Dokument: De misstänks för mordet på 14-åriga Emilia
Dagens ETC
Är de vårdinrättningar som ska sätta ungdomarna på rätt bana i själva verket en grogrund för mer våld? Hade mordet på en 14-årig flicka kunnat förebyggas? Frågorna förblir obesvarade, men Dagens ETC:s kartläggning av flickornas liv visar en bristande vårdapparat där flickor isoleras i högre grad än våldsamma pojkar.
Emilia Sjöberg var 14 år gammal när hon mördades natten till tisdagen 23 juli. Hon trodde att hon skulle träffa sina vänner men blev istället fastbunden med silvertejp och bragd om livet i ett industriområde i Landskrona. Mordet filmades och de två misstänkta är två flickor, 13 och 15 år gamla.
De tre hade träffats på ett Sis-hem. I offentliga handlingar får vi en inblick i vilken inverkan de mordmisstänkta flickornas väg in och ut mellan de statliga institutionerna har haft:
Flickan A, som nyss fyllt 15 år, och därmed är straffmyndig, var fem år gammal när hennes mamma tilldelades ensam vårdnad om henne och systern. Därefter följer turer till skyddade boenden, flytt mellan Sverige och Irak och placeringar vid jourhem. I slutet av 2022, när hon är 13 år, blir hon och systern omhändertagna enligt lagen om vård av unga, Lvu. Det framkommer i domen att hon troligen blivit utsatt för sexuellt våld och att syskonen blivit vittnen till fysiskt våld i hemmet.
Tog knivar
I mars 2023 blir hon placerad vid en låst enhet vid Sis, efter att hon rymt från ett jourhem, stämt träff med en vuxen man och blivit utsatt för ett brott. A har vid placering i jourhem tidigare stulit pengar och samlat på sig knivar. Det har vid flera situationer förekommit utåtagerande beteende och hot om våld mot personal och hon har observerats uppmuntra andra ungdomar till misskötsamhet. Det visar sig också att hon under året som hon varit placerad vid Sis flyttat ett flertal gånger mellan olika avdelningar och vid den öppna placeringen uppvisat en låg motivation till behandling.
Misshandlades av sin pappa
Flickan B omhändertogs 2016, fem år gammal, efter två utredningar av socialtjänsten och sannolika misstankar om att hon både blivit utsatt för våld och bevittnat våld i hemmet. Föräldrarna har överklagat, ändrat i sina berättelser och försökt få tillbaka vårdnaden över B. De har vid flera tillfällen nekats i rätten. Men 2021 flyttade B återigen hem till pappan. Två år senare döms han för att ha misshandlat B och en kvinna. B placeras vid ett Hvb-hem och rymmer vid flera tillfällen därifrån. Hon utvecklar även ett drogberoende. I juni i fjol placerades hon därför på Sis. I handlingarna beskrivs att B har haft ”ett aggressivt uppträdande, svårt att behärska sig, har en tydlig dragning till asociala och destruktiva miljöer samt har utövat våld”.
Flickan A har häktats för mordet på Emilia Sjöberg. Flickan B är fortfarande för ung för att straffas.
Personalens våld mot barn på Sis-hem ökade samtidigt med 44 procent de senaste två åren, visade Barnrättsbyråns granskning i april i år. I juni utsattes en fjortonårig flicka för strypning av en manlig anställd.
Peter Andersson, forskare i socialt arbete som haft sitt fokus på institutionsvård och berättelser om hot och våld på de särskilda ungdomshemmen, säger att det finns flera anledningar till att det sker så pass allvarliga våldsincidenter i och omkring dessa miljöer.
– Att unga personer med olika former av problematik placeras ihop i slutna miljöer vet vi ju är mindre bra. En annan aspekt är att en del av personalen som jobbar på de här institutionerna saknar utbildning. Då tar man många gånger till individuella strategier som inte nödvändigtvis behöver fungera på ett adekvat sätt.
Även sammansättningen av ungdomsgrupperna och att personalen har kompetens att förstå vilka ungdomar som bör sitta tillsammans spelar en roll.
– Jag har intervjuat massor med flickor som blivit placerade när de är 12-13 år och hamnar på HVB-hem tillsammans med 18-19-åriga tjejer som har fullskaliga missbruksproblem eller självskadebeteende, det är helt galet.
Han har också läst om fallet i Landskrona och reagerat på att flickorna som misstänks för mord placerats både i låsta enheter och på hvb-hem trots att de då bara varit runt tolv år gamla.
– Det är ju små barn det handlar om.
Även om han inte har djupare kunskap om det specifika fallet går det att peka på generella systemfel, som en avsaknad av god eftervård och en fungerande vårdkedja.
– Det finns inte en uppstyrd struktur för vad som händer när man kommer ut från institutionerna.
Fler kvinnor – bättre biljö
Det finns också en könsdimension. Institutionskulturen är uppbyggd efter unga pojkar och betydligt färre kvinnor är anställda vid Sis än vad man ser i andra delar av socialt arbete. Det kan ha en negativ effekt. Peter Andersson hänvisar till fängelsestudier som visar att ju fler kvinnor som arbetar på avdelningarna, desto bättre blir rehabiliteringsmiljön. Flickor på ungdomsinstitutionerna behandlas till viss del också annorlunda än pojkarna. De är i högre grad yngre flickor med någon form av NPF-problematik som blir avskilda, snarare än våldsamma äldre pojkar.
– Man kan tänka sig att det handlar om rädsla. Jag bara spekulerar nu men det är nog mer läskigt att gränssätta en 18-årig gängkriminell än en 13-årig flicka.
Förutom att bygga upp en fungerande vårdkedja med tidiga och kraftfulla vårdinsatser tror Peter Andersson att socialtjänsten kan bli bättre i det förebyggande arbetet. Dels genom att välja metoder som har evidens och är beprövade i öppenvården men också genom att göra korrekta placeringar.
– Sen om man väl ska placeras på institution, vilket ibland kan behövas, så tänker jag att det behövs längre institutionsvistelser, men då i öppnare former. En placering på Sis är fem till sex månader. Vad ska man hinna göra på den tiden?
Den nästan svåraste utmaningen är om ungdomarna själva saknar motivation för behandling.
– Därför behövs tidiga insatser. Det finns en viss kursändring nu att socialtjänsten ska kunna gå emot om föräldrarna säger nej till insatser för sina barn.
Sis-reform
Regeringen har det senaste året även lovat minskade köer, ökat anslaget och säger sig vilja göra om Sis från grunden.
– Jag är positivt inställd till att man gör en reform, att man på något vis vill förändra saker. Sen kan jag vara kritiskt inställd till att utredningstiden är alldeles för kort, det är ju ett jättearbete man ska bli klar med på bara ett år. Jag hoppas att det inte bara blir ett namnbyte.
Sis vill inte uttala sig om det enskilda fallet med hänvisning till socialtjänstsekretess. Det hänvisar till statistik som visar minskade våldsincidenter mellan 2023 och 2022.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.