Hur kommer det sig att Falu kommun tog steget att ta fram en koldioxidbudget, som innebär att varje utsläpp mäts, analyseras – och minskas?
Avgående kommunalrådet Joakim Storck (C) säger att man som kommunpolitiker riskerar att drabbas av känslor av hopplöshet i klimatfrågan, på grund av allt man inte kan påverka:
– Därför har vi haft principen att säga ja till bra förslag.
När ETC är på plats i Falun i början av november är det just den dagen då det politiska skiftet äger rum. Centerpartiets Joakim Storck avgår som kommunstyrelsens ordförande och lämnar över till en koalition mellan Socialdemokrater och Moderater, där Liza Lundberg (S) blir ny kommunstyrelseordförande i samarbete med kommunalrådet Anders Lindh (M).
Vi samlar dem alla tre, tillsammans med kommundirektör Pernilla Wigren, i ett av kommunhusets rymliga mötesrum. Att det finns ett blocköverskridande engagemang i klimatfrågan här blir genast tydligt. Joakim Storck förklarar varför hans styre tog fram en kommunal koldioxidbudget:
– Vi har satt upp mål om att vi ska göra framsteg. Den stora utmaningen är att man inte vet hur man ska ta sig an det. Därför har vi haft principen att säga ja till bra förslag. Det här med koldioxidbudget kom från Vänsterpartiet, och vi sa ja.
Hur mycket detta i praktiken har påverkat tycker han är svårt att egentligen mäta, redan i år.
– Framförallt har vi fått bekräftat i siffror det vi redan känt till, att transportfrågan är den största utsläppsutmaningen. Ett konkret exempel är att vi arrangerat ett transportseminarium i oktober med Scania och andra större transportörer. Lärdomen är att de som ställer om behöver få fördelar, inte begränsningar. Det väcktes idéer om att fossilfria fordon kan få köra på tider i stadskärnan som andra inte får. Sådant kan vi politiker jobba vidare med.
Han konstaterar att det har funnits en tröghet och att politikerna inte fullt ut har trott på att det är möjligt att genomföra så stora utsläppsminskningar som krävs.
– Beslutet om att minska har vi sedan länge, men först det här året har vi fått ljus på frågan. Det är egentligen pinsamt att det inte har hänt mer, långt tidigare. Det måste bli verkstad! Och då är det en stor pedagogisk poäng är att vi kan följa utsläppen, eftersom vi har en koldioxidbudget.
Anders Lindh (M) flikar in att kommunens måste förhålla sig till de geografiska avstånden.
– Vi är en stor kommun där mindre orter är etablerade 3–4 mil utanför centrum. Det är den stora utmaningen. Vill vi ha folk kvar på landsbygden så krävs transporter. Vi har lärt oss under pandemin att alla inte behöver jobba på plats, så nu bygger vi ut bredbanden.
En av kommunens största arbetsplatser ligger 17 kilometer från centrum, därför har det varit prioriterat att bygga en bra cykelbana dit, förklarar Liza Lundberg (S):
– Vi kampanjar för att få fler människor att cykla, även på vintern. Där har kommunen gått in med olika saker för att underlätta, som bidrag till vinterdäck och hjälmar. Vi har en cykelplan som vi jobbar med. Där finns det mycket kvar att göra – men det finns en tydlig ambition.
Kunskap, engagemang, idéer och ambitioner till trots – kommer Falun att klara att hålla sig till målet att minska utsläppen med 12 procent per år?
– Det är min första dag på jobbet. Jag kan inte svara på det, svarar Liza Lundberg krasst.
Joakim Storck (C) säger att han inte heller vet om kommunen gjort och kommer att göra tillräckligt framöver – och tillägger att mycket av de kommunala utsläppen också beror på rikspolitiken.
– Reduktionsplikten har varit viktig, så när den försvinner kommer kommunerna ju att jobba i motvind. SD har inflytande och de är klimatskeptiker, det är bara att konstatera. Det kan innebära att vi står och stampar med utsläppen i kommunen, trots stora ansträngningar.
Anders Lindh menar att det viktigaste är att fortsätta försöka:
– Om vi har ett mål och inte når det – så får vi inte sluta, vi blir lite bättre än innan vi försökte. Vi köper till exempel in rätt mycket till kommunen idag. Börjar vi och regioner kräva klimatsmarta inköp så resulterar det troligen i att dieselbilar blir svåra att köpa.
Joakim Storck säger att man som kommunpolitiker riskerar att drabbas av en känsla av hopplöshet.
– Vad kan jag egentligen påverka? Vi har gjort en analys där vi tittat på siffrorna från arbetspendling. Sedan 1990-talet har den i stort sett fördubblats mellan kommuner som Rättvik, Falun och Vansbro. Det beror på en ökad utbildningsnivå och att det är mindre sannolikt att få de jobben lokalt. Antalet personer som åker kollektivt är ungefär konstant, det är personbilstrafiken som har ökat.
Kommunen kan försöka få medborgare att ställa bilen, genom olika kampanjer, tillägger Liza Lundberg – men mycket hänger på regionerna.
– Kollektivtrafiken, som har jättestora utmaningar, är regional. Vi kan inte gå ut som kommunpolitiker och lova att den blir bättre.
Anders Lindh tycker ändå att han ser steg i rätt riktning. Han bor själv i en av de mindre byarna några mil från stadskärnan. Där börjar samåkning bli mer av en norm.
– Vi har en Facebookgrupp. Den som behöver skjuts skriver på sidan, de som ska köra svarar och de stämmer träff. Det funkar, och är jättepopulärt!
Kommundirektören Pernilla Wigren tillägger att det inte går att blunda för att vi befinner oss i en tid där det finns ett momentum.
– FN:s klimatpanel är tydlig, det händer så mycket i vår samtid och det leder till att människor vill förändra. Den största förtjänsten med vår koldioxidbudget är enligt mig att den är så himla drabbande! Det gör att den tjänar som ett pedagogiskt verktyg. Vi har ett ansvar nu!
Kommunen uttalar sitt ansvar. Den vänder på många stenar, analyserar och förändrar. Mäter koldioxidavtryck på varje måltid i skolan, återbrukar, energieffektiviserar och elektrifierar fordonsflottan.
Men utanför kommunhuset finns Fridays for Future Falun, som pekar på att mycket mer behöver göras. Därför står de varje vecka utanför en galleria i centrum med handskrivna plakat.
– Politiken har inte ett tillräckligt konkret åtgärdsprogram. Det finns olika förslag på vad man kan göra, men inte ett datum satt när det ska vara klart, säger Maj Ardesjö, aktiv i FFF Falun och lokalpolitiker för Miljöpartiet.
Några gånger har politikerna som styr besökt aktivisterna.
– Till exempel när vi samlade in tankar från förskolebarn. De tog emot lapparna och hängde upp dem på biblioteket. Det blir symbolhandlingar, men de behöver öka takten för att minska utsläppen.
Hon menar att kommunen behöver utlysa ett klimatnödläge och arbeta metodiskt utifrån det.
– Det kom in ett medborgarförslag om det. Kommunen landade i att erkänna, men inte utlysa klimatnödläge – vilket betyder att man inte vidtar drastiska åtgärder.
Maj Ardesjö saknar en kommunal vision.
– Att politiken berättar vad vi har att vinna på omställningen. Vi har hur mycket kalhyggen som helst här. Vem vill fika där? Var är politiken för att skydda ekosystemen?
Vill du fortsätta läsa?
Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det
loggar du in här
.