Drofabryggeriet började därför också sälja livsmedel, så att lokalbefolkningen kunde äta sig mätt oberoende av hur mycket fysiska kontanter de hade tillgång till. Men allt det här förändrades efter att Ryssland den 30 ­september olagligen annekterade Cherson­området och tre andra ­ukrainska territorier.

– Ryssarna krävde att alla ukrainska företag skulle registrera sig i Ryssland. Men det vägrade jag göra. Den 7 oktober kom det hit flera ukrainska kollaboratörer från Cherson som trängde sig in i bryggeriet. De visade mig ett dokument och sa att allt det här nu istället tillhörde dem, säger Volodymyr Shemenkov när Dagens ETC möter honom bland hans öltunnor.

”Skulle hamna i jorden”

Fram till den punkten hade han varit vd över hela verksamheten. Nu stal kollaboratörerna rubbet. För att hålla igång driften lät man dock Volodymyr Shemenkov stanna kvar.

– Om jag inte ville det så hade jag två val, förklarade de. Antingen skulle jag behöva resa iväg långt bort härifrån. Eller så skulle jag hamna i jorden.

Så här var det under den ryska ockupationen. Lokala med­löpare stal andra människors egendom och företag och levde rövare, med Rysslands tillstånd. I Cherson stals det också en hel supermarknad tillhörande den ukrainska affärskedjan ATB, som döptes om till ABC och öppnade på nytt.

Men redan nu, innan de ryska bombningarna av Cherson ens har upphört, har arbetet för att skipa rättvisa påbörjats. Här precis som i andra före detta ockuperade samhällen uppmanas folk att anmäla medlöpare och förrädare.

En av de personer som kommer vara inblandad i det rättsliga efterspelet heter Ruslan Nikitin och arbetar som advokat i Cherson. Dagens ETC möter honom utanför ett arrestfängelse i staden, som under ryssarna förvandlades till traktens största tortyrcenter. Ruslan Nikitin och hans fru Olena levde sex månader under ockupationen och fruktade hela tiden att Olena riskerade att hamna bakom fängelsemurarna – eftersom hon arbetar som polis. Den typen av personer var särskilt eftersöka under ockupationen.

– Min fru var hemma mest hela tiden. Det var för farligt för henne att gå ut, kanske hade en kollaboratör känt igen henne.

Anmäla misstänka till polisen

Olena och andra poliser kommer snart återgå i lokal tjänst och börja gripa misstänkta kollaboratörer. Efter det tar det juridiska arbetet vid. Ruslan Nikitin kommer att få företräda målsägande ukrainare som utsatts för brott, som ölbryggaren Shemenkov. Men andra gånger kommer han förmodligen också behöva agera offentlig försvarare åt kollaboratörerna själva.

– Det kommer att vara som att röra vid skit med mina bara händer, som vi säger i Ukraina. Men det måste göras i en demokrati. I ett land som bygger på lagar.

Ruslan Nikitin såg hur en hel del lokalbor tog jobb som exempelvis lärare, poliser och fängelsevakter under det ryska styret. Somliga gjorde så endast för att de behövde en inkomst. Men många andra för att de sympatiserade med ryssarna – han uppskattar att 15 procent av Chersons befolkning gjorde det.

Han har själv informerat polisen om alla lokalbor han såg samarbeta med fienden. De människorna kommer han själv aldrig befatta sig med i en domstol, eftersom det vore en jävsituation. Men han har inte kunnat undvika att hamna i andra etiska dilemman.

Ruslan Nikitin är med i en lokal chattgrupp och har erbjudit sig att köpa hushållsvaror åt grannar som inte själva kan gå ut. En av grannarna, en äldre kvinna, frågade om han kunde köpa vuxenblöjor åt hennes make. Men Ruslan Nikitin tror sig veta att det också bor en yngre man i lägenheten som arbetade som polis under ockupationen. Han gissar att han är parets son.

– Så jag har bestämt mig för att inte hjälpa dem. Kanske är de själva oskyldiga, men de stoppade ju inte sonen från att göra det han gjorde.

– Innan kriget var jag inte så här… grym. Jag hjälpte alla människor, utan undantag. Men nu är det viktigare att bestraffa kollaboratörerna.

Ryska varor till salu

Vi promenerar genom centrala Cherson. På västra sidan av Frihetstorget ligger det en ståtlig byggnad med en mataffär på bottenplan. Ruslan Nikitin säger att det var ett av de första ställena som började sälja ryska livsmedel under ockupationen. Vi går in i affären – och konstaterar att samma varor fortfarande är till salu. Ryska korvar, ryskt te och rysk torrmjölk.

– Vad tusan är det här? Hur kan de fortsätta sälja de här sakerna, säger Ruslan Nikitin upprört.

Han konfronterar en kvinna i personalen, varpå hennes manliga chef kommer fram till oss. Chefen ursäktar sig med att varorna köptes innan Cherson befriades. Nu måste de så klart säljas! Bara för att varorna har en rysk streckkod har de inte heller nödvändigtvis tillverkats i Ryssland, de säljs kanske bara vidare av ryska företag, föreslår han.

Det är väl fortfarande lika illa, svarar Ruslan Nikitin. Men förmannen fortsätter. Han fingrar på en flaska lemonad av det ryska märket Krim, som har en röd stjärna i sin logotyp.

– Den här har sovjetisk standard.

Alltså, lika smakrik som lemonaden brukade vara förr i tiden. Så det är väl bara bra om den finns till salu ett litet tag till?

När vi lämnar affären säger Ruslan Nikitin att det här är typexempel på personer som har förhållit sig neutrala till ockupationen. Som inte verkar ha brytt sig om Cherson ligger i Ukraina eller i Ryssland, så länge de kan fortsätta göra business.

– Det handlar om ekonomisk kollaboration. För bara några veckor sedan hängde det en stor, rysk flagga på fasaden och då sålde man samma mat här. Nu har man bara bytt ut flaggan. Jag ska prata med polisen om detta.