst på att städa, säger han. 

Tidigare under dagen träffar Dagens ETC Gabriele Piazzoni, ordförande för Italiens största hbtq-organisation, Arcigay, i en stor och grön park i centrala Rom. Han blev förfärad, men inte förvånad när Giorgia Meloni valdes till premiärminister hösten 2022, berättar han. Det fanns en våg av missnöje med den tidigare regeringens politik under pandemin som Italiens bröder kunde surfa på, säger han. 

– Vi har blivit vana vid center-högerregeringar men nu har vi en ytterhögerregering som har en vision om att försvara den traditionella idén av kärnfamiljen. Och vi representerar allt som är oförenligt med denna vision. Retoriken är fruktansvärd. Den italienska jämställdhetsministern Eugenia Rocella förklarade till exempel häromdagen att regeringen anser att den enda familj som är värd offentligt skydd är den gifta heterosexuella familjen. 

Hittills har regeringen inte implementerat några direkta lagar mot hbtq-personers rättigheter. Däremot legitimeras en fientlig position mot de rättigheter som redan finns, förklarar Gabriele Piazzoni. 

– Jag tror att de som kan drabbas härnäst är transpersoner eftersom det har uppstått diskussioner om hur italienska sjukhus hanterar könsbyten. Och igår kom påve Franciskus med ett uttalande där han sa att ”Gud ger dig kroppen och du har ingen rätt att ändra på den”. Så det finns en likriktning även med kyrkans politik. Representanter från regeringen påstår också att det är vi från hbtq-gemenskapen som förvirrar barn som säger att de är trans. 

Arcigay har som mål att motverka diskriminering av hbtq-personer och vill visa att det finns ett stort motstånd mot vad politikerna nu gör. 

– Vi ska fortsätta berätta våra livshistorier för att normalisera det faktum att en person kan vara hbtq. Det andra vi kan göra är att se till att oppositionens politiska krafter lägger fokus på dessa frågor. Så att man vid nästa regeringsskifte stiftar de lagar som man borde gjort för länge sedan.

Kyrkogårdar för aborterade foster

Giorgia Meloni har på liknande sätt börjat backa på erkännandet av kvinnors rättigheter. Hon har bland annat förnekat att det i Italien finns problem med tillgängligheten till abort och hon försvarar samvetsvägran, det vill säga läkares frihet att vägra utföra aborter vilket i princip undergräver kvinnan fria rätt till abort.  På lokal nivå har politiker även upprättat ”fosterkyrkogårdar”. De har begravt kvinnors aborterade foster utan deras vetskap. 

Journalisten Leonardo Bianchi har skrivit flera böcker om hur högerextrema partier och idéer växer i Europa. Den senaste boken fokuserar på högerextrema attentat, något han varnar för kan bli vanligare om utvecklingen fortsätter på samma spår. Melonis politik är högerextrem men det har normaliserats, säger han. 

– Meloni är mycket stolt över att partiet har rötter i en fascistisk regim. Hon skryter till och med om det. Och partiet utmanar det historiska samförståndet i Italien om att vi är en antifascistisk republik. Hon skriver i princip om historien. 

Det finns en hunger att kontrollera offentligheten och ”sanningen”.

Vi möts på en lummig uteservering i området Pigneto i Rom, några dagar före den nationella befrielsedagen den 25:e april. Senatspresidenten, Ignazio La Russa, som också är medlem i Italiens bröder, höll förra året på just denna dag ett tal om att de som kämpade för befrielsen var ett gäng kriminella i grunden. La Russa är också känd för att samla på reliker från Mussolini-tiden. 

– Det är inte som att de försöker genomdriva en nordkoreansk diktatur, men de strävar efter en konstitutionell ordning där det saknas tydlig åtskillnad mellan domstol, parlament och verkställande makt. Det finns även ett starkt grepp om media. Det finns en hunger att kontrollera offentligheten och ”sanningen”. Det är som ett slags polissystem på steroider. 

Gomorra-författare censurerades

Det finns även en hård censur som maskerar sig som mjukare politisk censur i landet, fortsätter Leonardo Bianchi. Han tar journalisten Roberto Saviano som exempel.  I samband med att ett spädbarn dog när ett fartyg förliste utanför Italiens kust, sa författaren av boken Gomorra i direktsändning: ”Jag vill bara säga till Meloni, och Salvini, era jävlar! Hur kunde ni?”

– Då avbröt tv-kanalen programmet som redan var registrerat och redo för att sändas. Sedan åtalades han 2022 för ärekränkning av Meloni. 

Samtidigt är den mesta av censuren just nu självcensur. 

– Vissa saker som sägs kommer annars att möta konsekvenser, som att du inte längre blir inbjuden till samtal eller att du får medel indragna till dina projekt. Allt sker väldigt subtilt men det är naturligtvis mer effektivt än en fullfjädrad censur. Ungern är väl ett eller två steg före oss men det är väldigt tydligt var man får inspiration från, säger Leonardo Bianchi. 

Många beskriver den högerextrema rörelsen i Europa som en online-rörelse, som sprider desinformation genom anonyma nätkonton. Men det sker inte riktigt på samma sätt i Italien, säger Leonardo Bianchi. 

– Det mest militanta ögonblicket för nyfascister var för ett par år sedan, när de sattes i turboläge av en global fascistisk rörelse på nätet ledd av i  alt-högern. Men efter att de högerextrema partierna, som Italiens bröder, fått makten är det bättre för dem använda den offentliga tv:n än ett gäng unga tech-nyfascister.  

I Europaparlamentet finns två partigrupper som samlar partier på ytterhögerkanten. I partigruppen ID finns bland annat de högerextrema partierna tyska AFD, italienska Lega, som leds av Matteo Salvini och franska Nationell samling, som leds av Marine Le Pen. I ECR finns bland andra Melonis parti Italiens bröder och Sverigedemokraterna. 

– Tillsammans växer båda till att förmodligen få en fjärdedel av de europeiska platserna efter valet. Lega och Italiens bröder är de enda partierna i dessa grupper som faktiskt sitter i regering så de är helt klart i en maktposition och vill utnyttja den, säger Leonardo Bianchi. 

Får de en majoritet av rösterna tillsammans med partigruppen EPP, som ordförande Ursula von der Leyens tyska parti CDU sitter i, och där även svenska Moderaterna och Kristdemokraterna sitter, har de stora maktmöjligheter. Giorgia Meloni och Ursula von der Leyen har det senaste året närmat sig varandra och samarbetat kring att sluta migrationsavtal i flera afrikanska länder. 

– Samtidigt är grupperna väldigt splittrade i ett brett spektrum av frågor, från invasionen av Ukraina till personfrågor som att Marine Le Pen och Giorgia Meloni hatar varandra. Men de har såklart en gemensam agenda mot hbtq-rättigheter och mot klimatpolitiken. Det är nog det som är mest oroande och något som man inte pratar om alls i Italien. Vad gäller migrationen är väl de flesta partigrupper ganska i mycket i linje med dessa extremhögergrupper i Europa idag.