En vecka tidigare har Lasse Hallströms långfilm ”Hilma” haft galapremiär i Stockholm. Om några dagar lanseras hennes målningar som NFT:s i samarbete med den nytillträdde chefsdesignern på Louis Vuitton – rapparen Pharrell Williams. Och en storslagen utställning på Tate modern i London ligger i startgroparna.

Efter ett decennium av stadigt växande publikframgångar har den tillbakadragna andeskådaren på Munsö blivit den internationella konstscenens hetaste namn. 

Och nu ska ännu ett kapitel i framgångssagan skrivas. 

Daniel Birnbaum har kommit till Paris för att presentera en Virtual reality-version av ”Målningarna till templet” (1906-1915) – det allra heligaste i Hilma af Klints konstnärskap. En serie målningar hon skapade på uppdrag av ett ”högre väsen”, och som aldrig får skingras. 

Han är blygsam och anspråksfull på samma gång. Det hela är väl mest ”en kul grej”, säger han, men det är också en digital version av Hilma af Klints vision –  ett spiralformat tempel som hon drömde om att skapa åt sina målningar. Ett tempel där målningarnas dunkla innebörd äntligen kan uppenbaras.

– Hon drömde om ett inre tempel, som hela mänskligheten kunde dela, säger Daniel Birnbaum.

– Det låter som ett virtuellt tempel, tycker jag?

Att det är just Daniel Birnbaum som ligger bakom Hilma af Klints framgångar är det få som betvivlar. Han är Sveriges ende kurator med internationell stjärnglans, och redan på 90-talet började han intressera sig för konstnären som av många då betraktades som en överklasstant med för mycket religiös fantasi.

2013 lät han kuratorn Iris Muller-Westerman göra utställningen ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär” på Moderna museet. Det blev en oväntad succé, och den gav sig ut på turné. Genom hans internationella nätverk visades hon i Berlin, på danska Louisiana, i São Paulo och slutligen i New York. 

– Det kändes ett tag som att jag var handelsresande i Hilma af Klint, säger han idag.

Men han sålde bra. Hilma af Klint blev ett fenomen som bara kan jämföras med Carl Larsson och Anders Zorn. Fast större. Troligen är hon den största svenska konstnären någonsin. 

– Ingen annan svensk har gjort en separatutställning på Guggenheim som attraherade den största publik museet någonsin haft, säger han.

Så småningom började framgångarna dra till sig några av de tyngsta spelarna i svenskt kultur- och näringsliv. När han lämnade Moderna museet flyttade han till London för att jobba för Acute art, ett företag för digital konst som startats av den hemlighetsfulle miljardären och konstsamlaren Gerard de Geer. 

Den tjusiga lanseringen i Paris följs av ytterligare en, på Grand Hotel i Stockholm. Veckan innan Paris visas VR-templet på den überhippa konstmässan Frieze art i London.

Vad han inte vet just nu är att den ”kula grejen” inom ett par månader kommer att få hela fundamentet bakom Hilma af Klints framgångar att kollapsa.

Samtidigt som minglet på Svenska institutet i Paris pågår som bäst sitter Ulrika af Klint hemma i sin lägenhet på Gärdet i Stockholm. 

Hon är inte bjuden. Faktum är att hon inte ens hade en aning om att det pågick, säger hon idag. 

Det är få förunnat att bjudas på såna evenemang, men i Ulrika af Klints fall är det ändå lite märkligt – hon är nämligen ordförande i Stiftelsen Hilma af Klints verk. Den stiftelse som sedan 1972 äger alla de ömtåliga målningar som Pharrell Williams och resten av konstvärlden svärmar kring.

Om de vore till salu, skulle hon vara chef för en av världens förmögnaste konstinstitutioner. Siffran går knappast att uppskatta, men det handlar om miljarder.

Men målningarna kommer aldrig att bjudas ut till försäljning, säger Ulrika af Klint. Hur mycket uppmärksamhet de än får, ska Hilma af Klints popularitet aldrig omsättas i pengar.

