Allt var krattat och klart: högersossen Thomas Östros skulle väljas till ny parti­ledare; han hade tidigare varit skatteminister, utbildningsminister, näringsminister och var partiets ekonomiske talesman.

Men valberedningen föreslog istället den trots många år i riksdagen i hög grad okände Håkan Juholt till ny ordförande för Socialdemokraterna. Hans främsta uppdrag tidigare hade varit ordförande i försvarsutskottet och biträdande partisekreterare.

”Ett hopplöst projekt”

Det var början till slutet för Thomas Östros, han avsattes som ledamot i partistyrelsen, fick lämna sina uppdrag i partiet och sedermera politiken. Istället gick han över till den andra sidan och blev vd för Svenska Bankföreningen, en av hans motparter när han var ekonomisk talesman för Socialdemokraterna.

Kvar stod ett splittrat parti.

Med överraskningen Håkan Juholt som ledare.

Jag vet att jag inte gjorde fler misstag än varken företrädare eller efterträdare.

Idag, i residenset i Pretoria, har han haft lång tid att fundera över vad det var som ­hände och varför.

– Under de här åren har jag analyserat vad som hände och jag har förstått att det var ett hopplöst projekt att vara partiledare om man inte under en längre tid byggt upp en maktbas. En tung, väldigt tung socialdemokrat sa till mig: ”Du förstår att på den här positionen måste du ha de starkaste vindskydden som landet kan erbjuda, men för helvete, Håkan, flera av dina vindskydd var de som blåste hårdast på dig”, berättar han med ett skratt.

– Jag vet att jag inte gjorde fler misstag än varken företrädare eller efterträdare, jag vet att jag utmanade maktstrukturer, att jag förändrade dagordningen och att jag förändrade den politiska debatten.

Maktkampen i ledningen

Idag menar Håkan Juholt att av det han ­utsattes för inom partiet var hälften politiskt och hälften var maktkamp.

– När jag utsågs till ordförande var hela ledningsstrukturen riggad för att Thomas Östros skulle vara partiledare. Han hade fått rekrytera sina kompisar som kanslichefer och liknande. De ledande positionerna hade rekryterats under en tid då det bara var kaptenen på skutan kvar att utse. Så blev det fel kapten.

Jag har aldrig blivit bitter, jag tror att bitterhet förmörkar dig så mycket att du förlorar kontrollen över dig själv.

Håkan Juholt kom in i en situation där de personer som inte ingick i hans krets redan satt på sina poster.

– Det finns de som frågade mig varför jag inte bytte ut dem, men jag är inte sådan. Jag bedömde att de var kompetenta människor även om jag inte hade några personliga relationer till dem. Jag rekryterar inte kompisar, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv.

– Jag trodde att det hade gjorts en bedömning att de var de mest kompetenta med­arbetarna som togs in, det var först efteråt jag förstod att de var vänner till den som trodde att han skulle bli partiledare. Det var en hel del av dem som upplevde att den där grabben Juholt har vi inte koll på, vi kan inte vara säkra på att han kommer att berika och belöna oss och ge oss fina positioner.

Läkte med 456 föredrag

Håkan Juholt menar att de här medarbetarna blev osäkra, de visste inte vad han styrdes av.

– Det fanns maktgäng som upplevde att de blev av med makt och inflytande när jag kom in. Dessutom var det många som menade att min politiska kurs skulle skrämma bort mittenväljarna medan jag hävdade motsatsen. Jag är säker på att jag hade rätt, partiet var uppe i 37-38 procent innan drevet körde i gång.

– Socialdemokratin har alltid haft långt tålamod, partiet brukar vara berett att hålla sin partiledare om ryggen. Det beror på att om du har byggt upp en krets som gjort resan tillsammans med dig, då kan du i princip göra vad som helst.

Men för Håkan Juholt blev det knappt tio månader som ordförande. Detta grundar sig på, säger Håkan Juholt, att det finns olika måttstockar. Han var en erfaren politiker men hade inte byggt sitt nätverk. Idag har han gjort det, efter att att slutat som partiledare åkte Juholt runt och höll 456 föredrag runt om i landet.

