Fredrik Gårdare: ”MC-gängen har påverkat dagens gäng väldigt mycket”
Bild: Linnéa Tammerås
Dagens ETC
Han har haffat över 2 000 brottslingar under 35 år som polis. Han var först i Sverige med att jobba mot MC-gängen, var med i ökända Norrmalmspiketen, jagade Militärligan och har lett insatser mot både gatugäng i förorter och fotbollshuliganer. De senaste åren har han jagat matchfixningsnätverk kopplade till grov organiserad brottslighet.
Men några veckor före sin 60-årsdag är Fredrik Gårdare plötsligt arbetslös.
– Jag jobbar lite ideellt åt Stadsmissionen här i stan, säger Fredrik Gårdare när Dagens ETC möter honom i hemmet i Nässjö.
Att göra gott och hjälpa andra som behövt hjälp. Så beskriver Fredrik Gårdare sin drivkraft.
– Jag är uppväxt med en småländsk envishet som kan vara bra ibland. Och jag har alltid jobbat efter devisen likhet inför lagen, att alla ska behandlas lika, säger han när vi slagit oss ner i träsoffan på den inglasade uteplatsen på baksidan av hans hus.
Den 181 kvadratmeter stora tvåplanskåken sticker ut med sin svartvita funkisarkitektur i 60-talsstil bland mexitegelvillorna i det sömniga bostadsområdet i utkanten av Nässjö.
Men frågan är om inte husets ägare sticker ut än mer. Fredrik Gårdare är en av de mer profilerade av de drygt 16 000 invånarna i tätorten på småländska höglandet.
– Det är bara Kiruna som ligger högre över havet av alla städer i Sverige, säger Fredrik Gårdare och blickar ut från sitt vardagsrumsfönster.
Han sitter i en gammal frisörstol som tillhört rockstjärnan Dregens mamma.
– Grannarna runt omkring har nog en del betänkligheter och oro om mig. Alla har en robotgräsklippare och sin perfekta kärnfamilj, och så kommer jag med ölprovningar och rock’n’roll och fester till fyra på morgonen.
Bröts ner på piketen
Kanske är grannarna också en smula oroliga över att mannen i huset ligger bakom flera tusen gripanden av många av Sveriges tyngsta brottslingar i modern historia. Från bankrånare till gängkriminella, fotbollsligister och gangsters.
Att han skulle bli polis var givet redan från högstadieåldern då fascinationen för de ”lokala sherifferna här i stan” växte parallellt med den för amerikanska snutserier och westernfilmer.
24 år gammal kom han in på polisskolan och tre år senare började han sin karriär som ordningspolis i Stockholm.
Han ingick i insatsstyrkan och rekryterades till den beryktade Norrmalmspiketen, omtalad som osedvanligt brutal och våldsam.
– Det var en riktig machoutbildning, de bröt ner oss fullständigt, berättar han på sin mjuka, återhållsamma småländska.
– Vi skickades ut på allt, värdetransportrånare och terrorister, bevakade kärnkraftverk, men vi gjorde också vanliga polisjobb. Vi åkte ut på nattpass i södra förorterna och plockade in folk, vi var nere vid Ålandsbåtarna och hämtade dansbandssångare och körde till tillnyktringen. Vi gjorde allt, och vi hjälpte varandra och hade en väldigt bra gemenskap.
Detta var under en period i slutet av 80- och början av 90-talet, då en massiv våg av väpnade rån satte Sverige i gungning. Enskilda rånare och gäng som Militärligan, Maskeradligan och Gorbyrånaren blev rikskända. Fredrik Gårdare var med och grep dem allihop.
”Inget problem med mc-gäng”
Karriären fortsatte med att hantera gatugängen i Stockholms socioekonomiskt utsatta förorter, för att en dag i början av 90-talet upptäcka ett dittills okänt fenomen på den svenska brottskartan: de kriminella motorcykelgängen.
– Vi i insatsstyrkan blev informerade av dansk polis att det var ett problem som var på väg över till oss, men Rikskrim hade skrivit en rapport där det stod att det inte kommer bli något problem med mc-gäng i Stockholm, för att det är för långt att åka motorcykel från Danmark till Stockholm. Det var den inställningen man hade, man visste ju inget annat, säger Fredrik Gårdare.
