Det beror på att hon de senaste åren ägnat mycket av sin tid åt att skapa den, i form av en skogsträdgård. Där har hon planterat träd, buskar, örter och blommor, anlagt stigar och grusgångar – och låtit någon utvald växt se ut att komma upp direkt ur gruset.

– Det är elegant och får växten att synas utan konkurrens, konstaterar Marika Delin.

Begreppet skogsträdgård associeras vanligen till perma­kultur och odling av enbart ätliga fruktträd, örter och perenna grönsaker – men för Marika Delin har skogsträdgården en djupare betydelse. Hon menar att det handlar om att skapa harmoni utifrån en respekt för natur och biologisk mångfald, där estetik går före att allt ska vara ätbart.

– Huvudsyftet med mina växtval är inte att endast odla ätbart. Jag provar mig fram och undersöker istället hur en trädgård kan bli mer naturlig eller avspänd för människor, djur och växter att vara i tillsammans.

Redan när vi kommer innanför grindarna kommer hönorna emot oss. Det är en solig vårdag, den första som är så pass varm att hönsen ”balar” sig i jorden (att de borrar ner sig på sig på det sättet i sand eller jord är hönsens sätt att tvätta sig).

Marika Delin lägger undan sin eldrivna trädgårdstrimmer och visar oss runt. I dagarna är hon aktuell med boken ”Min skogsträdgård: Strilande ljus och vandrande skugga” (Natur & Kultur), men den handlar inte bara om träd, örter och blommor – utan minst lika mycket om respekt för natur och djur.

Jag älskar intrikata och spännande miljöer som varierar över tid.

Det perspektivet på livet har hon vuxit upp med. Hennes pappa, Anders Delin, var botanist och läkare, hennes farbror är ornitolog och hobbybotanist. Under uppväxten kunde de ha växt-quiz i skogen och hon fick följa med sin pappa som engagerade sig i att rädda älvar och startade organisationen ”Skydda skogen”.

– Min pappa är min stora idol! Han var visserligen en lite sträng pappa som inte hade så mycket tid med oss barn, men han var alltid kul att snacka växter och djur med!

Naturens skönhet fascinerar

Naturens skönhet har alltid fascinerat Marika Delin. Hon inspireras av skogen, älskar att vara i naturen och minns hur hon som barn plockade vårblommor som scilla och luktvioler med sin farmor. Det är bakgrunden till att hon mitt i livet bestämde sig för att byta bana, från illustratör till självlärd trädgårdsarkitekt. Med grunden i illustratörs­yrket – lek med färg och form – var steget egentligen inte jättestort. 

Hennes egen trädgård har inte en enda plätt klippt gräsmatta. I stället fick de höga, smala ekarna som fanns på tomten hon och hennes man byggde sitt hus på, stå kvar och bilda en pelarsal.

– Jag älskar intrikata och spännande miljöer som varierar över tid.

Att död ved, gamla trädstammar och mindre högar av kvistar får finnas kvar i hennes trädgård är viktigt. Inte bara för att de utgör naturliga insektshotell, utan också för att Marika Delin använder sig av dem som avskiljare och en sorts stödmurar.

Hela min trädgård är lite vild och skogslik, men den tämjs av stigarna med brunsvart täckbark och uteplatserna med krattat grus.

Skogsträdgården kräver en del planering – det stora jobbet är att lära sig vilka växter som trivs ihop, konstaterar Marika Delin – men därefter är den förhållandevis lättskött.

Gör egen jord

När en ny plantering ska skapas lägger Marika ut olika material som hon har samlat på sig över tid: sand, lövhögar, skräpjord, träflis, stallgödselkompost – och ibland lite köpt jord. Hennes man Calle hjälper till.

– Vi bygger upp en 40 centimeter tjock planteringsbädd. Om ormbunken Örnbräken till exempel växer på en viss yta lägger vi uppslagna dagstidningar omlott på marken under jordmaterialen för att den inte ska komma upp – så fort. 

De använder alltså ingen markväv eftersom det inte behövs på mager skogsmark och för att de vill minimera användandet av plast.