Först, berättar han, var det ett sätt för honom att läka, men sedan blev det en livsuppgift. Han har räknat ut att det blev drygt 100 föredrag per år fram till dess att han blev ambassadör.

– Men jag har aldrig blivit bitter, jag tror att bitterhet förmörkar dig så mycket att du förlorar kontrollen över dig själv.

Vad hade hänt med socialdemokratin, vad hade hänt med Sverige?

Tittar på Löfven-klipp

Men det är en fin linje mellan bitterhet och tycka att man blivit felaktigt behandlad. ­Håkan Juholt säger att han är en känslomänniska och att det inte går en dag utan att han funderar på hur det kunnat bli.

– Vad hade hänt med socialdemokratin, vad hade hänt med Sverige? frågar sig Håkan Juholt.

Det var när Håkan Juholt läste Daniel ­Suhonens, en nära medarbetare, bok om tiden efter att han utsetts till partiledare som han insåg många av sammanhangen. Idag tycker han att han borde sett det tidigare.

– Men jag förstår nu att det berodde på att jag var så upptagen av att leverera, av att göra mitt bästa, att vara tillgänglig, som gjorde att jag missade detta. Jag tycker att Suhonen var skittaskig och han är inte längre en av mina vänner – han ville väl sälja böcker och då fick han göra det. Men han presenterade ett mönster för mig som jag själv inte hade identifierat.

Daniel Suhonens analys var viktig för Håkan Juholt, den visade på vikten av sammanhang, stöd och nätverk.

– Man ska inte underskatta det här med nätverk. Det gick inte att göra samma sak med Stefan Löfven som man hade gjort med Mona Sahlin och mig. Socialdemokraterna skulle inte kunna behandla en partiledare på det sättet igen. Och när Stefan var ny, jag har ju tittat på gamla Youtube-klipp, jag tycker mycket om Stefan, men inte fan gjorde jag fler misstag än vad han gjorde under sitt första år, det är en sak som är helt klar.

– Stefan hade LO och alla facken bakom sig. Vad hade jag? Kalmar läns partidistrikt och Blekinge. Det handlar om strukturer.

”Kunna se mig i spegeln”

Håkan Juholt har gått vidare, säger han.

– Jag har varit väldigt angelägen om att kunna se mig själv i spegeln och leverera där jag är. Jag försökte göra mitt allra bästa som partiledare och det räckte uppenbarligen inte till. Jag försökte sätta Sverige i centrum i Island när jag blev ambassadör där och jag försöker göra samma sak i Sydafrika.

Ett av skälen till mitt hårda arbete är att jag längtar hem.

Som ambassadör har han fått många lovord, få ambassadörer nämns med samma positiva ord. Men så har det inte alltid varit, många var negativa till att han utsågs till ambassadör på Island. En av de hårdaste kritikerna var den nuvarande finansministern Elisabeth Svantesson (M). ”Hon var som skogstokig”, säger Håkan Juholt. Hon menade att Håkan Juholt inte hade kompetensen eller kunskaperna för att klara av ambassadörsjobbet.

Men han känner nu lyxen att inte bry sig så mycket om vad andra säger utan kan koncentrera sig på det som är viktigt.

– Jag har ingen karriärplanering utan jag jobbar fruktansvärt hårt med det jag har att göra, medarbetarna på ambassaden säger att jag är en ardennerhäst och borde lugna ner mig. Ett av skälen till mitt hårda arbete är att jag längtar hem.

– Jag har mina söner i ­Sverige och har just fått mitt första barnbarn och ska jag vara så långt hemifrån måste jag kunna motivera det och det kan jag inte om jag latar mig och spelar golf. Däremot om jag kan förändra något, kan jag kanske åstadkomma något viktigt – då kan jag motivera att jag inte är med ­sönerna och mitt barnbarn i Sverige.

Sydafrika riskerar nedsläckning

Det finns mycket som behöver göras i Sydafrika. Landet upplever nu sin värsta energikris någonsin. ­Elektriciteten stängs för närvarande av i sex timmar om dygnet, ibland upp till 14 timmar, det finns helt enkelt inte el nog för att möta efterfrågan.

