Hon tog med barnen på tågluff: ”Vill visa dem ett annat sätt att resa”

– Men nu med mer kunskap så känns att flyga inte bra, och jag vill också visa barnen ett annat sätt att resa, där vägen är en del av målet, säger hon.

Sedan en väninna besökt Gardasjön för något år sedan och där rekommenderat ett trivsamt boende har Linda Sjölander känt sig lockad att resa dit. Hennes barn, tvillingarna Joel och Thea Strandberg, börjar sexan efter sommarlovet och har då som samtliga barn i Sverige fått göra sitt språkval – tyska, franska eller spanska. Linda Sjölander tänkte att en tågresa ner mot kontinenten, med slutmål Gardasjön, kunde bli ett utmärkt tillfälle att låta dem höra andra språk och ta del av ländernas kulturer. Att barnen också skulle få gratis interrailkort, eftersom de inte har fyllt tolv år ännu, avgjorde saken – hon slog till och i början av juli begav de sig iväg.

Familjens reseberättelse

Med interrailkorten nedladdade i mobilappen Rail planner påbörjades resan söderut. Tågluffens första anhalt är den lilla byn Beutelsbach i området Weinstadt utanför Stuttgart. Precis som ordet Wein-stadt antyder är området ett vinodlardistrikt och här böljar vinrankorna i rader längs kullarna. En promenad från 1500-talskyrkan till den gamla ruinen där Hertigparet av Baden-Württemberg sägs ha bott blir resans första utflykt.

Det enkla Libarty Hotel, som familjen bor på i Beutelsbach, har själv-incheckning med hjälp av koden Linda fått i mejlet, vilket fungerar smidigt. Det är fräscht och bekvämt om än det billigaste av de två hotellen i byn. Den som vill bo mer lyxigt kan istället välja Weinstadt-Hotel.

Efter ett par nätter i Beutelsbach fortsätter resan. Och här börjar det, för en nordbo mer exotiska alplandskapet, torna upp sig utanför rutorna. På väg söderut går tåget genom Schweiz, och familjen hoppar av i Lausanne.

Framme i Schweiz

Lausanne är resans renaste och tjusigaste, men också dyraste stad. Budgeten för boende har Linda Sjölander satt till omkring 1000 kronor per natt för tre personer, men i Lausanne får hon betala det dubbla. Däremot är kvällsatmosfären magisk och kostnadsfri att insupa. Medan himlen över Genèvesjön blir rosa leker barnen på strandpromenaden som har en längsgående badbrygga, och vid hamnen finns stora mark-schackspel där familjen spelar några partier.

Någon allmän sandstrand hittar familjen inte här, men nästa dag går de in på det anlagda strandbadet för en billig peng. Där är allt extremt välskött. Personal krattar och tvättar. Schweiz är resans mest städade land. Varken i Zürich, Lausanne eller Genève, syns något skräp på gatorna, knappt ens ett tuggummi.

I tvåspråkiga Lausanne får barnen chans att träna på sin franska. På badet finns böcker för utlåning och familjen hittar en fransk pekbok, ”Mina första ord”. I skuggan av ett träd tar tvillingarna paus från Genèvesjöns klara vatten och övar på de franska orden för färger, djur och frukter.

Frankrikes Venedig

Tåget rullar vidare mot Annecy, som kallas för Frankrikes Venedig på grund av de turkosa kanalerna kantade av gamla hus. Annecy visar sig göra fog för sitt smeknamn och en av resans kanske godaste cesarsallader inmundigas här på en restaurang invid kanalen.

– Men jag vet inte varför jag hade föreställt mig att jag skulle vara här själv, säger Linda och skrattar åt mängden turister som pressar sig fram mellan gågatornas fasader som tandkräm ur en tub.

En kvarts promenad bort längs sjön Lac d’Annecy finns en badplats med en ovanligt brant och snabb rutschkana som gläder barnen. På kvällen kör de en tur med trampbåt och Linda tar sig även en buggsväng till livemusik på parkens dansbana.

Efter tre dagar i Annecy har barnen lärt sig en hel del franska och ätit en hel del hotellfrukostar bestående av huvudsakligen pain au chocolat, croissanter med choklad i.

– En återkommande kontinental frukost som känns galet söt, säger Linda som föredrar en bit baguette med ost till sin café au lait.

Det är bara en natt kvar till de förbokade dagarna på hotellet vid Gardasjön. Därför måste nu Linda måste hitta ett tåg som kan ta dem över Alperna. Hon skulle gärna övernatta i en liten fransk alpby hon hittar på sträckan halvvägs mellan Annecy och Gardasjön. Men tågen som kör den rutten kräver sittplatser och är fullbokade.

Mot Italien

På tågstationen i Annecy bokar biljettpersonalen sittplatser åt sällskapet via Milano, och så blir det ett dygns storstadsliv i stället för en vistelse bland bergen. Två helt olika men lika spännande upplevelser. Linda tar ändringen med ro, hon är på tågluff för att uppleva världen – inte regissera den – och någon dag senare är hon en av alla strövare bland flaggskeppsbutiker på Milanos stora modestråk.

Det blir också resans enda natt på ett riktigt storstadsvandrarhem. Vid Milanofrukosten lär hon sig att en ”kaffe” betyder att man får en espresso och vill hon ha en hel kopp kaffe i Italien måste hon beställa en cappucino.

Till kvällen har de rest från Milano till byn Malcesine vid Gardasjön. Tågluffens mål är trots allt inte att lägga upp benen i solstolen vid Gardasjön och ta fram boken, utan att ha tagit sig dit. Fast nog är det fint att få vila benen, erkänner de, för det är inte bara med tåg familjen har rest.

– I genomsnitt har vi gått nio kilometer per dag enligt mobilappen, säger Linda.

Hon håller upp pocketboken så att bergen bakom sjön skymtar på varsin sida om bladen.

– Det här att ligga och läsa – det är semester på riktigt.

Tågen gick i tid

Linda Sjölander säger att hon inte hade någon förskönad drömbild framför sig när hon planerade att tågluffa med barn. Hon var beredd på att det kunde bli besvärligt att resa, att de kunde bli stående i diverse knipor och att tågen kunde bli inställda eller överfulla. Men dessa farhågor skulle visa sig vara obefogade. Tågen gick i tid och flertalet hade luftkonditionering, gott om utrymme och komfortabla sittfåtöljer.

– Jag blev återkommande positivt överraskad, som av den sköna stunden i restaurangvagnen där jag blev serverad kaffe vid bord med vit linneduk under en trivsam konversation med en schweizare.

Hon upplever inte heller att det har varit svårt att resa med sina barn.

– Det är jätteroligt att dela resan tillsammans barnen, man blir glad för deras skull att de får uppleva saker. Det kan jag bara rekommendera – att få se resmålen genom deras ögon och ta del av vad som intresserar dem. Man lär känna varandra och får gemensamma minnen. Barnen växer av det, och det är underbart att ta del av.

Hon utgår från att familjen ska tågluffa igen i framtiden.

– Jag tänker tanken och funderar på vart jag vill resa då, säger Linda Sjölander.