– En av mina patienter tvingades ­släppa ett av sina barn i Medelhavet. Vi ­försöker ­navigera hur den här personen ska ­kunna leva igen, ibland utan inkomst, ett ­tappat språk, kultur och hem, säger en av ­behandlarna som slutat på Capios ­mottagning och som vill vara anonym.

I år var det fem år sedan Capio vann regionens upphandling. Sedan dess har personalen helt bytts ut. Men det är inte patienterna som får behandlarna att sluta på mottagningen. Istället har det att göra med den press som kommer från företagets ledning.

– Ledningen fanns hela tiden i bak­grunden och misstrodde att vi inte gjorde vårt jobb, att vi var lata. Det är så knäppt för det fanns ingen tid för återhämtning, toalettbesök fick man skjuta upp. Jag kämpade med blod, svett och tårar för att patienterna inte skulle påverkas på något sätt, säger behandlaren.

Krav på fler patienter

Tolv psykologer och psykoterapeuter har slutat sedan 2020. En fick inte fortsatt tjänst efter kritik om arbetsmiljön. En uppmanades att sluta efter kritik om arbetsmiljön. Två PTP-psykologer har utöver det tackat nej till fortsatt tjänst – på grund av arbetsmiljön.

Från att som mest ha varit runt tio ­legitimerade psykologer är man idag fyra.

Dagens ETC har talat med tio medarbetare, både personal som slutat och som arbetar kvar.

Enligt nationella riktlinjer bör behandlingen för traumapatienter pågå mellan 90 till 120 minuter. I undantagsfall kan 60 minuter också ge resultat men inga forskningsstudier med den tidsramen har inkluderat tolk. Är en tolk med, vilket är fallet i majoriteten av besöken, så går nästan halva terapitiden bort. Ändå är 90-minuterssessioner sällan möjliga att genomföra. Psykologerna ska producera mera. Pengar måste in, målen måste nås.

Först skulle behandlarna ha fyra patienter per dag. Det blev en stressig arbetsdag, men det gick. Sedan ökade arbetsgivaren till fem besök per dag.

– Vi fick då endast tid till en timmes behandling där halva tiden ibland gick åt tolk. Då kände jag att det inte var någon idé att vara kvar. Det är oetiskt att tjäna pengar på en så sårbar grupp, säger psykologen Javier Charry som slutade i fjol.

Han har tidigare forskat på hur psykologer själva kan påverkas av att genomföra trauma­behandlingar. En risk i yrket är sekundärtrauma vid för hög arbetsbelastning. Det kan förebyggas om man håller sig till riktlinjer som finns.

– Men de struntade i detta, de körde bara på.

Konsekvenserna kan också bli stora för patienterna. Individer som inte får den evidensbaserade behandling de behöver kan få kroniska mentala och somatiska besvär. I slutändan kan det även bli ­ekonomiskt ­kostsamt för samhället och motverka ­integrationen.

En annan del i Capios uppdrag, som står i avtalet med regionen, handlar om samverkan med andra vårdenheter och verksamheter. Samtliga av medarbetarna som vi talat med säger att det varit en nästintill omöjlighet.

– Ska man träffa så många patienter per dag räcker inte tiden till för att samverka med andra. Men för en person som lever med ­trauman och ibland en svår social situation och kroppsliga svårigheter så behövs samverkan för att kunna ha en enhetlig vård och skapa den psykosociala stabiliteten, säger psykologen Tove Ringmar som slutade på Capio hösten 2021.

Härskartekniker och straff

Några av psykologerna som Dagens ETC talat med menar samtidigt att ­patienterna fått god vård utifrån de ­förutsättningar som funnits men att det gått ut över ­behandlarnas ­arbetsmiljö. Det har lett till att så många ­slutat har vilket också påverkat ­patienterna. Speciellt har de med en mer komplex sjukdoms­bild mått dåligt av att byta ­psykologer flera gånger.

– Vi är många som vill jobba med den här gruppen och mår dåligt över att lämna dem, men ingen vill stanna på Capio, säger en behandlare.

Det har gjorts flertal försök till dialog med arbetsgivaren om att kravet på fem genomförda besök är för högt. Till slut kopplades HR-avdelningen in.

