På festivalen Super Nova var många unga människor fortfarande vakna. Abraham jobbade på festivalen. Han fick ett samtal från en vän som sa att hade sett terrorister skjuta mot en bil på vägen. Vännen sprang från vägen, i riktning mot festivalen.

– Jag insåg vad som hände, men jag förstod inte skalan av attacken. Jag antog att det bara var två terrorister, vilket jag visste att vi skulle kunna hantera, säger Abraham till HRW. 

I den nya rapporten ”I can’t erase all the blood from my mind” går HRW – detalj för detalj, attack för attack – igenom händelseförloppen den 7 oktober i fjol. Rapporten sträcker sig över 236 sidor och totalt har de intervjuat 144 personer, varav 94 personer som överlevde attackerna. Bland de övriga intervjuade finns familjemedlemmar till de dödade och gisslan, medicinska experter och hjälparbetare som var först på plats efter attackerna.

Brott mot mänskligheten

HRW har också analyserat över 280 foton och filmer som spelades in under attackerna. I rapporten konstaterar HRW att vidden av det sexuella och könsbaserade våldet sannolikt aldrig kommer bli känt. De som dödades kan inte själva berätta, dessutom är stigmat stort. Men de kan konstatera att det begicks både sexuella övergrepp och våldtäkter. 

Arbetet med att samla in och granska materialet till rapporten påbörjades i oktober i fjol och pågick fram till i juni. De första två månaderna gjordes intervjuer och studier på plats, därefter har arbetet fortsatt på distans. 

Det var Hamas väpnade gren al-Qassambrigaderna, som leds av Mohammad Deif, som planerade attackerna. Bland brotten som begicks finns dödades av civila, plundring, gisslantagande och sexuellt våld. Kvarlämnade kartor med anteckningar på arabiska vittnar om hur välplanerade attackerna var.

Enligt HRW handlar det om brott mot mänskligheten. 

Gisslan måste släppas

Sedan attackerna den 7 oktober har Israel använt svält som ett vapen mot Gazas befolkning och de civila offren i Gaza fortsätter att öka i antal. Enligt internationell lag är det alltid förbjudet att avsiktligt angripa civila. Övergrepp från en sida rättfärdigar inte övergrepp från den andra sida, påpekar HRW i en video om attackerna den 7 oktober. 

– HRW:s granskning kan konstatera att de Hamas-ledda attackerna den 7 oktober var designad för att döda civila och ta så många människor som möjligt som gisslan. Attackerna den 7 oktober borde leda till ett globalt krav på att övergreppen mot civila i Israel och Palestina måste upphöra, säger Ida Sawyer, chef för HRW:s kris- och konfliktavdelning, i ett uttalande.

”Regeringar som har inflytande över de (palestinska) väpnade grupperna måste sätta press på dem så att gisslan, ett ännu pågående krigsbrott, släpps.”

Organisationen kräver att angreppen mot civila upphör samt att alla i gisslan omedelbart släpps. 

”Regeringar som har inflytande över de (palestinska) väpnade grupperna måste sätta press på dem så att gisslan, ett ännu pågående krigsbrott, släpps och att de ansvariga ställs till svars”, skriver Belkis Wille, en av forskarna bakom HRW:s rapport, på X. 

Kibbutz under attack

Minst 24 kibbutzer, städerna Sderot och Ofakim, musikfestivaler och en strandfest angreps den 7 oktober. Bilder och videor från kibbutzen Kfar Aza, som ligger bara två kilometer från gränsen mot Gaza, visar på en enorm förstörelse. Svartbrända husfasader, bråte och ödeläggelse. I Kfar Aza, som 2022 hade en befolkning på ungefär 900 personer, dödades 56 civila, fyra skadades och 18 togs som gisslan. Av dem var sju barn. 

