Så reagerade däremot inte den nederländske statsvetaren Cas Mudde. Han följde valet och twittrade om det under hela kvällen, och kunde konstatera att Sverige helt enkelt hade blivit lite mer likt resten av Europa.

– Om du hade frågat mig 2018 om jag såg det här komma redan då, så nej. Men jag var inte förvånad eftersom vi har sett det här i nästan alla andra länder. Men det är samtidigt poängen, det är därför det är en stor besvikelse att det också har hänt i Sverige. 

Här för att stanna

Cas Mudde är en av de mest välkända europeiska experterna på radikalhögerns expansion, och vilka knappar man tryckt på för att bredda sina väljarbaser. Han talar gärna om nativism, den politiska idén om att ”inhemska” befolkningar måste skyddas från utomstående invandrare. När den svenska valrörelsen både handlade om Sverigedemokraterna och deras kärnfrågor, en koppling mellan brott och invandring, såg han ett ökat SD-stöd som givet.

2019 publicerades Cas Muddes mycket uppmärksammade bok ”Ytterhögern idag”, som trots det viktiga ämnet kom i svensk översättning bara i september i år. I den driver han tesen att det pågår en fjärde våg av högerradikal mobilisering och att radikalhögern är här för att stanna.

– De är en del av det politiska landskapet och lyfter frågor som är viktiga för en tillräckligt stor del av folket, precis som gröna partier gör.

Läs Dagens ETC:s intervju med Cas Mudde från 2019: Cas Mudde: ”Nästa steg är oundvikligen att SD släpps in”

Folk ställs mot elit

Ekonomiska frågor spelar en viss roll bakom varför väljare lockas till radikalhögern, men en desto större anledning är att väljarna faktiskt sluter upp bakom det radikala tankegodset. Det är därför SD lockat både arbetarklass och de med högre levnadsstandard. Kärnan är kulturell. Det handlar om att folk är oroliga över att ”deras Sverige” håller på att försvinna, enligt Cas Mudde.

Men radikalhögern har också mycket framgångsrikt använt sig av en populistisk retorik om att ”folket” far illa av ”elitens” styre. Det har fungerat, dels eftersom en folklig motståndskamp enkelt går att likställa med ett demokratiskt ideal, dels för att den gamla tidens politiska paternalism är borta. Väljare ser sig idag som lika mycket värda som politiker – det gör det enklare att uttrycka missnöje. 

Cas Mudde tror som sagt att högerradikalismen är här för att stanna, men det är inte avhängigt att också SD gör det. I sin bok varnar han för att högerpartier i mainstreampolitiken kan anamma radikalhögerns budskap som en form av politisk taktik. Risken med detta är att budskapen då kan komma att överleva själva ursprungspartiet – och att den nya bäraren av idéerna också kan förändras. 

– Till en början handlar det om ren opportunism. Mainstream­partierna ser att det kommer ett hot från de radikala, så de antar deras idéer i hopp om att kunna försvaga hotet och behålla sina väljare. Partiets ledning tror oftast inte själva på idéerna. 

Men om ett högerparti fortsätter så här under ett flertal år, så kommer de nya personer som ansluter till partiet under den perioden att bli medlemmar i ett parti de själva anser är nativistiskt. Det kan sätta igång en process som gör att partiet faktiskt förändras inifrån. 

Borgerliga axlar manteln

Cas Mudde nämner det republikanska partiet i USA, franska Les Républicains och det nederländska regeringspartiet VVD som exempel. 

VVD brukade vara ett liberalt parti men det har blivit konservativt under partiledaren Mark Rutte, Nederländernas premiärminister. Han är själv en politisk kameleont som kan gå åt olika håll, men de unga lokalpolitikerna i partiet är uteslutande nativister, eftersom partiet har haft en sådan prägel när dessa har anslutit. 

– Även på det här sättet har Sverige varit 20 år efter alla andra länder. Det vore väldigt förenklande att påstå att Moderaterna nu är ett nativistiskt parti, eftersom de börjat med en sådan propaganda och agenda bara helt nyligen. Men om de fortsätter så kommer det bli en del av partiets DNA, vilket är vad som hänt i andra länder, säger Cas Mudde.

– Och det är därför det är så anmärkningsvärt att man inte redan har lärt sig den läxan. Det räcker att Sverige tittar över bron och ser vad som händer i Danmark

”Måste betala priset”

Men om det finns en rad fördelaktiga saker hos den populistiska radikalhögern, så finns det också ett antal svagheter. En av akilleshälarna är att man har en väldigt begränsad agenda. Om det politiska samtalet uteslutande skulle handla om utbildning, vården och bostadspolitiken skulle radikalhögern inte ha lika mycket att säga. Då kommer de falla tillbaka till tio–tolv procent, tror Cas Mudde.

Ännu en svaghet är att radikalhögern i de flesta fall har kommit till regeringsmakten inom EU via koalitionsuppgörelser med andra partier. Men det har ofta visat sig vara mycket bräckliga samarbeten. Det här är relevant nu, även för Sverige. 

– En av sakerna som glöms bort i den svenska kontexten nu är de förhållanden som råder när SD kommer till makten, även om det bara skulle handla om att ge stöd till en M-KD-regering. Just nu går vi in i en period med en levnadsomkostnadskris och en energikris. Det kommer bli väldigt svårt för SD som har många arbetare bland sina väljare, som kommer känna av de ökade kostnaderna. 

– SD kommer att behöva betala priset för det, precis som vilket regeringsparti som helst. Så det här är egentligen en fruktansvärd tid att komma till makten, i det här läget vill du hellre befinna dig i opposition.

Men kan inte SD i så fall fortsätta hävda att de egentligen inte ingår i regeringen?  

– Visst. Men de kommer fortfarande behöva stödja regeringens budget och många fler saker. Och ifall de drar tillbaka sitt stöd kommer de bli sedda som det parti som fick regeringen att krascha, och de kommer bli sedda som opålitliga. Det kommer att skada dem.