– Men jag förstod att det här var något speciellt, som var på väg att förändra den grova kriminaliteten radikalt.
Han åkte till Skåne och Danmark för att reka och lyckades sedan få rikspolischefen att skicka honom på studieresa till USA för att lära sig allt om hur de kriminella mc-gängen fungerade. Året var 1994.
– Jag besökte polisen i San Diego, Los Angeles och San Fransisco. Samtidigt passade jag på att besöka några andra gängenheter som jobbade med gatugängen i speciellt Los Angeles. Det var min första kontakt med den typen av gängkriminalitet.
Kom hem till blodigt gängkrig
När han kom hem igen så hade Hells Angels redan dragit igång i Malmö. Därefter dröjde det inte länge innan det som skulle bli ett blodigt mc-krig över hela Norden inleddes. Ett krig som skulle pågå i nära tre års tid, med ett 20-tal driveby-skjutningar, flera bilbomber och en rad andra sprängningar och skjutningar och totalt tolv dödsoffer och 96 skadade som dystert facit.
Att Fredrik Gårdare och hans kollegor till slut lyckades få ett slut på kriget var tack vare hårt och fokuserat polisarbete, menar han.
– Polisen var på gång, vi hade en särskild insats och många poliser som riktade in sig bara mot mc-gängen. Vi slog hårt mot dem, med väldigt bra samverkan och bra tryck mot gängmiljön. Sedan hjälpte det kanske lite att Hells Angels och Bandidos ledningsgrupper till slut insåg att de höll på att ta kål på varandra, och att de egentligen stod på samma sida mot det etablerade samhället och lagen. De kunde ju stå vid en bardisk och dricka öl och tycka exakt likadant.
Därför satt ledarna för de båda gängen en septemberdag 1997 i direktsänd dansk tv och skakade hand i ett fredsavtal.
Raggarkultur och bowling
Motorcykelgängen på 90-talet lade grunden till många av de mönster och strukturer som syns även i dagens gängkriminalitet, enligt Fredrik Gårdare.
– Mc-gängen har påverkat dagens gäng väldigt mycket, säger han.
I bakgrunden puttrar hederlig rock’n’roll ur en högtalare. På väggarna i vardagsrummet sitter reklamskyltar och posters som skulle platsa på en 50-talsdiner i mellanvästern, i köket trängs bilder på Johnny Cash med en hög gamla Ulf Lundell-romaner, och nere i garaget står de båda veteranbilarna parkerade. En vit Edsel från 1959 och en guldfärgad Ford Mustang från 1965, som sägs vara med i inledningsscenen i Eddie Murphy-klassikern ”Snuten i Hollywood”.
Fredrik Gårdare växte upp som raggare, och kärleken till den kulturen lever starkt kvar än i dag. Samtidigt hade han idrotten, där han tävlade i bowling i lokala Nässjö-klubben Team Clan, och tog brons i Junior-SM. Personbästa är 14 strikes i rad.
Och som tredje ben att stå på i uppväxten fanns scouterna.
– Det var en fin kombination av idrottens prestation och lagbyggande, scouternas värdegrund och gemenskap. Och så de amerikanska bilarna.
Var det mycket stök under den tiden?
– Nej, verkligen inte, säger han gravallvarligt.
– Jag var intresserad av bilarna framför allt. Och musiken. Jag körde ofta, så jag var nykter medan många andra drack rätt hårt. Men det är väldigt lite konflikter i raggarkulturen. Vi är glada, tar hand om varandra och man ska vara sig själv, inte kaxa upp sig för mycket. Jag tror det är något som gäller på landet, utanför storstäderna. Att det är viktigt att hjälpa varandra. Att vara hedersam.
Skadliga mansroller
Hans rättvisepatos återkommer ständigt i samtalet. Att göra rätt för sig och behandla alla lika är centralt i Fredrik Gårdares värld. Liksom analysen av hur mycket manliga normer påverkar våldet och den tunga brottsligheten.
