Men även här finns det människor som noga följt de senaste veckornas händelseförlopp – och som fruktar vad den svenska regeringens nya avtal med Turkiet kan resultera i.

– Jag och min man är jätterädda, vi vet inte vad som kommer att hända. Vi hoppas bara att Sverige backar från det här misstaget man gjort nu, säger den kurdiska flyktingen Derdiye Kül till Dagens ETC.

Hon bor i ett litet samhälle vid älven tillsammans med sin make och deras gemensamma barn Sara, Roger och Melvin; fem, fyra och två år gamla. Derdiye Kül är gravid i femte månaden. Maken driver samhällets enda pizzeria och familjen bor i en trång men hemtrevlig lägenhet, med en studsmatta på bakgården.

När jag såg mitt namn där… Jag vet inte vad som hände, men allt blev svart framför mina ögon.

Förra tisdagen, den 28 juni, undertecknade Sverige och Finland det uppmärksammade avtalet med Turkiet under Natos toppmöte i Madrid, för att få Turkiets regering att lyfta sitt veto mot ett svenskt-finskt Natomedlemskap. Sverige och Finland har bland annat lovat att riva upp sina vapenexportembargon mot Turkiet, samt sina kontakter med partiet PYD och YPG-styrkorna i det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. Man har också lovat att ”snabbt och grundligt” hantera turkiska krav på utlämningar av dussintals individer som påstås tillhöra organisationer som terrorstämplats av Turkiet.

Dagen innan Madridavtalet publicerade turkiska regeringslojala medier en lista med namn på 45 personer som Turkiet krävt ska utlämnas från Sverige och Finland. 33 personer påstås bo i Sverige och majoriteten av dem kopplas samman med organisationerna PKK och Gülenrörelsen. Högst upp på den svenska utlämningslistan stod Derdiye Küls namn.

– När jag såg mitt namn där… Jag vet inte vad som hände, men allt blev svart framför mina ögon. Jag fick panik och började darra, och jag kände mig otrygg, säger Derdiye Kül.

I nästa stund ringde hon till vänner och bad att få övernatta hos dem, eftersom hon inte kände sig säker hemma längre. Idag, när hon träffas och blir fotograferad i lägenheten, är den första dagen hon är tillbaka hemma igen.

Gick under jorden 

Dagens ETC skrev om Derdiye Kül även i fjol, som ett exempel på hur dussintals kurder från en vänsterpolitisk miljö riskerar utvisning från Sverige, trots att de kan utsättas för övergrepp i sina hemländer. Derdiye Kül är turkisk medborgare och sökte asyl i Sverige 2015. 

I april 2021 fick hon ett sista avslag och mottog Migrationsverkets beslut om utvisning. Efter det gick hon under jorden i över ett halvår eftersom hon inte vill skiljas från sin familj – alla övriga har uppehållstillstånd. Idag har asylärendet öppnats upp på nytt, men framtiden är fortsatt osäker.

Derdiye Kül är öppen med att hon har en bakgrund i den kurdiska PKK-gerillan. Hon anslöt sig som tonåring, långt innan EU hade listat PKK som en terroristorganisation. Det skedde efter att hennes hemby hade attackerats av den turkiska armén 1994 under inbördeskriget i sydöstra Turkiet. 

– Jag och min kusin sprang upp i bergen för att gömma oss, där gick vi vilse och hittades av några i gerillan. De skyddade oss, vi sökte inte upp dem. Sedan blev vi kvar hos dem.

Hon tillbringade de följande 19 åren i Kurdistanregionen i norra Irak, utan att ha någon kontakt med sin familj. Derdiye Kül uppger att hon har lagat mat och skött logistik i bakgrunden i PKK. 2013 anslöt hon sig till de väststödda kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien och bekämpade IS jihadistkrigare. Hon stannade där i två år innan hon kom till Sverige. 

Inte stämplad som säkerhetshot

Derdiye Kül skiljer sig från de andra utvisningshotade kurderna, på så vis att hon konstigt nog inte blivit stämplat som ett säkerhetshot av den svenska Säkerhetspolisen. Migrationsverket beslutade att utvisa henne eftersom man bedömde att de turkiska myndigheterna inte kände till hennes bakgrund, så hon hade inte något att frukta. Dagens ETC har dock fått se en polisefterlysning från 1996 som tycks visa motsatsen. 

Dagens ETC har också fått se ett regeringsbeslut från Justitiedepartementet, daterat november 2020, där det framgår att Turkiet begärde Derdiye Kül utlämnad från Sverige ett år tidigare. Det hade utfärdats en arresteringsorder 2016 där man misstänkte henne för separatismbrott samt för medlemskap i en terroristorganisation. Sveriges regering beslutade att avslå utlämningen eftersom riksåklagaren bedömde att hon inte uppehöll sig i Sverige. Men det gjorde hon förstås visst. 

Hanteringen av Derdiye Küls ärende skapar många frågetecken, i en situation där Turkiet har satt press på Sverige att utlämna terrorstämplade personer. Och där Säpos stämplingar av kurder och migrationsdomstolars tilltro till hemlig Säpoinformation redan inneburit stor rättsosäkerhet. 

Många obesvarade frågor

Varför involverades Säpo inte i Derdiye Küls ärende hos Migrationsverket, när hon varit öppen med en bakgrund i PKK, till skillnad från andra Säpostämplade kurder? Är det för att det i så fall hade framkommit att Turkiet begärt att få henne utlämnad, vilket hade skapat asylgrundande skyddsbehov för henne? 