Ulrika af Klint är en stridbar person. Mycket stridbar, till och med. Det har hon inte alltid varit, säger hon själv (även om alla kanske inte skulle hålla med), men hon har hittat sin styrka i farfars faster Hilma. Familjens stolthet. Det andeskådande målargeniet.

– Jag har ett starkt band till Hilma. Jag kan inte förklara det. Vem annars skulle kämpa för Hilma som jag gör?

Det är tack vare Hilma hon uthärdat det senaste halvårets kaos, menar hon.

Ulrika ”bejakar” det ”esoteriska” och det är uppenbart att hon kan uppfyllas av andliga känslor. Hon beskriver innerligt hur målningarna innehåller ett budskap, även om hon inte vill precisera vad det handlar om.

– Det är som att varje verk är en Da Vinci-kod. Hon lämnade avkodningen till sin framtid och det är upp till oss att avkoda.

Ulrika af Klint menar att hennes adliga familj har en särskild pliktkänsla, som kommer ur deras bakgrund som marinofficerare. De blev aldrig rika, men de lärde sig vara lojala med sitt uppdrag. Och det är precis det hon själv är just nu. 

–  Nu är det vägen som vägleder mig. Alla har haft en egen agenda med Hilma, utom jag. Jag vakar över förvaltandet av hennes arv.

Den där militära lojaliteten har varit märkligt frånvarande inom själva familjen af Klint.

Sedan 2016 har det utspelats minst fyra uppslitande maktstrider i släkten. Ulrika har utkämpat allihop – mot sin exmake, mot sin farbror och mot sin kusin. Och konststiftelsen har alltid stått i centrum. 

Advokatarvodena har varit kännbara och ordstriderna brutala. Protokollen är fulla med formuleringar som skulle få vilken marinofficer som helst att gråta sig till sömns. (”NN är och förblir en etiskt inte fullvärdig person”,  ”NN är en fullständig katastrof”, ”Du har handlat på ett nepotistiskt sätt, vilket är straffbart”).

En person som vill vara anonym säger att Hilma af Klints målningar på många sätt legat som en sorts förbannelse över släkten.

Ulrika af Klint beklagar striderna, men hon skäms inte heller över dem. Kanske för att släkten nu, för första gången på länge, står enad.

Och det som förde dem samman var just Pharrell Williams. Eller snarare den försäljning av NFT:s som genomfördes på hans plattform GODA (Gallery of digital assets) den 1 november i fjol.

Enligt reklamen ”det närmaste man kan komma att äga ett äkta verk av Hilma”.

NFT-lanseringen var en sorts fortsättning på Virtual reality-verket som presenterades i Paris. Men den genomfördes helt mot släktens vilja och i strid med stiftelsens stadgar, säger hon. Det var ett sätt att försöka profitera på tavlor som inte får säljas.

Frågan hur försäljningen hanterades är extremt känslig, och idag hänvisar alla inblandade till olika avtal, som delvis är oklara. Men egentligen kan ingen hindra någon att göra digitala versioner av Hilma af Klint, eftersom målningarna inte längre omfattas av upphovsrätten.

– Det vimlar av Hilma af Klint-NFT:s därute, säger Daniel Birnbaum, som menar att försäljningen mest var ett sätt att skapa NFT:s som var korrekta. Som hade hög kvalitet och rätt färger.

Ulrika af Klints linje är dock stenhård: eftersom försäljningarna gjordes i stiftelsens namn, utan ordförandes godkännande, så är de inte giltiga. 

Köparna är lurade. 

Och affären genomfördes av en sammansvärjning som hon kallar ”styrelsen i styrelsen”.

Hon menar att deras maktövertagande inleddes 2019, när en ny ledamot valdes in – Kurt Almqvist.

Till vardags är han vd för en annan stiftelse: Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, som har tillgångar på runt sju miljarder kronor. Almqvist är partner till Viveca Ax:son Johnson, en av arvtagarna till ett företagsimperium som omsätter runt 100 miljarder årligen. 

