I sina sociala kanaler är han en mäktig influencer som når tusentals svenskar: 135 000 följer honom på Instagram och på Twitter vill över 60 000 läsa hans hyllande av marknadsekonomin, och att det måste gå att köpa en flaska rött om man får oväntade gäster en söndag. När Edward Blom skojtwittrade om att han ätit en (1) vegetarisk middag flög monoklarna på fansen. 

Han har också utvecklat en modell i tre steg för att förändra vårt skattesystem i grunden. 

Vi ska återkomma dit.

De flesta borgerliga vill också att det ska bli ett gott samhälle

”Alla borgerliga inte egoister”

I gastronomens stora postmästarhus i Stuvsta i Huddinge, söder om Stockholm, trängs de tre barnens galonkläder i den gemytliga hallen. Golven knarrar när frun Gunilla Kinn, journalist, och Edward Blom hälsar välkomna in i den stora villan med vackra mörka trädetaljer och planritning intakt från byggåret 1923. 

Men det här är inte ett mysigt inredningsreportage fullspäckat med finurligheter. Det finns nog med intervjuer där Edward Blom får lägga ut orden om att smälta bakfylleostar i mikron, eller sin vurm för gamla mattraditioner. Under samtalet om politik är han långt från den skojige kulturhistorikern som tävlat med kuplett i Melodifestivalen, och som bjuds in i medier som kunnig kuriositet.

Istället pratar han sig varm om hur vänstern och högern borde mötas, istället för att demonisera det som skiljer de olika blocken åt: ”Vi ska inte fastna i ideologier och klasstillhörighet, utan samarbeta.”

– Det är farligt att tro att vänstern är avundsjuk och vill ta andras pengar, eller att alla borgerliga är egoister som vill behålla allt själva. Det är inte så enkelt. De flesta borgerliga vill också att det ska bli ett gott samhälle, säger Edward Blom och serverar kaffe med hembakade småkakor i biblioteket. Gustaf Fröding, Milan Kundera och Barack Obama fyller hyllorna. 

Själv äter Edward Blom inte längre något som kan höja blodsockret. Istället tuggar han i sig nävar med valnötter i andningspauserna mellan de energiska utläggningarna.

Under våren har Edward Blom fått ett nytt uppdrag som krönikör på borgerlig ledarplats i Svenska Dagbladet. Hittills har han hunnit skriva om covidpolitik, faran i att Stockholms Gamla stan blivit en vulgär turistfälla, samt värdet av att bevara semlans egentliga högtid.

Skatt behövs inte om folk diskret, som den helige Nikolaus, slänger in sina pengar i de fattigaste husen på natten

Efter över ett decennium som offentlig livsnjutare verkar han vara redo att ta politisk plats i en ”seriös kanal”, som han uttrycker det. Hedersamt – men tyvärr dåligt för affärerna. 

– De läsare som inte håller med mig kanske inte vill köpa mina whiskyglas och räkmackor. Inte lika mycket som om jag bara är en glad filur utan politiskt engagemang, konstaterar han.

Men i de hittills publicerade SvDkolumnerna är tonen en helt annan än den provokativa som han dagligen visar upp på Twitter. 

Du har twittrat att ”skatt är hat” och att ”skatt är stöld”. Menar du det?

– På Twitter skriver jag i affekt och över­driver mycket – och med ironi. Men i det här fallet var det ju ett svar till någon som skrivit att ”skatt är kärlek”.

Han lägger till:

– Skatt kan absolut vara girighet. Jag ser det höga skattetrycket som ett stort problem.

Edward Bloms skattesystem

Edward Blom vevar engagerat med armarna när han berättar om sin syn på hur den statliga skatten i Sverige borde se ut. Tre delar, som enligt honom skulle leda till mer rättvisa än idag. 

1. De som förtjänat sina pengar

– Du har jobbat stenhårt, varit skitsmart, ­skrapat ihop en förmögenhet. Där är det motiverat att ta bara lite pengar för att ge till de som inte klarar sig annars. Det är en sorts stöld. Men det är nödvändigt för att inte folk ska svälta och gå utan kläder, något som ur en kristens syn är ett misslyckande. Du kan inte räkna med att det sker frivilligt.

I många fall skulle man kunna lösa problem med allmosor istället för skatt, filosoferar Edward Blom:

– Skatt behövs inte om folk diskret, som den helige Nikolaus, slänger in sina pengar i de fattigaste husen på natten, när alla sover, så att ingen vet vem som gjort det. Det skulle mer vara den kristna modellen. Lite elegant och snabbt, men utan tvång!

Innan jag hinner fundera på hur detta system skulle fungera i det kontantlösa samhället, hinner Edward Blom gå vidare till nästa kategori skattestrategi.

