– Han var spännande på ett annat sätt, han fick mig att känna mig sedd och trygg. Allt var så speciellt. Han tog min hand när jag gick ut från bilen och sådana saker.

Deras relation inleddes fort och utvecklades intensivt. Men han var kriminell redan då och under tiden de levde ihop dömdes han för grovt vapenbrott, grov misshandel, mordförsök, kidnappning och utpressning. Medan han åkte in och ut ur fängelset fick de två barn.

Kåksnack

Många i Lisas omgivning ville att hon skulle sluta träffa honom. Men hon såg det som att han var två olika personer. När han var med henne var han mjuk och känslig, en sida som inte andra fick ta del av. Hon var den enda som kom innanför hans skal. 

– Han sa hela tiden att varje gång han gjorde något dumt var den sista. I efterhand har jag insett att det var tomt snack. När jag pratat med andra tjejer i samma situation har de beskrivit samma typ av uppvaktning och ursäkter för sina beteenden. Vi har kallat det för kåksnack.

Under fängelsestraffen jobbade Lisa på som vanligt och höll i sina rutiner hemma. Samtidigt avsatte hon tid för att besöka fängelset så ofta som möjligt.

– Minnena från besöken i fängelset var ofta bra. Vi bakade, han lagade frukost. Barnen fick fika och det var alltid fint runt omkring oss. Jag upplevde att personalen försökte göra det bästa för våra barn.

Greps framför barnen

De gemensamma barnen är idag i skolåldern. Första gången deras pappa åkte in var de för unga för att förstå, andra gången sa Lisa att pappa behövde jobba på en annan ort. Tredje gången greps han mitt framför barnen och hon blev tvungen att förklara för dem.

Lisa har upplevt att vissa föräldrar inte vill att deras barn ska umgås med hennes barn eftersom pappan är kriminell. 

– Vi har varit öppna med det och berättar för skolpersonal och andra barn. Men det har också använts emot barnen när de hamnat i bråk med andra barn. De har fått höra att ”din pappa sitter ju i fängelse”.

Hon ser tillbaka på relationen till barnens pappa som stormig. Ena dagen var hon jättekär och lycklig, nästa dag kände hon sig väldigt ensam i relationen och de bråkade mycket när han var hemma. 

Lisa tror inte att hennes exman någonsin kommer ändra sitt beteende och för varje ny fängelsevistelse knyter han nya kriminella kontakter. 

”Blev som en drog”

Paret gjorde slut 2018 men relationen pågick fram och tillbaka till 2021. Hon beskriver att ett känslomässigt band höll henne kvar i den destruktiva relationen. Mot slutet misshandlade han henne, vilket han dömdes för. Det blev ytterligare ett fängelsestraff.

– Det blev som en slags drog som jag inte kan bryta mig loss ifrån. Nu när jag omvärderat mina mönster tror jag att jag saknade något i mitt liv och sökte trygghet.

Relationen har satt sina spår. För att läka har Lisa gått i samtalsterapi. Hon beskriver hur hon blivit stark och härdad, och har funnit stöd i en samtalsgrupp för kvinnor som lever med kriminella män.

– I början pratade jag med dem varje kväll. Vi fann styrkan i varandra, ingen av oss lever med de här killarna längre.

Äntligen Svensson

Det har tagit ett tag att få nya vanor, ändra sina mönster och vad hon drogs till. När hon träffade en “vanlig” kille upplevde hon honom först som tråkig. 

– Men nu vill jag mycket hellre ha en helt vanlig Kalle som sitter på sitt kontor. Jag hade hellre valt en nörd än någon kriminell. Jag vill ha ett vanligt Svenssonliv. 

Något som hon nu har fått, med en ny stabil partner.  

Det förflutna märks i tillitsproblem men också i reflexen som byggts upp då hon hör polissirener. Ska de hem till oss?

– Jag har varit med om så många husrannsakningar. Jag kan aldrig ha det stökigt hemma av gammal vana. Av rädsla för att polisen kan komma och vända upp och ner på mitt hem. 

