– Det är lika mycket min familjs säkerhet som för journalisternas säkerhet, säger Su Myat. Jag önskar att det kunde vara på ett annat sätt, men det går helt enkelt inte.

Vi träffas i den thailändska gränsstaden Mae Sot där tidningen numera har sitt huvudkontor. För ett par år sedan var staden fylld med internationella biståndskontor, men i takt med att Myanmar öppnade gränserna i början av 2010-talet så har de lämnat. Prioriteringarna blev andra när den demokratiska utvecklingen tycktes gå i rätt riktning.

Om det inte vore för statskuppen 2021.

– Nu när vi behöver stöd mer än någonsin så har organisationerna helt försvunnit. Inte bara fysiskt, utan även finansiellt. Vi försöker leta efter utländska finansiärer, för kriget gör att vi utan annonsintäkter går på knäna, berättar Su Myat. Å andra sidan så handlar det här om överlevnad, så vi får väl helt enkelt kämpa stående på knäna.

Turbulent historia

Den första februari 2021 rullade militärfordonen in i Myanmars huvudstad Naypyidaw. Den demokratiskt valda regeringen, som i praktiken leddes av nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, avsattes och försattes i exil. Tusentals oliktänkande fängslades och under militärkuppens två första månader uppges över 1 700 personer ha dödats.

Förändringen av konstitutionen som fattades 2008 efter decennier av demokratisk kamp var som bortblåst över en natt. De 13 år som följt efter det med återkomsten av Aung San Suu Kyi, stärkandet av civilsamhället och reformarbetet var borta. Visserligen hade redan det utländska biståndet börjat minska redan 2015, men när Donald Trump kom till makten i USA 2016 försvann den största givaren nästan helt.

Att Aung San Suu Kyi med tiden skulle visa sig försvara militärens fördrivning folkmord av minoritetsfolket rohingyer som ägde rum 2016 till 2017 gjorde att förtroendet för henne sinade. I Internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) höll den juridikutbildade ledaren 2019 ett nästan 30 minuter långt försvarstal för militärens övergrepp.

Med ett sinat förtroende från omvärlden och under covidtider var det enkelt för militärjuntan att avsätta regeringen. Eller åtminstone trodde de att det skulle vara enkelt.

Civil olydnad mot juntan

Efter nästan 50 år av organiserat motstånd och efter att ha fått ta del av vad demokrati kunde betyda så väcktes ett folkligt uppror. Aung San Suu Kyi fängslades visserligen 2021, men regeringen omgrupperade sig i exil. Den väpnade grenen (PDF) som startades maj 2021 har idag uppemot 80 000 soldater. Det största upproret kommer dock från civilbefolkningen. Över 400 000 statligt anställda, kanske betydligt fler, har anslutit sig till civila olydnadsrörelsen (CDM). Strategin är tydlig: militärjuntan ska inte ha tillräckligt med resurser för att orka stå emot frihetskriget.

Den väpnade revolutionen har tillsammans med de olika etniska gruppernas väpnade grenar tagit kontroll över nästan halva landet. I manskap anses stödet för revolutionen motsvara 50 miljoner människor, medan för regeringen fem.

Ogenomtänkta beslut

Det var i den här kaotiska situationen och när behovet av stöd till demokratiska krafter var som störst som Sveriges strategi för Myanmar skulle löpa ut vid årsskiftet nyårsafton 2022. Med en ny regering på plats så fattades omgående beslut om att minska det svenska utvecklingsbiståndet till landet med 60 procent. Beskedet kom dagen i samband med att regleringsbreven godkändes dagen innan julafton och skulle träda i kraft knappt tio dagar senare.

Johan Forssell (M), den nytillträdde bistånds- och utrikeshandelsministern som tidigare varit kriminalpolitisk talesperson för Moderaterna, menade genom sin pressekreterare Karl Opdal att ökat bistånd nödvändigtvis inte leder till ökad effekt.

Två veckor efter reportageresan till Sydostasien träffar Dagens ETC organisationen Burmakommittéernas generalsekreterare Kristina Jelmin i Gamla stan i Stockholm. Hon är kritisk mot hanteringen av biståndet till Myanmar.

– Från mitt perspektiv så var de plötsliga neddragningarna svåra att förstå. Sedan inbördeskriget började 2021 så har fler än två miljoner tvingats att lämna sina hem och över 25 000 gripits för sina åsikters skull. Trots det finns det mängder med modiga journalister, människorättsaktivister och vanliga människor som envist kämpar för ett bättre Myanmar, säger Kristina Jelmin.

”Inte fått förklaring”

Under 2023 omförhandlades regeringens biståndsprogram från grunden. Tidöpartierna skulle enas i en ny reformagenda och det uttalade målsättningen var att dra ner antalet biståndsländer. Att sänka biståndet med 60 procent gav intrycket av att Myanmar var ett av länderna som var på väg att ryka. Efter protester från flera svenska partnerorganisationer ändrades dock beslutet.

– Det var välkommet när beskedet kom i det sista kvartalet 2023 att biståndet endast skulle sänkas med 20 procent. Men bistånd behöver vara långsiktigt och särskilt i länder som i Myanmar där organisationer arbetar under otroligt svåra förhållanden. Dessutom har det svenska biståndet visat positiv effekt under åren och går helt i linje med regeringens ambitioner om att stärka frihetliga rörelser – så vi förstår inte vad som låg bakom de plötsliga neddragningarna och har inte fått någon förklaring än idag, säger Kristina Jelmin.

