Aktivisterna efter segern mot rysk lag: ”Viktigt att världen inte vänder ryggen till”

Det har gått bara ett par dagar sedan det georgiska regeringspartiet, Georgisk dröm, förkunnade att man drar tillbaka den hårt kritiserade ”utländsk agent”-lagen. Lagen som av Nodar Ruchadzeoch och hans rörelse, Shame Movement, kritiseras för att vara importerad från Ryssland.

”Vi vill närma oss Europa”

De är knappast ensamma om att anse det. Världssamfundet har reagerat både hårt och brett mot vad som sker i Georgien. Inte minst mot övervåldet som demonstranterna bevittnade och genomled de där avgörande dagarna när folket fick sin vilja igenom. Åtminstone tillfälligt.

– Vi ser det som en tillfällig omgruppering. Det var en liten vinst, men det är viktigt att ­världen inte vänder ryggen till och tror att Georgisk dröm har någon sorts människovänlig agenda, säger Nodar.

Shame vet vad de talar om.

När det georgiska parlamentet 2019 bjöd in Sergej Gavrilov från ryska duman för att hålla tal så tog de unga aktivisterna till gatorna i 100 påföljande dagar. Det kom som en chock för många georgier, där den allmänna opinionen – både bland unga och gamla – är att Ryssland är ett förtryckarland som ockuperar 20 procent av landets territorium.

Att höra ryska i det georgiska parlamentet var en spelvändning, en ”game changer”, som Nodar Ruchadzeoch uttrycker det.

– Vi förstod att regeringen har gått för långt. Deras agenda stämmer inte överens med vare sig vår eller folkets vilja om att närma sig Europa. De fattar ingenting, utbrister han.

Leds av oligarken Ivanisjvili

Efter 100 dagar bildades ­SHAME. Namnet är taget från det ­engelska uttrycket ”what a shame”. ”Vad synd”, eller ”vad skamligt”, kan det översättas till på svenska.

– Det är verkligen skamligt att vi behöver stå upp för våra fundamentala rättigheter, säger Nodar Ruchadzeochs vän Tatusja Arveladze som också sitter i soffan.

De är unga, välutbildade och kosmopolitiska. Deras arbete är tydligt. De vill att Georgien ska fortsätta närmandet till Europa och de anser att regeringen arbetar i fel riktning.

När Ukraina och Moldavien tillkännagavs kandidatstatus sommaren 2022 för att bli en del av EU så uteblev Georgien, trots att landet också var med i den trojka som förhandlat tillsammans. Och det är trots att Georgien i EU-kommissionens rapporter gjort större framsteg än de två andra.

Förklaringen var rättfram och enkel från EU: Georgiens regering har diffusa band till Ryssland, inte minst genom ­Georgisk dröms grundare ­Bidzina ­Ivanisjvili. Han är en rysk-georgisk oligark vars förmögenhet fört in honom på Forbes lista över världens rikaste.

Även om han formellt inte har någon roll i vare sig parti eller regering längre så råder det knappast någon tvekan om att det är han som styr bakom kulisserna. Han lever i medieskugga sedan 2021 och inget vet var han faktiskt befinner sig.

”Konstant förföljelse av staten”

Det som är säkert är att Georgien, trots över ett decennium av demokratiseringsreformer för att tillmötesgå EU, sedan ett par år plötsligt bytt kurs – utan att få med sig folket.

Den förra ombudsmannen för mänskliga rättigheter, Ucha Nanusvili, och som idag driver den proeuropeiska tankesmedjan Democracy Research, förklarar för Dagens ETC att de ryska krafterna alltid funnits där.

– I mer eller mindre utsträckning har vi alltid sett att Georgisk dröm influerats av Ryssland, säger han.

Han fortsätter med att berätta att tankesmedjan granskat högerextrema krafter i Georgien och hur de korrelerar med både Ryssland och Georgisk dröm.

– Det senaste året, med invasionen av Ukraina, så har allt gått vansinnigt fort. Det proryska Konservativa partiet har på kort tid öppnat 65 regionala kontor över hela landet. De har näst flest kontor av alla politiska partier, trots att deras ekonomi formellt är betydligt mindre och trots att de saknar platser i parlamentet. I realiteten är de ytterst marginaliserade, resonerar Ucha Nanusvili.

I en rapport som de ­tagit fram för 2022 står det att ­Konservativa partiets ­donationer är på ett par miljoner kronor. Summor som är alldeles för små för den geografiska distributionen som partiet har.

– Vi kan också se att Georgisk dröms retorik är relativ lik Konservativa partiet, samtidigt som de särbehandlar dem. Till skillnad från organisationer som Shame så har de högerextrema ett våldskapital som de också brukar. Trots det är det bara en person som åtalats från dem, medan proeuropeiska aktivister står inför konstant förföljelse av staten, säger han.

Bevisade att de är avlyssnade

I videor på sociala medier har Shame tagit fram bevis för att de är avlyssnade. Vid ett tillfälle låtsades de att de skulle organisera en flash mob utanför parlamentet. Inom tio minuter fylldes gatan utanför av polisbilar. Därefter låtsades de att de flyttat plats till inrikesministeriet, varav alla bilar sågs köra dit istället.

Inför demonstrationerna mot den nya agentlagen tryckte regeringen upp affischer med ansikten på medlemmar i Shame och på journalister.

På affischerna stod det ”AGENT” med stora bokstäver.

Den nya lagen skulle innebär att alla organisationer och medier som finansieras av mer än 20 procent av utländska medel måste registrera sig som en ny juridisk enhet. Den tillskriver rigorösa revisionslagar och liksom i Ryssland även rätten för georgiska skatteverket att göra oannonserade besök i tid och otid.

Döms till höga böter

Efter att lagen återkallades har Georgiens premiärminister Irakli Gharibasjvili inte visat några signaler på att ha gjort det av god vilja. Tvärtom har han kallat de proeuropeiska demonstranterna för ”radikaler” som bär ”satanistiska kläder” – en anspelning till ett närmande av den georgisk-ortodoxa kyrkan.

Nodar Ruchadze och hans vänner i Shame skrattar cyniskt åt anklagelserna från regeringsledaren.

– Jag tror att han inte tycker om att några av oss färgar håret eller har ringar i örat, säger Nodar Ruchadze.

För tillfället pustar de ut. Näst på tur står att hjälpa de demonstranter som gripits av polisen och som sannolikt får fällande domar mot sig.

– För det mesta döms man antingen till ett par veckors fängelse eller dryga böter på tre till fem tusen lari (cirka 12 000–20 000 kronor). Det är inte alla som har råd med det, så vi gör pengainsamlingar för att hjälpa till så gott det går.

Nodar Ruchadze suckar.

– Du vet. Regeringen har satt en prislapp på vår frihet. Det spelar ingen roll liksom, för frihet har inget pris.