Hur kunde Justitiedepartementet bedöma att Derdiye Kül inte befann sig i Sverige, när Migrationsverket visste det och utredde henne, när hon hade fött flera barn och satt två av dem i svensk förskola? 

Betyder Migrationsverkets utvisningsbeslut att man inte haft koll på Turkiets begäran om utlämning? Eller valde man helt enkelt att hålla tyst och beslutade ändå att utvisa henne?

Derdiye Kül har inte fått någon förklaring till de här olika turerna i Myndighetssverige – och har inte heller kontaktats av några myndigheter, sedan hon på nytt listades som en av de personer Turkiet vill ha utlämnad.

– Det är bara journalister som har kontaktat mig. Jag tycker det är konstigt att myndigheterna är helt tysta och inte hör av sig.

Den 5 juli medverkade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, utrikesminister Ann Linde och hennes finländska kollega Pekka Haavisto vid en presskonferens och förkunnade att alla 30 Natoländers ambassadörer skrivit under Sveriges och Finlands anslutningsprotokoll till Nato. Jens Stoltenberg intygade att alla tre undertecknare av Madridavtalet arbetade hårt för att implementera det som bestämts.

– Särskilt vad gäller kampen mot terrorism, sa Jens Stoltenberg. 

Samtidigt hade Ann Linde svårt att kommentera journalisters frågor, om huruvida Turkiet skulle kunna fortsätta ställa krav på Sverige innan även det turkiska parlamentet godkänt ett svenskt Natomedlemskap. 

Samma dag som Madridavtalet undertecknades så ökade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan antalet personer man vill ha utlämnade till 73, och sa till medier att Sverige hade lovat att leverera.

Så det finns en liten risk, eller ett inspel, från turkisk sida som vi från svensk sida inte har sagt nej till.

Kryphål i avtalet

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Stockholms universitet. Han har i flera medier uttalat sig om att kurder knappast har någon anledning att känna oro över att bli utlämnade till Turkiet. Dels utlämnas inga svenska medborgare, och det måste dessutom råda så kallad dubbel straffbarhet.  

– Det räcker inte att något är straffbart enligt turkisk rättsuppfattning, det måste också vara det enligt svensk lag, säger Ove Bring. 

En utlämning är också något annat än en utvisning. En utlämning diskuteras mellan två länder och avgörs i Sveriges Högsta domstol, medan en utvisning avgörs av Migrationsverket eller migrationsdomstolar, utan att beröra något annat land. I förra veckan rapporterade Dagens Nyheter att minst 19 av de som listats av Turkiet redan har prövats – och nekats – för utlämning.

Problemet är när man ska ställa insynsfrågorna, till exempel om samarbetet med andra länder. Det är så hemligt att Säpo inte kan svara på det.

Det finns emellertid en formulering i Madridavtalet, som klargör att det ska etableras ett starkare informations- och samarbetsutbyte mellan Sverige och Turkiet. Det här skulle fortfarande kunna leda till att Sverige gör utvisningar till Turkiet.

– Man kan ana att säkerhetspolisen i det ena landet kan ge uppgifter till det andra. Där kommer utlänningskontrollen in i bilden. Så det finns en liten risk, eller ett inspel, från turkisk sida som vi från svensk sida inte har sagt nej till, säger Ove Bring.

Med andra ord löper inte svenska medborgare, och inte heller personer där Högsta domstolen redan avslagit begäran om utlämning, någon risk att skickas till Turkiet. Men Turkiet kan fortfarande använda ett kryphål i avtalet för att sätta press på Sverige inför det turkiska parlamentets godkännande av Natomedlemskapet.

Stark sekretess

Hur detta kan komma att gå till – eller om det redan påbörjats – är dock mycket svårt att få insyn i, eftersom regeringen och ansvariga myndigheter lagt locket på. Med stor sannolikhet är Säpo redan inblandat i att upprätta ett närmare samarbete med den turkiska säkerhetstjänsten MIT, som Madridavtalet kräver.

– Jag uppskattar mötena med Säpo, jag tycker de är professionella och strukturerade. Problemet är när man ska ställa insynsfrågorna, till exempel om samarbetet med andra länder. Det är så hemligt att Säpo inte kan svara på det, säger Vänsterpartiets riksdagsledamot Linda Westerlund Snecker, som sitter i Säpos insynsråd.

Hon måste också arbeta utifrån sekretessregler, men kan säga så pass mycket, att det sedan tidigare finns ett samarbete mellan Säpo och turkisk säkerhetstjänst.

– Säpo samarbetar med alla säkerhetstjänster i Europa. Frågan är vilken vikt och vilken betydelse man lägger på den underrättelse man får. Och det kan jag inte få svar på, vilket gör mitt uppdrag svårt när vi står i det här känsliga läget.

Om jag var ensam skulle jag inte vara lika rädd, men nu är jag jätteorolig för vad som kommer hända med mina barn.

Sara, Roger och Melvin leker med varandra på en lekplats vid kanten av Indalsälven. Derdiye Kül är rädd för att Turkiet ska förmå Sverige att på nytt behandla en utlämning av henne. Eller, att Sverige bara utvisar henne, trots riskerna det medför. Detta försökte hon ju övertyga Migrationsverket om redan tidigare, men möttes då av döva öron.

– Skickas jag till Turkiet kommer det bli min död. Om jag var ensam skulle jag inte vara lika rädd, men nu är jag jätteorolig för vad som kommer hända med mina barn. Min äldsta dotter börjar förstå att det är någonting som inte stämmer, säger hon.

– Vad har jag utgjort för risk för Sverige sedan jag kom hit? Man kan knacka på hos vem som helst hos mina grannar och fråga om jag gjort det allra minsta för att störa dem.