Hennes ansikte och mjuka röst är välbekant i Kulturgöteborg och de flesta skulle nog skriva under på det hon säger om sig själv. På väg genom Stampens kyrkogård berättar hon i förbifarten om musselskalen hon lagt vid vännens grav här nånstans. Hon talar om vad som något överraskande kan hända med kropp och knopp på en människa som inte har långt kvar, samt om hur hon skickat ganska uppsluppna sms till sina vuxna barn om hur hon själv vill begravas. Allt ingår, döden döden.
Många människor känner ju rädsla eller ångest inför döden. Vad känner du?
– Väldigt olika, men jag känner mig nog inte så rädd för döden. Det som är allra sorgligast är att man måste säga hejdå till så många. Sedan finns hela den här delen att man önskar att det var snabbt och smärtfritt. Så är det ju sällan, men då vore det ju väldigt skönt att ha en dödsdoula, säger hon.
Vill vara nära
En dödsdoula är tänkt att kopplas in när någon fått ett besked om att hen är svårt sjuk och kommer att dö. Doulan kan tala om trauma och förlust, diskutera hur personen vill ha det på sin dödsbädd och stötta närstående. De kan också hjälpa till med praktikaliteter, viss juridik och att fylla livet som är kvar med sådant som önskas, som att den döende får uppleva musik eller god mat. Anna Brorson är bra på att vara i nuet och tror att det viktigaste är att lyssna.
– Jag har känt att jag vill vara i närheten och väldigt nära under de sista dagarna. Det är för att jag har erfarenheter från när jag var ung och jobbade i vården. Jag har också vårdat min pappa hemma tills han dog och varit nära en kompis som dog på ett hospice, säger Anna Brorson.
Genom åren har hon också funderat på om hon skulle jobba på hospice.
– Att få göra döden fridfull, eller betydelsefull. När jag jobbade på långvården dog de i ett rum med fem andra, det var ju inte direkt högtidligt. Och när jag som ung jobbade med alkisar i Majorna och fick ringa hem till chefen för att jag hittat en död man sa han att ”du får gå hem till nästa”. Det fanns ingen bearbetning av att jag som 18-19-åring stötte på en död, säger hon.
Olika möjligheter
Utbildningen är privat och utgörs av tre tredagars-kurser och en digital del. Dagens ETC har tidigare skrivit om Jenny-Ann Gunnarsson som ordnat death cafés i Göteborg och det är hon som är Sveriges hittills första och enda dödsdoula, utbildad i England. Hon är en av två bakom utbildningen och arbetar själv även som begravningsentreprenör. Exakt hur studenterna använder sitt certifikat blir upp till dem, alla tänker olika beroende på vad de har för profession. Anna Brorsons nuvarande jobb kan bli en egen nisch.
– Att nedteckna delar av levnadsberättelser under den sista tiden i kombination med att kunna vara där när man dör. Det är en jättebra kombo, säger hon.
Till sommaren kommer Anna Brorsson och hennes kursare att kunna bli certifierade, om de går alla fyra delar som ingår. Den första generationen av dödsdoulastudenter är mellan 25 och 70 år och arbetar bland annat som vårdpersonal, terapeuter och som präst. En examensdel görs på engelska för att kunna ge certifikat i samarbete med den engelska organisationen End of Life Doula UK.
Studenterna har rekommenderats att skriva ett avtal och att ta en avgift, om den så bara vore en krona. Avgränsningen ska vara klar och ha ett tydligt slut så att de närstående kan ägna sig åt sin sorgebearbetning.
Anna Brorson hoppas att rut-avdrag ska kunna göra dödsdoulorna tillgängliga för fler än de mest välbeställda.
– Utan rut-avdrag blir det en klassfråga. Man kan ju ha läxhjälp och städning, det finns väl ingen mer hushållsnära tjänst än att dö hemma? Om man nu vill dö hemma, säger hon.
Möjliga rut-avdrag
Skatteverket svarar att man inte automatiskt kan be om skattelättnad och får rutavdrag för en dödsdoula, men myndigheten har tittat på frågan sedan i våras. De har kommit fram till att vissa tjänster räknas. De måste då vara i hemmet, alltså inte på vårdavdelning, och falla under det som i regelverket kallas ”enklare omsorg”. Hålla handen, men inte sjukvård alltså.
Många vet inte vad som händer mellan det att en person dör och begravningen. För Anna Brorson och alla andra som jobbat i äldrevård är det avdramatiserat. Och en dödsdoula kommer att kunna förklara. Betydligt mer omtalat, fast ofantligt mycket mer oklart, är vad som händer med den dödes medvetande. Anna Brorson har varken gudstro eller ångest.
– Jag tänker bara att jag som aska går väl rätt i havet. Man kan flumma om 21 gram och så, men just nu tänker jag nog att det inte finns nån själ. Kropp och själ är en sak, inte två. Och jag tycker inte att det känns sorgligt, man kanske blir till lite mossa eller lite tång eller vad det nu må vara, säger hon.