Han är en hemlighetsfull makthavare som helst bara kommunicerar via mejl, men med sitt väldokumenterade intresse för astrologi, antroposofi och Jungiansk psykologi, har han blivit känd som något av det svenska näringslivets egen schaman.

Dessutom är han en viktig politisk spelare. Som vd för Ax:son Johnson-stiftelsen finansierar han flera inflytelserika, konservativa institutioner; tidningarna Fokus och Axess, samt Engelsbergsseminariet, en årlig konferens för högertänkare som i år handlade om hotet från ”wokeness”. 

Och är det något han kan, så är det att driva mäktiga stiftelser med fast hand.

Vissa skulle säkert välja ordet ”järnhand”, eftersom han anklagats för ”mobbingmetoder” av sina tidigare anställda.

Och nu var hans jobb var att modernisera och professionalisera stiftelsen som sargats av striderna i familjen af Klint.

Via Ax:son Johnson-stiftelsen pumpade han in 40 miljoner i forskning kring Hilma af Klint. Han lyfte in sina vänner från Ax:son Johnson-sfären som ledamöter. Handelsprofessorn Kjell A Nordström (känd för boken ”Funky business”) och Tomas Billing, som i 20 år varit vd för Ax:son Johnsons maktbolag Nordstjernan. Revisorn byttes ut, och mötena som tidigare hållits hemma hos familjemedlemmarna, hölls nu på Nordstjernan. 

Ax:son Johnson avlönade dessutom en vd, som började dra in pengar till verksamheten. Det behövdes. Även om tavlorna är värda oerhörda summor så är det ingen särskilt lönsam affär att låna ut dem till museer. De är fattiga institutioner. En utställning på till exempel Tate modern i London, ger inte mer än 500 000 kronor.

Stiftelsen började samarbeta med ett bokförlag som också ägs av familjen Ax:son Johnson – Stolpes bokförlag.

På kort tid börjar förlaget spotta ur sig Hilma af Klint-content: böcker, vykort, affischer, skärbrädor och slutligen NFT:s – digitala bilder med äganderätt, som de senaste åren orsakat en veritabel guldrusch på nätet.

– Det var en rovdrift på stiftelsen. Ett försök att göra den till en sedelpress, säger Ulrika af Klint.

En person med inblick tror att Stolpes bokförlag räknat med att tjäna miljontals dollar på NFT:erna. Men försäljningen var helt feltajmad. Hösten 2022 hade de kryptovalutor som utgör basen för handeln kraschat, och slutresultatet blev blygsamt. 

Ulrikas af Klints kusin Hedvig Ersman, tar gärna åt sig äran för att det gick åt skogen. Hon hade registrerat ett Twitterkonto i stiftelsens namn som hon aldrig brukade använda. Men när NFT:erna lanserades blev det ett perfekt vapen.

– Jag blev ett internettroll! Alla inlägg om försäljningen fick en protestkommentar från det här kontot. För att få folk att höra, måste du skrika högt, och det gjorde jag.

Innan hon stoppades snappades tweetsen upp av branschmedier, vilket gav försäljningen oerhört dålig PR. 

Precis som sin kusin är hon upprörd över att ”styrelsen i styrelsen” försökt hålla familjen utanför affärerna. 

De drivs av girighet, menar hon. 

– De är som Gollum i Sagan om ringen! Och släkten är inte stark. Vi är inte alltid sams, det är vår svaghet. 

Nu inleds en intensiv, juridisk maktkamp om mötesprotokoll, firmateckningsrätt, kallelser, frånvarorapportering och löneutbetalningar – allt som kan användas blir ett vapen i striden. Och för den som inte är jätteintresserad av förvaltningsrätt är det hela ungefär lika svårbegripligt som ett budskap från andevärlden.

Men inom några få veckor kommer konflikten att handla om just det.

Om Hilma af Klints budskap från andarna.

Och vad anden som talade genom henne egentligen hette.

Den 14 december i fjol hålls ett kaotiskt styrelsemöte på Nordstjernans imponerande kontor på Stureplan i Stockholm. 