2. Gruvägarna och miljöbovarna

– Du har en gruva där du bryter. Men guldet i gruvan är egentligen inte ditt. Eller åkrarna där du odlar. På något vis är det allas, även om du äger marken. Det är ändå naturen, regnet, jorden som skapat säden. Då ska du betala mer skatt. Om du har ett företag som spiller ut miljögifter, då ska du skatta vad det kostar att röja upp i framtiden.

Jag tycker det är en enorm social rörlighet. Hälften av miljardärerna idag är väl sådana som har blivit rika på konstiga it-företag

3. De utbildade

– Ta en skicklig ingenjör. Den har utbildats gratis av staten. I det fallet är det motiverat med högre skatt, eftersom ingenjören fått så mycket. 

I mina öron låter det inte som att hans skattesystem kan lösa världens växande klassklyftor. Men när jag frågar Edward Blom om hur modellen ska jämna ut ekonomiska orättvisor har han genast ett svar:

– Jag tror inte på den klassiska marxismens klassindelning heller. Den är väldigt trubbig, svartvit och onyanserad. Men jag inser förstås att det existerar orättvisor.

Vad är en orättvisa då, om det inte handlar om klass?

– Man kan tycka att det är orättvist att någon föds i en rik familj. Men det finns andra orättvisor också. Vissa föds intelligenta och vissa föds korkade. Skolan ska dock ge alla en chans, och så tycker jag att det är i Sverige. Vi har ändå en väldigt stark rotation.

Du menar social rörlighet? 

– Ja, jag tycker det är en enorm social rörlighet. Hälften av miljardärerna idag är väl sådana som har blivit rika på konstiga it-företag, Spotify och sådana grejer.

Om Edward Blom fick välja hade han rivit upp det nuvarande systemet och istället skapat ett samhälle där människor i stor utsträckning får behålla vad de tjänar, och sedan frivilligt kan ge allmosor till de sämre bemedlade.

– Ur en kristen synvinkel är det helt uppåt väggarna att äga massa miljoner, om man inte använder dem på ett bra sätt. Exempelvis i ett företag som betalar bra löner och verkar för någonting gott. En god kristen ställer alla sina pengar till förfogande.

Att dela med sig ska vara frivilligt. Istället för att staten tar pengarna, menar Edward Blom. Och bjuder på en påtår.

Sverigedemokraterna har fortfarande små gangstrar på viktiga politiska poster och har slagits med järnrör på gatan. Men Vänster­partister har demonstrerat ihop med AFA

”Socialism är ett helvete”

Redan i tonåren var Edward Blom en övertygad antisocialist. Cyklade till Ica trots att Konsum var närmre, eftersom han inte var vänster. Satte upp klistermärken: ”Socialism är ett helvete”. 

Moderata ungdomsförbundet, Muf, gick han med i redan i tredje klass. Men det blev varken vilda fester eller eldiga politiska möten med jämnåriga för den lillgamla pojken på Ekerö, en liten ort med 10 000 invånare väst om Stockholm. Istället gick han på partiets fortbildningar och argumentationsanalyser med pappa, som liksom mamman var engagerad i Moderaternas gräsrötter. I agget mot socialismen var Sovjetunionen och östblocket en klar drivkraft. Något som hållit i sig hela vägen till nutiden. 

Du kallar Vänsterpartiet för ett ”ickedemokratiskt extremistparti”. Vad menar du?

– Ta gärna min Twitter med en nypa salt. Men ja, de har en lång antidemokratisk ­historia och det är nyligen de släppte ­kommunismen. 

Små SD-gangsters styr

Ska man hela tiden tala om SD:s rötter så ­borde man också ta upp vänstersidans ­förflutna. Tycker Edward Blom.

– Sverigedemokraterna har fortfarande små gangstrar på viktiga politiska poster och har slagits med järnrör på gatan. Men Vänster­partister har demonstrerat ihop med AFA och kastat sten på poliser, och sånt.

På Bokmässan i Göteborg 2019 såg Edward Blom hur det blev sammandrabbningar när nazistiska terrororganisationen Nordiska motståndsrörelsen, NMR, möttes av motdemonstranter. 

– Även motdemonstranterna var jätteläskiga. Vi var rädda att de skulle storma Bokmässan, jag satt där med små gråtande barn, som var hur rädda som helst. Då är det anarki, då är ju revolutionen nästan här. Det är jätteobehagligt. Där tycker jag inte att Vänsterpartiet har sopat rent.

Samhället och maktpersoner har alltid avskytt att jag är katolik och mobbat mig för det. Min katolska tro har alltid varit jobbig att försvara.

”Placeras i borgarreservat”

Som tioårig, uppväxt som katolik i nionde ­generationen, tyckte Edward Blom att socialdemokratin hade förstört mycket för familjerna. Staten ska inte lägga pengar på dagis. Istället borde någon av föräldrarna vara hemma med barnen. Åsikter helt i linje med Liv Strömquists gamla spaning om att ”alla barn är kristdemokrater”.