– Istället för att använda påsjord kan du försöka blanda i material i din jordblandning som du redan har i trädgården. Ta löv, barr, kottar, träflis och gärna gammal, näringsfattig jord för att ersätta torven när du gör en egen jordblandning. Att också blanda i bokashi vitaliserar, och komposterad häst-, ko- eller fårgödsel sätter fart på växtkraften. Påsjord innehåller torv och torven ska vi inte bryta så mycket av. Den finns i köpesäckarna för att vi ska orka bära dem. Om du måste köpa jord är det bättre att köpa på lösvikt – ooh blanda ner löv.

Det är kul att satsa lite pengar på trädgårdsväxter i sin hemmiljö, att göra den egna trädgården så mysig att man inte behöver längta efter att flyga iväg på en semester.

De är försiktiga med att bulla upp jord kring de befintliga stora trädstammarna, förklarar Marika Delin. Runt dessa gräver de bort naturens egen vegetation helt nära stammen och fyller sedan tillbaka jord i ett lika tjockt lager.

– På så sätt vet vi att trädens bark kring rothalsen inte drabbas av förmultning.

Principen när Marika Delin gör växtkompositioner är att ju närmare huset planteringen ska vara, desto mer använder hon finväxter som luktpioner och silverax. Längre ut i periferin kommer alltmer skogslika planteringar med fält av marktäckare under mindre träd, gärna med en accent som sprakar till här och var.

– Hela min trädgård är lite vild och skogslik, men den tämjs av stigarna med brunsvart täckbark och uteplatserna med krattat grus. 

– Att använda prydnadsgräs som bas och vitblommande perenner i mängder är alltid ett bra knep för att skapa en lugn komposition.

Måste inte vara dyrt

Eftersom Marika Delin arbetar professionellt med trädgård har hon kunnat köpa in alla de tusentals plantor hon har i sin trädgård, men hon konstaterar att det är möjligt för den som vill skapa en skogsträdgård att arbeta på ett annat sätt. Fröså sina perenner själv, ta sticklingar, dela och bygga ut i en långsammare takt. Ett alternativ är också att ta fröer och sticklingar från naturen själv – men Marika Delin har valt att oftast använda framodlade vari­anterna av skogsväxter i sin trädgård, inte minst för att de ofta har något extra, och är lättare att få tag på.

Det behöver inte vara dyrt att bry sig om sin trädgård, särskilt om man som Marika Delin gör sin egen matjord genom både bokashi-kompostering och traditionell kompostering, där hon tar tillvara allt naturligt organiskt material i sin trädgård. Men hon menar samtidigt att en trädgård kan vara något av det viktigaste att faktiskt lägga pengar på. 

– Jag tänker att det är kul att satsa lite pengar på trädgårdsväxter i sin hemmiljö, att göra den egna trädgården så mysig att man inte behöver längta efter att flyga iväg på en semester. Om man sköter om dem håller de länge. Perenn betyder evig eller väldigt långlivad. En del håller sig i 50 år.

Hon hävdar att vem som helst kan anlägga en egen skogsträdgård.

– Börja med att plantera några träd, sedan när du har mer pengar och tid kan du göra planteringar under dem. Man behöver ha taket som de stora träden ger, de skapar en lövsal. De små träden gör mellanskiktet. Det kan man sätta igång med, själv älskar jag japanska lönnar och de vill inte ha annat än silande ljus och vandrande skugga. Fruktträden däremot, vill växa i ett soligt skogsbryn.

Vad är viktigast att tänka på när man anlägger en skogsträdgård?

– Förankringen mot en skogslik natur är viktigast. Det är smart att plantera de vedartade växterna först. Se till att laborera med gamla stockar, något vackert, som till exempel vridna grenar. Det kan bli lite konstruerat om det blir för mycket. Men utgå ifrån det här: låt döda träd ligga kvar i stället för att såga upp till ved. Ta vara på stenar, gör möbler genom att såga upp det du har. Gör plank av ett träd som du behöver ta ner…

Djur och natur i samklang

Vi sitter en stund i växthuset och pratar, men här är ännu ganska kallt. Marika Delin har just grävt ner några hinkar av sin bokashi och sätter ut lite späd spenat, sallat och kålväxter – som hon senare planterar ut i köksträdgården, när tomatplantorna ska in i växthuset. Vi tar en runda till i trädgården och stannar upp då och då för att umgås med hönsen. Marika Delin konstaterar att de gärna tyr sig till henne, och att de är något av det bästa hon har i sin trädgård.

