Han lyssnade.

Utbildade sig till ingenjör och jobbade många år för gruvindustrin. Så småningom som egen företagare i utveckling och försäljning av komponenter till maskintillverkare. När han kom över en gammal smedja i hemtrakten Arboga kom han att bli byns smed. Att tänka process och strategi hade han lärt sig från industrin. Snart skalade han upp tillverkningen av gardinstänger och andra heminredningsprodukter, förlade tillverkningen i Kina och drev grossist­verksamhet inom nätföretaget Hasta Home i Köping. Han började jobba med femårsplaner för att bygga företaget och skapa lönsamhet. Det fungerade.

Men det fanns ett sug efter att flytta hem till Arboga. När en gård i närheten av föräldrahemmet blev till salu 1992 slog Stefan och hans partner Ingrid Andersson till. Föräldrarna blev som förväntat, besvikna.

– ”Va fan gör du pöjkjävel”, sa pappa. Han hade ju fått jobba i alla sina dagar för lite pengar, jämfört med andra som hade fina bilar och kunde åka på semester.

Men Stefan och Ingrid blev inte heltidsbönder, de drev sin gård och jobbade parallellt. Inom Stefan började tankarna samtidigt gro: Det måste vara möjligt att driva ett svenskt lantbruk med lönsamhet.

Han började läsa på. Insåg att Sverige aldrig kan konkurrera med lägsta pris, med tanke på kostnader och löneläge. Så vad kan vi bli bäst på?

– Kvalité, är mitt svar, säger Stefan.

Han tar oss med in i ett av husen på föräldrahemmet Hasta gård, en rymlig hall med plats för många bord och bänkar. Ingrid bjuder på fika, ursäktar sig sedan med att hon har mycket annat att stå i. Bland annat frodas ogräs i köksträdgården, det behöver vattnas och flera ärenden ska göras…

De bor nu på Hasta gård, Stefans föräldrahem. När föräldrarna blev gamla arrenderade de deras gård och drev två gårdar. Sedan 2013 äger de Hasta gård.

Det var egentligen inte ett miljöintresse som drev Stefan att ställa om från det sätt föräldrarna drivit gården på: konventionellt, med bekämpningsmedel och konstgödning. Det var tanken om att både göra något bra och skapa lönsamhet.

– Man kan säga att jag kände ett ansvar att försöka göra något vettigt av det hela, så jag började analysera hur vi sköter våra jordbruk. Vi sköter dem inte alls bra. Vi är beroende av kemikalier och det finns ingen lönsamhet. 

Han la ihop erfarenheter från internationellt håll och kunskapen om vad han kallar riktig mat, producerad utan gifter. Men att hitta rätt var inte lätt.

– Samhället har okunskap, vill vidmakthålla rådande business och jag ser inget större intresse av att göra annorlunda. 

Visst finns det små gårdar som arbetar regenerativt, för att bygga matjord och biologisk mångfald. Men i större skala? Stefan känner inte till att det finns någon annan gård i Sverige än Hasta, som gör eller planerar att göra det fullt ut. 

– Jag tänkte att jag kan göra ett koncept och visa en väg, så jag skapade en struktur för utveckling. Man måste hantera en viss mängd för att bli rationell. Jag kom fram till måttet 3 000 hektar. 

Han arbetade efter tre principer för att driva gården regenerativt: Inga gifter, ingen konstgödning och inga monokulturer. 

– Monokultur har inget med biologisk mångfald att göra. Det är bara att titta på naturen. Se på hur granbarkborren härjar i granplanteringarna. Naturen måste vara vår läromästare. Att skapa förutsättningar för liv är framtiden.

Men Stefan, Ingrid och deras anställda odlar själva bara cirka 430 hektar. Därför jobbar de med att skapa ett nätverk med andra lantbrukare, för att samverka och få tillräckligt med skördar för att hålla bearbetningsanläggningen i fullt bruk.

– Vi vill att våra grannar ska ansluta sig till konceptet, så att vi tillsammans odlar på ett riktigt sätt.

Reaktionerna från andra lantbrukare har varit blandade. 

– Mest nyfikenhet. Jag tror att många bönder vill hitta en väg för en tryggare verksamhet. Samhället har en instabil energikostnad, prissätter varor upp och ner, du kan aldrig förlita dig på systemet. Ett år får du ett pris, nästa år hälften. Bonden blir nervös, jobbar dag och natt och riskerar hela sin ekonomi på grund av en turbulent omgivning. Men om du har cirkulation på gården är du inte beroende av insatsvaror.

Hasta gård har solceller som täcker hela gårdens elbehov. Alla mindre fordon drivs av el. Men de stora skörde­tröskorna, traktorerna drivs av diesel.

– Tyvärr! De finns inte som elfordon, än.

Två stora maskinhallar har gården, många fordon. När vi tittar på dem berättar Stefan Schörling mer om vad det betyder att härma naturen, hitta cirkulation.