– Sydafrika upplever just nu en energi­infarkt, säger Håkan Juholt mycket bekymrat. Landet står på tröskeln till en total energi­kollaps. Vi förbereder oss nu på vad som kan hända om landet går ner i en blackout och tvingas stänga av elen för hela städer och landsdelar i veckor.

– Vi diskuterar tillsammans med andra länder om vad som kan göras om elsituationen försämras kraftigt och man inte får ut någon el i näten. Sydafrikanska regeringen försöker med byråkratiska metoder som inte hjälper. Häromdagen utsåg presidenten en ny minister för elektricitet – dessförinnan hade man redan en energiminister och en minister för de statliga verken där ansvaret för Sydafrikas elbolag ligger.

Bakom krisen ligger misskötsel och ­korruption. Sydafrika är till 85 procent ­beroende av kol för sin energiproduktion. Man är helt beroende av gamla kolkraftverk från 1950- och 60-talen som inte underhållits. Pengarna för underhåll och moderniseringar har istället hamnat i fickorna hos tjänstemän och politiker.

Följden har blivit att trots att man har lika hög förbränning och produktion av kol så är den effekt man får ut i nätet bara en femtedel av vad den var för 20 år sedan. Samtidigt har befolkningen ökat och industrins behov blir allt större.

Brukar fråga om Putin

Ett annat område som Håkan Juholt sysslar mycket med är relationerna mellan Sydafrika och Ryssland. Sydafrika tillhör de länder i Afrika som inte röstade för ett fördömande av Rysslands invasion av Ukraina. Här finns fortfarande ett starkt stöd för det Sovjet som stödde ANC och motståndsrörelsen mot apartheid och många har fört över det stödet till Ryssland.

– Men allmänheten engagerar sig inte i Ukraina-konflikten, säger Håkan Juholt med en suck. De som är politiskt intresserade har många frågor, det får jag höra varje dag. Sedan finns det ett narrativ som är mycket vanligt – att det är det kommunistiska Ryssland som blivit angripet av väst. Den bilden är mycket vanlig och sprids med full kraft här.

– Jag brukar fråga de jag talar med om de ser Putin som en socialist och arbetarledare eller ledaren för en hyperkapitalistisk och fascistoid stat? Sedan frågar jag om Sovjet verkligen gav sitt stöd till Sydafrika för att det skulle bli en demokrati? Det gjorde Sverige!

Under de senaste dagarna har man kunnat se en splittring inom ANC över hur man ska behandla Ryssland och president Putin. I september är ett stort möte inom Brics – en samarbetsorganisation mellan Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – planerat att hållas i Kapstaden. Ländernas statschefer ska då träffas vilket ställer till ett stort problem för Sydafrika.

Jag är inte här för att tala illa om Sydafrika, jag är här för att tala väl om Sydafrika.

Internationella brottsdomstolen som utfärdat en arresteringsorder mot Putin för kidnapping av barn från Ukraina till Ryssland kräver att medlemmen Sydafrika arresterar Putin om han kommer till landet, något som sätter Sydafrika i en mycket svår situation.

Vid en pressträff för någon vecka sedan slog Sydafrikas president Cyril Ramaphosa fast att Sydafrika omedelbart skulle lämna ICC för att slippa gripa Putin om han kommer till toppmötet. Men nästa dag upphävdes presidentens beslut av ANC:s ledning och man sa att ett beslut att lämna ICC inte var troligt och skulle ske enbart om alla andra vägar var omöjliga.

Började med Nelson Mandela

I denna situation försöker Håkan Juholt att skapa reda i bilden av vad som verkligen händer i Sydafrika.

– Min enda uppgift här är att se till att ­Sveriges och Sydafrikas relationer utvecklas och är bra. Jag är inte här för att tala illa om Sydafrika, jag är här för att tala väl om Sydafrika. Det finns fantastiska möjligheter här, mycket kompetens och fantastiska resurser. Samtidigt brottas man med korruption och politisk vilsenhet.

– Den sydafrikanska konstitutionen är den mest progressiva i världen, som riksdags­ledamot hade jag den inramad i mitt rum och använde den för inspiration därför att den var så mycket bättre än den vi utgick ifrån i vårt land.

För att kunna lyckas med sitt arbete som ambassadör har Håkan Juholt utvecklat en egen strategi, den så kallade silldiplomatin.