– Hönsen går inte på så stor yta som jag trodde, de rör sig mest kring och i hönsgården. De går till solen, de vill solbada, hitta jord eller sand där de kan bala. De går in under min gran, och det ser så härligt ut när de ligger i gropar och njuter!

Jag har alltid tyckt att frågan om vårt klot och vår samexistens med djur och natur är det helt och hållet viktigaste.

Att djur i trädgården får utrymme för sina naturliga beteenden tänker Marika Delin är centralt. Hon har också honungsbin, som även de har mängder av naturliga beteenden. Bina bor i en träkupa med en rund, ihålig insida. Kupan kallas Skärgårdskupan och är framtagen av Mira Nilsson på Värmdö.

– Det här är ett pilotprojekt som vi håller på med tillsammans med Mira. Vi är inte biodlare utan lär oss att bli bihållare. Bihållningsfilosofin bygger på att bina i så stor utsträckning som möjligt får leva som de gör i naturen. Det sker genom att vi litar på honungsbinas egen kapacitet som de utvecklat under tiotals miljoner år, utan människans ”hjälp”. De får invintra på sin egen honung och svärma – vilket bidrar till deras naturliga fortplantning, och de får leva på en boplats som är designad efter det ihåliga trädet. 

– I förlängningen kan man se det här sättet att hålla bin på som en bekämpningsmetod mot de sjukdomar och kvalster som härjar i biodlingar. 

Honungsbin i trädgården hjälper till med pollineringen – och ger på sikt också honung.

– Jag skördar – eller skattar – bara överskottet. Det är viktigt för bina att få äta sin egen honung istället för den sockerlösning som de ofta får i traditionell biodling. I honung finns bland annat antibiotiska ämnen som honungsbina själva behöver. Kanske kan vi få friskare bin i världen om vi ändrar vårt tänkande kring detta, jag hoppas att det ska slå igenom!

Vad kräver en sådan bihållning i arbetsinsats?

– Väldigt lite i nuläget eftersom vi inväntar att samhället ska bli stort och livskaftigt i de nedersta två lådorna, det han ta ett par år. Att försöka förstå hur mycket de byggt nedåt, är det vi gör nu säger hon och berättar att Mira ibland kommer hit med en liten kamera som man kan filma med inne i kupan, utan att störa bina.

– I förlängningen kommer jag att kunna skatta honungen som bina gör och lagrar på de översta tio ramarna i skattlådan som sitter på toppen.

Är det möjligt att hålla bin vid till exempel en sommarstuga som besöks oregelbundet?

– Ja, absolut, om du vill bjuda in dem för pollineringens skull. Du kan även ha en så kallad biholk. Den har du enbart för att erbjuda honungsbin som eventuellt flyttar in en boplats så att de ska hjälpa till med pollinering vid stugan. Du tar ingen honung alls, men du får mera frukt och bär än annars.

Fler vill bli självförsörjande

Nu när kriget rasar i Ukraina och säkerhetsläget förändrats i Europa funderar nog allt fler på matsäkerhet och önskar lite mer av självförsörjning. Till den som är oerfaren odlare men har en liten täppa har Marika Delin några goda råd:

– Skaffa höns om du får plats, de är så härliga att ha omkring sig, och underbart med egna ägg! Anlägg en köksträdgård!

Själv utmanar hon våren genom att redan i februari–mars skrapa bort snö och påbörja köksträdgårdsodlingen i odlingslådor täckta av fönster.

– Odla i pallkragar! Lägg ut lite ny jord ovanpå den frusna, så i den, hitta ett fönster, vilket som helst att lägga som ett lock på. Du behöver inte ens vattna, så enkelt är det. Spenat, mangold, morot och även sallad fungerar. Odlar du tidigare, skördar du lite tidigare på sommaren.

Klimatkrisen skenar. Vilka tankar väcker det i dig?

– Det känns bra i magen, att hålla på med trädgård och göra artväxtrika miljöer som blir pollinerade. När Miljöpartiet bildades blev jag genast medlem. Jag är inte duktig på att diskutera politik, men jag har alltid tyckt att frågan om vårt klot och vår samexistens med djur och natur är den helt och hållet viktigaste politiska frågan.