Efter mc-gängen blev han under tio års tid ansvarig chef för arbetet mot gatugängen i Stockholms förorter. Därefter ett par år med Södertälje-nätverket och en specialinsats med GSI, Gruppen för snabba insatser, i Järva-området.
Hela tiden har han haft forskningen med sig, med etablerade kriminologer som Jerzy Sarnecki och Amir Rostami vid sin sida. Men även många tunga forskare.
– Jag har haft med forskare i alla insatser jag jobbat med sen 2002.
Under tre år jobbade Fredrik Gårdare ihop med bland andra Amir Rostami i ett stort internationellt projekt åt EU-kommissionen med fokus på gängkriminalitet. De träffade forskare från hela världen, tog in gängpoliser från USA, Australien, Österrike, Norge, England. Detaljstuderade hur man jobbat och vad som fungerat.
– Sammanfattningsvis kom vi fram till att de förebyggande åtgärderna är i fokus: hemmet, skolan, fritiden. Det är där man måste lägga jättemycket kraft, dygnet runt för att det ska gå åt rätt håll för de här barnen. Men samtidigt också lägga kraft på de som är mitt i skjutningarna, som är livsfarliga för samhället. Poängen är att koppla ihop det, vilket ju låter enkelt och självklart, men det fungerar ju inte så i verkligheten. Alla delar måste jobba tillsammans under gemensamt ledarskap.
De senaste årens politiska debatt har gått i motsatt riktning, med fokus på hårda repressiva förslag istället för satsningar på det förebyggande arbetet. Känns det frustrerande att man går tvärtemot vad forskningen säger?
– Ja, det gör det. Jag trodde inte att det skulle bli så illa.
Varför tror du att det är så?
– För att det är lättare, och man har ett kortare tidsperspektiv. Man lyssnar mer på opinionssiffror och då kanske resultaten de facto inte är så viktiga, utan mer att väljarna uppfattar att det händer saker. Det är populism och tillbaka till de här manliga normerna igen. Då tar vi i lite mer bara, tjoff, tjoff så ska vi fixa det här.
Hur har dina kollegor och chefer inom polisen sett på det här?
– Polisen har inte heller tagit steget fullt ut och jobbat på djupet eller längden, utan då blir det snabba ryck och åka på dagliga bollar. Hur ska man kunna få ihop utredare och analytiker när man hela tiden måste lägga tid på nattens skjutning eller det senaste mordet. Var hittar vi resurserna? Så det lappas och lagas. Sen har vi polischefer som är inne på samma linje, att vi ska gå tuffare och hårdare fram. Antingen för att man faktiskt inte har kompetens och kunskap att tänka i ett bredare perspektiv, eller för att man struntar i det. Man är rädd om sina karriärer och det är viktigare att skjortan är snyggt struken än att det är riktigt bra kärnverksamhet.
Kriminalitet inom idrotten
I början av 2017 fick Fredrik Gårdare ett nytt uppdrag i ännu en specialenhet. Denna gång skulle han fokusera på en hjärtefråga, hoten och problemen inom idrotten. Från början var tanken att Aktionsgrupp Idrott, AGI, främst skulle rikta in sig på huliganvåldet inom fotbollen, men ganska snabbt kom en annan, betydligt ljusskyggare verksamhet att ta över fokuset. Det handlar om matchfixningen, spelfusket som omsätter mångmiljonbelopp och styrs av en samling män som är knutna till grov organiserad brottslighet, med stort våldskapital. Fredrik Gårdare ser inga större skillnader mellan matchfixningsnätverken och de olika gängkriminella han tidigare jobbat mot i sin karriär.
– Man utnyttjar människor med hot och utpressning, man gör stora ekonomiska vinster på det, och man tillför stor skada för svensk idrott. Skillnaden är att en skjutning syns omedelbart medan matchfixningen är mycket mer dold. Men den har en stor påverkan på samhället, inte minst genom alla pengar som går runt.