Ulrika af Klint, som menar att mötet är ogiltigt, håller ett upprört inledningsanförande, som ingen tar notis om. Hennes advokat körs ut från mötet. 

På dagordningen står två minst sagt ovanliga punkter. 

Den trio som släktingarna kallar ”styrelsen i styrelsen”, Kurt Almqvist, Kjell A Nordström och Tomas Billing, vill plötsligt avgå, vilket familjen af Klint egentligen inte har något emot. 

Men skälet de anger för sin avgång är udda. Samtliga hävdar att de inte är tillräckligt ”antroposofiska” för att sitta kvar. Istället ska tre representanter för den spiritistiska, antroposofiska rörelsen ersätta dem.

Dessutom finns en punkt på dagordningen som handlar om Hilma af Klints religiösa övertygelser.

Efter det kaotiska mötet uppdateras stiftelsens hemsida med en text som förklarar att styrelsen låtit genomföra en ”omfattande utredning” om Hilma af Klints andlighet. På hemsidan bifogas ett niosidigt dokument där det förklaras att eftersom Hilma af Klints konstnärliga budskap gjorts på uppdrag av ett högre väsen så behöver styrelsen ”ta reda på vilket ’väsen’ det handlar om, samt vilket budskap det är fråga om”. 

Utredningen har gjorts av Kurt Almqvist, som på eget bevåg läst alla Hilma af Klints brev och anteckningsböcker under pandemin.

Hans slutsats är entydig. Hilmas väsen hette Rudolf. Närmare bestämt Rudolf Steiner – den antroposofiska rörelsens grundare.

”Av Hilma af Klints anteckningsböcker framgår att hon ansåg att Steiner var hennes andlige uppdragsgivare”, och därför kan bara antroposofer ”förstå Hilma af Klints avsikter”.

Utredningen konstaterar även att stiftelsens grundare, Erik af Klint – Ulrikas farfar, var antroposof.

I sista stycket slår dokumentet fast att stiftelsens syfte är att ”uppenbara det dolda Rosenkreuziska Steinerska budskapet” som ”håller på att tränga ned till jorden”.

Rosenkreuzianismen var grunden för många av de ockulta rörelser och hemliga sällskap som spreds i Europa runt förra sekelskiftet. Frimurarna, Tempelriddareorden, Hermetic order of the golden dawn och teosofin hämtade alla sin inspiration i Rosenkreuzianismens löfte om att inviga sina anhängare i fördolda mysterier. 

Det var en radikal, individualistisk lära som trodde på magi, andar, alkemi och opponerade sig mot politiska och religiösa institutioner. I centrum stod gestalten Christian Rosenkreuz – en medeltida adelsman som aldrig existerat i verkligheten. Man kan säga att det var sin tids Qanon-rörelse, för att uttrycka det mycket enkelt.

Rörelsen blev snabbt populär i Europas högre samhällsklasser. Särskilt bland kvinnor, eftersom de i princip var uteslutna från alla andra samfund. De blev en frizon där de fick skapa sina egna regler, hur bisarra de än var. Ett sätt att söka andlig tröst i en tid då revolutioner och världskrig avlöste varandra. 

Hilma af Klint var en av dem.

En av hennes stora passioner i livet blev mystikern och Rosenkreuzianen Rudolf Steiner, som 1912 bröt sig ur teosofin och bildade sitt eget samfund, efter att han bytt åsikt om huruvida Kristus kunde återfödas eller inte. 

Steiner var en omstridd ockult filosof som dyrkade tysk kultur och omfamnade sin tids rasbiologi, vilket kan vara värt att påminna om, eftersom antroposofin numera mest förknippas med heminredning, ekologisk mat och utspädd medicin.

– Morfar var aldrig antroposof, säger Hedvig Ersman bestämt.

Och Hilma af Klint lämnade rörelsen efter Rudolf Steiners död 1925, säger hon lika bestämt. Hon slutade när den hade blivit alldeles för bråkig. 

Antroposofen Ulf Wagner, som suttit i styrelsen för Stiftelsen Hilma af Klints verk i 25 år, menar att det är en lögn. 