– Vår jord har kommit till genom att systemet cirkulerar och odlingsjorden byggs upp. Monokulturer förbrukar det som skapats i tusentals år. Det stora problemet är att odlingsjord med tillskott av konstgödning och kemikalier utarmar markerna. 

Dessutom menar han att jordbrukets del av de svenska koldioxidutsläppen, hela 25 procent, sker helt i onödan.

– Jordbruket ska inte ha några utsläpp, det ska tvärtom stå för nettoinlagring. Det är vad vi ska koncentrera oss på. Det är bara att bestämma sig!

Stefan Schörling har satt upp målsättningen 2–3 ton inlagring av koldioxid per hektar och år. 

– Har vi kommit dit på alla åkrar, än? Nej. En del är bättre och en del är sämre, konstaterar han.

Stefan Schörling visar runt på gården, där han hittills investerat minst 50 miljoner kronor. Slutnotan kan komma att bli det dubbla, men det är investeringar han är övertygad om att kunna räkna hem. 

Eftersom han samodlar olika grödor på sina åkrar har han fått specialbygga vissa delar av sin maskinpark, till exempel för att kunna så flera grödor samtidigt som vätska tillförs. 

Stefan rör sig på sin trehjuliga elcykel runt på gården, visar stora silos, mjölkvarn, biokolsugn, förpackningsavdelningen och laboratoriet, där kvalité och näringsvärde granskas. 

Flera hantverkare är i färd med att såga ett hål i taket, som en del av anläggningsarbetet. Allt är inte klart än, men senare i höst räknar Hasta gård med att ha hela sin linje i produktion.

Själva sitter inte Stefan och Ingrid bakom varken traktor, skördetröska eller såmaskin. De planerar, lägger strukturen och mycket annat. En autoimmun sjukdom har de senaste åren inneburit att Stefan fått svårt att gå.

– Jag kallar denna för bondens rullstol, säger han och klappar på sin elcykel.

Företrädare för konventionellt lantbruk brukar hävda att både gifter och konstgödsel behövs för att skapa ett rationellt jordbruk som ger tillräckligt mycket mat. Stefan Schörling menar att de har fel. Han vill dessutom kunna visa att de har fel, vilket är en av anledningarna till att familjen investerat så mycket – de vill visa att en regenerativ gård visst producerar lika mycket mat som en konventionell. På längre sikt tror han dessutom att den kommer att producera betydligt mer mat.

Han förklarar att på en gård med samodling och utan användning av icke organisk gödsel, blir det en maximal växtperiod, det växer hela tiden, förutom vid sådd, vilket skapar en grund för hållbart produktivt jordbruk i all evighet. 

– Vi lär oss hela tiden hur vi kan bli mer optimala.

Han tycker att det borde vara självklart för vem som helst att förstå att hela lantbruket behöver förändras.

– Om vi bränner ut förutsättningen för jordarna kan vi inte skapa någon mat alls. Om 60–100 år är fosforn slut, enligt vad jag läst, det är inte hållbart på sikt med konstgödning. Man måste lära sig att återcirkulera, dra fosfor ur jorden, istället för att tillsätta kemikalier och förstöra de naturliga processerna.

För att låta vissa jordar vila och övergå till regenerativt och ekologiskt sår han in timotej som ligger i fyra år, som en omställningstid. Förutom dessa åkrar, som är under omställning, undviks monokulturer. 

– När man går bort ifrån monokultur blandar man växter som samverkar till det bättre. Till exempel baljväxter ihop med gräs och stråsäd. Den ena växten tar näring från luften och solen. Via jordbiologi överförs näringen till den andra växten. Ju bättre jordbiologi man har desto bättre överförs det.

Ett sätt att förbättra jordbiologin är att tillföra biokol och goda mikrober, mycel och bakterier till åkrarna.

– Jag har haft god hjälp av ”Mr google”. Det finns mycket kunskap i olika delar av världen. Bland annat hittade jag mycket i Asien, där man kommit långt när det handlar om att jobba med mikrober och mycel, vilket är viktigt för kommu­nikationen i jorden och för att bryta ner de mineraler som växter behöver, till exempel fosfor.

Ytterligare en del i att ta hand om jorden är ett bra växelbruk, vissa baljväxter och raps kan inte odlas för ofta. Samodlingen ger en mångfald som ger möjlighet till mer odling av baljväxter. 

– Vår odling innehåller oftast minst tre grödor samtidigt på åkern, förutom när vi odlar bovete som är svår att ha som huvudgröda i en samodling, den växer starkt och hämmar andra växter vilket är bra vid problem av vissa ogräs. 

Vi tar en liten flakbil, driven av el, ut för att titta på fälten. Stefan visar:

– Här ser du gråärtor, havre och vitklöver i samma odling. Där borta har vi vitklöver och raps.