– Men HR stod helt på ledningens sida. En psykolog blev nästan uppsagd för att hon uttryckte problem som fanns på mottagningen, ledningen använde härskartekniker och vi blev straffade med att exempelvis inte få gå en utbildning som tidigare hade lovats. Några fick inte längre flextider och de sa att om man inte passade i Capiomodellen kanske man ska söka sig vidare, säger en tidigare anställd.

Idag saknas skyddsombud

Psykologen Elsa Eriksson Anell var under den här tiden skyddsombud på Capio. Det var en påfrestande tid. Hon upplevde det som att ledningen bara upprepade sina svar om att ingenting kunde förändras.

– På en planeringsdag kom alla ­anställda överens om 55 stycken konkreta förslag på åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Ledningen sa nej till allting, bemötandet var nästan hånfullt.

Hon framförde bristerna i arbetsmiljön till arbetsgivaren ett flertal gånger och visade på det ovanligt låga resultat som framkommit i en medarbetarundersökning. Men larmen togs aldrig på allvar. Sedan Elsa Eriksson Anell slutat är det inte heller någon som tagit över som skyddsombud. Ingen har orkat.

Men efter HR:s inblandning bestämde sig abetsgivaren för att ta över behandlarnas scheman för att ”sänka den administrativa bördan”. För psykologerna upplevdes detta dock inte som någon hjälp, snarare ett slöseri med skattepengar. Det ledde nämligen till att patienter bokades in med mycket kort varsel när en annan session ställdes in. Ibland ringdes till och med patienter in trots att de varit där dagen före – bara för att fylla en lucka.

– Istället för en klinisk bedömning var det Capios behov av att få in pengar som ­prioriterades, säger en av behandlarna som slutat på mottagningen.

Kallades in av chefen

Efter att psykologen Tove Ringmar kom till­baka från lunchen en dag och upptäckte att hon hade en helt ny patient inbokad utan möjlighet till förberedelse, valde hon att ta upp arbetssituationen i ett medarbetarsamtal.

– Då kallade verksamhetschefen och regions­chefen in mig på ett möte och ifrågasatte om jag var lämpad för det här jobbet. De ifrågasatte min stresstålighet. Det kändes märkligt eftersom jag bara några månader innan hade jobbat i krigsdrabbade områden och fått utmärkta omdömen kring just stresståligheten, säger hon.

Flera av psykologerna påpekar också att lösningen går emot vad de känner till om arbetspsykologi.

– Är det något som kan förebygga psykisk ohälsa vid hög arbetsbelastning är det autonomi för att lösa arbetsuppgifter. Men här tas autonomin istället bort, säger en behandlare som fortfarande arbetar på Capio.

Strax efter att ledningen tagit över personalens schemaläggning så hävdade också cheferna att på grund av att de ”avlastat personalen” så kunde de nu börja boka in två extra besök per vecka. Istället för stöttning så fick psykologerna alltså ännu mer arbete.

– Det går inte att jobba som man gör i Capio, jag kommer också att krascha, säger en av behandlarna som arbetar kvar.

Verksamhetschefen svarar inte

Efter att många av de legitimerade psykologerna med specialistutbildning i traumametoder slutat, började Capio anställa fler nyexaminerade och andra yrkesgrupper utan sådan utbildning, som även de fick behandla patienterna. Flera av psykologerna har haft anmärkningar om att detta inte är patientsäkert. På samma vis får studenter och PTP-psykologer ta hand om patienter som de inte klarar av.

– När jag började så var produktionen direkt samma som för legitimerade psykologer. Det gällde alla som gjorde PTP och studentpraktikanter fick också ta fem, sex patienter för stödsamtal, psykologiska ­insatser och interventioner. Studenter som går i praktik har inte alls någon erfarenhet för att utföra det arbetet, säger en av PTP-psykologerna.

Dagens ETC vill tala om personalens arbetsmiljö med verksamhetschefen som är den med bäst insyn i verksamheten. Det är inte möjligt får vi höra. Istället svarar vd på Capio psykiatri, Maria Bejhem, på våra ­frågor. Hon säger att hon varit väldigt involverad kring frågor om arbetsmiljön. Men flera av behandlarna säger att de aldrig träffat henne. Några som slutat i närtid och de som fortfarande arbetar kvar säger att hon varit på mottagningen två gånger de senaste två åren. Däremot har Maria Bejhem varit involverad i avtalet med regionen.