– Hon hoppade inte av. Det är någonting som spritts av släkten. Hilma af Klint var medlem från 1920 till sin död 1944. Det är faktiska uppgifter!

Så sent som ett par år innan sin död skrev hon i ett brev till en väninna att hennes ”livsåskådning är antroposofens”, säger Wagner. 

Men det är ingen hemlighet att det funnits en konflikt om frågan, säger han.

En andlig konflikt?

– Ja, på så sätt att släkten förnekat Hilma af Klints antroposofiska läggning.

Han menar att släkten alltid försökt tolka hennes kontakt med andarna på sitt eget sätt. En tidigare ordförande som var buddist försökte till exempel göra henne till buddist.

Ulrika af Klint menar att det handlar om att skydda Hilma af Klints integritet. Hennes budskap kan inte kategoriseras. Hilma gick med i alla andliga sällskap som fanns. 

– Hade det kommit en ny ”ism” så hade hon gått med i den. Hennes ande var fri. Hon var en sökare. Hon hade modet att gå bortom etablerade sanningar. Hon ville höja mänsklighetens medvetandenivå. Och vad krävs för att vara en äkta antroposof? Då ska man underkasta sig Rudolf Steiners lära. Det är det ingen som gör idag, säger hon.

Hilma af Klints målningar har en förmåga att göra sin publik besatt.

Ulf Wagner berättar att han påfallande ofta träffar människor som ”känner igen sig” i målningarna. Vad de känner igen kan de sällan förklara. Men ingen kan låta bli att förlora sig i frågan om vad hennes cirklar och pyramider egentligen betyder.

– Vi får många mejl från människor… bland annat en skådespelare i New York. Hon hade varit arton gånger på utställningen, säger han.

Hilma påstod själv att andarna vägledde henne att måla som hon gjorde. Vissa andar hade hon till och med namn på: Gregor, Amaliel, Ananda och Georg.

Andra säger att hon egentligen bara målade det hon läst om i den ockulta litteraturen. 

Och hennes andlighet var föremål för strider redan under hennes levnad, berättar Ulf Wagner.

– Det fanns en rivalitet mellan de här kvinnorna om vilka som hade de största förmågorna att ha kontakt med en andlig värld. De kallade dem ”de höga mästarna”, en sorts andliga vägvisare som de fick kontakt med genom olika seanser. 

I slutändan kan det tyckas absurt att Kjell ”Funky business” Nordström kan fatta ett styrelsebeslut om vem som egentligen var Hilma af Klints huvudande, en vanlig måndag i november, på kontoret till företaget som äger Hemköp. 

Men beslutet var samtidigt ett sätt att dra undan mattan för familjen af Klint. Konflikten om Rudolf Steiner har varit inbyggd i stiftelsens stadgar sen första början.

– Släkten har blivit väldigt tilltufsad av antroposoferna, säger Hedvig Ersman, som påstår sig ha ett ”filosofiskt intresse” för de esoteriska lärorna. Men inte mer.

Det började med den enkla frågan om var man egentligen skulle förvara de närmare 1 600 målningar och teckningar som viceamiral Erik af Klint ärvde efter faster Hilma. Till att börja med förvarades de sköra dukarna, målade med äggoljetempera, ihoprullade i trälådor. Något högre väsen måste ha vakat över dem, för märkligt nog kladdade de aldrig ihop.

Under årens lopp gjorde viceamiral af Klint flera försök att hitta en lämplig förvaringsplats.

På 1960-talet tackade Moderna museet nej. Dåvarande chefen Pontus Hultén var en radikal vänsterman som var helt ointresserad av adelsdamers andliga grubblerier. Dessutom var det sjukt många tavlor. 

Men efter några turer fram och tillbaka förbarmade sig till slut antroposofiska sällskapet i Järna. 

– Min farfar stod i tacksamhetsskuld till dem, säger Ulrika af Klint.

När stiftelsen startades 1972 slogs det fast att familjen av Klints ”överhuvud” (adliga familjer har sådana) ska vara ordförande, men mer än hälften av ledamöterna måste alltid vara antroposofer. 