Kvar Aza är en av de kibbutzer som drabbades hårdast. När de palestinska angriparna anlände till kibbutzerna gjorde de det i bilar, på motorcyklar och från luften. En överlevare i Kfar Aza berättar att helt plötsligt så stod de bara där utanför fönstret: tre män omgivna av tyg som såg ut att vara fallskärmar.

De boende i kibbutzen började omedelbart skicka meddelanden till varandra för att varna om att de attackerades. Men ingen visste exakt vad det var som pågick. 38-åriga Lior Tzuman var själv i sitt hus den här morgonen. Någon gång mellan 07.30 och 08.00 fick han ett meddelande från sin vän och granne Yahav Wiener. I meddelandet skrev Yahav Wiener att han sett beväpnade män utanför sin familjs hus. 

Hans fru Shay-Li Atari berättade senare för journalister hur hon sprang ut med sin enmånaders bebis i famnen, gömde sig i ett buskage och bakom dörrar, för att ta sig in i ett annat skyddsrum i ett hus intill deras. Själv stannade Yahav Wiener kvar. 

– Jag fick först senare reda på att, bara ögonblick efter (att jag fick meddelandet), försökte beväpnade män ta sig in i deras skyddsrum genom fönstret, berättar Lior Tzuman. 

”När kommer armén?”

Både i Kfar Aza och de andra kibbutzerna som attackerades utbröt panik, likaså i samhällena Sdrot och Ofakim. Många gömde sig i timtals, i vissa fall över ett dygn. En ammande kvinna berättar hur hon på grund av vätskebrist inte längre kunde mata sitt barn, och hur orolig hon var för att barnet skulle börja skrika av hunger. 

HRW har intervjuat Rachel Stelman, chef för Kfar Azas lokala civilförsvar, som berättar om hur hon efter att ha fått ett meddelande från sin väns son om att hans föräldrar dödats. Meddelandet kom tidigt på morgonen. Rachel Stelman berättar hur hon kontaktade så många hon kunde inom militären, samtidigt som hon kommunicerade med de boende i Kfar Aza. 

– Ingen svarade mig. Jag kände mig frustrerad över att jag inte hade något svar när folk frågade mig: ”När kommer armén?”

Rachel Stelman, hennes dotter och dotterns pojkvän kunde evakueras senare på kvällen den 7 oktober. Men många boende blev kvar och har i efterhand vittnat om att striderna i kibbutzen pågick till den 11 oktober. 

I rapporten går HRW också igenom hur israeliska myndigheter hanterade att säkra bevisning efter attackerna. På grund av det stora antalet dödade och skadade, och hur många olika platser som attackerades, så gjordes i många fall bristfälliga forensiska undersökningar av brottsplatserna och offren. Medan detta är förståeligt så har det i hög utsträckning försvårat för de som vill gå till botten med övergreppens natur och skala, skriver HRW. 

Duckar ansvar

Ända sedan den 7 oktober har frågetecken och kritik kring varför armén inte var snabbare på plats lyfts vid flera tillfällen. Många har även ställt sig frågande till hur attackerna ens kunde inträffa – och varför Israel, som är världsledande i att utveckla övervakningsteknik, inte kände till och stoppade dem i förväg. 

Det här är inte någonting som HRW utreder närmare i rapporten. Men däremot har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, vars tid vid makten anses vara över den dag kriget  tar slut, fortsatt att motsätta sig en utredning av Israels svar på attackerna den 7 oktober. 

– Först vill jag besegra Hamas, sa han att anledningen var i ett tal i Knesset under onsdagen.

Den israeliska vänstertidningen Haaretz menar att det handlar om att undvika att själv ta ansvar, och lägga allt ansvar på militären – trots det omfattande missnöjet över hans politiska ledarskap under många år. Tidningens ledarsida slår fast:

”Han (Netanyahu) försöker undvika att skapa en oberoende panel, en som inte är utnämnd av honom och inte består av personer som sannolikt inte vill ge militären allt ansvar för den största katastrofen i Israels historia.”