Lisas exman är på fri fot sedan 2021, och träffar sina barn ett par i månaden. Hon tror att det är väldigt liten risk att hennes barn ärver pappans beteende, och kritiserar Fredrik Kärrholms (M) utspel om barn till kriminella. I sin bok "Lag och ordning" skriver han att han vill förbjuda fängelsebesök av partners för att förebygga att kriminella blir föräldrar, eftersom han tror att det kan gå i arv. 

– Jag tror inte på att kapa kontakterna på utsidan. Mina barns pappa kommer inte från en kriminell familj. De hade bra ekonomi och var vanliga Svenssons från ett finare område. Jag tycker att Kärrholm ska prata med Stureplansungdomarna som drar kokain på helgerna istället. 

Alltid mobilen till hands

I en annan del av Sverige sitter Rebecca och väntar på sin partner. Han har suttit inne i tre år och fyra månader för narkotikasmuggling. I oktober har han avtjänat sitt straff och ska komma hem. 

Mobilen går hon aldrig ifrån. Det är enda sättet att ha regelbunden kontakt och det är bara han som kan ringa henne. 

– Jag är aldrig längre ifrån min mobil än en meter, jag vill aldrig missa ett samtal. Det är tufft att inte kunna ringa honom när jag vill.

Klockan 22 går Rebecca av sitt vårdjobb, då har de en timmes telefontid för att prata. En gång varannan vecka besöker hon honom på anstalten. Det här upplägget är betydligt smidigare mot hur det var tidigare. Då avtjänade han sitt straff sju timmar bort och det var betydligt glesare mellan besöken.

Trots pojkvännens fängelsestraff har Rebecca aldrig tvivlat på relationen. 

– Vi har för mycket i bagaget för att jag ska tvivla, vi var tillsammans i sju år innan han åkte in. Hade det varit ett färskt förhållande hade jag kanske tänkt om. 

”Världens bästa människa”

Rebeccas pojkvän hade inte levt något kriminellt liv innan han åkte in. 

– Jag är 110 procent säker på att han kommer komma bättre ut, som Kriminalvårdens motto. Han gjorde en dum grej och åkte fast direkt.

Paret träffades 2014 när pojkvännen kom till Sverige. Han har beskrivit att han tyckte hon var väldigt snäll, fin och att han blev kär direkt. För Rebecca tog det ett år att bli kär tillbaka. 

– Han kämpade och visade att jag betyder allt för honom. Det gjorde att jag till slut blev kär. Han är världens bästa människa och snäll rätt igenom.

Nu när slutdatumet för fängelsevistelsen närmar sig har paret börjat tänka på framtiden. Rebecca försöker se tiden som gått som något positivt. Hon har fått tid för reflektion och straffet hindrade pojkvännen från att fortsätta med kriminalitet.

– Vi har fått som vår egen lilla bubbla i våra telefonsamtal. Vi har fått så mycket tid att prata. Även om det inte finns något vi längtar mer efter än dagen då han kommer ut.

Grät i ett år

Men Rebecca mörkar inte de tuffa stunderna som livet inneburit. Hon tänker på de otaliga timmar hon lagt på att ta sig till fängelset eller vänta på att han ska ringa. Och så oron för hur han har det. Pojkvännen säger i sin tur att han kastat bort sina livs bästa år. 

– I början var jag jättedeprimerad. Jag grät i ett år. Det kan komma dippar ibland men jag har bra vänner som får ut mig. Jag har varit hemma mer än vad jag borde och det har blivit mycket tittande på tv-serier.

När han kommer ut har de funderat på hur de ska fira. Kanske med en fest, men mest längtar de efter en vardag tillsammans – att få sova ihop igen efter alla år då det inte gått. 

– Helst vill vi bara kolla film och ligga i soffan. Det vi längtar mest efter är att få leva det normala, tråkiga livet.