Sen dess har Hilma af Klints adliga och andliga arvtagare suttit i samma ockulta båt och rott åt olika håll.

Antroposoferna har länge velat göra mer än att bara förvara målningarna. De har velat bygga det spiralformade templet. Planerna har varit långt gångna och för några år sen gjorde det supertrendiga norska arkitektkontoret Snøhetta (som ritat Munch-museet i Olso) ett konkret förslag. Men planerna har motarbetats frenetiskt av släkten af Klint och är numera lagda på is.

De har andra förslag på var templet ska resas – på ön Ven, i Uppsala eller vid Kungsträdgården i Stockholm. Det sista är Ulrika af Klints idé. Hilmas första ateljé låg nämligen i krokarna.

Och flera av släktingarna oroar sig nu för att lanseringen av det ”digitala templet” egentligen var ett sätt att återlansera museet i Järna. 

De tolkar tecknen i skyn. 

2019 tvingades antroposofernas största inkomstkälla, den ”homeopatiska” vårdinrättningen Vidarkliniken, att stänga, eftersom deras ifrågasatta vårdmetoder inte längre fick finansieras med skattepengar. Det är en rörelse med ekonomiska problem och svikande medlemsunderlag.

– De vill rida på Hilma af Klint för att återuppliva den antroposofiska rörelsen som åkt rakt ner i backen, säger Ulrika af Klint.

Hennes kusin Hedvig Ersman delar analysen.

– De vill skapa ett nytt penningflöde till antroposoferna.

När jag frågar Ulf Wagner om han fortfarande vill ha ett museum i Järna svarar han avvaktande. 

– Jag tror att ett eventuellt museum måste ha många intressenter, det måste vara många som vill backa upp det. Och på en plats som är någorlunda nåbar.

Lördag den 11 mars, knappt fem månader efter kalaset i Paris, hålls två styrelsemöten i Stiftelsen Hilma af Klints verk. Samtidigt. På olika platser. 

Det ena hålls hemma hos Ulrika af Klints bror Erik, på Östermalm. Efter många års tvekan har han till slut tagit över ordförandeklubban. Han är trots allt den adliga släktens huvudman. Själv är han aktiv i Stockholm International christian church – en amerikanskt inspirerad frikyrka som troligen inte är jätteförtjust i Hilma af Klints ockulta idéer. 

Det är bara två personer närvarande: Erik och Ulrika. 

Ulf Wagner ville inte komma, trots att han är den tredje ledamoten. I stället gick han på ett annat styrelsemöte i Järna, med en annan styrelse för Stiftelsen Hilma af Klints verk.

Konstskatten, värd miljarder, förvaltas just nu av två konkurrerande styrelser som bara kommunicerar med varandra genom arga mejl till Länsstyrelsen.

Bara en av dem är giltig. Rent civilrättsligt.

Ulrika af Klints. 

Länsstyrelsen gav sitt besked den 13 februari. För tillfället har hon segrat i kampen om vem som har rätt att uttolka den höge mästarens budskap. Men beslutet är överklagat.

Under det kommande året är utställningar med Hilma af Klint inplanerade i Japan, i Düsseldorf, Bryssel, Haag, Chicago, Berlin och på Moma i New York. 

Daniel Birnbaum, som är personen alla fortfarande vänder sig till när de vill låna konstverken, har just fått ett mejl med en förfrågan från Metropolitan i New York. 

Han står handfallen. 

– Vem ska jag prata med?

Just nu är det omöjligt för honom att svara.

Han har själv gått på den antroposofiska Kristofferskolan, men förnekar bestämt att han skulle vara antroposof. Han är bara ”konsthistoriker”. Och han är oerhört mån om att inte ta ställning i konflikterna. Han låter förtvivlad när han inser hur de vuxit i takt med framgångarna.

– Vi skapade ett monster.

Fotnot: Kurt Almqvist har avböjt att intervjuas, med hänvisning till att han avgått från styrelsen för Stiftelsen Hilma af Klints verk.