Burmakommittéerna är visserligen en liten organisation, men de är en av få som har arbetat konsekvent i Myanmar sedan år 2000. De senaste åren har de arbetat för att stärka medier i landet. Than Lwin Khet News är visserligen inte en partnerorganisation, men Kristina Jelmin beskriver liknande utmaningar som Su Myat.

– Inne i landet har medielicenserna dragits in för många medier, vilket har inneburit att de antingen läggs ner eller tvingats i exil där de behöver stöd för att byggas upp igen. Till exempel har en stor intäktskälla i inhemsk annonsering försvunnit. Många av medierna är dessutom polariserande, så det är särskilt viktigt att stötta dem som är helt oberoende, säger Kristina Jelmin.

Ingen ny strategi på plats

Den förra regeringsstrategin för Myanmar som löpte ut 2022 förlängdes över 2023. Under tiden skulle en ny strategi förhandlas som var tänkt att presenteras senast den sista februari 2024. Men i sista stund sköts lanseringen av den nya strategin upp med en månad och förväntas nu komma runt påsk. Den godkända budgeten för utvecklingsbistånd för 2024 kvarstår dock vid samma nivåer som 2023, alltså 200 miljoner kronor.

En tjänsteperson på utrikesdepartementet uppger för oss att det var en komplicerad process som föregick beslutet om att sänka biståndet med 60 procent. Han hänvisar till att det allmänna biståndet sänktes och att utvecklingsbiståndet till Myanmar följde utvecklingen. Sänkningen för Myanmar var dock betydligt kraftigare än för den allmänna biståndsbudgeten.

Det finns en långsiktig ambition om att effektivisera biståndet.

Tjänstepersonen bekräftar att sänkningen kom i en anda av att regeringen ville fasa ut ett antal länder.

– Det finns en långsiktig ambition om att effektivisera biståndet, fokusera dess inriktning och att fasa ut ett antal länder. Det innebär att när ambitionen om att åter öka biståndet till Myanmar är det något annat som tidigare var planerat som inte kommer att kunna genomföras, skriver tjänstepersonen på UD.

Vi ställer en uppföljande fråga om den första sänkningen på 60 procent indikerade att Myanmar var tänkt att fasas ut som biståndsland. Till det får vi inget svar. Utrikesdepartementets pressjour ger dock en liknande beskrivning som tjänstepersonen och benämner, anmärkningsvärt, de facto sänkningen på 20 procent från 2022 till 2024 som en ökning. Det är trots att den ställda frågan benämner den plötsliga sänkningen av 60 procent.

– I samband med Sidas regleringsbrev för 2023 genomfördes ett antal förändringar i syfte att skapa flexibilitet i framtagandet och genomförandet av reformagendan för Sveriges bistånd. Under denna process framkom vikten av ett fortsatt starkt svenskt engagemang i Myanmar till stöd för de krafter som kämpar för ett fritt och demokratiskt Myanmar. Regeringen fattade därför redan i juli 2023 ett beslut om att höja volymen till 200 miljoner kronor. Detta är också ungefär den volym som varit aktuell sedan limiterna för biståndet infördes, skriver pressjouren.

”Resistens mot propaganda”

Långt ifrån de beslutfattande rummen i väst fortsätter kampen för att avsätta militärjuntan i Myanmar. Su Myat ser sin tidnings uppgift som att vara en stabil del av ett demokratiskt samhälle. Hon beskriver att de ska stå pall mot desinformation och propaganda.

– Vår uppgift är skapa en resistens mot juntans propagandakrigföring. Vi skapar högkvalitativ journalistik inifrån landet. Den viktigaste resursen vi har där är medborgarjournalister – alltså sådana som saknar formell utbildning men som kan vara på plats där juntan finns, säger Su Myat.

Hon tillägger att arbetet är farligt.

– Vi har rigorösa säkerhetsåtgärder. Vi är väldigt få som känner till deras riktiga identiteter. De säger aldrig sina namn och alla har pseudonymer när de skriver, inklusive jag, berättar hon.

Inbördeskriget i Myanmar fortskrider hursomhelst. Su Myat som tidigare undervisade i journalistik inne i landet berättar att hon fortfarande har ett brett kontaktnätverk bland sådana som arbetar för juntan.

– Jag har flera gånger varit på gränsen till att bli uthängd eller till och med utpekad som en statsfiende, men många av dem som arbetar för juntans medier har varit mina studenter. De känner mig och vill inte hänga ut mig, säger Su Myat.

Hennes berättelse återkommer bland många som man talar med. Personer som arbetar för militärjuntan sitter på dubbla stolar. Dels har de familjer att försörja, dels vill de beskydda dem som arbetat för revolutionens syften. De hårt kontrollerade statsmedierna följs av en storebrorsliknande underrättelsetjänst som vakar över rapporteringen.

Livsfarligt för journalister

Reportrar utan gränser pekar ut Myanmar som ett av de absolut farligaste länderna för journalister. Endast Eritrea, Iran, Nordkorea och Turkmenistan anses värre.

Su Myats kontakter i Myanmar visar också på sårbarheten hos militärjuntan. De revolutionära krafterna har brett folkligt stöd och när juntan drar åt snaran ytterligare så resulterar det oftast i att fler ansluter sig till den revolutionära armén eller civila olydnadsrörelsen. I februari kallade militärjuntan till allmän värnplikt, som under kristid – som nu – kan vara femårig. Resultatet blev att tusentals människor omedelbart gick med i revolutionen.

En dag ska vi kunna komma tillbaka till våra hem och bygga landet igen.

– Våra medborgarjournalister inne i landet drabbas givetvis också av det här. Flera av dem funderar på att lämna landet, andra har gått med i armén. Men en dag ska vi kunna komma tillbaka till våra hem och bygga landet igen, avslutar Su Myat.