– Det är hektiska tider nu, det bara öser över en olika tokigheter som man skulle vilja reagera jättestarkt på. Men man hinner ju nästan inte, för sen kommer nästa tokighet.

För dagen upptar mäns våld mot kvinnor hennes uppmärksamhet. Högerpartierna riktar sitt fokus på gängvåldet som kopplas samman med migrationen, eller ”etnifieras” med Annika Strandhälls ord. Arbetet mot mäns våld kommer tappa fart, varnar den förre miljöministern som nu lägger sitt politiska krut i rollen som S-kvinnors ordförande. 

– Regeringen är fullständigt besatta av att etnifiera gängvåldet, höja straffen och utvisa folk. Jag har väldigt svårt att se att de kommer att prioritera mäns våld mot kvinnor. I den mån man gör det kommer det handla om heder och att återigen etnifiera problemen.

Ska mäns våld mot kvinnor bekämpas måste man också värna de ekonomiska skyddsnäten, anser Annika Strandhäll. Om inte ersättningarna i trygghetssystemen räknas upp när inflationen skenar kommer det att få konsekvenser, menar hon.

– Fler kvinnor får svårare att gå när första slaget kommer.

Lägger man ihop förslagen på det rättspolitiska och det migrationspolitiska området får man en kraftfull förskjutning i repressiv riktning.

Tålamod med partiledningen

Sedan flyttlasset gått från miljödepartementet till riksdagshuset har Tidöavtalet mellan högerpartierna hållit Annika Strandhäll sysselsatt. Rättsstatens principer och därmed själva demokratin sätts på spel, anser hon.

– Lägger man ihop förslagen på det rättspolitiska och det migrationspolitiska området får man en kraftfull förskjutning i repressiv riktning.

Jag tycker att det är tecken på viss styrka att man inte bara rusar iväg och far ut.

Att prostitution kan räknas som bristande vandel och leda till utvisning har väckt reaktioner. Mindre uppmärksammade är skrivningarna om att den som söker uppehållstillstånd inte ska ”visa missaktning mot den svenska befolkningen”.

– Vad är det ur ett rättsligt perspektiv? frågar Annika Strandhäll retoriskt.

När hon ombeds kommentera att partiledaren Magdalena Anderssons inte velat ta avstånd från enskilda förslag på rätts- och migrationsområdet i Tidöavtalet blir Annika Strandhäll mildare i tonen. Även om hon inte hör till de socialdemokrater som tycker att det räcker att ta strid med regeringen på välfärdsområdet har hon tålamod med partiledningen.

– Jag tycker att det är tecken på viss styrka att man inte bara rusar iväg och far ut. Vi är ett parti som vill ta ansvar för Sverige och i varje enskilt läge ska vara beredda att ta över regeringsmakten.

Lojal med partitoppen, tuff mot motståndarna. Men bilden som finns av henne som konfrontativ slugger, inte minst i sociala medier, protesterar hon emot.

– Den bilden är en del av vad som närmast är ett pågående krig mot progressiva röster i debatten. Jag är inte ensam om att demoniseras av extremhögern och SD:s trollfabrik.

– Man kan jämföra med justitieutskottets nya ordförande (SD:s Richard Jomshof, red. anm) som skrev ”ÅK HEM” i en tråd om papperslösa. Det skulle jag kalla konfrontativt, lägger hon till.

Som socialdemokrat är det otroligt viktigt att den gröna omställningen ses som ett samhällsbygge och inte läggs på individens axlar.

Inte pepp på opposition

Att ta striden om den politiska agendan ser hon som en av de viktigaste uppgifter som ligger framför henne. Allt för länge har högerns problembeskrivningar dominerat, anser Annika Strandhäll. Det betyder inte att hon känner sig hemma i oppositionsrollen. Hon säger sig föredra departementspromemorior före Twitterinlägg alla dagar i veckan.

– Det gängse är väl att man ska säga att ”nu är jag peppad på att gå i kraftfull opposition och sådär”. Det är klart att man hellre vill sitta i regeringen och lägga fram sina förslag.

Tiden som miljö- och klimatminister blev tio månader kort. Ingen succé heller, om man frågar de miljöorganisationer som ständigt rasade när regeringen öppnade för utbyggnad av Arlanda och gav pengar till motorvägsbyggen efter att miljöpartisterna tågat ut från regeringskansliet. Men den kritiken var Annika Strandhäll beredd på. Att visa skillnaden på socialdemokratisk och miljöpartistisk miljöpolitik var viktigt när hon tillträdde efter sju år med MP-märkta företrädare, anser hon.

– Som socialdemokrat är det otroligt viktigt att den gröna omställningen ses som ett samhällsbygge och inte läggs på individens axlar. Samtidigt har Miljöpartiet bidragit genom att hålla fokus på frågan när vi som socialdemokrater kanske helst skulle vilja skulle fokusera mer på klassiskt socialdemokratiska frågor.

Jobb, tillväxt och hushållsekonomi är frågor som är centrala för socialdemokratin och där det uppstår målkonflikter med miljöpolitiken. Är det lite skönt att ha lämnat frågorna?

– Absolut inte. För vår del handlar det om att göra omställningen på ett sätt som gör att de där målkonflikterna inte längre blir målkonflikter. Under de här åtta åren har vi gått från en situation där näringslivet kraftfullt motarbetat den gröna omställningen till att idag se den som en möjlighet.

Finns det inte en målkonflikt när man vill satsa på flygplatser och motorvägar?

– För vår del har det varit extremt viktigt att ställa om fordonsflottan och transporterna i stort. Nu ser vi att även tunga lastbilar kommer att kunna gå på el, vilket göra att mer av biodrivmedel kommer att kunna användas av flygsektorn. Men kommer folk sluta flyga? Nej, att jobba för det tror jag är en återvändsgränd.

Det är en helt orimlig tanke att vi skulle kunna effektivisera vår välfärd med flera procent varje år.

Kan inte fortsätta effektivisera

Nu vill Annika Strandhäll fajtas för pengar till välfärden. Statsbidragen till kommuner och regioner ska räknas upp automatiskt år för år, anser S-kvinnor. Det är nödvändigt för att på riktigt göra något åt löner, arbetsmiljö och ofrivillig deltid för de kvinnor som tjänar vård och omsorg, enligt Annika Strandhäll. Och för att välfärden inte ska urholkas i takt med stigande kostnader och åldrande befolkning.

– Det är en helt orimlig tanke att vi skulle kunna effektivisera vår välfärd med flera procent varje år.

Den arbetsgrupp om ekonomisk jämlikhet som dåvarande finansminister Magdalena Andersson ledde föreslog just en sådan automatisk uppräkning. Men det var året före valet och något skarpt förslag har partiledningen inte gått fram med. 

Inte heller har partiledningen gått vidare med förslag om höjda skatter för förmögna. Är inte det nödvändigt om man ska ha råd att på allvar förstärka välfärden?

– Det är jag övertygad om. Jag sitter nu i partiets valanalysgrupp och ser fram emot att föra fram just den typen av synpunkter.