– När jag arbetade som ambassadör i Island började jag att använda den som en dörr­öppnare. Sedan tog jag med silldiplomatin till Sydafrika. När jag går på möten har jag med mig sill till ledande politiker. Det fungerar fantastiskt väl. Det började med Nelson Mandela och nu tar vi fram en speciella zulusill.

Håkan Juholts vän, sillkämpen Ted Karlberg kom ner till Sydafrika med 35 kilo inlagd, gravad och rökt sill för att inleda en rad sillseminarier:

– Det blev succé, berättar Håkan Juholt. Vi åkte till Soweto, bjöd på inlagd sill och åt deras fermenterade vitfisk.

– När jag har viktiga möten här, ministrar och högt uppsatta ämbetsmän, så lägger vi in sill tillsammans. Våra möten börjar med att vi lägger in sill, sedan har vi ett tretimmarsmöte och sedan äter vi sillen, oftast med kokt ägg och en potatis. Ska man åstadkomma något, vad det än är, så måste det bygga på en mänsklig relation. Har du gått på en lyxkrog är du mätt, men har du lagt in sill tillsammans med mig, då har du en relation.

Nästa gång vi träffades hade jag med mig inlagd sill och nu har vi en mycket nära och kontinuerlig kontakt.

Palmes namn öppnar dörrar

Detta har betytt att Håkan Juholt kraftigt minskat ambassadens representationsbudget. ”En enorm minskning”, säger han själv. Det hjälper också bygget av relationer när han för sina gäster kan berätta att den mest kände svensken i Sydafrika, Olof Palme, var parti­ledare nummer fem i Socialdemokraterna och att han själv var nummer nio.

En av Håkan Juholts sillkompisar är John Steenhuisen, en av ledarna för Democratic ­Alliance, DA, det främsta oppositions­partiet. DA hoppas att ta över regeringsmakten efter valen i maj nästa år i ledningen för en ­koalition.

– Jag träffade John Steenhuisen, som efter nästa val kan bli president eller vicepresident, på ett formellt möte, vi satt en timme eller så. Men efter mötet säger han att han tycker mycket om pickled herring, han hade läst om mig och mina sillar i en artikel av The Times, Sydafrikas motsvarighet till Dagens Nyheter. Då satt vi kvar och pratade sill och herring i ytterligare en halvtimme. Nästa gång vi träffades hade jag med mig inlagd sill och nu har vi en mycket nära och kontinuerlig kontakt. Efter första silladdningen skickade han en bild till mig där han sitter på sitt rum i parlamentet, följer riksdagsdebatten och äter från en silltallrik.

Oppositionsledaren lägger in sill med mig

Övertygade med farmors recept

Med sillen följer också en berättelse, säger Håkan Juholt, en berättelse om Sverige som öppnar för en fortsatt kontakt. När han kom till Sydafrika träffade han den legendariske ANC-ledaren Oliver Tambos son, Dali.

– Jag ställer fram sill och berättar att detta är min farmors recept och säger att min farmor växte upp i Fattig-Sverige, hon var född 1911. Så berättar jag om det Sverige som hon växte upp i. Två generationer senare sitter jag alltså med Oliver Tambos son med en berättelse om Sverige och Sydafrika som hakar in i varandra. Han blir också rörd och säger med tårar i ögonen: Du har landat i mitt hjärta, jag ska se till att du får alla mina och min pappas kontakter som du kan ha nytta av.

– Det har kommit dit hän att de största tidningarna skriver om silldiplomatin, borgmästaren i Kapstaden säger inför alla andra diplomater att här sitter den svenske sill­ambassadören och oppositionsledaren lägger in sill med mig och bjuder in mig och min fru Åsa för att laga mat tillsammans.

Nu arbetar Håkan Juholt vidare genom att bjuda in unga sydafrikaner; halva befolkningen var inte född när apartheid störtades, och den har inget förhållande till att Sverige stödde kampen på den tiden. Så när residenset för några veckor sedan firade 20-årsjubileum ordnade inte Håkan Juholt ett traditionellt cocktailparty för den diplomatiska kåren utan han bjöd in ett stort gäng arkitektstudenter för att fira tillsammans med dem.