Åkrarna är inte gödslade med annat än den näring som fås av baljväxtsamverkan. När full produktion av biokol finns, kommer den egenproducerade biokolen att tillsättas alla åkrar för att binda in koldioxid samt att ge biologisk aktivitet och spårämnen, vilket ger en rad fördelar och i förlängningen mer näringsrik mat, säger han.

– Du har en tillförsel av mineraler som du inte skulle fått utan biokolet. Dessutom får du ett bättre ph-värde, bättre mångfald av mikrober och mycel genom den laddning av biokolet som kommer att göras före det läggs ut i marken. Strukturen förbättras i vissa marker som även får bättre vatten­hållande effekt, vilket är viktigt i framtiden. Det innebär att du får en säkrare och bättre skörd.

Innebär biokolen att du är bättre rustad att klara klimat­krisens konsekvenser, som torka och översvämningar?

– Hur mycket bättre det blir är för tidigt att säga. Om fem år vet vi mera, vi har inte lång erfarenhet. Men här pågår studier, året runt.

Det talas allt mer om regenerativ odling. Miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen och Greenpeace lyfter fram det som föredömligt. Stefan Schörling konstaterar att även LRF, Lantbrukarnas riksförbund, har börjat visa ett visst intresse. Bland annat har han blivit inbjuden till några konferenser. Men han befarar att begreppet regenerativt kan bli urvattnat, en slags greenwashing.

– Vissa kallar jordbruk som är lite bättre än det konventionella för regenerativt. Det finns ingen tydlig definition av vad ordet betyder. Men för mig betyder det att odla utan konstgödning, pesticider och monokulturer, så att naturen kan skapa sin balans.

Vi möts en stekande het sommardag, då det knappt regnat på två månader. Det oroar lantbrukarna, som spår ett dåligt år. Men på lång sikt är inte Stefan Schörling oroad över lönsamheten.

– Vi har en ansträngd situation idag, för vi har investerat rejält i förädling och maskinsystem i en tid av höga räntor. Men det var nödvändigt. Ska man samodla många grödor, får man många grödor i tanken när man tröskar. Den varan går inte att sälja direkt, vi måste förädla själva. Jag kallar det för att vi bygger en hub, en plats där förädlingen tar vara på all biomassa, allt kommer ut i en slutprodukt.

Huvudprodukterna är mat till människor, en del av avrenset kan bli foder samt biomassa för biokol eller organisk gödsel. Målet är att allt som kommer in ska komma ut som en produkt. 

– Våra produkter ska vara unika, okända på den svenska marknaden idag. På det sättet tillför vi produkter som inte konkurrerar med befintliga sortiment. 

Med erfarenheten av att driva en nätbutik för heminredning i ryggen tänker sig Stefan att det mesta av maten kommer att säljas på liknande sätt framöver. Och att sociala medier blir en viktig kanal för att skapa intresse.

Redan nu märker han av ett sug från andra att ta del av hans erfarenheter. Varje vecka kommer intresserade människor och lantbrukare på besök till Hasta gård.

– Om de går hem och ställer om vet jag ju inte, men intresset är stort.

Det Stefan tror krävs, för att ställa om hela det svenska jordbruket, är framför allt ett tryck från konsumenter, då tror han att politiken kommer att följa efter.

– Vem vill egentligen ge sina barn giftbesprutad mat? Jag tror inte att någon vill det.

Än ser inte Stefan det konsumenttryck han önskar. 

– Intresset hos den insatta människan ökar, men intresset från samhället minskar, vilket gör mig bekymrad. I butiker tar man bort sortiment som människan behöver. Och vi får samma betalt för ekologisk havre som konventionellt odlad, fast det är olika pris i butik. 

Ändå ser han positivt på framtiden.

– Det kommer att bli bättre för varje år, förutsättningen att klara en framtida matproduktion är bättre i det regenerativa, men det är en resa dit.

Stefan och Ingrids uttalade mål med sin verksamhet är att kunna bidra till en friskare och bättre framtid, något som de och kommande generationer kan känna sig stolta över.

– Jag känner en utmaning i att så ett frö till en förändring som vi alla behöver. Jag kommer att hålla på tills budskapet kommer fram. Jag skulle dö nöjd om man ser en trend till förändring, att vi återskapar den jord vi så väl behöver.

Tanken är att Hasta gård ska inspirera, visa att hela det svenska lantbruket kan ställas om så att det både ger bra mat, kapar koldioxidutsläppen och dessutom nettoinlagrar koldioxid. Bönder kommer visserligen på besök varje vecka – men ännu ytterst få politiker. 

En som däremot till slut gav sin son ett erkännande i yrkesvalet att bli bonde, när han såg det regenerativa, var Yngve Schörling.

– Farsan sa: ”Fan, att inte morsan kan få se det här.” Han var jätteglad.