– Idag tycker jag det är väldigt bra med förskolor, men då gillade jag det som var gammeldags, högtidligt och traditionellt. Redan då hade jag en dröm om 1800talets samhälle. Nu har jag insett att jag hade dött direkt, eftersom det inte fanns penicillin. Och som katolik hade jag varit totalt utstött ur alla roliga kultursammanhang.

När jag mejlar för att boka intervjun är det hustrun Gunilla som svarar. De driver tillsammans AB Edward Blom & Co (omsättning 2022: 1,3 miljoner kronor) och hon tar över kommunikationen när maken behöver avlastning. Gunilla tipsar om att sajten socialist.nu, aktiv på 00talet, skrev att ”när revolutionen kommer, då ska Edvard Blom inte dödas utan placeras i ett särskilt borgarreservat”.

– Lite läskigt är det ändå när folk säger att de ska döda. Men sedan sprang jag på killen som skrivit det av en slump i Lund. Han kom fram och hälsade och då förstod jag att det kanske inte var så allvarligt menat. Det kändes roligt att jag var uppskattad, ler den glade läcker­gommen nöjt.

Det kan också vara ett tecken på att du inte tas på allvar politiskt. Såras du av det?

– Det kan jag bjuda på. Jag vill vara ofarlig. Men jag vill också kunna påverka. Jag drömmer om ett gott samhälle som alla ska vara lyckliga i. Jag kan diskutera det från det där reservatet, jag får övertyga fångvaktarna först!

Edward Blom skrattar gott åt sitt eget skämt. Och äter några fler nötter. 

Du är katolik i den nionde generationen i Sverige, vilket är väldigt ovanligt. Hur har det format dig?

– Samhället och maktpersoner har alltid avskytt att jag är katolik och mobbat mig för det. Min katolska tro har alltid varit jobbig att försvara. Jag är ju som en invandrare utan att ens vara invandrare. Man är någonting som inte hör hemma någonstans. 

Katolicismen är hierarkisk med dogmer och en enväldig ledare. Samtidigt så är du emot en stark stat. Hur går det ihop?

– Som barn var jag hårt konservativ, och när jag kom till Uppsala som student mötte jag nyliberalismen. Jag omfamnade den inte helt, till exempel har jag aldrig gillat Ayn Rand. Men jag har aldrig sett staten som det goda, beskyddande, snälla, utan som ett motstånd. Senare har jag insett att det är klart att det måste finnas en stat, för jag vill ju absolut inte ha anarki.

Det är klart att man kanske inte byter parti totalt, eller går från totalhöger till totalvänster, men i sakfrågor så måste man kunna ändra sig.

Påven har fördömt antigaylagar, kritiserat konsumism, gått till attack mot marknadens tyranni. Är påven socialist?

– Han som sitter på den heliga stolen idag, jag tror inte att han röstat sedan han blev biskop, kanske inte ens sedan han blev jesuit. Men han kan säkert ha röstat vänster. Det skulle jag tro.

Hur känns det att påven kanske är vänster?  

– Det spelar ingen roll. Kristendomen är mycket äldre än de politiska ideologierna. Där finns den solidaritet, som socialismen har plockat, och den individualism som borgerligheten har tagit. Som troende så kommer man ju alltid att sätta tron först, på något vis. 

Ska aborträtten skärpas i Sverige?  

– Det uttalar jag mig inte om. 

I vilka frågor har du svängt genom åren? 

– Ganska många. Det luktar illa att inte byta åsikt. Även om man har en grundlig ideologi, så måste man i varje debatt vara helt inne på att det kan vara jag som har fel. Och den andre som har rätt. 

För fem år sedan kom Edward Blom på femte plats i en av Melodifestivalens deltävlingar, då han omgiven av dansare utklädda till vindruvor och ostar, sjöng ”Livet på en pinne”. Nu förklarar den mångsidige underhållaren och borgerliga debattören för mig att oviljan att byta åsikter är det som gör yrkespolitikerna ”livsfarliga”.

– Jag tror inte att de i riksdagen går upp på morgonen och tänker ”jag kanske växlar och blir socialdemokrat idag” om de är moderater, eller tvärtom. Då fungerar inte demokratin riktigt. För varför debatterar man då? Det är klart att man kanske inte byter parti totalt, eller går från totalhöger till totalvänster, men i sakfrågor så måste man kunna ändra sig. 

Så Edward Blom kan vakna som vänsterpartist imorgon?

– Jag tror inte att det blir imorgon men jag måste ändå hålla det som en möjlighet. Annars skulle jag vara oseriös. Men det är klart jag hoppas jag inte vaknar som nazist. Då får de spärra in mig. Det finns gränser.