Carl Gustaf är då 14 år. När han senare klarar studenten med mediokra betyg beskrivs han som ”dum” ”snäll” och ”lat”. 

Men är kungen verkligen korkad? Det är en av frågorna som Åsa Linderborg, författare och tidigare kulturchef på Aftonbladet, tar sig an i sin nya dokumentär ”Kungen med två ansikten” på Kanal 5 och Discovery+.

– Det är ett litet scoop, hur bilden växer fram av kungen som ointelligent. Det måste ha varit fruktansvärt. Tänk att gå in i ett rum och veta att alla därinne tänker att du är korkad, säger Åsa Linderborg, som velat få in både en kritisk och en mänsklig blick i dokumentären.

”Va?”, ”Oväntat!”. Så löd reaktionerna när det stod klart att just Åsa Linderborg skulle göra dokumentär om kungen inför hans 50-årsjubileum på tronen. Själv bara skrattar journalisten och historikern åt de chockade reaktionerna. 

– Jag tror att det har att göra med att jag är en vänsterkvinna. Men det är klart att vänstern måste intressera sig för kungahuset! Det är vårt statsskick vi pratar om. Landets högsta ämbete, som går i arv inom en familj. Det är en fråga om makt. 

Inga pajasar på slottet

I ”Kungen med två ansikten” synar Åsa Linderborg kungens två sidor – den privata och den offentliga. Anslaget är personligt och engagerat.

– Börjar man prata om de här frågorna går det inte att sluta. Det är lager på lager av principer och psykologi, säger hon.

Du är irriterad på hur medierna förhåller sig till kungahuset. Varför?

– För att medierna inte granskar kungahuset. Det beror på två saker: Dels att journalister inte förstår maktfaktorn och tror att kungafamiljen är pajasfigurer som bor på slottet. Den andra är att det inte går att granska kungahuset, eftersom de inte lyder under offentlighetsprincipen. 

Vad tycker du om att kungen inte lyder under offentlighets­principen?

– Det är ju naturligtvis helt fel att han står över den svenska lagen. Trots att det är en skattefinansierad verksamhet så behöver han inte berätta vilka han träffar, vad han äger eller vad han gör med skattepengarna. Han behöver inte släppa igenom ett enda papper.

Själv tror Åsa Linderborg att kungen förlorar på detta upplägg.

– Det är mycket möjligt att han inte har någonting att dölja, men genom att inte vara transparent så upprätthålls mystiken.

En klar majoriteten av svenskarna vill behålla kungahuset, enligt en ny undersökning från Novus. Varför har monarkin så stort stöd? 

– I första hand för att man tycker att kungahuset gör ett bra jobb och att de verkar schyssta. Silvia är otroligt respekterad, för att inte tala om Victoria. Sedan tror jag också att vi har svårt att föreställa oss något annat eftersom vi har haft monarki i hundratals år. En republik, hur skulle det se ut? Skulle Sverige bli som USA då? Men det gick ganska enkelt för Finland att bli republik (1919 reds. anm.). Det är inga problem för dem att ha en president som inte styr hela landet utan har en återhållsam funktion. 

Tycker du att Sverige borde bli en republik?

– Ja, det tycker jag faktiskt. Jag tycker att det högsta ­ämbetet ska vara demokratiskt förankrat och att det är fel att det här styrs genom ett DNA-lotteri.

Kungahuset är Sveriges största bidragstagare. Borde vi ställa högre krav på dem?

– Det där med pengarna är republikanernas sämsta argument. Jag tillhör dem som tycker att kungahuset inte är så dyrt. Ett republikanskt statsskick skulle också kosta pengar, med en stor säkerhetsapparat kring presidenten och så vidare. Och kostnaderna för att underhålla slotten skulle inte heller försvinna. 

Så vilka krav borde vi ställa?

– Vi borde kräva mer av kungahuset vad gäller transparens. Nu ger kungen bara intervjuer till de han vill, och till medier som ger frågorna i förväg. Det är klart att jag som journalist och demokrat blir jävligt provocerad av det. Men jag är noga med att säga att det här inte är vänster­propaganda, för då hade jag gjort ­dokumentären på ett helt annat sätt. Då hade jag ­berättat om Sverige de sista 50 åren där ojämlikheten har ökat, och vilken symbol kungen är för klassamhället. Men det är inte det jag har gjort. Jag kallar det här för demokratipropaganda. 

Kommer din dokumentärserie att stöta sig med den rojalistiska folksjälen?

– Bitvis. Jag tror varken republikaner eller rojalister kommer vara helt nöjda. Republikanerna kommer nog att tycka att jag borde ha tagit i mycket mer. Och rojalisterna kommer säkert att tycka att jag har slagsida åt vänster och vill diskutera vad kungen äger, säger hon och fortsätter: 

– Silvia äger tre Kelly-väskor. En väska kostar mellan 90 000 kronor och 3 miljoner kronor. Och hon har tre. Samtidigt försöker kungafamiljen visa hur vanliga de är. Det där är en sån sak som jag tror att rojalister kommer att tycka är smaklöst. ”Klart Silvia ska få ha Kelly-bags”. 

Slutligen: Är ditt intresse för kungahuset ett uttryck för att du blivit mer borgerlig?

– Det är en jävligt bra fråga faktiskt! Jag har alltid varit intresserad av kungahuset och hos min moster i Västerås läste jag alltid veckotidningar. Svensk damtidning var härligast, med många kändisar. Hetast av alla när jag var barn var kungen och Silvia. När jag senare blev historiker, politiskt aktiv och marxistiskt skolad förstod jag att det här med monarki är en maktfråga. Men jag frossar också i de mänskliga ödena. Det här har jag haft med mig i 50 år.