– Det är omöjligt att bli drogfri där inne.

Lyssna på podden: De inlåsta pojkarna (Podme)

På den plats där staten låser in ungdomar för att komma bort från missbruk och kriminalitet där flödar drogerna och unga män dras in i tyngre brottslighet. Tanken är att vistelsen på ungdomshemmen som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis, ska bryta destruktiva mönster. Men för 21-åriga Alexander hade tiden på Bärbyhemmet utanför Uppsala motsatt effekt.

– Hamnar man på Sis, kommer det inte bli bättre. Sis gör alltid situationen sämre för oss ungdomar.

Trots sin unga ålder har han redan hunnit med ett stökigt liv och är dömd för flera allvarliga brott.

– Det är mycket stölder, inbrott och lite knarkhandel också.

Smugglar i snusdosor

Han dömdes till vård på det statliga hemmet utanför Uppsala första gången 2019 och har suttit inlåst på flera olika avdelningar under sammanlagt två års tid.

– Jag blev mer kriminell där inne, mycket mer. Jag träffade folk som berättade exakt vad du behöver för att spränga en bankomat. Eller hur man på bästa sätt smugglar två hekto hasch från Danmark till Sverige.

Ungdomarna utnyttjar luckor i reglerna som gör det lätt att smuggla in nästan vad som helst men framför allt handlar det om droger, berättar Alexander. En väg in är via snusdosor eller Pringlesrör som skickas med posten.

– De har en kontakt på utsidan som lossar på etiketten runt snusdosan, lägger i drogerna med lite papper runtom så det inte låter som en maracas. De sätter tillbaka etiketten och eftersom dosan ser oöppnad ut får inte personalen öppna den och måste ge den vidare till ungdomen.

Alexander har länge tampats med ett missbruk som förvärrades när han satt inlåst.

– Det fanns allt möjligt där­inne, men framför allt piller som tramadol, benzo och ­adhd-tabletter.

Hur går det att bli drogfri på en avdelning där det finns droger?

– Det är omöjligt. Alla mår skit när man sitter inlåst. Alla har missbruk i bakgrunden, de flesta fall. Klart som fan att om det kommer in droger kommer folk att ta det.

Besök av tungt kriminella

Samma drogproblematik finns på fler statliga ungdomshem. Det berättar Eva Hjort som tills nyligen arbetade som psykolog på Tysslingehemmet utanför Södertälje. Det var ofta personer dömda för grova brott som besökte de inlåsta ungdomarna. Men personalen har inte rätt att visitera besökare eller ens använda en metalldetektor.

– De kan ha med sig vad som helst och stoppar ungdomen in det innanför byxorna så kommer vi förmodligen inte att hitta det.

Men även personalen misstänks vara inblandad. En 40-årig man i Tysslinges personalstyrka har tidigare arbetat på det ökända Bärbyhemmet utanför Uppsala. Dagens ETC har i ett stort antal artiklar avslöjat grava missförhållanden på framför allt Bärby-avdelningen Klockbacka. Det var där 40-åringen tidigare arbetade men tvingades sluta, berättar en tidigare kollega som vill vara anonym.

– Han gick runt och skröt för gängmedlemmar i Dödspatrullen om sin tungt kriminella bror och sina kontakter i kriminella nätverk. Det var för att samla poäng hos de här killarna men de skrattade mest åt honom.

Det ledde till att 40-åringen slutade. Men han fick snabbt ett nytt jobb inom samma statliga myndighet och arbetar nu på Tysslingehemmet utanför Södertälje. Där misstänks några i personalen vara involverade i drogsmuggling in på hemmet, uppger flera källor.

En person som under flera år arbetat med säkerhetsfrågor på Tysslinge berättar att ung­domarna och de anställda ofta rörde sig i samma miljöer.

– Du kan inte se på, vem som jobbar och vem som är intagen på institutionen. Man klär sig och beter sig och pratar och ser ut på samma sätt liksom.

I tidigare artiklar har Dagens ETC berättat hur två anställda på Bärby förkommer i utredningen av landets största ­kokainhärva. Och deras kollega fick anställning på Bärby trots att han suttit i fängelse för grovt vapenbrott och förberedelse till grovt rån.

”Fortsätter begå brott”

I samhällsdebatten talas nästan dagligen om hårdare tag mot gängen samtidigt finns det stora brister inne på Sis-hemmen som sällan uppmärksammas. Det skapar frustration hos de anställda, säger hen.

– Om politikerna visste vad som försiggick och hur det fungerade skulle man ha stängt ner flera av de här avdelningarna direkt.

Besökare visiteras inte och hemmet lider av konstant underbemanning. Tysslingemed­arbetaren säger att hemmets ledning känner till att visitationerna sällan genomförs. Konsekvenserna blir att droger och annat kom in på avdelningarna.

– Telefoner påträffar man ganska ofta vid visitationer som de gömmer i allmänna utrymmen. Men ett annat problem är att ungdomarna har fri tillgång till elektronisk kommunikation.

Eftersom att ungdomarna har tillgång till Ipads, utan övervakning, misstänker personalen att de fortsätter begå brott inifrån Sis-hemmen.

– De kan kommunicera med i  princip vem de vill via till exempel Snapchat.

Nolltolerans mot droger

Helena Finér är den chef inom Statens institutionsstyrelse ansvarar för Bärby, Tysslinge och flera andra ungdomshem.

– Vi har en nolltolerans mot droger inne på och på våra avdelningar, på våra institutioner. Vi ska inte ha narkotika hos oss och vi behöver jobba systematiskt med drogförebyggande arbete helt enkelt.

Men samtidigt berättar ungdomar och personal hur lätt det går att smuggla in piller och annat. Men precis som anställda vittnar om bekräftar Helena Finér att de inte öppnar alla paket.

– Nej, vi får inte göra det generellt utan det måste finnas en misstanke.

Men psykologen Eva Hjort tycker inte att staten ska låsa in ungdomar om de inte är trygga där inne. Hon fick efter två års tid på Tysslingehemmet nog och sa upp sig.

– Jag är fortfarande i chock över att det är så här vi behandlar ungdomar i Sverige.

”Nu får det fan räcka”

Även Alexander vill se en förändring av hur ungdomar behandlas inne på hemmen. Efter Bärby fick han ett långt återfall. Men idag är han drogfri och har fått vardagen att fungera. Alexander understryker att han klarade det på egen hand och inte Sis som fick honom på fötter.

– När min tjej blev gravid kände jag att nu får det fan räcka. Jag vill finnas där för mitt barn och inte vara nån kåkfarare som åker fram och tillbaka.