Redan 2016 kunde det schweiziska företaget Sportradar avslöja att omsättningen för spel på en genomsnittlig match i Superettan var 35 miljoner kronor. De bedömde att minst åtta matcher i den svenska andraligan i fotboll varit uppgjorda under 2015.
Och bara några månader efter att Fredrik Gårdare satt igång sin aktionsgrupp kom den största skandalen hittills i svensk fotboll, när en AIKspelare avslöjade att han utsatts för försök till matchfixning inför en allsvensk stormatch mot IFK Göteborg.
Gårdare var direkt på plats och pratade med spelaren. Matchen sköts upp. Och arbetet inom specialenheten gav tydligt resultat.
– Det fanns ett stort behov av vårt arbete och var efterfrågat under så många år, säger Fredrik Gårdare.
Synd men inte besviken
Nu, sex år senare är även Aktionsgrupp Idrott nedlagd. All kartläggning och allt arbete är raderat.
– Det var mycket specialkompetens som försvann där. Särskilt alla stora kartläggningar vi gjort av alla nätverken och personer, hur de hänger ihop, vem som är ledare och hur de fungerar. Jag fick köra allt i papperstuggen. Nu finns kunskapen bara kvar här uppe, säger han och pekar på sitt huvud.
Fredrik Gårdare har ägnat det senaste året åt att skriva rapporter åt stiftelsen Tryggare Sverige och tagit kortare konsultjobb åt andra uppdragsgivare inom idrotten.
Är du besviken på hur polisen agerat mot dig?
– Nej, det har ju varit mitt uppdrag sen 90-talet att leda olika särskilda insatser mot särskilda problem, så för mig är det naturligt att de har ett slut. Besviken är fel ord. Jag vet hur polisen fungerar. Däremot är det synd att man inte analyserade närmare och kom fram till en annan lösning som idrotten kunde vara nöjd med.
Kanske väntar han på att rätt erbjudande ska komma, bidar sin tid ett tag, tar en andningspaus för första gången i ett långt och hektiskt polisliv.
– Jag jobbar lite extra på Stadsmissionen här i stan, det är trevligt. Jag tillhör de yngsta där så jag får bära mycket, skrattar han.
Trots att han burat in tusentals tunga brottslingar under flera decennier så har han i stort sett aldrig fått några allvarliga hot riktade mot sig.
– Jag tror det beror på hur vi har jobbat. I våra insatser har jag alltid lagt fokus på arbetsmiljön, mjuka värden. Jag har alltid behandlat även den mest kriminella banditen på ett korrekt sätt. Det är kunskaper som jag tog med mig från när jag var i USA på 90-talet, men det ligger mig också varmt om hjärtat och hör till vanligt hyfs att man ska uppträda korrekt.
Helikopter på midsommar
Fredrik Gårdare tar en tugga av kanelbullen, elvafikat är en stark småländsk tradition i släkten. Pappan var en av landets första bönder som odlade ekologiskt och var med och skapade Krav-märkningen.
– Han var arbetsnarkoman. Kämpade varje dag, det är inte lätt att vara jordbrukare här, det är ju bara sten överallt.
Är det ett drag du ärvt av honom?
– Jag har absolut jobbat för mycket i perioder. Jobbat i helikopter på midsommarafton i insatsstyrkan och sånt där. Och i Aktionsgrupp Idrott hade vi beredskap dygnet runt, om någon ringer från idrotten så skulle vi svara och komma dit så fort det bara gick. Samma kväll helst. Men då har ju barnen varit stora, så det har jag inte haft något dåligt samvete för. Det hade jag tidigare, under småbarnsåren.
Vad är du mest stolt över i din karriär?
– Kanske när vi gjort saker där man kunnat se en förbättring. När vi tryckte tillbaka Vårbynätverket, Hells Angels eller Bandidos eller när vi fick ner vågen av bostadsinbrott.
Han funderar ett tag.
– Nu dyker det upp en och annan kille i 30–40-årsåldern som har tagit sig ut, hoppat av och börjat om. De kommer fram och tackar en för att vi hjälpte dem att så ett frö så de kunde lämna det där skitlivet som kriminella. Det är jätteroligt. Där kan vi snacka drivkraft.