Capio får idag en hög ersättning för varje besök, åtminstone i jämförelse med andra patientgrupper i öppenvården. Varför får man det? Kan det bero på att man ska kunna ha längre besök?

– Våra ersättningar är baserade på vilken typ av patientbesök det gäller. Mer komplexa behandlingar har högre ersättningar, säger Maria Bejhem.

Hon menar att besöken är individanpassade. Vissa patienter behöver längre tid än andra och det går att boka en ”casemix” för att lösa dagsplaneringen och för att möta efterfrågan. Om alla sex patienter skulle komma en dag som planerat går det inte att ha 90-minutersbesök, det håller Maria Bejhem med om. Men eftersom mottagningen får så många återbud så händer det väldigt sällan, säger hon.

”Tänker inte säga att någon ljuger”

Att patienter bokas in trots att det saknas behov för att ersätta återbud eller att det inte finns tid för att förbereda hastigt inbokade patientbesök är uppgifter som hon ”inte vet detaljer kring”. Men hon förstår inte varför personalen är missnöjda över att receptionen tagit över tidsbokningen.

– Hur tänker du då? Att det är bättre att man ska boka patienterna själv? Det är en stor administrativ börda så det är därför de får hjälp att boka patienter.

Enligt Maria Bejhem stämmer det inte att PTP-psykologer får ta lika många patienter från början som legitimerade psykologer. Även när det kommer till antal patienter som personalen ska genomföra per dag så går våra uppgifter isär. Maria Bejhem menar att det finns ett mål om att genomföra fyra besök per dag, och just nu ligger snittet på fyra patienter per behandlare. Att de ska boka in fler handlar om att de fyra som är målet ska täckas upp vid återbud.

Så att genomföra fem besök per dag ­stämmer inte?

– Nej. Fyra patienter kan också kännas mycket så jag har full förståelse för att många är stressade.

Är du säker på det? Enligt samtliga ­psykologer jag talat med är det fem genomförda patienter per dag som är kravet. Menar du att de inte är sanningsenliga?

– Jag tänker inte säga att någon ljuger. De har sin bild och vi har vår så det blir alltid svårt att göra något åt.

Psykologen: Stämmer inte

En behandlare som arbetar på mottagningen idag blir upprörd när vi berättar vad Maria sagt om antalet besök per dag.

– Vi ska genomföra fem besök om man jobbar heltid och sedan måste vi boka två extra per vecka, så 27 ska man boka och 25 ska man genomföra och så här har det varit länge, så det stämmer absolut inte.

Efter samtalet får Dagens ETC även ta del av ett mejlutskick och en ljudinspelning som bekräftar psykologernas uppgifter.

Vad gäller arbetsmiljön hävdar Maria Bejhem att ledningen gjort stora insatser för att stötta arbetsgruppen. De har förutom övertagandet av schemaläggningen utökat handledningen för samtliga psykologer och terapeuter, gjort en riskanalys och handlingsplan. Patientnöjdheten ligger också på 98 procent i deras egna undersökningar.

Två psykologer som vi talar med är dock tveksamma till hur den undersökningen har gjorts och om resultatet av patientnöjdheten faktiskt innebär att patienterna får ett högre behandlingsresultat.

”Så klart bekymmersamt”

Så vad säger regionen om avtalet med Capio?

Maria Andersson är enhetschef för psykiatri och samverkan i Region Stockholm. Enligt henne så ställs det krav på leverantören från regionen och sedan finns det lagstadgade krav som företaget måste följa, såsom arbetsmiljöverkets regler.

– Det är så klart bekymmersamt när vi får signaler om problem kring arbetsmiljön. I just det här fallet har det kommit till vår kännedom att det finns en Ivo-anmälan om arbetsmiljön.

Regionen följer avtalets krav löpande. Att vårdgivaren ersätter psykologer med andra yrkesgrupper är något som de kommer att titta vidare på. Vad gäller behandlingstiden så säger Maria Andersson att regionen inte har någon detaljstyrning kring hur många minuter ett besök ska vara men kommer att undersöka även den frågan.

– Vi har inte fått signaler om patient­klagomål men har man systematiskt kortare tid än vad som är rimligt så måste vi titta på det mer, den här informationen har inte vi haft så tydligt tidigare.